Lockelsen att visa upp sig, på ett eller annat sätt, finns nog hos ganska många. I dagens samhälle är ju sociala medier en stor arena för detta. Jag har själv aldrig varit speciellt buskablyg vad gäller min kropp. Oftast har jag sett den som något jag känner mig ganska tacksam för. Den är frisk och den orkar träna och ge mig njutning i form av beröring, närhet och även orgasmer. Och den har gett mig tre barn. Smått fantastisk faktiskt. 🙂

Min nakna familj

När jag växte upp gick mina föräldrar ofta okomplicerat nakna omkring hemma efter en dusch eller vid ett ombyte. Det gjorde det väldigt naturligt för mig att också göra det. Det är inte så att vi är nudister eller naturister, men det är ganska ofta jag är naken hemma med min familj också. Mina barn ser mig naken nästan dagligen. Kanske kommer det bli lite mindre så när de blir lite äldre, men än så länge är det helt naturligt att vara nakna tillsammans. Speciellt i anslutning till dusch eller bad.

Van att vara avklädd inför andra

Mitt liv igenom så har det känts ganska naturligt att vara lättklädd eller t o m avklädd tillsammans med andra. Inte minst genom mitt idrottande som inneburit många timmar i omklädningsrum och i duschar. När jag var i 15-20-års-åldern var det ju fortfarande helt naturligt att sola topless. Det var en intressant tid. Bröst till höger och vänster på en badstrand och det var helt naturligt. Så är det ju inte längre. Idag kan man stöta på sena 90-talister som tror att man skämtar när man säger att alla var topless på stränderna på 80-talet och halva 90-talet. Det är nästan så att man funderar på vad som hände. Jag minns det som att det kom några larmrapporter om att man kunde få bröstcancer av att sola brösten och helt plötsligt såg man ingen som var topless på stränderna längre.

Dödens grupp

Trots alla tuttar i det fria på den tiden så blev det inte så mycket ligga av har jag förstått på de som är 5-10 år äldre än jag. Larmrapporterna kring aids gjorde att alla som var unga då skrämdes till att hålla händerna på täcket. Den generationen kallade de för ”dödens grupp” i Solsidan, men riktigt så illa som det låter kan det väl inte ha varit. Jag kan ju förstå att det måste ha varit frustrerande med massa nakna bröst lite överallt, samtidigt som få vågade låta det gå hela vägen. Frestelse så det heter duga. 😉

Våga visa nakenhet

Hur som helst så har jag inga problem med att visa mig naken. Men jag har vänner, smala och söta sådana, som aldrig vill visa sig avklädd för någon annan än sin man. En av mina väninnor tycker det är känsligt att visa sig i underkläder för mig har jag förstått. Vid ett tillfälle där hon behövde byta om förstod jag att hon ville att jag skulle gå ut. För mig är det så främmande, men alla är vi olika och har lärt oss olika. Och självklart ska man inte göra något man känner sig obekväm med.

Glimtar av Liw

Ni som följt denna blogg ett tag vet att jag ibland bjuder på en och annan lättklädd bild på mig själv i olika sammanhang. Dessa har jag samlat på en sida som heter ”Glimtar av Liw”. På något sätt så har det känts naturligt att visa upp mitt avklädda och lättklädda jag här på bloggen ibland. Dels för att jag gillar att på ett enkelt och sexigt sätt visa upp min kropp. Men också för att jag vill göra bloggen lite mer personlig.

Varför visa upp min kropp?

En anledning till att jag vill visa upp mig halvnaken, eller ibland t o m helnaken, är för att jag vill visa upp mitt eget sätt att se på min nakna, trebarnsmammas, kropp. En mammas kropp som varit med om mycket och som är långt ifrån perfekt, kan ändå visa sig vara het och uppskattas. Sen har vi nog alla områden som vi kanske gärna döljer lite. I mitt fall är det magen. Självklart kommer jag, liksom många andra, att försöka hitta bilder på mig själv i mer fördelaktiga vinklar och positioner. Men jag kommer ändå försöka visa mig precis som den 3-barnsmamma jag är, även om magen är väl synlig ibland.

