Hejhej hormonkaos

Oj vilken berg-och-dalbane-dag det här har varit. I förmiddags hade jag och Alex en argumentation där jag blev superfrustrerad över att jag inte kunde uttrycka det jag ville på engelska. Fy fan i helvete vad störigt det är.

Vanligtvis är det inga problem för oss att kommunicera på engelska, men någon gång ibland när vi pratar om saker som inte är vardagliga saker utan mer komplexa grejer, då märker jag att jag har svårt att hitta rätt ord eller uttryck. Jag blev så frustrerad i dag att jag slängde kastruller i diskhon så att glas gick sönder. Jag tror det känns ännu jobbigare när jag ALLTID kan uttrycka allt extremt bra på svenska, jag har ju liksom gjort det till mitt jobb. Men men, jag är ju vanligtvis lugn som en filbunke så jag kan väl också få explodera ibland. Dock är det alltid lika trist att behöva gå tillbaka med svansen mellan benen och städa upp själv efter något sådant 😛

Det blev i alla fall som en rejäl urladdning och efter det kände jag mig helt tömd på energi. Jag hade tänkt jobba och plugga tyska men pallade inte göra något. Så jag sov en stund i solen i stället. Sedan kändes det bättre, men tyvärr höll det inte i sig.

Senare på eftermiddagen kände jag mig helt nere och ledsen. Och på sedvanligt hormonkaos-vis började jag tvivla på det mesta i livet när jag ändå höll på med min negativa tankespiral. Men så tog jag ett bad och hann få lite lugn och ro i mina tankar och insåg att saker inte var så farliga ändå. Det var som att en sarkastisk röst sa till mig (eller min egen röst, när poletten trillade ner): ”Ja, oj, du har det verkligen kämpigt. Det är så synd om dig, verkligen synd”. Och då kunde jag få lite distans till det hela.

Nu ska jag bekänna något här. Jag tror att det som fick mig ur balans igen på eftermiddagen var att jag hade frågat Alex om vi skulle orka göra müsli när ugnen ändå var varm, varpå han svarade ja. Efter att ha bidragit med att hälla i typ två ingredienser i vår müsliblandning bestämde han sig för att gå ut och paddla stand up paddle board innan det blev mörkt. Så då slutade det ändå med att det var jag som gjorde resten och rörde runt i müslin var femte minut för att det inte skulle bli bränt. Och då fick jag ju ännu mindre jobb och tyska gjort, för det var ju ingen vits att börja med något sådant när jag skulle behöva avbryta var femte minut (fast i ärlighetens namn hade jag nog inte gjort det ändå…). I stället läste jag nya amelia under tiden. Ja, det var ju en riktigt hemsk syssla som ni hör. Fy vad jobbigt jag har det, verkligen.

Jaja, kanske var det bättre än i somras när jag började gråta på grund av att vi inte hade någon osthyvel till frukosten. Alex hävdade att man kan skära ost med vanlig kniv men det tyckte inte jag så han fick snällt gå och köpa en på Ica.

Hoppas er dag har varit bättre hörrni!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..