Jag har en sorts sorg i mig just nu. Våra kära vänner Moa och Henrik har meddelat att de tänker gå ifrån varandra och skilja sig. Jag är såklart ledsen å våra nyfunna vänners vägar. Men även för vår egen del. För vi har ju verkligen uppskattat deras vänskap och nu får vår fyrgemenskap ett abrupt slut. Det blir alltså inga fler äventyr med Moa och Henrik.

Känner sorg

Visst började vi ana oråd när de ändrade beteende i slutet av året, men att de skulle kunna gå och skilja sig kunde vi inte föreställa oss. Till viss del kan vi ju tycka att det känns ganska okej, i ett avseende. Vi har ju blivit låsta till vår fyrkantsgemenskap samtidigt som vi mellan varven lockats av att få ha en trekant igen. Men det resonemanget bleknar ändå då det känslomässiga tar över just nu. Jag känner nu mest bara en sorg.

En riktig lyckoträff

Moa och Henrik har ändå på kort tid (konstigt nog) blivit ett av våra tre närmaste par. Och vår hemlighet går nu i graven. Ja med den parentesen att ni alla vet om allt. 😉
Vi har ju aldrig upplevt detta med en lyckad fyrkant tidigare, och kan ju bara konstatera att det har varit såååå roligt. Jag ska ärligt erkänna att detta äventyr med Moa och Henrik är något av det roligaste jag upplevt. Att träffa några så likasinnade, trevliga och sexuellt kompatibla personer med oss är inte givet. Det känns som om vi så träffade 100 par hade det varit svårt att matcha bättre med några andra. Eller kanske inte? Vem vet. Hur som helst så känner vi oss otroligt lyckosamma över att ha fått träffa Moa och Henrik.

Helt slut?

I somras när vi träffades som mest slängde de sig med planer om oss fyra flera år framåt och jag minns då att vi blev lite nervösa över tanken att binda upp oss så länge. Men med tiden har det känns ganska naturligt att fortsätta och nu saknar jag dem istället. Det blir nog naturligt att vi inte kommer ha så mycket kontakt framöver. De kommer nog ha tillräckligt kring sig om det nu blir en skilsmässa. Frågan är väl hur mycket kontakt vi kommer att ha med Moa och Henrik överhuvudtaget i fortsättningen. Nu när vårt äventyr är över så finns det ju kanske egentligen ingen anledning att fortsätta hålla kontakten. Och kanske blir vi bara en plågsam påminnelse av deras kraschade äktenskap.

Inte vårt fel

Nu tror jag inte att vi är orsak till att deras relation blivit dålig. Det är inte så att någon av dem fått känslor för någon av oss. Jag tror de verkligen älskade våra äventyr och fyrsamvaro precis lika mycket som vi. Däremot tror jag kanske att detta året med oss fått dem att inse att deras känslor för varandra inte finns där som förut. Vi har förstått det som att de under en 10 års period, ja sen barnen kom, har prioriterat bort varandra. Vilket är lätt hänt under småbarnsåren.

Riskabelt att hitta lusten via andra?

Kanske var det för att försöka väcka lusten till varandra till liv igen som de gav sig på att testa det här äventyret med oss. Lusten till varandra är nog något som måste underhållas lite hela tiden. Elden får inte helt slockna. Om den skulle göra det krävs det nog mycket för att tända den igen. Att i det läget ge sig på att blanda in fler i sexlivet är nog väldigt riskabelt. Om man behöver ta in andra för att känna lust till varandra kommer nog förhållandet att spricka förr eller senare.

Kan känna igen mig

Jag har själv, i ett tidigare långt förhållande, upplevt hur lusten för varandra tagit slut. Passionen försvann till förmån för mer vänskapskänslor, snudd på ”syskonkänslor”. Sådana känslor är ju också starka, men för att ett förhållande ska fungera vill nog de flesta känna någon sorts passion ibland. Det är lätt att man fortsätter gå på tomgång tills någon i paret upptäcker att de kan känna passion på annat håll.