Glimtar till när ni minst anar det

Jag kan uppskatta när andra visar upp sig själva och sin kropp på ett smakfullt, fyndigt och sexigt sätt. Det gör att jag själv lockas till att bjuda på mig själv mer, samtidigt som jag säkert också har en liten exhibitionist i mig som vill fram. Jag vill dock göra det på mitt sätt. Ambitionen är väl att jag ska bjuda på mig själv lite oftare än jag gjort senaste tiden. Men det kommer vara tillräckligt sällan för att inte bli en rutin och något givet. 🙂

För er som inte sett någon glimt på länge så kan jag avslöja att jag glimtat till med några nya bilder alldeles precis idag. 😉

Läs också:


Ange din emejl och tryck på ”SKICKA” så får du mejl när det finns nåt nytt.



  1. Men precis så tänker jag också. Nu kan jag dock bekräfta att ju äldre barnen blev desto mindre naket i hemmet. Vår blivande 18-åring och definitivt vår pryda 15-åring hade slagit bakut med råge.
    Det trots vår öppna och frigjorda sätt med nakenhet och sex.

    1. Kan tänka mig att det blir så…och är ju helt naturligt. Så var jag väl också i en viss ålder med min pappa. Med mamma var jag nog aldrig blyg som jag minns…

      1. Suveränt perspektiv och klockrent inlägg som vanligt och som vanligt genomtänkt bild till! Sexiga, smakfulla bilder på dig!
        Ja, man bör nog respektera tonåringars utveckling, minns att jag själv störde mig på min nakna mamma i den åldern – att du Liw INTE störde dig på din nakna mamma är avundsvärt då det tyder på en fri, avslappnad syn!
        Mycket kommer från föräldrarna.
        Var tonåring på senare hälften av 80-talet och kan bekräfta toplessvågen. Vi var alla topless – oavsett stora eller små bröst. Mindre fixering vid storlek på den tiden!
        Idag är det otänkbart såsom samhället utvecklats, inom muslimsk och hinduisk kultur skulle topless vara ett ohyggligt felsteg.
        Nakenhet har också med integritet att göra, tycker det kan vara något man bjuder den man älskar på, inte vem som helst. I badhuset och bastun blir det en annan sak förstås.
        Exhibitionist – ja. Men sexiga bilder är en konst anser jag, själv tänder jag inte på en viss typ av överexponerad bild med onaturligt perfekta kroppar. Apropå mage har jag svårt för den platta, vältränade magen med ”vertikal riktning” som är så inne – för mig ser det osunt ut. Man förstår ju att det inte kan ätas mycket för att behålla den plattheten…

        1. Tack Olivia! Och tack för en bra kommentar 👍
          En mage som innan barnen skulle jag aldrig orka hålla efter. Jag kämpade i 6v dagligen för ngt år sedan och det blev ok resultat men när jag sedan inte magtränade varje dag längre och åt lite choklad igen så var jag tillbaka på ruta ett. Det är inte värt det. Jag lever med det jag har så kan man göra sig lite avstängning någon månad per år ev. ☺️

          Ja idag hade det varit otänkbart med bara bröst på stränderna. Folk skulle gå bananas. Kul att ha upplevt det dock 😉 Jag minns det ju som så naturligt. Jag minns att jag hade några väninnor som inte ville gå omkring dock. De låg bara ner utan top. Men jag minns att man typ gick och handlade en glass eller spelade rackert topless 😜

          1. Ja, att underhålla en platt mage blir för mig stressande. Förstår att folk vill vara i form och jag gör lite övningar ibland, typ en gång varannan vecka, hahaha. Minns att jag läste att amning var bästa sättet att få ner magen varför jag ammade länge – till priset av spänstiga bröst, hahaha.

            80-talet, galet. Kan ha köpt en glass topless, eller pommes frites på utomhusbadet där man hängde, det var topless som gällde, har inget minne av att vi ens diskuterade det. Frågan är när topless försvann och varför…

              1. Absolut…i kombination med hudcancervarningar kanske…mycket solande på den här tiden, inte minst i solarier…

  2. Jag har inte heller några problem med och visa mig naken och min son ser mig ofta naken, han tycker om när han får duscha tillsammans med mig och jag tänker vi gör det så länge han vill det, det lär han ju inte vilja när han är större 🙂

  3. Jag har absolut inga problem att vara lite avklädd och sola toppless. Människan föds naken och förr i tiden fanns det inga kläder överhuvudtaget, så jag ser det som en naturlig grej❤️

  4. Jag tillhör mer den blyga skaran. Känner mig inte bekväm att byta om med min mamma till exempel. Däremot en kompis mamma gick bra när vi vi var i samma omklädningsrum efter en tävling. Konstigt det där hur olika man kan vara med olika personer…

