Sprida yoga utan att bli pretto-yogi?

Jag har funderat på något ett par dagar nu. Nämligen om – och i så fall hur – jag kan bidra till att sprida yoga utan att vara en pretentiös, narcissistisk ”yogi”.

I mitt instaflöde har det varit lite mycket av den varan på sistone, från yogavänner jag följer. Bekanta som vidareutbildat sig på Bali och nu ska pytsa ut sin nya visdom i kloka texter på Insta.

Förstå mig rätt. Jag har väl kanske också tenderat att bli den sortens sociala medier-yogi och jag vet hur full av insikter man kan känna sig efter en transformerande yogakurs. Hur man kanske kan känna att frågor man inte ens visste att man hade, har fått svar och att man plötsligt ser klart på massa saker. Och då vill man försöka dela med sig av det till andra. Kanske anser man att dessa ”andra” fortfarande inte ”ser klart”. Eller så vill man bara bygga sitt varumärke som yogi.

Jag har ju ett eget insta-yogakonto (@lisanasyoga) som väl dock har stagnerat lite på grund av min ambivalens i detta ämne. Jag startade det för flera år sedan för att jag ville delta i yoga challenges (en position per dag i en månad under någon hashtag) och på så vis få press på mig själv att göra yoga varje dag. Så långt all good, tycker jag.

Senare kändes det som att det jag lade upp bara lajkades och kommenterades av andra sociala medier-yogis som bara ville sprida sina egna konton. Och där någonstans blir det så oäkta och ointressant. ”Kloka yogavisdomar” eller fakta om typ olika chakran blir liksom av yogis, för (andra likadana) yogis. Och vad ska jag bidra med då, jag som är ännu en vit, ung västerländsk yogalärare med kropp som kan se fin ut i många asanas?

Både med min blogg och med min insta har min tanke varit att jag vill sprida och inspirera till yoga. För jag tror fortfarande att världen skulle bli lite bättre om fler hittade till yogan.

Även om fysiska positioner bara är en del av vad yoga är, så är jag rätt fine med att dela sånt och ibland enbart fokusera på hur en asana ska utföras korrekt. Det var ändå de fysiska positionerna som fick mig att börja yoga själv hemma. Och börjar man med det fysiska är jag ganska säker på att andning och den spirituella delen kommer tätt efter.

Jag höll ett yogapass i trädgården, för mina kompisar som var här och hälsade på nyligen! 

Men hur kan jag sprida det spirituella med yoga? Eller ska det ens göras? Är det faktiskt något som ska få ske i varje person, utan att forceras fram? Är mitt uppdrag som yogalärare då att bara ”create space” för det hos mina elever? Och hur får jag i så fall det uppdraget att passa in i en bloggform eller i ditt instaflöde? Går det att göra utan en ”jag har upptäckt något som inte du har”–retorik? Utan att bli platt eller pretentiöst?

På ett sätt vill jag tro att folk som är nyfikna på yoga vill ta till sig kunskap om exempelvis chakran, men på ett sätt tror jag också att det ibland blir allt för svårgreppat. Om man aldrig ens är medveten om sin andning under en vanlig dag (gäller nog de flesta), då är kanske chakran några steg för långt bort.

Och vilken nivå ska jag själv ligga på, när min egen practice för tillfället består av det jag hinner göra när Ella sover? En practice där jag alltid hoppar över Savasana till förmån för stretchning av min amnings-och-bära-bebis-kropp. Jag som brukar förespråka att den avslutande vilan aldrig bör hoppas över, när jag undervisar?

Ja, sånt här klurar jag på just nu. Kommentera gärna vad du tycker och tänker! Och berätta vad som får dig att bli inspirerad till att yoga!

  1. Sara skriver:

    Så spännande och tankvärt inlägg! Jag hittade själv ingången till yoga via ”Yoga with Adrienne” på youtube, vilket ledde till hennes fan-group eller vad man ska säga på Facebook, sen medlemskap på hennes sajt, sedan annan yoga både hemma själv och ”live”. Jag tänker som du: först kommer det fysiska, sedan följer andningen och det spirituella. När jag började med yoga fattade jag aldrig vad de där instruktionerna betydde så jag hängde vara med i rörelserna. Lite i taget kom jag sedan på vad det betydde att ”andas ner i roten” och sånt. Idag tycker jag att yoga är mest sprituellt och en mental grej, men genom fysiska rörelser. Har inget svar som du ser, men gillar att du skriver om sånna här funderingar!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..