ANNONS

Min första tribute

/

För några veckor sedan fick jag frågan av Love vad jag tyckte om tributes. Que? Jag visste faktiskt inte vad han menade. Jag hade aldrig hört uttrycket förut. Inte i sexuella sammanhang i alla fall. Och kanske var jag inte så ensam i min okunskap?

Så här gör man en tribute

Att göra en tribute, som man, är kortfattat förklarat att mannen filmar sig själv när han runkar till en bild (eller film) föreställande den som han tillägnar tributen. Och att han sedan som avslut kommer och lägger satsen på bilden. Frågan från Love var då vad jag skulle tycka om jag fick en film från någon som runkar till en bild på mig och sedan kommer på ”mig”. 

I like it

Jodå, med lite eftertanke så jag gillade faktiskt idén. Tanken på att någon runkar till bilden av mig är lite smickrande på något sätt. Och lite upphetsande. Men det ska ju i så fall vara någon som jag faktiskt har någon slags uppbyggd spänning med. Inte någon, för mig, helt okänd. Det är väl förvisso lite smickrande också kanske, men det är inte något som jag går igång nämnvärt på.

Tributes och dickpics från okända ger mig inget

Som jag nämnt tidigare är jag väl inte så mycket för dickpics i allmänhet, från okända personer. Även om jag inte på något sätt äcklas av det som en del andra kvinnor verkar kunna göra. Läste en ganska rolig liknelse som en tjej gjorde i en diskussion på Hemligg om just dickpics. Hon liknade att se en dickpic på en kuk hon inte har en relation till som ungefär lika intressant som att titta på en bild på någons nyfödda, skrynkliga bebis där man inte ens kan urskilja ansiktsdragen än. Såklart lite hårt sagt kanske, men jag tycker ändå det var en ganska bra liknelse. Att se en nyfödd som man har en relation till på ett eller annat sätt är ju oftast bedårande. Men en nyfödd som man inte har någon direkt relation till är ju egentligen inte så intressant och de flesta ser snarlika ut. Även om man vet att för den som visar upp bilden betyder det allt. Och lite samma sak är det ju med dickpics. Och tributes då.

Men hett från rätt

Men en tribute från någon som jag har sexuell spänning ihop med skulle vara hett att få. Men jag skulle vilja be om det i så fall. Jo jag vet det är lite förbjudet. Och samtidigt väldigt lockande kände jag spontant. Att be Love göra en tribute känns ju inte riktigt lika spännande. Men då jag nu haft lite het kontakt med en läsare som jag går igång på så drog jag tanken ett steg längre. Jag frågade honom helt enkelt om han gick igång på att göra en tribute åt mig. Det gjorde han definitivt och sedan hintade han att han kanske skickar en tribute till mig en dag.

Ska vara till mig, bara mig

Jag har ju fått en ”runk-med-sprut-film” skickad till mig förut en gång. Men den var inte inspelad och tillägnad till mig och då har det ju inte samma effekt. Just en tribute ska ju faktiskt vara riktad och tillägnad till en viss person och att den i detta fall var avsedd för mig.

Kvinnliga tributes?

Vi tjejer kan väl också kanske göra en tribute och filma oss själva medan vi tar på oss och kommer. Men vi skulle nog knappast göra det till en bild på den vi tillägnar onanifilmen till. Däremot är det nog mer vanligt att vi i så fall pratar lite sexigt till den som vi tillägnar filmen. Och det borde väl kanske räknas som en kvinnlig variant av tribute?

Fick min tribute till slut

Hur som helst fick jag en tribute skickad till mig från min läsare. Det dröjde inte mer än ett par dagar innan den damp ner i inkorgen. En minut lång och så JÄKLA läcker. Inte minst att höra honom komma. Ni vet ju att jag älskar naturliga läten vid sex. Att jag skulle gå igång så mycket på den som jag gjorde förvånade mig. Den är just nu min största igångsättning vid onani. Tack för den! Och jag som nyss inte ens visste vad en tribute var för något. Alltid lär man sig något nytt. 🙂

Läs också:


Ange din emejl och tryck på ”SKICKA” så får du mejl när det finns nåt nytt.



8
16

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

285. Energitjuvar som lever på skadeglädje

/

Jag får ju en hel del kommenterar och feedback på mina blogginlägg. Inte bara öppet här på bloggen eller på sociala medier utan ibland även som privata meddelanden. Oftast är de bara peppande, intressanta och positiva som ger mig energi och mer glöd. Ibland är det kluriga frågor eller där någon inte tycker som jag. Vilket är spännande. I några enstaka och sällan förekommande fall kan det dock vara kommentarer som lämnar en bitter eftersmak och stjäl energi, och man kan undra vad personen egentligen har för syfte och orsak bakom sin kommentar.