    1. Ja vissa är man ju mer blyg med. Jag kan bli blyg med någon som verkar obekväm att råka titta. Att jag känner deras blyghet och inte vill få dem att bli obekväma…

  5. Här är det inte heller någon big deal att gå nakna till från dusch osv. Barnen springer gärna runt nakna ute och de känns ok för mig så länge vi är hemma. 🙂

    1. Ja hemma är ju en sak. På standen är det ju lite mer känsligt vad den outtalade gränsen i ålder går för barnen att springa nakna. Nästan bara upp till 3 år på en ”vanlig” strand…

  6. Jag hade otroligt svårt för att tycka om min egen kropp när jag var yngre så har aldrig varit bekväm med att visa mig naken framför andra än partners :/

    1. Tråkigt att höra men förståeligt om man haft svårigheter att fullt ut gilla sin kropp. Hoppas det är bättre idag❣️

  7. Jag har nog inga problem heller att visa mig naken för barn och man sådär även när det ej är intimt, dock är jag nog som din vän när det gäller andra tillfällen

  8. Jag är väldigt blyg när det gäller att visa mig naken. Jag har en sjuk duschfobi och kan inte duscha med andra knappt.. Tramsigt men sant.. Kram

    1. Ibland är man tramsig. 😜 Här duschar vi hela familjen ihop. Men jag har mitt tramsiga och känsliga med att jag vill gå på toa HELT själv. Haft svårt med barnen där samtidigt..☺️

  9. Jag ställer mig till den blyga skaran här. Jag önskar att jag var mer bekväm och jag försöker att ta tillfällena i akt att inte gå undan om jag byter om framför vänner. Däremot har jag inga problem med andras nakenhet. Jag har jobbat i underklädesbutik och sett det mesta, men när det kommer till mig själv känns det inte lika självklart.

    1. Ja då har du väl sett många avklädda personer. Det är ju också en utmaning, att kunna hålla sig saklig och professionell trots allt halvnaket runt omkring sig ☺️

  10. Jag har inte heller någon direkt problem med att visa mig naken inför andra människor. Här hemma på gården kan jag till och med springa runt näck på sommaren. Konstigt nog kan andra människor som kommer förbi som ska gå en stadsvandring skämmas lite extra när dom ser mig naken. För mig är det helt naturligt att kunna gå runt naken.

    1. Så man kan se dig naken på stadsvandring 😉 Det lät ju lite coolt. En dröm hade ju varit att bo/ ha en sommarstuga helt ute på vischan så man kunde gå naken på tomten…

  11. Intressant ämne du tar upp, jag har nog som du inga problem med att vara naken inför andra men inte på ett sexuellt sätt utan mer att vadå, det är bara en vanlig kropp och såhär ser den ut 🤷‍♀️. Tycker dina glimt-bilder var supersnygga!

    1. Tack Olga! Ja en naken kropp är ju faktiskt ganska naturligt. Men det ska ju kännas hyfsat natutligt också. Om man inte visat sig naken med sin egen familj faller det sig nog inte lika naturligt att vara det sen när man själv bildar familj heller.

  12. Min uppväxt bjöd på väldigt mycket ”hemligt”, man skulle inte visa upp sin kropp. För mig är detta därför fortfarande lite tabu-aktigt. När jag träffade min man och hans familj så är de lite mer fria av sig. Både svärfar och svågern hoppar i poolen utan kläder på sig, vilket jag nu för tiden accepterar mer, däremot har jag, mannen och barnen badkläder på sig. Här hemma däremot har jag gått emot normerna från min uppväxt och kan gå naken här hemma, jag sover näck också, men kommer sonen upp till oss vill han gärna att vi ska ha kläder på oss. Dottern är mer som sin pappas familj däremot ❤

    1. Det kan ju vara så att två familjer som möts har väldigt olika syn på detta. I ditt fall kanske det både var skrämmande och spännande med ett annat tänk än det du var van vid?
      Min pappa är väldigt oblyg med nakenhet tex vilket jag tycker är starkt nu men som var lite pinigt i tonåren…

  13. Jag har aldrig gillat att visa mig naken inför andra. Det beror inte på att jag inte tyckt jag varit fin nog utan att jag inte varit bekväm helt enkelt

    1. Är man inte van eller fått testa det så mycket blir man ju inte bekväm med det heller. Det är ju dock inte, som du skriver, samma sak som att man inte gillar sin kropp.

