Att göra något ordentligt eller inte alls

Åh jag skäms över min dåliga uppdatering på sistone. Är i valet och kvalet om vad jag ska göra med den här bloggen.

Stundtals funderar jag på att stänga ner den och eventuellt pytsa ut min kreativitet i något annat. Kanske Instagram, Youtube eller typ poesi? Något som kanske motiverar mig mer i nuläget. Eller bara göra något för mig själv, som att sy något eller måla?

Andra gånger tänker jag på hur jag ändå gillar att skriva blogginlägg, varje gång jag gör det, och funderar över om jag ska sluta dutta och bara lägga i en högre växel i stället. Göra det ordentligt om det nu ska göras. Göra allt det där som jag tänker att min blogg ska vara: yogavideor, yogasekvenser, bra bilder och bra texter på ämnet osv.

Sedan tänker jag på min tid och om detta är rätt sätt att förbruka den på. När Ella sover har jag ju tid, men så vill man ju också göra annat. Och framför allt borde jag ta mig tid att göra yoga själv, det har blivit så lite sånt på sistone. Och jag och Alex har börjat plugga portugisiska, det kommer ta en del tid i höst.

Ja, så här håller jag på. Och så kommer jag inte fram till något alls.

Lisa ella lx

  1. Kan du göra ett inlägg om yogamattor. Jag köpte mig en tjock från casall då jag annars får ont i leder (knä, bäckenfogar som hoppar runt om jag ligger på för hårt underlag osv) men nu halkar jag med händerna i downward faciing dog (vad heter det ens på svenska). Jag har sett över min foundation och alignment osv, rengjort mattan med tvål och vatten och med vinäger men inget hjälper. Jag halkar inte om jag är direkt på golvet. Tyvärr verkar inte mattan bli bättre med tiden utan snarare sämre (haft den i ca 6mån ) Jag har försökt kolla runt på mattor ö några tips sticker ut tex jade och yogirai sthira men vet inte hur jag ska välja. Har du något tips? Gärna för under 1000 kr för det blir lite dyrt annars. Tack på förhand
    Anna

  2. Hi, afteг reading this amazing аrticle i am as well chеerful to share my know-һow here with friends.

    yoᥙ can look here : 5 Ideas For Encryption Software & The 8 Really Obvious Ways To
    Нow To Encrʏpt A Passwoгd Foг Ϝree Better
    That Yօu Ever Did

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Nyckeln till ”unspeakable joy”?

Alex visade mig det här citatet i dag. Det är så bra så jag måste dela med mig av det.

Dessutom känns det som att det här citatet kom väldigt lägligt. I söndags när vi flög från Grekland till Österrike försvann en av våra incheckade resväskor. Flygbolaget tror att den kanske råkade komma till någon annan destination och det verkar väldigt svårt för dem att spåra den… Suck. Jag hade inte så mycket saker i den väskan, däremot var nästan alla Ellas kläder där i (och Alex). Och eftersom vi nu har varit på resande fot i tre månader var det ganska mycket och flera fina plagg som precis började bli lagom i storleken. Nu: borta 😭

Eller ja, kanske hos någon lycklig (i alla fall om den har ett barn i storlek 68–74) i typ Italien…

Hur som helst, här kommer citatet:

”You will lose everything. 
Your money, your power, your fame, your success,
perhaps even your memory. 
Your looks will go.
Loved ones will die. 
Your own body will eventually fall apart.
Everything that seems permanent is absolutely impermanent and will be smashed.
Experience will gradually, or not so gradually, strip away everything that it can strip away.
Waking up means facing this reality with open eyes
and no longer turning away.
Right now, we stand on sacred and holy ground.
For that which will be lost has not yet been lost, and realising this is the key to unspeakable joy.
Whoever or whatever is in your life right now
has not yet been taken away from you.
This may sound obvious but really knowing it
is the key to everything,
the why and how and wherefore of existence.
Impermanence has already rendered everything and everyone around you
so deeply holy and significant
and worthy of your heartbreaking gratitude.
Loss has already transfigured your life into an altar.”

– Jeff Foster

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Moments av semester

Nu har det faktiskt känts som semester i några dagar. Nyckeln till lite lugn och ro med bebis verkar vara: så lite strandtid som möjligt, mer tid i skuggan vid poolen där Ella kan krypa omkring på golvet, tidiga middagar och siesta på rummet mitt på dagen.

På detta vis har det blivit några minuter över till både korsord, Backgammon-spel och Sommar i P1. Och lite solning. Knappt någon yoga dock, det har varit för varmt.

De första dagarna här tillbringade vi med Alex svåger och syskonbarn (fem och nio år). Svågern sa att med barn får man bara moments av det som brukade innebära”semester”. Jag försöker finna mig i det. Man får vara glad för det lilla helt enkelt.

Här kommer några moments då Ella varken åt sand, rev i bordsdukar eller hade ont av tand nummer 2:

Ella arlanda

Ella lisa solnedgang

 

Ella lisa grekland2

Ella gb

Ella golv
Ella lisa grekland

  1. Ljuvliga bilder, Ella är sååå fin😍 Hehe, ja ”semester” blir enklare om man ser det som miljöombyte/väderförändring än just semester i dess vanliga bemärkelse😄

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Bebis i grekisk sallad

Vi har åkt till Grekland. Antiparos närmare bestämt. Förra sommaren var vi också här i krokarna och då var jag gravid men mådde rätt bra om jag inte minns fel. Nu är Ella med och har dessutom nyligen blivit jättemobil, så det är lite annorlunda den här gången.

