Män i vården som stör pussy power-energin

Jag har sagt det förut men det har slagit mig så många gånger under graviditeten – hur underbart jag tycker det är att ha hittat en ny sorts systerskap i moderskapet.

Jag vet inte om jag kan sätta ord på det, men jag älskar att jag liksom har upptäckt vilken kraft som kan finnas och delas bland kvinnor som varit eller är gravida och jag är övertygad om att jag kommer upptäcka fler grader av detta ju längre in i moderskapet (alltså vad mossigt det låter på svenska) jag kommer. Det här låter kanske superpretentiöst och flummigt och exkluderande för alla kvinnor som inte varit där, men jag tror verkligen inte man kan förstå det innan man upplevt det själv. På samma vis som jag fortfarande inte kan föreställa mig hur en förlossning är, för jag har inte varit där än.

Tidigare kunde jag störa mig lite på att mammor eller gravida verkade tycka att hela världen kretsade kring dem och deras barn, men alltså, det är ju sant. Just nu kretsar HELA min värld kring det här lilla livet och så här ”på andra sidan” tycker jag att det är underbart! Vill bara få vara i detta, njuta av allt med min bebis och allt som händer i kroppen. Och jag ser så mycket fram emot att få välkomna mina kompisar som ännu inte fått barn, in i den här ljuvliga bubblan och föra vidare allt jag lärt mig till dem.

När vi var i Indien för snart ett år sedan påbörjade vi en kort kurs i ”soundhealing” som tyvärr blev inställd efter första dagen. Men jag minns att jag bytte plats med en av de andra kvinnliga deltagarna när vi åt lunch, för hon hade mens och ville sitta vid bordet med bara tjejer. Då var det något helt nytt för mig, men precis så har jag känt under graviditeten.

Jag har inga problem med att omge mig med män i allmänhet, men när det kommer till prat om graviditeten, förlossningen eller smärtlindring vill jag bara lyssna på kvinnor. Jag litar inte på att män (även om de är utbildade barnmorskor) har förmåga att förstå. Inte på djupet.

Jag tror att det var därför jag blev så lättad när jag fick min härliga, kvinnliga läkare nu för inte så länge sedan efter en mindre bra upplevelse hos en manlig tidigare i höstas. Och jag känner att jag har varit lite skeptisk till de två manliga barnmorskor vi har träffat hittills på sjukhuset. Inte för att jag tvivlar på att de är kompetenta, men för att jag helt enkelt inte har samma förtroende för dem som jag har för kvinnor. Kvinnor som själva har en livmoder, som vet hur hormoner kan få en att känna, som vet hur mensvärk känns osv. Kanske är det orättvist mot duktiga män, men det skiter jag i.

Inom yoga och kanske framför allt tantra snackar man ibland om feminina och maskulina energier och jag har haft lite svårt att ta till mig det tidigare. Jag har haft svårt att få ihop det som brukar beskrivas som ”feminint” med både mig själv och min egen önskan om ett samhälle som tillåter mer än stereotypa bilder av vad som är feminint och maskulint. Men det här systerskapet jag känner, det tänker jag på som en stark, feminin energi. Det är inte något hitte-på, det är pussy power i sin allra renaste kraft. Överförd från generation till generation, från medsyster till medsyster. Och det är väl därför jag tycker att männen på något vis stör i den här energin.

Så, nu är bara frågan hur jag kommer känna vid förlossningen. Visst borde jag ha rätt att säga att jag föredrar en kvinnlig barnmorska om det finns flera tillgängliga när det är dags för vår bebis att komma till världen? Eller kommer jag vara så upptagen av värkar att jag ändå inte kommer bry mig? Kanske kommer jag, när det väl gäller, inse att den manliga barnmorskan är grym och inte alls vilja ha någon annan där?

Ja, sånt här funderar jag på så här i vecka 35+4. Dela gärna med er om ni har några tankar eller reflektioner på detta tema. Vore intressant att höra :)

  1. Lisa skriver:

    Intressant att höra om era erfarenheter, tack för att ni delar med er ❤ och trist att höra att du inte hade nån bra upplevelse av de kvinnliga gynekologerna, Sofia 😞

  2. S skriver:

    Precis så! Så känner jag också nu, med två barn ”gjorda”. Hade en manlig förlossningsläkare (min, som jag kände sedan graviditeten, bor i Frankrike) med på båda förlossningarna tillsammans med en kvinnlig barnmorska. Gick utmärkt, men mycket för att jag kände honom och litade på honom.
    Håller med helt om att ”ser fram emot att välkomna medsystrar in i detta” och upplever en förlust å deras vägarna om de inte tar denna vägen. Galet egentligen!
    Ser fram emot att följa dig på resten av din resa! Gör du fortfarande yoga? Hur, vilka moves funkar!

  3. Sofia skriver:

    Jag har av olika anledningar träffat många olika gynekologer. I de tillfällen som jag varit som sårbarasts har de manliga gynekologerna varit absolut bäst. Jag tror att det beror på att de inte kan sätta sig in i hur det känns och då inte kan förminska det. De kvinnliga gynekologerna upplevde jag förminskade mig och mina smärtor, vilket i ett fall slutade med att jag fick stomi på ena njuren (lång historia).

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..