Känns som jag fick min dödsdom!

image

I onsdags mådde jag riktigt dåligt här hemma, jag mådde både illa och hostade om vart annat. Jag har ju haft problem med min hosta sedan i maj, och nu börjar det bli riktigt jobbigt att ha denna eviga hosta. Så jag bestämde mig för att gå till doktorn ytterligare en gång för att kolla lungorna. Efter att ha tagit ett blodprov så visade provet att mitt crp värde var förhöjt. Doktorn sa då att han trodde att det var något som heter mykoplasma som kan vara lite lurigt att upptäcka och man måste ha en speciell antibiotika som slår ut det som han skrev ut. Om nu hostan inte går över om 10 dagar så tyckte doktorn att jag skulle göra ett utandningstest för att se vad som i så fall skulle  kunna  vara fel. Nyfiken som jag är var jag ju bara tvungen att fråga vad det annars skulle kunna vara om det nu inte var mykoplasma. Hans svar blev ganska kort men sagt på ett trevligt sätt, det kan vara astma som du fått eller kol så det är bra att kolla upp. Där och då stannade tiden och det enda jag hörde var KOL! Tankarna flög omkring i huvudet fick jag precis en eventuell dödsdom? Dör man i Kol eller är det något man kan leva med. Jag hade totalt zoomat ut och hörde inte så mycket mer av vad läkaren sa. Jag hade redan börjat tänka på mina barn ska dom växa upp utan mamma, min begravning, sjukt vad hjärnan hinner springa iväg på några sekunder. Jag måste dock säga att den här läkaren var väldigt snäll och trevlig, och detta är förmodligen något som är självklart för honom där han sitter på en vetskap som jag inte gör om kol och därför slänger ur sig det utan att blinka som om det vore en vanlig förkylning. Ibland känns det som att vissa läkare har så mycket att göra och har ett pressat schema så att man glömmer bort att det faktiskt är en människa som sitter framför dom. Jag åkte där ifrån och storgråtande ringde jag min syster som har jobbat som sjuksköterska  på akuten och berättade. Det var skönt att få höra att det är väldigt ovanligt att drabbas av kol vid min ålder och framförallt om man aldrig har rökt i hela sitt liv, så med dom orden blev jag lugn iallafall lite lugnare. Men visst jag kommer ju att tänka på detta i 10 dagar under min penicillinkur i väntan och hopp om att den jädra hostan ska försvinna. Först då kommer jag att kunna vara helt lugn! Kram L

  1. aGNETHA skriver:

    Hej Laila
    Sök alternativt i stället, gammal sorg sätter sig i lungorna, kanske någon sorg du inte har bearbetat, din mammas bortgång, men det kan en bra terapeut hjälpa dig med Kram Kram

  2. JuliaRo skriver:

    Haft ont i halsen nu i 4-5 veckor. Gått till läkaren då det va som värst men det va inte halsfluss. Krya på dig. Förstår att du blev rädd. Jobbat med folk som har kol och känner även till dom som har gått bort i sjukdomen. Hemsk sjukdom. Kram Julia ❤️

  3. LIS skriver:

    Jag läste inlägget mer noga nu och ser att din syrra är sjuksköterska, på akutmottagning.
    Jag lever alltså med KOL och jag hänger med all forskorskning, läser ALLT om KOL så kanske bör du tala om för din syster att det NU inte alls är helt ovanligt att ”yngre” drabbas av KOL.
    Jag har träffat 30-åringar med KOL!!! Ålder på KOL-patienter sjunker (tyvärr) snabbt!
    KOL får man inte enbart per automatik av rökning, många/vissa unga av idag kan drabbas av KOL om de röker droger. Särskilt rökheroin, koks kan även de ge KOL, det är big no no. Men det vet säkert din syster från Akuten. KOL är till viss del (en liten del) genetisk. Mamma – pappa – make – maka – syskon m fl närstående röker – då finns en viss ( om än liten) risk att du drabbas av KOL!
    EN lunginflammation ger dig inte KOL!!!

    1. Sanna skriver:

      Eh, nu är det ju inte Laila som säger att hon har kol. Läkaren ville kolla det om inte antibiotika hjälpte och Laila skriver att hon blev skiträdd och gick igång. Vad är ditt problem? Läs inlägget och tänk i åtta sekunder innan du spinner loss.

    1. jag har KOL. hAR RÖKT I 59 ÅR. Slutade 23 okt 2013. Blev så rädd

  4. LIS skriver:

    HELT ONÖDIGT INLÄGG!
    Vi är många som lever med KOL – be oss om ursäkt, tack.
    Att leva med KOL (som jag 4:e stadiet) är INTE en lek, inte en dans på rosor OCH inget man skriver innan får det klart, på papper, en klar diagnos!!!
    Ville du få points, ”tycka-synd-om” i media, oki för det men vi som lever med skiten KOL och läser din blogg — oss/mig tappar du !
    Laila – detta var jobbigt läsa! DU lever gott, du har det bra, du får EN lunginflammation och – vips = KOL!
    Sorry gumman – simma lugnt, det gör inte vi som lever med KOL!!!

    1. Kära Lis, ledsen att du har drabbats av sjukdomen. Likväl tycker jag att inlägget är bra och beskrivande hur man som människa känner sig när man gått sjuk en längre tid utan diagnos. Jag känner då igen mig.
      Laila, önskar dig allt gott och att du tillfrisknar fort. Du sprider så mycket glädje med ditt härliga skratt. Kram

    1. Lis, jag tänkte som du. Jag har inte KOL, men jag vet en del om eländessjukdomar.

    1. My skriver:

      Bra kommentar, Lis, i båda dina kommentarer! Tråkigt att du lever med skiten… ja, Laila lever gott och har det bra och vill bara ha läsare och tycka-synd-om-poäng.
      Och sen alla ”goda råd” från folk här inne… en del har verkligen noll koll.

  5. Karin skriver:

    Hej!
    Mykoplasma orsakar stora problem. Har själv upplevt detta för 20 år sedan. Ihållande hosta under i stort sett hela höstterminen. Feber, lunginflammation o en förfärlig orkeslöshet drabbade mig. Jag som alltid hade hålli igång o tidigare kämpat på fick nu sjukskriva mig under en längre period. Ändå skönt att få en diagnos så man vet man hade att stångas mot!
    Krya på dig o bästa hälsningar från Karin

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..