Personer som drivs av skadeglädje

Det är som att det finns personer som drivs av skadeglädje och en önskan om att de som verkar lyckliga i livet av någon anledning till slut kommer att drabbas av misär till följd av just det som verkar göra dom lyckliga. Och att de ”vet” att det kommer att hända. De bara väntar på det. Och så fort man skriver om något som skulle kunna vara en antydan om olyckan de ”vet” kommer att hända så dyker de upp och skickar ett meddelande om det. Däremellan så är det tyst.

Fick ett sånt meddelande förra veckan

I förra veckan fick jag just ett sådant meddelande från en man jag skrivit med några enstaka gånger på sociala medier:
”Hej! Jag tittar tillbaka på äldre meddelande vi haft. Känns som min känsla stämmer in bra”
Det han syftar på från tidigare meddelanden är:
”Jag tror jag skrev till dig när ni testade och ha en extra kille första gången. Att det var början på snöbollen. Nu är jag helt säker. Ni kommer aldrig vara nöjda med bara dig och din man. Ni kommer behöva mer och mer ”bränsle” för att hålla den där lågan/spänningen vid liv. Det mesta kommer kännas ”platt” men där är ni inte än men bara en tidsfråga”.
Jag svarade honom inte den här gången utan tryckte bara bort hans meddelande. Men i efterhand kände jag att detta är värt att lyfta.

Vi kanske är beroende. So what?

Kanske stämmer det att jag och Love alltid kommer vilja ha fantasier om extrapersoner i vårt liv, och då och då göra verklighet av dessa fantasier. Men so what? Vad är problemet med det? Om det är något som ger oss glädje och lust tillsammans så är det mycket väl ett ”beroende” jag kan leva med. Och leva lyckligt med.

Vi tycker om att pausa ibland

Och det handlar inte om att vi alltid behöver har ett äventyr på G. Faktum är att vi gillar att det ibland blir pauser i äventyren. Även om vi inte alltid styr över när det blir pauser. Pauserna gör i vilket fall att Love och jag kan landa i varandra mellan äventyren. Kanske har vi insett att det är något vi behöver och vill ha. Att ha varandra utan någon annan inblandad. Att man behöver känna att ”det är vi” och att vi vill ha varandra. Så är det nog egentligen i alla förhållanden, att man måste förenas med levande och närvarande sex ibland. Därför är ju regelbundet sex bra. För om man kan ha passionerat sex ihop är kärleken inte död. Men fantasierna om våra kommande och tidigare äventyr har vi alltid med oss. Det är ju en gemensam igångsättning som Love och jag har som förenar oss och ger glöd till vårt sexliv.

För bra för att vara sant tycker vissa

Men hos vissa verkar det finnas en misstro till att man både kan ha kakan och äta den. Det är som att de inte vill att det ska kunna vara sant. Om det sen är för att personen i fråga själv skulle vilja uppleva detsamma men av någon anledning inte kan eller om det är pga någon moralisk övertygelse vet jag inte. I vilket fall så verkar det finnas någon slags snudd på religiös övertygelse om att vårt leverne kommer att leda till vårt fördärv. Vilket personen ifråga vill förkunna och predika om så fort denne ser något som kan bekräfta dennes övertygelse.

Enbart positivt för oss

Visst, detta leverne som vi har är en utmaning och om man inte har ett stabilt förhållande från början och kommunicerar dåligt så är jag övertygad om att båten kan sjunka, ganska fort. Det jag vet idag, med säkerhet, är att Love och jag är mer sammansvetsade som par nu än för tre år sedan. Vi har oftare sex än tidigare även om vi hade sex regelbundet innan med. Vi har även samma nyfikenhet att testa nya saker sinsemellan och har kvar samma ursprungsigångsättning som för två år sedan. En MFM-trekant. I vårt fall har det inte heller eskalerat till gruppsex, att jag nu går på solouppdrag eller att vi går på klubbar. Och om vi en dag gör allt detta, ja det betyder ju inte att vi kommer vara olyckligare eller ha det sämre för det. Eller att vi inte kommer njuta av sex med bara varandra. Att ha sex på flera leder inte per definition till skilsmässa. Istället skulle jag vilja påstå att det är just de som satsar på ett lekfullt sexliv som har större chans att hålla ihop. Inte menat att man måste dra in andra för att ha ett lekfullt sexliv. Men för vissa passar just detta. Och kanske gäller det för fler än man tror. Det är en tanke värt att tänka…

Nästa inlägg:
Min första tribute

Läs också:


Ange din emejl och tryck på ”SKICKA” så får du mejl när det finns nåt nytt.