  14. Återigen ett spännande inlägg där många nog känner igen sig.

    Jag älskar nakenhet och går gärna omkring så hemma med min sambo. Kläderna ryker väldigt snabbt när jag kommer hem från jobb eller dylikt 😀. Det finns nog en liten naturist alt nudist i mig där frihetskänslan att vara naken växer allt starkare.

    Detta grundar sig inte i uppväxten eftersom det inte var tänkbart att mina föräldrar skulle vara nakna inför mig o mina syskon. Inte heller jag ville visa mig naken inför mina barn när dom var små så jag tror på något sätt att jag ”tar igen det” nu 🙂.

    1. Tack 😃
      Det är härligt när man känner att man hittar sig själv mer och mer. Undra vad som fått dig att upptäcka denna sida hos dig själv? Kanske du hållits tillbaka tidigare av vad andra tyckt och känt men nu bara kan göra som du själv känner..? Härligt oavsett 😎

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Ibland får man fullständigt punka på familjebussen och blir tvungen att stanna upp ett tag innan man kan köra vidare. Just så är det nu. Här hemma har influensan slagit till och även om vi inte drabbats alla så lamslår det hela familjen. Den vanliga kursen på kompassen visar fel och det är bara att inse att en kortare paus får bli alternativet.

Bloggen har blivit mitt barn

Det är ju ganska naturligt eller hur? Jag inser faktiskt just nu, på ett härligt sätt, vad denna blogg betyder för mig. Den är som mitt barn som nu tvingas äta medicin och dra täcket över huvudet i några dagar.

Jag tycker det är jobbigt men samtidigt ganska skönt. Att få inse vad man skapat och hur mycket man älskar det man skapat. För vet ni, det är precis vad jag gör.

Tanken lever, kroppen vilar

Så jag tänker dra täcket över huvudet, men där under kommer tankarna få både skapa och sväva ut. Men mycket mer handgripligt blir det inte i nuläget. Sexaktiviteterna har klättrat upp på hatthyllan och vilar de också.

Istället kom den där underbara tacksamheten. Tack punkan för min insikt, och tack ni alla därute för att ni finns och gillar det jag skapar! 😍

— — — Tillägg — — —

Fick ett tips av en läsare om att jag kunde bjuda på något mer. Bra tips! Det som jag direkt kom att tänka på var då en scen från en av mina gamla favoritfilmer som jag såg om igår i all min sjukliga ömklighet. Nämligen filmen ”Threesome”. Älskar den filmen och har alltid gjort. Har ni inte sett den så borde ni se den.

När jag ändå är på gång så måste jag också bara tipsa om filmen Passengers. Det är en bra film där skådespelarna är sexiga ihop och har en härlig hångelscen som jag hetsas upp av.

Läs också:


Ange din emejl och tryck på ”SKICKA” så får du mejl när det finns nåt nytt.



  1. Underbara små robotar där på slutet….de skulle ni ju ha hemma 😉 som kunde dammsuga upp alla era bacillusker.

    Ibland kan jag vilja gå tillbaka i livet och önska att jag skulle varit så mycket modigare som ung och där och då utforskade trekanter….för sexet och upplevelsen. Idag fantiserar jag om dem 🙂

    Andra heta hångelscener finns ju i ”Outlander” – och män i kilt är ju aldrig fel 🙂

    1. Haha ja de hade varit bra att ha, om man bara inte hade saker slängda lite överallt 😉

      Ja trekanter som ung hade varit häftigt men tyvärr tror jag det för min del bara hade varit häftigt (som den jag som singel upplevde) och inte så bra rent sexuellt. Kände inte min kropp så bra på den tiden. Fantasier är underskattat 😜😎

      Jag har inte sett Outlander, men får kanske spana in den. Extra bonus med bra hångelscener…👍

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Häromdagen blev jag rejält chockad. Inom loppet av några timmar fick jag reda på att två vänpar till oss troligtvis ska gå skilda vägar. Det har gjort mig lite nedstämd och gjort mig påmind om mina minnen av mina föräldrars känslor när de var i min ålder.