Förra sommaren åkte vi moppe, utforskade stränder och tog dagen som den kom. I år bor vi på ett familjevänligt ställe med pool, mat och några minuters promenad från stranden. Det är ju så sjukt svårt att föreställa sig hur en semester blir med en 6-månaders-bebis när man aldrig haft någon förut, men hittills går det okej. Bra ibland.

I går var vi på stranden och det var väl cirka 90 % jobbigt och 10 % skönt, men mycket av det hade nog att göra med att Ella bara vill vara med mig just nu och jag var trött och lättretlig efter resan hit. Och så värmen på det. Inte direkt avslappnande. Och så vill hon krypa omkring och äta sand och dra i växter och sticka iväg när man byter blöja. Men det är väl så det är med en bebis i den här åldern. Jag försöker tänka att nu är vi här och får göra det bästa av situationen. Kanske tar det ett par dagar innan vi har kommit in i rytmen.

Annars har jag mest sett fram emot maten här. I natt drömde jag att Ella satt i sin nya resevagn och var täckt i grekisk sallad. Med fetaost-tärningar stora som tegelstenar. Det säger väl en del om vad som pågår i mitt huvud just nu.

Har inga bilder härifrån att bjuda på än så här kommer ett par från Sverige:

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Vad är Mula bandha (rotlås)?

Ibland på yogaklasser hör man läraren säga ”Aktivera Mula bandha” eller på annat vis prata om ”rotlåset”. Det kan vara lite svårt att förstå vad som egentligen menas men jag hittade en bra förklarande text som jag tänkte dela med mig av.

Vad jag inte hade koll på var att rotlåset ”fungerar” lite olika hos män och kvinnor, men det är ju inte så konstigt när man tänker efter. Vi ser ju olika ut!

Här omnämns kvinnans Mula bandha som Yoni bandha:

”För att hitta yoni bandha aktiverar du musklerna i två steg.
Först aktiverar du musklerna i bäckenbotten som när du kniper igen precis som för en kisstråle och sedan kramar du om uppåt runt hela livmodern (supersvårt att veta exakt hur man gör det men försök!). Det är fortfarande svårt och kräver tålamod men förhoppningsvis ger det lite mer mening. Det kommer att bli lättare och ge mer effekt för varje gång du tränar på det.”

Jag tror jag måste lägga till lite mer Mula bandha i min yoga. Har kommit av mig med knipövningarna så här sex månader efter förlossningen :(

Läs mer här på Yogobe!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

I vackra Sverige

Åh vad dålig uppdatering här. Att komma av sig med bloggen är lite som att komma av sig med träning. När man funderar på att börja igen känns det liksom alltid ”fast varför ska jag börja i dag? Kan ju komma tillbaka i morgon i stället.” Och sen verkar rätt tillfälle aldrig komma.

Vi lyckades i alla fall ta oss till Wien och sedan vidare till Sverige. Flygen gick helt okej för Ella. Skönt att de inte var så långa. Nu har hon firat sin första midsommar och fått användning för ett par koftor för första gången!

Och vet ni, jag kanske inte vill vara i Sverige året runt och jag reser gärna till massa andra ställen på jorden, men Sverige är ändå vackrast av allt.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Avslutar ett kapitel

Jag och Alex håller på och packar ihop vårt Portugal-liv för den här gången. På lördag flyger vi nämligen till Wien! Första flygningen med Ella dessutom.

Som tur är, är det inte så lång resa till Wien. Och därifrån tar vi oss vidare till Sverige, så då blir den flygningen lite kortare också vilket känns skönt.

Jag är såå pepp även om det också känns lite hur-ska-det-gå att åka ifrån den vardag och de rutiner hon nu är van vid. Man har ju liksom ingen aning om det kommer bli kaos när vi ska flänga omkring i Österrike och Sverige och sova på massa olika ställen och allt sånt där. Eller om det kommer gå tipptopp? Det har varit så svårt att planera för den här sommaren, för allt blir liksom bara chansningar.

Hur som helst, Ella ska i alla fall få besöka sina hemländer (utöver Portugal) och fira midsommar för första gången! Hurra!

Älskar bilden till höger pga hon ser så ROLIG ut! Hur sitter hon liksom? Hon kan ju visserligen inte sitta utan stöd så inte så konstigt men ändå. Gulliga, gulliga lilla unge.

  1. Håller med, urgullig bild! Det kommer säkert gå jättebra alltsammans, flygning och flytt och allt!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Tillfälligt ensamstående mamma

Alex är och tar någon slags seglarlicens så jag har varit ensam med Ella i tre dagar och två nätter. I Sverige hade jag ju antagligen i ett sådant läge passat på att bjuda över en kompis eller min mamma någon natt. Men här har jag ingen sån nära vän. Fy vad sorgligt det ser ut i skrift. Men det har varit okej ändå.

Jag var lite smånervös över hur det skulle gå faktiskt. Ella är inne i sin fjärde utvecklingsfas och såå grinig. Men tiden har gått fort och i kväll ska vi hämta hem Alex igen från havet. Det blir skönt. Jag är glad att jag inte är ensamstående mamma. De här dagarna har jag nämligen påmints om hur det var alla år jag var singel.