Grönare gräs på andra sidan?

Kanske var det så för Moa och Henrik. Att de fann passionen under våra träffar. Kanske att de kände passion på fyra men inte på tu man hand däremellan. När man får inblick i ett annat pars intima värld så blir kanske också ens egna relations brister mer uppenbara. För Love och mig så har det aldrig ens slagit oss att andra pars kärleksrelation kanske är bättre än vår. Och att släppa in andra i vårt sexliv har enbart stärkt vårt förhållande och kärlek till varandra. Men jag kan föreställa mig att om jag inte var helt nöjd med min egna kärleksrelation så hade det nog kunnat gå illa.

Nästa inlägg:
Läsarfråga: Undrar hur dina äventyr verkligen kändes?

Läs också:


Ange din emejl och tryck på ”SKICKA” så får du mejl när det finns nåt nytt.



  1. T skriver:

    Usch så ledsamt, framförallt för dem men såklart också för er. Er pargemenskap verkar verkligen ha varit något utöver det vanliga.

    1. Liw skriver:

      Ja det var speciellt. Sen är det svårt att veta hur lätt det är att hitta ett likasinnat par. Det kanske inte är så svårt. Men säkert inte heller så lätt. Det finns ju saker som inte var helt matchat oss fyra emellan också, även om mycket stämde. Man är ju inte lika kräsen när man ska hitta ett par att leka med som när man söker sin partner att leva med. Såklart.
      Vi får iaf vända blad nu ☺️

      1. T skriver:

        Jo ni får så lov att göra det nu om ni vill eller inte. Oskrivna blad är också spännande på sitt sätt 😉

        1. Liw skriver:

          Ja det är så sant 😊

      1. Det du beskriver låter som ”problem” i ”flersamma relationer”! Jag är själv Polyamorös – m.a.o: jag har ”känslomässig simultankapacitet”! Jag kan och har förälskat mig, blivit kär i och/eller älskat FLERA simultant/parallellt – samtidigt! Jag har sedan jag upptäckte att jag är Poly för ca: 10 år sen, velat, utforska, undersöka och förstå de olika varianterna av flersam kärlek och flersamhet på olika plan – förstå, så bra som möjligt!

        Jag är därför med i olika grupper, lokalt, nationellt och internationellt!

        Jag har förstått att det kan vara svårt NOG att få en relation att fungera mellan två personer och att det kan bli ännu mer komplicerat ju fler det är! MEN! DET finns även styrkor i att vara flera, möjligheter att stötta varandra och om det behövs – medla!

        Även om du – Liv och Love inte har haft någon uttalad kärleksrelation med Moa och Henrik!
        Så kan ni kanske ha nytta av Poly dynamiken ändå?

        Prata med en Poly och be om råd! Eller läs på om Poly!

        Kanske ni kan erbjuda er att hjälpa dem och tala med dem var för sig?

        1. Liw skriver:

          Tack för att du delar med dig! Säkert kan man dra nytta av råd från polyamorösa även om inte vi ser oss som det. Men visst kompis/sexkänslor kan väl anses vara där och nagga på liknande banor.

          Det hade varit roligt att inte helt släppa kontakten med Moa/Henrik men det får komma från dem isf.

          Har du och någon tjej träffat något annat par någongång för relation på fyra?

