Generellt sett känns det som att alla decennium man genomgår har sina normer och nycker. 20-åringen ska välja vad den ska bli och är nyfiken på det mesta. 30-åringen ska träffa rätt partner och ”lever livet innan barn”. 40-åringen har ofta fått barn och söker kompletterande endorfinkickar. 50-åringen ska försöka hitta sig själv när barnen börjar bli större. 60-åringen börjar få barnbarn och kanske börjar resa mer igen.

Endorfinjunkie vid 40

Om vi stannar lite vid 40-åringen, den kategori som jag själv tillhör. När man är omkring 40 år och har barn tror jag att man söker en aktivitet som ger en jäkla endorfinkick. I alla fall när man passerat de första barnåren då sömn är prio ett. Ett exempel på vanliga endorfinkickar för 40-åringar är ju löpning eller cykling och att delta i olika lopp. Vem har inte någon sådan person i sin omgivning som köper massa utrustning, tränar redan kl 06 på morgonen och inte pratar om annat är rekordtider och när nästa lopp är? Endorfiner på sprätt ger salighet. I motsats till andra har jag gjort min löpning som yngre och lockas inte av det kallet ”på äldre dagar”.

Behov att frigöra endorfiner

Vilken ålder man än är i eftersträvar vi nog alla någon typ av endorfinkick här och där. Det är lite kicken med livet.
Som 40-åring har man ofta 5-15 år med småbarn bakom sig eller så har man de åren just nu. Som kontrast till icke endorfin-frisättande aktiviteter som blöjbyten, torka snoriga barn och sätta upp regler och följa rutiner behövs en rejäl dos naturligt uppåttjack in i blodomloppet som kompensation.
Avsaknaden är stor av allt endorfin som pumpats in i blodomloppet i ca 30 år med förälskelser, tonårstid, ”första-gången-saker”, husköp, giftermål och barnafödande. Alla endorfinkickar har liksom bara rullat på i sådär 30 år. Så blir det plötsligt bara tomt på naturliga endorfinkickar och måsten och sysslor börjar fylla fritiden istället. Ja då behöver man få in en naturlig drog i livet igen. Kroppen skriker efter det.

Sex ger också endorfinkickar

Jag och min man har inte börjat springa maraton. Vi drömmer inte om Ironman och planerar inte heller för klassikern, vilket verkar vara de vanligaste endorfinkicks-aktiviteterna för andra i vår ålder. Men vi kan inte förneka att vi, likt många andra i vår ålder, söker endorfinkickar av ovanstående anledning. Vi får dock detta genom att utveckla vårt sexliv. För vad får man mest endorfinfrisättning av förutom konditionsträning och att göra “nya saker”? Ja, det måste ju bara vara sex. 😉

Pröva på nytt ger kickar

Andra alternativ finns ju såklart också som handlar om att testa nya saker, börja en ny utbildning eller en ny sport, hitta ny kärlek, byta bostad, köpa husdjur osv. Men allt är bara olika vägar för att nå samma mål. Man vill åter uppleva endorfinkickarna som man fick förr och som de flesta såväl behöver, mer eller mindre i alla fall.

Enklare när man blir äldre

Jag tror att när man närmar sig 50-60 år börjar man lugna ner sig lite mer och har heller inga måsten med barnen på samma sätt. Endorfiner frigörs då lite mer som innan man fick barn. Man kan sätta sig själv i första rum igen och endorfinkickarna behöver inte skaffas för att väga upp måsten/plikter på samma sätt. Tiden för sig själv finns igen och man kan med omsorg välja många kickar om bara orken håller.

Alla åldrar har sina utmaningar

Det sägs att när man är ung har man hälsan/orken och tiden men man har dåligt med pengar. När man är medelålders då har man hälsa/ork och pengar men ingen tid och när man blir gammal har man tid och pengar men sämre ork/hälsa. Varje ålder har sina utmaningar och därtill sitt sätt att få guldkant på tillvaron. I min ålder är det tiden som är det man vill ha mer av. Tid kan vara mycket, t ex barnvakt, gå ner i tid på jobbet, prioritera bort saker man inte bryr sig så mycket om, vara effektivare t ex.

Ge gärna bort tid i present

Ska du ge en present till en småbarnsförälder då finns det nog ingen present mer uppskattad än tid. Dvs att ge bort en barnpassning en eftermiddag eller ännu hellre att ta hand om ungarna för en övernattning. Det är nog inte alla som tänker på det, men vi har börjat skriva upp det på våra önskelistor inför varje födelsedag och julafton nuförtiden. För det är absolut det som vi uppskattar mest att få. Prylar har vi tillräckligt av och upplevelser det ger vi oss själva. Om vi bara har tiden. Och har vi bara tiden för oss själva då vet jag exakt vad vi kommer att använda den till i första hand. Sex! 😉

Läs också:


Ange din emejl och tryck på ”SKICKA” så får du mejl när det finns nåt nytt.



