Hipp hurra på syrrans födelsedag!

Igår fyllde min lillasyster 40 år! Det firade vi redan i lördags. Superhärligt hemma hos min fina Linda i hennes hus. Våra bröder Jonas och Joakim var också där, tyvärr inte Johan då han är som ni vet i Kina. Lägg sedan till fantastiska svägerskor/svågrar och vänner till Linda och hennes man.

Jag ska berätta lite om min lillasyster för er.

För det första så är hon mitt favoritsyskon, långt före Johan, Jonas och Joakim. Nä jag skojar bara, jag älskar alla mina syskon lika mycket. Har ingen favorit men däremot har man ju olika typer av relationer med sina syskon då man är olika som personer. På många plan är Linda och jag väldigt olika men på andra skrämmande lika. Sen har vi också en annan relation till varandra då vi båda varit äldst hemma (när jag flyttade hemifrån fick Linda steppa upp och ta väldigt mycket ansvar för sina bröder på samma sätt som jag alltid fick göra för både henne och brorsorna). Vi har båda under vår uppväxt varit som extramammor åt våra bröder.

Jag och mamma levde ensamma flera år. Sen träffade mamma mina syskons pappa och efter ett par år skulle jag få ett syskon. Mest av allt önskade jag mig en lillasyster. Och jag blev så överlycklig när det visade sig att det faktiskt var en flicka. Jag var så glad och stolt. Så när mamma sa till mig att jag fick bestämma vilket namn min lillasyster skulle få valde jag det finaste namnet jag få visste. Samma namn som min docka hade: LINDA MARIE och så fick det bli. Och det var just en docka jag nog trodde att hon skulle vara som. En docka jag kunde få göra lite som jag ville med, klä, mata, hjälpa mamma att sköta. Borsta håret och gulla med i största allmänhet.

Men så blev det såklart inte. Istället för den där dockan fick jag en extremt bestämd, högljudd lillasyster med en sådan envis mentalitet att en åsna hade blivit rädd. Hennes favorit ord var Kan Själv och gick sin egen väg och vägrade låta mig locka håret eller sätta upp i fina tofsar eller för att inte tala om bestämma vilka söta klänningar hon skulle ha. Gå sin egen väg skulle hon. Lite faktiskt som Lotta på Bråkmakargatan så fattar ni nog. Fast rufsig i håret då man inte fick fixa det.

Så sur jag var för detta. Kanske var det därför jag sedan kom på lite såhär nu i efterhand lite märkliga lekar. Lekar där jag var vargen och hon Rödluvan eller tre små grisarna. Slutade alltid med att jag fångade och brutalt åt upp henne i leken. Ond bråd död. Freud hade säkert haft mycket att säga om detta.

Sen tog mitt dansintresse fart på allvar och fler syskon kom och jag blev tonåring och var inte så intresserad på samma sätt längre. Men vi hade alltid ett väldigt fint band.

Och sen när Linda blev äldre och tonåring så började vi få en annan relation och blev tightare för varje år. Idag är vi bästa vänner. Linda är en fantastisk ödmjuk, kärleksfull och hjälpsam person, väldigt rolig också (även om hon just nu inte håller med om just det), hon är också väldigt lösningsorienterad och står upp för sig själv och andra. Det finns ett fantastiskt driv i henne och en kreativitet. Förlåtande och inte dömande. Vi har skrattat och gråtit i livet, alltid funnits där för mig i med och motgångar. Genuin och äkta. Som jag älskar Linda, min fina syster och bästa vän.

Jag älskar såklart mina andra syskon lika mycket och vi har alltid väldigt roligt ihop. När vi ses brukar det bli massa bus och upptåg. Och i lördags var det inget undantag. Ingen vet egentligen hur det börjar men slutar nästan alltid med någon form av akrobatik , brottning eller annan utmaning. Och inte sällan några blåmärken och stukningar som minne.

Jag behöver väl inte säga att vi hade väldigt roligt i lördags. Så hipp hurra för Linda på sin 40-årsdag! Jag, Korosh, Liam och Kit älskar dig!

Kram

/L

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..