Flashbacks från 10-årsåldern

Mina föräldrar lever fortfarande tillsammans som lyckliga pensionärer efter att ha hängt ihop i mer än 50 år. Men jag minns hur mina föräldrars vänpar en efter en började skilja sig när jag var ungefär 10 år. Nu undrar jag om jag kanske äntrat “skilsmässoåldern”. Ni vet när man är drygt 40 och barnen börjar bli lite större och mer självgående. Än så länge har inget nära par till oss skilt sig, men nu är det alltså två par som ligger risigt till.

Kommer sakna pargemenskapen

Ett av paren var väl kanske lite mer ”väntat”, men det andra var helt oväntat, och allt på samma dag. En tomhet känns för de fyra-gemenskaper vi uppskattat och tagit mer eller mindre för givet. Allt som har med dem att göra blir ju passé om det nu verkligen resulterar i skilsmässor.

Besvärliga tider

Den klassiskt mest krävande perioden i ett förhållande verkar vara när man har två småbarn och den yngsta är runt 2 år. Jag minns själv denna tid som väldigt jobbig. Ett barn på ca 4-5 år och det andra på 2-3. Det innebär mycket lite egentid och för att inte tala om partid. Tredje barnet var en dans på rosor i jämförelse då de andra då var större och kunde äta och klara toan själva. Egentiden blev då lättare att få till och därmed ökade orken för partid.

Skilsmässo-åldern

En bekant berättade en gång att skilsmässorna i hans omgivning “blomstrat” när det yngsta barnet varit runt 10 år, när barnen börjar klara sig utan sina föräldrarna. Helt plötsligt får man mer tid ihop igen. Är skilsmässor alltså vanligast när man har för lite tid för varandra pga småbarn eller när man 10 år senare upptäcker att man inte underhållit förhållandet nog mycket längs vägen och inte har ”kemin” längre. Det sistnämnda stämmer ganska bra in på de två paren som vi känner.

Varför skiljer man sig

Jag kan inte låta bli att fundera på vad som leder till en skilsmässa. I våra vänners skilsmässofall är det olika orsaker till att de tappat kemin. Det ena paret verkar ha gett varandra för lite tid och istället låtit jobb och karriär få styra. För det andra paret där handlar det om att den ena har personliga problem, som den andra till slut inte orkar med. Det finns ju många tänkbara orsaker till en skilsmässa. Men vad är det vanligaste?

Sexlivets betydelse

Jag känner mig tämligen övertygad om att i de fall där par är nära en skilsmässa så är sexlivet nästan obefintligt. Det är lite av en pulsmätare tror jag. Då menar jag inte att de som sällan har sex nödvändigtvis kommer att skilja sig. Men de som är nära en separation har nog inte sex så ofta och i alla fall inte till full belåtenhet. När lusten för varandra försvunnit är det nog lätt att känna att man vill skilja sig. Detta även om problemen kan ha börjat långt tidigare med både kommunikationsproblem och mindre tid ihop.

Det gröna gräset på andra sidan

Själv levde jag i ett långt förhållande innan min man Love och jag träffades och jag minns att sexlusten försvann eller minskade betydligt sista halvåret-året. Jag ville göra allt annat och vårt gemensamma hem var så städat och sorterat det bara kunde bli. Jag insåg inte hur lite jag ville stanna i detta förhållandet. Vi var ju bra vänner och hade det okej i mycket. Det var tyvärr så att det var först när jag träffade en annan, som också var i ett förhållande, som jag insåg att hjärtat bultade mer när jag såg på den andra mannen än på min kille. Det fanns dock inte i min värld att inleda något med den mannen. Men hans sätt att se på mig ledde till att jag kände att jag inte hade någon lust till min kille mer och då gjorde jag slut. Därefter inledde jag något med mannen som tittat speciellt på mig. 😉 Så först när jag kände på skillnaden med en annan insåg jag vad jag saknade.

Tyvärr är ju ofta orsaken till en separation eller en skilsmässa att den ena partnern träffat någon annan. Kanske inte att den varit otrogen, men att den hittat en lust för en annan person. Och det är väl inte så konstigt kanske. Det går nog inte att inse vad man saknar förrän man får känna av det.

Dåligt förhållande = dåligt sexliv

Jag tror det är mycket ovanligt att en skilsmässa inträffar om man i ett förhållande har ett pågående fullt tillfredsställande sexliv, med själ i sexet. Sen har väl alla kanske sitt eget mått på vad ett bra sexliv är för dem. Min man och jag kan inte ha ett bra sexliv när vi har det dåligt tillsammans. Det har aldrig fungerat, då vill vi inte. Och det är ju inget konstigt att man ibland har dåliga perioder. Ett förhållande innehåller alltid sina ”ups and downs”.