Som i går. Vi var iväg och handlade lite och köpte ny bikini till mig (!) på dagen och när jag kom hem var diskmaskinen fortfarande inte urplockad och disken var kvar i diskhon. Precis så som jag lämnade huset på morgonen. Det där kunde jag bli så himla less på när jag var singel, att ALLT alltid var upp till mig. Lämnade jag lägenheten i en enda röra var det så jag fann den så när jag kom hem också. Tog inte jag ut soporna gjorde ingen annan det heller. Men saker får liksom nya proportioner med en bebis i bilden.

När jag har lagt Ella de här dagarna har hon vaknat igen minst en gång, typ 40 minuter senare. Så läggningarna har dragit ut på tiden och jag har kommit ner från sovrummet vid 21-tiden. Då vrålhungrig eftersom jag inte hunnit äta middag och ingen har förberett någon sådan heller. Jag brukar tänka att jag borde gå och lägga mig vid 22, men när min dyrbara kvällsfritid börjar först vid 21 blir det ju inte mycket kvalitetstid till mig själv innan det är läggdags. Särskilt inte när jag då måste fixa något att äta, röja lite i köket och kanske hänga tvätt. Snipp snapp snut så var mammas egentid slut. Då har jag ändå låtit mig själv göra minsta möjliga de här dagarna för att jag också ska få ha lite skoj.

Så jag har gått och lagt mig sent. Och vaknat på morgonen (ja, alltså natten med ju förstås) av att Ella har pillat mig i ansiktet med naglar som jag borde ha klippt för flera dagar sedan.

Nej, det blir bra att få hem Alex igen. Men nyttigt att få lite perspektiv också, antar jag.

  1. Men som singel (eller utan barn) kom man också hem till ett städat hem om man lämnade det så! Not so much efter barnen ;P

    1. Haha jag vet, tänkte också på det men kom fram till att det inte var så ofta det höll sig städat någon längre stund ändå… 😛

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Sprida yoga utan att bli pretto-yogi?

Jag har funderat på något ett par dagar nu. Nämligen om – och i så fall hur – jag kan bidra till att sprida yoga utan att vara en pretentiös, narcissistisk ”yogi”.

I mitt instaflöde har det varit lite mycket av den varan på sistone, från yogavänner jag följer. Bekanta som vidareutbildat sig på Bali och nu ska pytsa ut sin nya visdom i kloka texter på Insta.

Förstå mig rätt. Jag har väl kanske också tenderat att bli den sortens sociala medier-yogi och jag vet hur full av insikter man kan känna sig efter en transformerande yogakurs. Hur man kanske kan känna att frågor man inte ens visste att man hade, har fått svar och att man plötsligt ser klart på massa saker. Och då vill man försöka dela med sig av det till andra. Kanske anser man att dessa ”andra” fortfarande inte ”ser klart”. Eller så vill man bara bygga sitt varumärke som yogi.

Jag har ju ett eget insta-yogakonto (@lisanasyoga) som väl dock har stagnerat lite på grund av min ambivalens i detta ämne. Jag startade det för flera år sedan för att jag ville delta i yoga challenges (en position per dag i en månad under någon hashtag) och på så vis få press på mig själv att göra yoga varje dag. Så långt all good, tycker jag.

Senare kändes det som att det jag lade upp bara lajkades och kommenterades av andra sociala medier-yogis som bara ville sprida sina egna konton. Och där någonstans blir det så oäkta och ointressant. ”Kloka yogavisdomar” eller fakta om typ olika chakran blir liksom av yogis, för (andra likadana) yogis. Och vad ska jag bidra med då, jag som är ännu en vit, ung västerländsk yogalärare med kropp som kan se fin ut i många asanas?

Både med min blogg och med min insta har min tanke varit att jag vill sprida och inspirera till yoga. För jag tror fortfarande att världen skulle bli lite bättre om fler hittade till yogan.

Även om fysiska positioner bara är en del av vad yoga är, så är jag rätt fine med att dela sånt och ibland enbart fokusera på hur en asana ska utföras korrekt. Det var ändå de fysiska positionerna som fick mig att börja yoga själv hemma. Och börjar man med det fysiska är jag ganska säker på att andning och den spirituella delen kommer tätt efter.

Jag höll ett yogapass i trädgården, för mina kompisar som var här och hälsade på nyligen! 

Men hur kan jag sprida det spirituella med yoga? Eller ska det ens göras? Är det faktiskt något som ska få ske i varje person, utan att forceras fram? Är mitt uppdrag som yogalärare då att bara ”create space” för det hos mina elever? Och hur får jag i så fall det uppdraget att passa in i en bloggform eller i ditt instaflöde? Går det att göra utan en ”jag har upptäckt något som inte du har”–retorik? Utan att bli platt eller pretentiöst?

På ett sätt vill jag tro att folk som är nyfikna på yoga vill ta till sig kunskap om exempelvis chakran, men på ett sätt tror jag också att det ibland blir allt för svårgreppat. Om man aldrig ens är medveten om sin andning under en vanlig dag (gäller nog de flesta), då är kanske chakran några steg för långt bort.

Och vilken nivå ska jag själv ligga på, när min egen practice för tillfället består av det jag hinner göra när Ella sover? En practice där jag alltid hoppar över Savasana till förmån för stretchning av min amnings-och-bära-bebis-kropp. Jag som brukar förespråka att den avslutande vilan aldrig bör hoppas över, när jag undervisar?

Ja, sånt här klurar jag på just nu. Kommentera gärna vad du tycker och tänker! Och berätta vad som får dig att bli inspirerad till att yoga!