  2. r skriver:

    Tråkigt att höra, även om det kanske inte heller var helt oväntat. Nog är det viktigt att hålla igång relationen och jag tror inte heller på att man kan ”pausa” den under småbarnsåren. Det är viktigt med närhet i en relation och att man prioriterar varandra även när tid och ork inte alltid finns.
    Finner det intressant det där som Hasse pratar om, att ett par som håller på att tappa stinget kanske lättare faller för frestelsen att blanda in fler. Samtidigt som andra verkar mena att det är ett härligt inslag att ta till då relationen är som tryggast. Jag tänker dock att ett par som tappat stinget kanske i större utsträckning behöver en nytändning, ett uns svartsjuka och känslan av trygghet och bekräftelse på att förhållandet klarar även en sådan här sak som att blanda in fler. Att det ger en (iaf tillfällig) känsla av tvåsamhet/stabilitet.
    Med tanke på ditt sista stycke: Jag har i dina tidigare inlägg ändå märkt inslag av jämförande på ett sätt som kanske kan vara problematiskt, så som besvikelsen över att hotellnatten nu bara skulle innefatta sin äkta hälft och inte lekkamraterna, förvåningen/glädjen i att ändå känna sig nöjd över att det räckte med enbart sin partner och att du trots allt tycks uppfatta Moa och Henrik som dina närmaste vänner trots att du inte ens vet om ni någonsin kommer ses igen. Är inte det ändå ett tecken på att sex med andra skapar en något för nära relation med andra som riskerar att relativt lätt spräcka en relation.
    Med risk för att frågan är allt för privat, tror du att dina och Loves äktenskapsproblem har något att göra med era swingersäventyr?

    1. Liw skriver:

      Tack för din långa kommentar. Bara så jag förstått dina frågor rätt.
      Med äktenskapsproblem menar du vanliga ”problem” som finns i alla relationer (för så är det ju 😉)
      Och du undrar om våra vardagliga bekymmer blivit fler sedan vi började ”swinga”? Jag hoppas jag förstod dina frågor rätt.

      Jag tror vårt förhållande ”prövats” mer sedan vi började testa att blanda in fler i vårt sexliv, helt klart. Om man i vanliga fall mår gott av att ventilera med sin partner till och från så har vi istället behövt att göra det mer och oftare iom äventyren. Känslor har behövts lyftas till ytan och planering av träffar har diskuterats osv. Allt för att det ska fortsätta vara bra mellan oss. Men vi älskar ju detta, att snacka, ventilera och planera. Vi har ju båda ”tid tillsammans” som vårt främsta kärleksspråk och detta har vi tydligt fått mer av sista 2 åren.

      Att vi blir besvikna över inställda träffar ser jag som ganska naturligt när man planerat inför något. Att sedan känna tacksamhet att vi har det så bra när vi bara är vi två ser jag som sunt. Och snarare ett tecken på att vi har det bra än att vi skulle ha det dåligt.

  3. Hasse skriver:

    Jag blir alltid lite ledsen när jag läser om separationer. Och det räcker att man har minsta koppling, som med dem via denna sida, så känns det mer. Det är ju – även vid ”lyckliga” skilsmässor, helt utan bråk – alltid en väldigt stor förändring i livet, och oftast med stora känslor av misslyckande osv.

    Jag tillhör de som tänker som att man måste se sitt äktenskap/sin relation som ”ett projekt”, där det är viktigt att man underhåller det, tänker på det, pratar om det. För att det inte bara ska glida över till kompis-relation, som du säger. Och där är, enligt mig, sex en viktig del, bland flera. Utan sex, utan kyssar, och närhet, då kommer det dö, tror jag. Men även om man slutar intressera sig för varandra, och slutar prata med varandra, om varandra. Men, självklart, även med allt detta kan ju en kärleken ta slut, och till slut även relationen.

    Jag tror för övrigt det är ganska vanligt att om man har en relation som man känner håller på att tappa stinget, att det är ganska lätt att man drar igång ett nytt projekt, för att få det att hålla. Som ett till barn, eller ett husbygge, en flytt, eller en långresa – eller kanske sex med andra. Och ibland fungerar det säkert, men ännu oftare tror jag det är för sent, när man väl drar igång vilket ”projekt” man nu drar igång.