Egen uppoffring

Jag anser att min man och jag är ganska bra på att känna av när vi glidit ifrån varandra lite och när vi behöver hitta varandra igen. Jag ser det som mitt livs viktigaste uppgift, vid sidan om mina barns uppfostran. Mitt eget jobb kommer på tredje plats. Inget förhållande rullar på utan egen uppoffring. Det är en viktig insikt för både mig och min man.

Hur undvika en skilsmässa

Saker som jag tror starkt motverkar en skilsmässa och som jag därför håller stenhårt på är:

-Känna av den sexuella pulsen och snacka och åter snacka för att hitta varandra igen om lusten försvunnit för länge.
-Att prioritera varandra. Dvs ha tid tillsammans. Att jobba ihjäl sig eller delta i alla löplopp som finns är en stor fara/utmaning. Tid är investering.
-Att ha roliga, energigivande projekt ihop. Jag och min Love har ju vårt sexsnack med sexäventyr och i viss mån min blogg ihop. Det kan såklart funka bra med många andra intressen. Bara det innebär snacktid och umgängestid tillsammans.

Skilsmässor är oftast logiska

Ofta kan man nog efteråt säga varför ett par skiljt sig. Det svåra är att se signaler tidigt om/när det börjar dala. Att se det som en viktig uppgift att se till att ha bra kommunikation och att ha ett pågående njutbart sexliv tillsammans, ja då har man vunnit väldigt mycket även om man såklart aldrig kan vaccinera sig mot en skilsmässa. Samtidigt så vill jag också tillägga att en skilsmässa inte alltid är dålig. Den kan i många fall vara helt nödvändig och positiv för alla parter. Men jag tror samtidigt att många skilsmässor också hade kunnat undvikas.

Läs också:


Ange din emejl och tryck på ”SKICKA” så får du mejl när det finns nåt nytt.



  1. Ojojoj, detta är ett väldigt intressant ämne. Det viktigaste i det hela, vad jag och frugan tror och upplever, är att inte ge upp. Att man fortsätter kämpa även i de tråkigaste stunderna och påminna sig själv om varför man valde den partner man har.
    Att för oss ge upp 24 år tillsammans och 19 av dessa som gifta finns inte.

    Och tro mig vi har mycket vardagsslentrian hos oss och vår minsting fyller 9 i år.

    Man måste våga och vilja vaska fram guldkornen tillsammans. Både känslomässigt och sexuellt.

    1. Ja det är intressant! Ja det krävs underhåll, vilja och envishet längs vägen. Förutsättningen är ju att grundkärleken finns. Att man en gång känt att man träffat rätt. Så kände ju inte jag i tidigare förhållanden. Att sen sköta och pyssla om det man har tillsammans. Tvätta, smörja in och styla det man har så som man sköter om sig själv eller sin bil 😉 Det räcker inte att båda sköter sig själva. Det man har tillsammans måste få bränsle och tid!

      Grattis till 24 år!!! 😃

  2. Jag och min har haft våra stunder då vi bara tittat på varandra och känt att jisses vart är vi på väg. Då har vi båda fått tagit oss en ordentlig funderare, vad vill vi och vart är vi på väg? Vi har valt att fortsätta kämpa för den kärlek vi faktiskt känner för varandra. Första gången vi hade det tufft tipsade min kompis mig om en bok. Upptäck kärlekens olika språk och det har vi försökt att lära oss. Tex min man har beröring och bekräftelse som sina huvudspråk. Dvs ge han lite sex och säg att man älskar honom så är han nöjd 😉
    Jag har tid tillsammans och gåvor vilket är betydligt mycket svårare haha. Är min kärlekstunna tom så kan jag inte ge maken det han behöver och då är vi i en ond cirkel. Däremot om man hela tiden ser till att den andres tunna är full så är det lättare att ge tillbaka. 😉
    Spännande inlägg ❤

    1. Vilket bra tips!! Att ta fram det båda, var för sig, behöver för att orka ge den andra det den behöver. Super tack för tipset. Att se till att ingen tunna står tom och gör den det får man fylla på innan man klagar över vad man själv inte får 👍👍

  3. Verkligen svårt med separationer. Alla vill råda men ingen är den andra lik. Lyssna inåt så talar hjärtat om vad som är rätt för just dig

    1. Man får väl försöka identifiera det som är viktigt för en själv och att ens partner gör samma sak (som Sandra skrev ovan). Är båda bekväma med lite sex tex så är det väl inget problem. Det gäller väl att hitta varje pars egna nyckel.

