Årssummering av 2017

Årets sista dag. Jag gillar att summera, blicka framåt och ibland bakåt (läs till exempel det här inlägget) så en liten årssummering av 2017 kan väl vara på sin plats.

Först sökte jag lite inspiration på andra bloggar, men vem bryr sig egentligen om vad jag la mest pengar på i år eller vilket mitt favorit-tv-program var? Jag hittar på min egen summering i stället:

  • Bästa jag gjorde i år:
    – Blev gravid (om det nu kan räknas med här).
    – Gick min kurs i Motherhood yoga.
    – Byggde upp mitt frilansande och gjorde jobb av några av mina favoritämnen: yoga och orgasmer (mer på yoga-temat kommer snart i amelia!).
    – Lyckades leva på ett vis som fick mig att känna mig lycklig, harmonisk, lugn och accepterande mot det mesta (bästa känslan, särskilt mot andra!).
    – Upptäckte massa spännande ställen med min Alex.

    Alex och en av Annapurna-bergen i Nepal.

  • Lärdom som fick fäste i mig:
    ”Anicca”. På en liten restaurang på 3500 meters höjd i Himalaya berättade en underbar engelsman om ett ord som ofta används under Vipassana retreats – alltså när man är tyst och mediterar 10 timmar om dagen i 10 dagar. Kanske finns det andra sätt att göra vipassana också, jag har ännu aldrig provat men är hemskt sugen på att göra det en dag. ”Anicca” betyder ”impermanence” och kan beskrivas så här:

    ”The most important in the practice of Vipassana is anicca. As meditators, we come face to face with the impermanence of ourselves. This enables us to realize that we have no control over this phenomenon, and that any attempt to manipulate it creates suffering. We thus learn to develop detachment, an acceptance of anicca, an openness to change, enabling us to live happily amid all the vicissitudes of life.” (Källa)

    Det där ordet följde med mig under resten av vandringen runt Annapurnas bergstoppar och hjälpte mig upp till toppen och ner igen. Vetskapen om att allt förändras, ”this too shall pass”, smärtan och tröttheten från två veckors vandring och altitude sickness skulle gå över.

    Jag och vår guide/portier – hälften så lång som jag ;)

    Det enda vi vet med säkerhet är ju att allt förändras. Hela tiden. Och när jag ser tillbaka på 2017 som var ett ruskigt bra och privilegierat år för mig så vet jag också att det här är inte för evigt. Det här kommer också att förändras, så det enda jag kan göra är att njuta och vara tacksam för allt fint jag har medan jag har det. Anicca.

  • Då prövades jag som mest:
    – Då året flöt himla smärtfritt (tack för det!) måste jag säga titt som tätt i min relation med Alex. Men inte på ett negativt sätt och kanske mer i början av året än nu. Herregud vad jag har behövt face:a mindre charmiga sidor av mig själv, som jag inte har behövt grotta ner mig i innan. Sådant som har kunnat lura tyst i tidigare relationer där det har funnits mycket större grejer som tagit plats och fokus. Men nu, i en relation som fungerar bättre än någon jag haft tidigare och som ger mig såå mycket mer än någonsin innan, så blottas även jag och sådant jag inte är så stolt över. Ojojoj vad jag är egoistisk och omogen ibland, jämfört med Alex. Men också, ojojoj, vad vi lär oss av varandra.
  • Det saknade jag 2017 och önskar mig 2018:
    – Att få åka längdskidor i ett vackert vinterlandskap.
    – Mer tid att umgås med mina kompisar (men tvivlar på att det kommer bli mer tid till det).
    – Att få fortsätta lära mig surfa (blev ju nästan inget sånt pga kändes ej tryggt med bebis i magen).
    – Att jag lär mig portugisiska.
    – En resa till Bali. Med Alex (och bebisen!).
    – Att undervisa yoga igen.

Gott nytt år! 

  1. Lisa skriver:

    Låter perfekt! :)

  2. Ellen skriver:

    Jag tar med dig upp till häggis så åker vi skidor! 🤗

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..