  1. Så spännande och tankvärt inlägg! Jag hittade själv ingången till yoga via ”Yoga with Adrienne” på youtube, vilket ledde till hennes fan-group eller vad man ska säga på Facebook, sen medlemskap på hennes sajt, sedan annan yoga både hemma själv och ”live”. Jag tänker som du: först kommer det fysiska, sedan följer andningen och det spirituella. När jag började med yoga fattade jag aldrig vad de där instruktionerna betydde så jag hängde vara med i rörelserna. Lite i taget kom jag sedan på vad det betydde att ”andas ner i roten” och sånt. Idag tycker jag att yoga är mest sprituellt och en mental grej, men genom fysiska rörelser. Har inget svar som du ser, men gillar att du skriver om sånna här funderingar!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Världens bästa 30-årsdag

Åh, jag hade en ljuvlig födelsedag i går! Alex hade fixat så fint och skämde bort mig med den godaste maten jag ätit i hela mitt liv.

Men dagen började med att jag fick sovmorgon. När jag gick upp strax efter nio hade Alex fixat frukost och plockat blommor till mig. Och på terassen stod en surfbräda, också till mig! Jag hade trott att jag kanske skulle få en våtdräkt, för vi har pratat om att jag ska köpa en, men inte en helt egen bräda!? Nu ska jag banne mig lära mig att surfa ordentligt!

Sedan gjorde vi oss i ordning och åkte och åt lunch. Jag och Ella körde på randig outfit.

Maten var perfekt. Utsikten var perfekt. Vädret var perfekt. Alex behövde bara ägna en ganska lång stund åt att gå en sväng med en trött Ella i vagnen, medan jag satt och väntade, men i övrigt gick det bra att ha med bebis.

Fy vad jag är lyckligt lottad. Och nu är jag 30 barre. Frågan är bara, HUR ska jag kunna ge Alex en lika bra födelsedag när det är hans tur i augusti?!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Min första (fast egentligen andra) mors dag

För ett år sedan var jag och Alex på Lanzarote. Min mens var några dagar sen och jag sa halvt på skämt, halvt på allvar till Alex ”Tror du att jag är gravid?”. Vi köpte ett graviditetstest men läste att man helst skulle göra det först när mensen var en vecka sen. Jag bestämde mig för att vänta en dag till och således göra testet på min födelsedag, som också inföll på mors dag.

Så på födelsedagsmorgonen var jag uppe tidigt och kissade på stickan. Och det var ju positivt. Tänk att Ella redan var med oss där och då.

På kvällen gick vi ut och åt middag och jag var så här piffig:

En annan dag låg jag med min ”mensvärk” och ömma bröst och var trött på den här (ytterst osköna!) stranden, medan Alex surfade. Jag kan inte säga att jag saknar den där första gravidtiden direkt. Dock är det ju något lite magiskt att veta att man håller på och skapar ett liv i sin kropp, fast det inte syns och knappt någon vet än. Sån fin – och hisnande – hemlighet!

Ett år senare firar vi i dag min första mors dag! Eller egentligen andra då. Vilken grej va. Bild från i går när jag var ute och gick promenad med Ella i bärselen. Jag har börjat göra det hennes sista nap för dagen, då är det inte så varmt längre och vi kan gosa lite innan det är läggdags för henne.

I morgon fyller jag 30 och har fått vara mamma åt den här tjejen i fyra månader.

Tänk så mycket som kan hända på ett år! Tack för det, livet <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Amningsbehå för stor byst?

Vi har några vänner till Alex här just nu och i går efter att jag hade lagt Ella och duschat efter en dag på stranden tog jag på mig vanliga kläder när jag gick ner till de andra för att umgås. Alltså ej pyjamas eller träningskläder som jag annars går runt i här hemma. Så skönt att känna sig som en vanlig människa och inte som en slashas (slas-has?) med läckande bröst.

Eftersom jag oftast inte behöver amma Ella på kvällen längre satte jag i går också på mig en vanlig behå. Med bygel! Halleluja vad skönt det var att ha lite stöd för brösten för första gången på fyra månader. Och så satt de ju plötsligt i normal brösthöjd igen och inte halvvägs till naveln som de gör i mina slappa amningsbehåar. När jag gick och la mig hade dock brösten både fyllt upp sig med mjölk och blivit lite klämda i behån.

Så nu undrar jag, vet någon av er var (förslagsvis i Stockholm) jag kan köpa en amningsbehå som också ger lite stöd utan att för den skull orsaka mjölkstockning?

Jag har bara mjuka varianter utan bygel men mina troligtvis E-kupor vid det här laget, skulle gärna ha lite mer support dagtid. Obs! Måste finnas att testa i en fysisk affär då behåköp är bland det knepigaste jag vet :(

Någon som har tips?

  1. Ja! Jag har VÄRLDENS bästa, livräddande amningsbh-tips. Lindex. Dessa: https://www.lindex.com/se/7464072/?gclid=EAIaIQobChMImKDK8c6e2wIVzB0YCh1xRgHQEAQYAiABEgJX3PD_BwE

    Jag har 75E så I feel your pain…. :) Dessa håller dock allt på plats och lyckas dessutom vara sjukt bekväma. Hade kunnat springa i dem. Dessutom både bra pris och bra kvalitet, tvättar dem väldigt ofta.