  4. Bara för att man skiljer sig så betyder det inte att man ger upp och sen ska båda kämpa för att det ska funka och gör dom inte det nej då blir det skilsmässa och sen mår barnen bättre om föräldrarna mår bra och mår man bra av att gå isär.

  5. Jag minns när jag skilde mig att det även blev en skilsmässa från massor av vänner och familj. Det blev en lika stor sorg som att skiljas från mannen om inte större…. Och ja vårt sexliv var under all kritik när vi levde ihop.

    1. Ja det kan jag tänka mig. Min man kände så med ett ex har han berättat. Att han saknade hennes familj mest efteråt. Och det är ju inte så konstigt egentligen. Om man fungerar med familjen blir det ju som en extra familj…

  6. Har inte egna erfarenheter eller så när det kommer till mig då jag inte har haft ett förhållande eller så men har erfarenhet som barn när mina föräldrar skilde sig. Tar så otroligt mycket och när mina föräldrar skilde sig kom min ångest och depression även paniken kom vilket påverkar hårt på mitt plugg. Detta hände när jag skulle fylla 15 och är nu 20

    1. Att som barn vara med om att ens föräldrar skiljer sig påverkar nog de flesta. Är ju en sorg. Det låter jobbigt att du fick ångest och depression. 🙁 Det måste vara jättejobbigt att leva med.

  7. Jag är nyseparerad, vi var inte gifta, men jag känner igen en hel del i det du skriver om varför man delar på sig..

    Jag har inte riktigt svaret på varför, men jag mådde inte bra när vi träffades, och att bli gravid tidigt i förhållandet hjälpte inte till, och jag mådde inte alls bra i graviditeten, psykiskt och fysiskt. Och en tuff förlossning och en tuff start som mamma, så orkar man inte liksom. När vi börjat landa, kom cancern in i vårt liv och min mor lämnade oss, det tog knäcken på mig och jag börja med kbt mot min oro och ångest. Och den behandlingen fick mig och börja fundera på min relation och jag insåg att den inte varit bra på längre och att den nog aldrig varit det.

    1. Oj vad mycket som drabbat/hänt dig. Det påverkar ju mycket vilka yttre omständigheter som drabbar en. Men det verkar inte heller som ni var rätt för varandra utifrån det du skriver. KBT är värdefullt❣️

    2. Kära Johanna, jag miste också min mor i cancer förra året. Förstår vad du går igenom:/ Den omedelbara känslan var att jag skulle förlora min stora kärlek sedan 15 år (boendes för närvarande på annan kontinent) I själva verket kom jag en annan man nära (som också förlorat sin mamma i cancer) som jag idag har ett förhållande med. Mannen på en annan kontinent kommer allltid vara min stora kärlek, och G i Paris är ej avundsjuk så det funkar bra som det är. När den värsta sorgen efter mamma har lagt sig har jag fruktat att jag känt ett behov att göra slut med G som funnits där under sjukdomstiden. Men istället har en ny ”fas” av vårt förhållande uppenbarat sig. Nu är jag lite mer stabil, och harmonisk. Allt gott till dig och ditt barn! Våra mammor ser oss från himlen, och är med oss i allt vi gör. Stor kram från Barcelona

      1. Vad fint skrivet! Beklagar med din mamma. Det låter som ni utvecklat ert förhållande du och G. Speciellt att ha två kärlekar och fint att din G accepterar det. Livet är inte alltid svart eller vitt och inte alltid enkelt, men det kan bli bra ändå 💕

  8. Jag tycker ofta att det känns som att många strävar på alldeles för länge i förhållanden som inte får dom att må bra egentligen. Åldern på barnen, som du nämner, kan säkert också spela in.
    Min fina sambo och jag har noll vuxentid tillsammans,alltså datenights osv, ibland känns det för jäkligt ”man vill ju bara ha fem minuter iaf som bägge är vakna och kan prata utan att bli avbrutna”. Samtidigt så har vi vant oss vid detta och det känns ganska tryggt och skönt..

