Kraften i tack och hjälp

I går mediterade jag för kanske första gången sedan Ella kom. Jag insåg (för typ 300:e gången i mitt liv…) hur viktigt det är för mig för att kunna vara en normalt fungerande människa.

De senaste två veckorna har varit lite tuffa. Ella började få lite nattrutiner och har vaknat 7.30 varje morgon, efter bra nätter där jag ammat några gånger i sömnen nästan. Sedan gick hon igenom en utvecklingsfas och blev riktigt kinkig om dagarna. Men nätterna var ju fortfarande bäst hittills.

Sedan blev nätterna sämre än sämst. Jag har vaknat kanske sju gånger per natt av att hon gnyr, vrider och vänder på sig eller vill ha en slurk mjölk. Samtidigt har hon fortfarande vaknat senast 7.30. Under hennes tidigare veckor kunde riktigt dåliga nätter kompenseras av att vi alla kunde somna om och sova till 10 (!) men inte nu. Så jag har varit en riktigt risig version av mig själv några dagar nu på grund av tröttheten.

I går tog Alex henne på morgonen så att jag fick sova, vilket ju var underbart. Dock kändes allt lite konstigt i går efter beskedet att Avicii har lämnat oss. Jag tänkte på hans mamma och fick ångest, tänkte på att han bara är ett par år yngre än jag själv, tänkte på hur det vore om Ella skulle dö ifrån mig och mitt i allt detta satt vi i bilen på motorvägen och såg en bil i motsatt färdriktning som körde åt fel håll. Alltså mot trafiken. Herregud vilken ångest allt det gav mig.

Så på kvällen när jag hade lagt Ella gjorde jag lite yoga i mörkret i sovrummet och mediterade lite. Var tvungen att ta några djupa andetag och säga tack och hjälp. Det kan jag rekommendera. Typ så här blev det för mig:

Tack Ella för att du kom till oss, tack för att jag får vara din mamma. Tack för allt du lär oss, tack för alla utmaningar som får oss att växa som föräldrar, tack för att du har gjort oss till en familj, tack för all kärlek vi får känna och alla nya upplevelser vi får vara med om tillsammans.

Hjälp mig att agera kärleksfullt och vänligt mot Alex även när jag är trött, hjälp mig att uppskatta allt han gör och har gjort för mig, hjälp mig att se det fina i allt vi har, hjälp mig att fokusera på rätt saker.

Glöm inte att be om hjälp hörrni. Det behöver inte vara till någon person, det kan vara en bön ut till universum. Om inte annat så hjälper det att bara sätta ord på det svåra, tycker jag. Så vet man vad man behöver fokusera på i stället för att låta negativa tankar ta plats i huvudet.

Och vila i frid, Avicii.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..