    Löp och köp! :) De ÄR bygellösa men ger seriöst mer stöd än mina pre pregancy, ”normala” bh:ar som alla hade byglar :)

      1. Hoppas att du gillar! Själv klickade jag precis hem ytterligare två nya av samma sort, vill inte ha några andra :))) Förutom att sova i eller glida runt hemma, då kör jag mjukare varianter :)

  2. Hej!
    Jag köpte mina på glammom.se bra utbud och många storlekar.
    Trivdes jättebra med dem.
    /Therese

    1. Har också kollat där men tycker det är krångligt om det blir fel storlek och så ska man skicka tillbaka och greja. Men de har fina saker! Tack för tips :)

  3. Jag har köpt mina på Change (verkar finnas en butik på Drottninggatan) men även online om man vill fylla på förråden sen). Där finns alla tänkbara storlekar i alla fall. Lycka till!

    1. Gustav Mellbin har bra utbud generellt och proffsig personal.
      Ligger en butik i Gamla stan och en någon annan stans i Stockholm.
      Bea

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Egentid deluxe

Ella har precis somnat och Alex är och handlar några småsaker. Om nån timme får vi besök av Alex kompis plus familj och snart är det dags att börja fixa lunch åt oss. Jag tänkte att jag kanske borde använda den här korta stunden åt att skriva ett blogginlägg, för det finns risk att jag kommer ha fullt upp med annat de närmaste dagarna. Typ umgås med våra gäster. Men i ärlighetens namn vill jag hellre lägga mig i solen och läsa medan jag kan.

Visst förlåter ni mig?

(Och nu blev det ändå ett blogginlägg.)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

”Han är bara en man”

För en tid sedan träffade jag en bekant till Alex, som var här på semester. Hon är några år äldre än mig och mamma till två söner på cirkus ett halvår och 2,5 år. Jag tyckte mycket om henne och kände lite att jag hittade en mamma-bundsförvant i henne. Hon kändes klok och jag tror att vi delar samma värderingar när det kommer till uppfostran och sånt.

Hon nämnde vid ett tillfälle vad alla mammor snackar om i lekparken; ”Man tror att mammor pratar om hur deras barn sover eller sånt, men i själva verket klagar alla bara på sina män”.

Haha. Jag har ju ännu inte hängt på det viset med andra mammor. Hur som helst, strax efter att vi hade setts träffade jag och Alex en manlig bekant som mitt i fikat talade om för oss att vi inte behövde ”rusa till barnvagnen så fort Ella gjorde nåt ljud”. För det första var ju detta helt onödig info för honom att delge oss och för det andra gjorde han det på ett ytterst klumpigt sätt.

Jag orkar inte gå in på detaljer men jag blev i alla fall svinirriterad av en rad anledningar och messade min nya mammavän för att få ventilera lite. Hon visste dessutom vilken manlig bekant det rörde sig om. Hon var såklart på min sida (yes!) men svarade också något som jag tyckte var så himla bra och som jag har tagit med mig:

”As you say, I’m sure he meant well but at the end of the day he’s only a man and quite a self satisfied one at that, but not a bad man at least.”

Jag tycker att det är en sådan befriande tanke! I stället för att jag ska bli irriterad varje gång jag tycker att en man är störig (händer ändå ganska ofta) så kan jag konstatera att ”Ja, han är ändå bara en man. Men inte nödvändigtvis en dålig man för det.”

På manstemat kan jag också berätta om ett äldre par (vänner till Alex familj) som vi hade på besök nyligen. Kvinnan är en riktigt härlig dam som hjälpte till jättemycket med Ella och som ställde sig och lagade omelett när hennes man blev sugen på det. När det kommer till jämställdhet i hushållet var det tydligt att de är en annan generation, om man säger så.

Vid ett tillfälle var hon, jag och Alex i köket och plockade ur diskmaskinen. Alex frågade mig i vilket skåp någon bunke hörde hemma, varpå jag svarade ”Men Alex, vi har båda bott här i sex månader nu, hur är det möjligt att du fortfarande inte vet var saker ska vara?” Då kontrade damen: ”Han vet i alla fall var det mesta ska vara”, vilket hon hade rätt i. Hennes man satt ju liksom och drack whisky i soffan under tiden. Sedan visade hon mig en bild i hennes mobil från när hennes man hade försökt koka ett ägg. På bilden var den minsta kastrull jag sett, med ett ägg i. Det såg mer ut som en äggkopp med kastrullhandtag och clearly inget lyckat sätt att koka ägg. Detta fann damen så roligt att hon hade fotat det hela och skrattade så hon nästan kissade på sig när hon visade mig.

Jag tyckte att det var så härligt, på något vis. Hon skrattade liksom åt sin man flera gånger om dagen, åt saker som också hade kunnat irritera henne. Av äldre makar i min närhet har jag nog mer erfarit att man har suckat irriterat åt varandras ”brister”. I stället var det som att hon såg sin man som en ständig källa till humor. Och han lät henne göra det.

”Han är ändå bara en man”, var det som att hon också visste.

  1. Håller med, på lekplatserna klagar alla på sina män! Jag försöker stålsätta mig, lätt att dras ner i negativitet. Min man gör inte allt jag gör, eller på samma sätt, men han gör annat som jag glömmer/inte prioriterar, o han är en jättebra pappa o man på sitt sätt. Fokus på det positiva! Namaste

  2. Underbar inställning. Vi är ju bara män, kvinnor, pojkar och flickor, med både goda och mindre goda sidor. Jag gilla tänket, vi är ju alla som vi är, utan att irritera sig.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

När man är en berg-och-dalbana

Alex har kallat mig Roller coaster den senaste veckan. Jag har – inte helt olikt mitt barn som kan störtgråta för att i nästa sekund le – pendlat från att vara på topp till att tycka att allt är sämst.