24
21

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

284. Ett avslutat kapitel

/

Då var det dags att avsluta ett kapitel i historien om våra äventyr. Henrik som efter skilsmässan med Moa kom att bli vår extraman under ett par otroligt häftiga träffar kommer inte längre att vara en del av våra fortsatta äventyr. Man kanske aldrig ska säga aldrig, men vi kände att vi behövde göra ett avslut pga lite olika anledningar.

Inget att klaga på sexuellt

Det beror absolut inte på att det skulle ha varit dåligt sexuellt. Vi har haft två fantastiskt härliga träffar med Henrik, där det sexuella absolut funkat bra. För att inte tala om träffarna på fyra då han fortfarande var tillsammans med Moa. Men det är ändå så att han kanske inte varit helt bekväm i rollen som ”bull”. Och han delade nog inte riktigt vår förtjusning över mfm-trekanter.

Allt sämre kommunikation

Dessutom så har kommunikationen med Henrik varit lite bristfällig. Det handlar inte om att vi behöver kommunicera hela tiden men vi önskar att om man skickar något bra och sexigt så bör man få en bra respons. Men ofta har responsen varit väldigt sen och när den väl kommit så har den ibland inte varit speciellt tillfredsställande. Engagemanget från Henriks sida var betydligt bättre initialt, men mot slutet så har det blivit sämre. Och då är det tyvärr så att det lätt blir en energitjuv.

Tappat fokus på oss

En annan sak som också blivit tydlig framförallt vid senaste träffen är att han har tappat fokus på oss. Även om han har uttryckt att han vill ses igen. Grejen är den att han har blivit aktiv på Tinder och har fått en nyfikenhet på dejtande som jag mycket väl kan förstå och unnar honom. Så klart vill han testa singelvärlden efter 10-15 år i en relation. Men det gör att vi inte passar varandra längre, vi tre. Även om han vill fortsätta träffa oss så vill han göra det parallellt med dejtande av andra kvinnor. Eller hur han nu tänkt parera det. Det var annat när han hade Moa, att han hade henne i fokus. Men att dejta nya kvinnor med iver och lust parallellt med att träffa oss för äventyr ibland funkar inte riktigt. Där mattades min lust. En sak i taget är vår melodi. Och jag måste känna lust i det jag gör.

Loves motivation försvann

En tredje orsak är att Love inte får gehör för sin önskan att kunna filma lite från våra träffar. Under våra parträffar med Moa och Henrik var det aldrig aktuellt att filma varandra. Men  när vi träffar en extraman så betyder det mycket för Love om han kan få åtminstone delar av aktiviteterna under träffarna på film. Under de två träffar vi haft med bara Henrik så har Love accepterat att inget filmades då Henrik uttryckte att det var något han ville avvakta med första träffen åtminstone. Hoppet hos Love fanns då kvar om att det skulle kunna filmas lite vid nästa träff. Men inför den sista träffen så stängde Henrik definitivt denna dörr helt. Och då tappade Love lite motivation till fler träffar med Henrik.

Filmning är viktigt för Love

För mig personligen är inte filmning så viktig, men i och med att det är så viktigt för Love så blir det viktigt för mig med. Vi är i detta tillsammans. Och att få träffarna på film för att kunna återuppleva dom är liksom pricken över i:et för Love. Alla har vi nog något som är extra kittlande eller något som är av extra stor betydelse. Love försökte förklara för mig att det är lite som att jämföra med att kyssar inte skulle ingå för mig. Jag vet inte om det helt är jämförbart. Kanske om det var så att extramannen inte ville kyssa mig och sköt på det genom att säga att ”inte första gångerna”, men ändå höll mitt hopp uppe. Och sedan efter andra träffen sa att nej det kommer aldrig att hända. Love älskar att kunna återuppleva träffarna på film i efterhand. Och att se mig ha sex med någon annan är ju en stor fantasi/igångsättning han har. Följaktligen är filmerna från träffarna med Mr Utvald något som han uppskattat väldigt mycket.

Vi avslutar kapitlet

Slutsatsen som vi landade i är alltså att vi nog är färdiga med varandra, Henrik och vi. Vi har som sagt fått vara med om några fantastiska upplevelser tillsammans som säkerligen är minnen för livet för oss alla tre. Men det är nog bäst att avsluta det här kapitlet så att både Henrik och vi kan börja ett nytt kapitel på varsitt håll. Kanske blev han lite besviken av beskedet, men samtidigt så skiljs vi som vänner och han har säkerligen nya mål i sikte redan. Vi önskar honom all dejtinglycka.

För vår del så får vi se hur vi fortsätter nu. Det blir nog nya äventyr, men exakt vad och när vet vi inte nu. Vi får nog stanna upp och samla tankarna lite grand.

Nästa inlägg:
Energitjuvar som lever på skadeglädje

Läs också:


Ange din emejl och tryck på ”SKICKA” så får du mejl när det finns nåt nytt.



12
23

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00