    1. Ja att få prata utan att bli avbruten är en utmaning 😜 Att få barnvakt är inte alltid helt givet. Vad härligt att ni trivs och har det bra ihop. Utmaningen för alla barnföräldrar är nog att toppa med lite egna stunder då och då 😉

  9. Ja jag instämmer, vår tös blir snart 6 år och jag tycker man börjar få snurr på allt sådant där, innan var det svårt då man ofta var trött som en skurtrasa och man hade ofta ett två bent p-piller i sängen

  10. Jag är knappt 30 och ser också en boom av separationer i min närhet. Många har precis stått inför att börja bygga upp en familj eller har väldigt små barn. Min känsla när jag lyssnar på orsaken till uppbrotten är att många ger upp väldigt lätt. Genom dejtappar har det blivit så lättillgängligt att träffa nya människor att minsta lilla fel gör att man går vidare till nästa och har någon snedvriden bild av att om det inte är konstant guld och gröna skogar så är det inte värt att bygga vidare på. Det skrämmer faktiskt mig lite!

    1. Tråkigt att höra. Att tro att gräset är grönare eller att tröttna på den andre när livet frestar på är nog väldigt vanligt. Och det är klart, i dagens moderna swip-samhälle är väl lockelsen av nyförälskelse runt hörnet än större. Inget förhållande dansar genom hela livet, bara att acceptera. MEN guldkornen finns att hitta även i den grå vardagen vill jag tro 😎

  11. Det finns nog många orsaker, ibland ger man upp för lätt. Jag skiljde mig från mina barns far men alldeles för sent. Blev misshandlad i många år. Att ge varandra tid är så viktigt, att ha gemensamma intressen och gemensamma vänner. Det saknar jag tyvärr i relationen jag lever i nu

    1. Vad hemskt med misshandel. När det gäller missbruk är det ju jättevanligt med medberoende eller att man anklagar sig själv som anhörig och hänger kvar längre än man borde.

      Ja tid för varandra är ganska viktigt tror jag. Sen kan man ju gilla att bara sitta och snacka och inte nödvändigtvis ha massa aktiviteter ihop. Bara man har något att prata om 😉

  12. Det är ju riktigt tråkigt när man får veta att 2 människor som har älskat varandra i nöd och lust tänker skilja sig inte roligt alls särskilt om de är ett par man umgås med och man helt plötsligt bara träffar en istället för 2.

    1. Ja det är en chock. Och fler chockar lär man väl få om man kollar på statistiken 🙁 Det kan ju vara resekompisarna, nyårskompisarna eller bara hänga med-kompisarna. Det påverkar många runt omkring med en separation/skilsmässa.

  13. Hej, jag kan rent spontant känna att när barnen var små fanns det mer tid för sex, när barnen är stora som våra 20 och 17 och bor hemma, är det inte lätt att få ensamtid och vuxentid, tonåringar tar mer plats och är uppe sent. Man får helt enkelt ha sina knep. Sen när de flyttar kommer en tid då man verkligen kan pippa loss👍

    1. Jag tycker tillfällena är lite dåliga med små barn, iaf sexstunder när man är pigg. Att ha sex när man är pigg är ju det bästa. 😉 Jag kan tro att det på sitt sätt blir svårare när barnen är större. När de är små sover de ju ganska mycket och förstår inte. Men orken/piggheten borde ju vara bättre med större barn och man kanske kan ta ledigt båda en dag när barnen är i skolan tex. Man kan ju alltid gå ut på en promenad när man vill och få till ngt 😉

  14. Delar mångas analyser om orsaker till skilsmässor. Vi har levt ihop mer än 40 år och visst har det funnits verkliga bottenperioder. Alla utvecklas ju i livet, värderingar och prioriteringar förändras, frestelser dyker upp etc.
    Barn är ju alltid ens barn och bekymmer kommer och går även när de vuxit upp. Vi tycker det är skönt att kunna bistå men även att tillsammans få njuta av barn och barnbarn utvecklig. Att rusa iväg efter påfrestande perioder och tro att någon annan är lösningen är oftast ett misstag. Den grå vardagen kommer i alla förhållanden.
    Jag anser att förmåga att prata med varandra är en del av lösningen men också att visa uppskattning och tacksamhet i vardagen. Generositet, uppmuntran, dela gemensamma intressen, bjuda på överraskningar samt ge närhet och ömsesidig njutning i alla former tror vi är andra framgångsfaktorer.
    Men självklart finns det situationer då skilsmässor är det bästa för alla inblandade även om det är smärtsamt även för vänner och bekanta.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..