    1. Liw skriver:

      Håller med dig Hasse (som vanligt 😉) Jag tror också det är lätt att vilja ”fly” in i ett nytt projekt när det knakar i ett förhållande. Som tex ett barn till, husrenovering eller sex på flera. Byggt på det resonemanget är det lätt att tro och ha ”fördomen” att alla som tar in fler i sexlivet har det jobbigt i sin relation eller kommer få det. Men man kan också, byggt på att man har det väldigt bra tillsammans, ta in extra personer i sexlivet som kryddor. Vilket jag inte riktigt trodde på för 5 år sedan. Jag såg det väl lite mer som att det måste knaka i ett förhållande, på någon sätt, för varför gör folk det annars? Äventyrar det som är bra genom att blanda in fler. Men man kan ändra uppfattning efter att ha testat saker själv. Och ändrat uppfattning har jag definitivt gjort. 😉

      1. Hasse skriver:

        Ja, bara för att förtydliga, så menade jag inte att ni ”flytt in i” projektet att ha sex med flera, för att er relation knakar – för det är inte alls den känslan jag fått om er. (Och i fråga om Moa o Henrik har jag ingen aning)

        Men jag håller helt med dig om att det är lätt att flytta över en ”det är kanske vanligt att”-tanke till ”det är nog så för de flesta”.

        Jag såg nyss en kommentar i en tråd på FL, där en kvinna skrev att de inte kunde tänka sig leksaker, för då skulle de känna att de inte dög åt varandra. Min Anna och jag duger verkligen åt varandra, men vi har ändå med en del leksaker då och då – för variationen, och för att göra det hela ännu bättre. Att det på något vis skulle ”förminska oss”, den tanken finns inte. Där ser man två olika nivåer på saker och ting. Ni har tagit det till en nivå till, i er relation. I just detta exempel känns det som om relationen möjligen knakar mest hos paret som inte ens klarar av att ta in leksaker – om det skulle få dem att börja tvivla på sina respektive förmågor, och om de duger eller ej.

        1. Liw skriver:

          Nä det tänkte jag inte alls att du menade Hasse, även om det kanske lät lite så i mitt svar ☺️

          Alla har ju sina olika nivåer av vad man vill blanda in i sitt sexliv, leksaker, fantasier, smärta, extra personer, you name it. Ett smörgåsbord man tillsammans väljer ifrån, med samstämmighet eller med ”kompromisser”. Vad som är rätt eller fel är ju såklart upp till varje par att känna in.

          De mer försiktiga förstår ibland inte de mer vågade och tvärtom. Så kommer de nog alltid att vara.

          I vissa avseenden är jag sexuellt försiktig. Jag behöver mycket trygghet och kunde ju tex inte släppa loss sexuellt som singel eller med en partner förrän jag var närmare 30 år. Å andra sidan när jag väl är trygg kan jag gasa på ganska mycket 😊 Så ofta har man ju lite av varje i sig…

  4. Har ni tänkt tanken på en trekant med nån av dom?
    Eller skulle det kännas konstigt?

    1. Liw skriver:

      Det är inget vi reflekterat över. Jag vet inte, tror det skulle kännas konstigt. Det känns inte som att någon av dem skulle föreslå detta. De verkar ha det ganska jobbigt. Det är ju päron och äpplen det där med fyrkanter och trekanter så jag vet inte hur det skulle vara att mixa. 😉

  5. Joakim skriver:

    Så tråkigt att höra. Tråkigt både för dem med skilsmässa och att inte kunna leka med er längre. Tråkigt för er att inte kunna leka och umgås med dem längre ni trivdes ju så bra ihop alla fyra.
    Ni kanske kan träffa dem en och en när det lungnat ner sig lte 😉
    Tänker på dig <3

    1. Liw skriver:

      Tack! Ja vi får se. Det känns ju konstigt om man aldrig ska träffa någon av dem igen. Tiden får utvisa. De har nog verkligen nog med sitt nu och en bra tid framåt. Vi bor ju heller inte nästgårds. Men kanske en fika längre fram…

Lämna ett svar till r Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..