Min nya metod för att släppa orostankarna

I natt vaknade jag och kunde inte somna om. Det händer 1-2 gånger i veckan ungefär och jag skulle säga att anledningen alltid är oro för pengar eller jobb eller en kombo. Mest tror jag att det är ovissheten inför framtiden och ”vad det ska bli av mig”. 

För med friheten och lyckan över att lämna jobb och ett liv som var på god väg att utmatta mig totalt kommer så småningom också ångesten. Inför vad som ska fylla mitt liv och betala räkningarna på ett meningsfullt sätt som inte behöver sluta i sjukskrivning. 
Eller så måste hjärnan bara hitta nåt nytt fel. Jag må vara fri som en fågel, frisk och med mer energi än på 1,5 år, men jag vet inte var jag ska bo i sommar. Vet inte riktigt vad jag ska tjäna pengar på. Och jag måste ju egentligen inte ens veta det just nu, i februari, för jag är ändå så lyckligt lottad att jag vet att jag inte kommer behöva bo på gatan. Men detta höll mig alltså vaken i natt.

Men så gick vi till ännu en satsang med Moji i dag och på någons fråga (om något annat) sa han mycket klokt: 

”Life will take care of life”

Vi kan inte planera eller kontrollera allt. Det är inte heller meningen att vi ska. Om vi bara släpper taget och tar ett steg tillbaka från vår tänkande hjärna kommer livet att ta hand om sig själv. För livet har en tendens att veckla ut sig så som det ska, utan vår kontroll. 

”Let the head come, and let it go” sa Moji om att hjärnan gärna vill lägga sig i det hjärtat säger. Vi kan välja hur mycket uppmärksamhet vi vill ge hjärnan. Jag tror bestämt att jag ska försöka ge mina orostankar mindre uppmärksamhet. 

Life will take care of life.

  1. mini skriver:

    Go with the flow. Börjar lära mig nu. Jag anför riktningen men låter saker sköta sig självt istället för att forcera.

  2. Emma skriver:

    Varför inte skriva en bok om alla dina insikter? Och föreläsa om det för unga tjejer? Det finns många därute som skulle vara tacksamma för det! ❤

  3. Lisa skriver:

    Jag håller med Sara! Jättesvårt! Vissa saker måste man ju bara ordna själv. Jag tror man får fråga sig om det hjärnan säger makes sense – kanske behöver jag söka ett jobb eller göra något nu för att lindra oron framöver. Eller om det handlar om år framöver och allmän ovisshet om livet kanske det inte hjälper mig nu att hjärnan kommer med sina ”Men om… Hur ska det bli? Hur kommer det vara om fem år?”. För det finns inga svar än. Då måste jag helt enkelt ha tillit till mig själv och livet att det ordnar sig till det bästa. Inte fastna i de där tankarna som drar ner mig nu – innan det jag oroar mig för ens har skett! Tack för att du läser! <3

  4. Sara skriver:

    Alltså detta är så svårt! Att hitta balans. På många sätt är det ju så, livet fixar sig. Men man kan ju inte sitta still o bara vänta på att ett erbjudande ska knacka på dörren heller. Ofta måste man ju lyfta på rumpan o faktiskt göra något för att det ska komma något, om det makes sense. Så himla svårt att veta när man bara kan luta sig tillbaka o ha tillit o när mam faktiskt måste ta tag o göra något på egen hand. Hoppas det fixar sig för dig! Tack för bra blogg

Lämna ett svar till Emma Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..