En sak som Alex har uppmärksammat mig på i mina grumpy stunder är att jag gärna börjar klaga över ALLT när jag är irriterad. Det finns liksom inget stopp, allt dåligt ska upp till ytan!

Det kan börja med att jag blir frustrerad över att försöka få Ella att somna på dagen, följt av att sedan hitta Alex i färd med att jobba framför datorn när jag tycker att han borde ha börjat med lunchen för en timme sedan. Och när jag ändå håller på kan jag bli irriterad över att det är hundhår överallt (vår lånehund Raffa har hårat exeptionellt mycket på sistone) och att jag tycker att jag gör allt hushållsarbete här hemma (fast jag vet mycket väl att det inte är så).

Samtidigt har det varit 25 grader och Ella har varit jättevarm och då passar jag på att tala om för Alex att det minsann inte blir så kul i sommar när vi ska till Grekland (vilket var hans förslag) om det är så här redan nu. Det är inte helt ovanligt att jag därefter ifrågasätter hela min framtid och ”karriär” och kommer fram till att allt mest troligt är på väg käpprätt åt helvete.

Vänta, har jag möjligen haft PMS? Visst låter det lite så? Inte för att jag vet om man kan ha PMS när man ännu inte har fått tillbaka sin mens efter graviditeten men det här känns ju misstänkt likt någon slags hormonkaos?

Detta har alltså varvats med dåligt samvete för att jag är orättvis mot Alex när jag spottar ut min klagan (inte alltid berättigad) helt utan filter. Det har också varvats med lyckan över att jag har haft flera av mina bästa kompisar på besök. Jag har dessutom surfat för första gången på ett år och det var sååå kul och gick över förväntan!

Ständigt dessa hormoner… Blir man mer stabil efter klimakteriet, eller? Om sisådär 30 år? :/

Hälsningar en som inte alltid ser så här glad ut. Dock hjälper det att sniffa i Ellas väldoftande huvud när jag känner som ovan!

  1. Pms har man ju innan mens så det är ju möjligt att du har. Jag har helammat mina tre barn 6 mån och därefter delammat till runt ett år. Och mensen har kommit tillbaka när jag trappat ner amningen ordentligt eller slutat helt. Vet inte om du ammar eller ger ersättning, men har du slutat amma lär ju mensen vara på väg. Däremot tycker jag att man känner av hormonella känslostormar i olika omgångar när man ammar. Självklart första tiden, men jag har också känt av det när det har varit t ex tillväxtboom hos min bebis. Helt ovetenskapligt av mig nu, men med tredje barnet börjar jag se mönster. För att inte tala om hur störd nattsömn påverkar den mentala styrkan. Det bästa är att det går över, att det har en naturlig förklaring. För mig funkar det att tänka att jag inte ska leta fel i mitt liv för att förklara varför jag är sur. Det är hormonerna som gör mig sur, inte egentligen mitt liv. Inte alltid lätt, men bra när jag kommer ihåg det.

    1. Jag helammar fortfarande så kanske inte riktig PMS men helt klart något hormonspök! Intressant att du har sett en koppling till tillväxtboom hos dina små, coolt ju! Om än lite jobbigt förstås. Tack för din kommentar, du har rätt i att man inte behöver leta fel för att förklara det man känner. Ska försöka komma ihåg det <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Babyyoga för bebis OCH mamma

Både i går och i dag har jag gjort lite babyyoga med Ella och jag har insett att det är KEY för att få till min egen yoga igen. Win för mamma och bebis!

Jag är ju certifierad för att undervisa babyyoga i åldern 3 månader – krypkunniga. Och även om jag började lite, lite med Ella redan från att hon var runt två månader är hon fortfarande lite i minsta laget. Hade jag kört en vanlig entimmesklass hade det blivit för mycket för henne, så just nu försöker jag mest repetera lite av det jag har lärt mig och se hur det fungerar med en riktig bebis framför sig och inte en docka. Vi går långsamt framåt, så att det inte blir för mycket nytt. Hon tycker nämligen att det är så spännande och intressant att det inte alltid märks när hon börjar bli trött (jag lärde mig den hårda vägen en dag när hennes entusiasm förbyttes till gallskrik på en sekund :)).

Men det är SÅ mysigt! På ett sätt som jag inte riktigt kunde föreställa mig innan pga aldrig haft en bebis förut. Dels är det fint att ha en lugn stund där vi kan titta varandra i ögonen medan jag busar och pussar på Ella, och dels är det skönt och roligt för henne med rörelse. Dessutom bra av massa anledningar som att det till exempel ökar blodcirkulationen, stärker muskler, underlättar matsmältningen och hjälper bebisen att gå från reflexmässiga rörelser till ”frivilliga”.

Och till på köpet får jag chans att sträcka ut lite medan hon ligger där på mattan och är nöjd med att kolla på vad jag gör, eller bli kittlad av mitt hår när jag gör Downward dog.

Se vilken glad bebis:

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Vykort från Portugal

Alltså vet ni hur vackert Portugal är den här tiden på året? Det blommar och grönskar överallt. Jag måste visa er.

Jag har ju aldrig varit i Portugal den här tiden på året förut. När vi var här i september hade det inte regnat på typ ett halvår och det var torrt och brunt mest överallt. Men ändå fint. Algarve är så vackert med sina gyllene stränder, mäktiga klippor och kraftfulla vågor. Man är liksom så nära Moder Jord här på något vis, tycker jag. Nära naturens krafter.

Hur som helst, sedan ett par månader har jag följt vårens utveckling här nere. Sett hur allt har blivit lummigt och grönt, hur buske efter buske (som jag bara trodde var ”en grön buske”) har överraskat med de mest vackra blommor, hur fikonen har börjat växa till sig och hur valnötsträden fått knoppar. Vilken ynnest va! Nu låter jag kanske som en dam i medelåldern men så har jag också varit redaktör för dromhemochtradgard.se tidigare.

Här gick vi en promenad häromdagen:

Och där inne vid ruinen – en stor pelargonbuske.

Och det här gulliga ”torget” i Lagos hittade vi häromdagen. Har varit i den stan rätt många gånger nu men hade aldrig sett den här fina platsen:

Inte bara naturen växer och frodas. Det gör ju Ella med, nu mer än tre månader gammal. Och en bild från min frukost på terassen i går:

I helgen har Alex gått en seglingskurs, så för första gången har jag varit helt ensam med Ella en hel arbetsdag. Det har känts riktigt spännande och kul, bara vi två liksom! I dag började vi med en promenad här i Lagos, efter att jag hade skjutsat Alex till marinan.

Klart slut.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Att hinna yoga när man har bebis

I går frågade en kompis om jag hade kommit igång med yogan igen efter att Ella kom till världen. ”Inte så mycket”, svarade jag.

Dock går det lite lättare av att jag typ jämt går omkring i träningskläder hemma. Eller pyjamas. Har alltså noll stil numera men får jag en chans att sträcka ut lite är det snabbt gjort att rulla ut mattan. Fast jag brukar inte hinna så långt innan Ella kräver min uppmärksamhet, men tre solhälsningar är bättre än ingen, tänker jag.

Det var ungefär så långt jag hann i dag innan det visade sig att hon inte alls sov i vagnen. Sedan hann jag med Krigare 1, 2 och Trikonasana medan Alex försökte få henne att somna igen. Sedan fick jag ta en paus och mata henne och försöka söva henne igen, vilket inte fungerade så Alex tog över medan jag återgick till Spfinx pose och Extended Puppy. Sedan gav vi upp och stoppade henne i bärselen och därmed var min yoga över, och Ella kunde sova.

De där dagarna när jag tände ljus och omsorgsfullt valde musik till min yoga practice är long gone :)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Yoga för skärmladies

Hörrni! I senaste amelia visar jag lite härliga yogaövningar som kompenserar kroppen när vi tittar i skärmar och sitter stilla lite för mycket. Det är ju ändå de flesta av oss tänker jag.

Så löp och köp senaste numret för att ta del av de här och ett gäng till positioner!

Namaste!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Vi måste våga fråga – även om sånt vi knappt vågar höra

Jag känner läskigt många som drabbats av utmattningssyndrom. Jag själv har varit läskigt nära.

Jag har en handfull vänner som lider eller har lidit av panikångest. Gemensamt för dem och alla mina utmattade vänner är att samtliga är kvinnor. Förutom en. Första gången jag förstod att panikångest ens existerade satt jag hukad över en expojkvän som kippade efter andan på badrumsgolvet. Han trodde han skulle dö.

Men han dog inte.

Det gjorde däremot L, han som jag pluggade med men som avslutade sitt liv mitt i sommaren. Jag var aldrig en av de närmaste och jag hade ingen aning om hur han verkligen mådde. Utåt var han ju alltid så glad och positiv. Begravningen ägde rum i en fullsatt kyrka en regnig sommardag och min värld har sällan varit så full av kärlek och så sorglig på samma gång.

Tim Bergling, Avicii, verkar ju ändå ha berättat. I dokumentären som jag, precis som alla andra, såg när beskedet om hans bortgång kom, tränar han med sin PT och säger att det känns som att han får panikångest. Tims kropp vet inte längre skillnad på hjärtklappning av fysisk aktivitet och panikångest. Han säger att han kommer dö om hans stressiga turnéliv inte förändras. Han begraver ansiktet i händerna och jag vill bara ruska om alla män runtomkring honom och ropa ”Stopp! Hjälp honom!”.

Hans död har tagit mycket hårdare på mig än vad jag var beredd på och jag har en känsla av att jag inte är ensam om att känna så. Jag tänker på hans familj, på allt de troligtvis gått igenom under det som ledde fram till självmordet. Hade han försökt tidigare? Visste de att han var riktigt dålig just nu, den dagen det hände? Var de oroliga när han reste eller trodde de att det hade vänt nu? Att allt var på väg åt rätt håll?

Så oerhört sorgligt. Kan vi alla lära oss att prata om den psykiska ohälsan nu? Vi måste våga fråga, även om sådant vi knappt vågar höra, för hur ska man annars våga berätta?

Här har jag skrivit tidigare om att vara anhörig:

Vad säger man till någon som vill dö?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Hänt på sistens

Jag dövar mitt dåliga samvete för den här bloggen med lite bilder.

Farmor var ju här och Ella imponerade på henne med sina nackmuskler.

Vi tog med pappa och farmor till Praia dos Três Irmãos, som är en ganska cool strand i Alvor.

En annan dag cyklade jag för första gången på månader. Jag var tvungen att sluta nån gång i sjunde månaden eller så när magen blev för stor och i vägen men nu är det fritt fram igen!

Alex stoppade Ella i vår nya bärsele (bärsjalen har blivit för varm soliga dagar) och så cyklade vi någon timme genom blommande fält, golfbanor och stannade sedan för lunch på en strand. Sååå underbart att röra på sig ordentligt igen. Sedan tog vi ett litet tåg som går tvärs genom Algarve och åkte ett par stationer hem :)

Det kändes som för ett år sedan när vi vandrade i Nepal och vi var utomhus hela dagarna och gick sisådär 20 km per dag. Förutom att då innehöll utflykten även snö och altitude sickness, vad det nu heter på svenska.

Och så lite bilder på min lilla gumma som är TRE månader i dag! En kvarts år! Hur sjukt?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Kraften i tack och hjälp

I går mediterade jag för kanske första gången sedan Ella kom. Jag insåg (för typ 300:e gången i mitt liv…) hur viktigt det är för mig för att kunna vara en normalt fungerande människa.

De senaste två veckorna har varit lite tuffa. Ella började få lite nattrutiner och har vaknat 7.30 varje morgon, efter bra nätter där jag ammat några gånger i sömnen nästan. Sedan gick hon igenom en utvecklingsfas och blev riktigt kinkig om dagarna. Men nätterna var ju fortfarande bäst hittills.

Sedan blev nätterna sämre än sämst. Jag har vaknat kanske sju gånger per natt av att hon gnyr, vrider och vänder på sig eller vill ha en slurk mjölk. Samtidigt har hon fortfarande vaknat senast 7.30. Under hennes tidigare veckor kunde riktigt dåliga nätter kompenseras av att vi alla kunde somna om och sova till 10 (!) men inte nu. Så jag har varit en riktigt risig version av mig själv några dagar nu på grund av tröttheten.

I går tog Alex henne på morgonen så att jag fick sova, vilket ju var underbart. Dock kändes allt lite konstigt i går efter beskedet att Avicii har lämnat oss. Jag tänkte på hans mamma och fick ångest, tänkte på att han bara är ett par år yngre än jag själv, tänkte på hur det vore om Ella skulle dö ifrån mig och mitt i allt detta satt vi i bilen på motorvägen och såg en bil i motsatt färdriktning som körde åt fel håll. Alltså mot trafiken. Herregud vilken ångest allt det gav mig.

Så på kvällen när jag hade lagt Ella gjorde jag lite yoga i mörkret i sovrummet och mediterade lite. Var tvungen att ta några djupa andetag och säga tack och hjälp. Det kan jag rekommendera. Typ så här blev det för mig:

Tack Ella för att du kom till oss, tack för att jag får vara din mamma. Tack för allt du lär oss, tack för alla utmaningar som får oss att växa som föräldrar, tack för att du har gjort oss till en familj, tack för all kärlek vi får känna och alla nya upplevelser vi får vara med om tillsammans.

Hjälp mig att agera kärleksfullt och vänligt mot Alex även när jag är trött, hjälp mig att uppskatta allt han gör och har gjort för mig, hjälp mig att se det fina i allt vi har, hjälp mig att fokusera på rätt saker.

Glöm inte att be om hjälp hörrni. Det behöver inte vara till någon person, det kan vara en bön ut till universum. Om inte annat så hjälper det att bara sätta ord på det svåra, tycker jag. Så vet man vad man behöver fokusera på i stället för att låta negativa tankar ta plats i huvudet.

Och vila i frid, Avicii.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

50-talets babyvakter

Min farmor och pappa var här och hälsade på en vecka. 85-åriga farmor som hade bestämt sig för att inte flyga mer och som trodde att hon inte skulle hinna få några barnbarnsbarn 🙏

Så det kan gå ändå! Det är ändå något jag är så himla tacksam för; att saker kan förändras till något man knappt hade vågat hoppats på, på kort tid! Som den relativt korta tid det tog för mig och Alex att finna varandra och skapa ett nytt liv. Under mina 20-something år var jag ändå singel största delen av tiden och var verkligen inte säker på att jag skulle hinna träffa rätt partner att skaffa barn med innan det skulle bli för sent. Men det gick! Bra att komma ihåg när det känns som att man står och trampar i livet. Vips så kan alla bitar falla på plats snabbare än man kan ana!

Hur som helst. Farmor som födde två söner på 50-talet berättade om dåtidens babyvakter när hon såg vår monitor med kamera (ja kanske lite överdrivet, men ändå bra!).

När det begav sig umgicks farmor och farfar med familjen Gustavsson i porten intill. Om de var bortbjudna till Gustavssons på middag slog farmor helt enkelt en pling med telefonen innan de lämnade lägenheten, och fick således tala med en växeltelefonist. ”Nu går vi till 26:an” sa farmor, lät luren ligga och så lämnade hon och farfar bebisen sovandes hemma. Växeltelefonisten kunde då alltså höra vad som pågick hemma hos farmor och farfar, och när bebisen vaknade och grät ringde hon till Gustavssons på 26:an och meddelade farmor: ”Er bebis skriker”. Så kunde farmor kila hem genom källargången och amma den lille.

Så fascinerande att höra om, tycker jag. Och lite konstigt. Är det ens lagligt att lämna ett barn så idag?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..