  1. Celine skriver:

    Jag känner inte att jag drivs av endorfinkickar. Visst gör man saker ibland som ger endorfinkickar, men jag känner att det är mycket som gör mig lycklig som är ”lugnare”. Jag tycker om att träffa människor och umgås. Det gör mig glad. Att träffa barnen och känna att de mår bra gör mig väldigt tillfredsställd och varm. Jag gillar att vara ute i naturen, gå eller åka skidor. Det känns så bra. Jag tycker att sex är viktigt och skönt och det ger närhet på ett speciellt sätt, men jag känner inte att det ger en kick. Inte heller när vi provat något nytt har jag känt något som jag skulle definiera som kick, men det kanske bara är en definitionsfråga.
    Att jag skilde mig var en lång och utdragen proceess, som grundade sig i brister i vår relation. Inte i längtan efter en kick.

    1. Liw skriver:

      Det är nog olika sätt att se på vad som händer i kroppen vid t ex sex, när man piffar till sig, testar något nytt, pratar med en ny trevlig person eller när man leka med sina barn. Allt i livet styrs ju inte av endorfiner. Men för mig är de inblandade i mycket. Jag eftersträvar dess frisättning till och från och av det får jag en kick. Även när jag går i skogen (älskar också naturen) sprätter mina endorfiner av ”äventyret” att vara i en skog, vad kan jag eller barnen hitta eller hitta på idag? Jag är nog en person som gillar att varva upp mer än jag varvar ner. Min man är motsatsen men han får endorfinflödet av ffa sex säger han.

      Med åren har jag blivit bättre på det du beskriver, att bara vara och mer kanske observera än agera på en vacker natur tex. Detta ger ro i själen. Men jag kan fortfarande inte leva utan ”kickar” i mitt liv, det blir mycket roligare i mitt tycke 😉

      1. Celine skriver:

        Jag vet fortfarande inte om vi bara har olika definition på ”kick”.

        För mig är kick något som som ger snabb och tydlig tillfredställelse. Jag har visat upp mig naken/lättklädd och det handlade väl delvis om en kick. (Nu mattades den känslan efter ett tag och gav samtidigt andra, mer negativa känslor också, men det är en annan sak)

        Om jag bortser från bilderna kan jag inte ens komma på något som jag ser som en kick. Min man känner inte heller att sex ger ”en kick”. Vi tycker trots det att sex är viktigt, skönt och värdefullt.

        Men å andra sidan känner vi inte heller till att vi förändras av sex så som du skriver (tex i din beskrivning att din man blev medgörlig efter sex i fjällen ).Jag märker ingen skillnad på min karl före eller efter sex. Alltså hur vi är i vardagen. Vi pratade om det och han tyckte inte heller han märker det på mig.

        1. Liw skriver:

          Vi ser nog olika på saken helt enkelt.
          Bra sex för oss och kanske ffa för mig ger en väldigt stor endorfinkick.
          Det är väl därför jag ser ett tillfredsställande sexliv (kan ju definieras med mer gos än penetrerande sex) som en av de stora nycklarna till ett varaktigt förhållande, vid sidan om bra kommunikation och ärlighet. Men det finns uppenbarligen olika nycklar till olika par, inget rätt eller fel bara olika 😉

          1. Celine skriver:

            Jo, vi ser det nog lite olika, men jag håller med till 100% att ett tillfredställande sexliv och kommunikation om sex är viktigt i varaktigt förhållande. Funkar inte det kan inte heller relationen vara bra enligt min åsikt.

  2. Timglas skriver:

    Är det endorfiner eller? Visst jakten på kickar pågår hela livet. Livserfarenhet innebär ju att nya kickar måste till. Egentligen pratar vi väl om strävan efter välbefinnande och livskvalitet. Åldersfixering är av ondo och rejäla kickar finns att få i alla åldrar.
    Jag kör all in när jag får vittring på nya livsupplevelser. Tillfredsställelsen när man är där avtar inte med ålder. Det jag lärt mig med åren (60+) är att värdera om det jag uppnått motsvarat insatsen.

    Småbarnsåren tar kraft men det är förhoppningsvis ingen överraskning om barnet är planerat. Engagemanget följer med hela livet även om innehållet förändras. Tricket är nog att njuta av de åren och göra sitt bästa tillsammans i allt som måste göras. Sällan blir gräset grönare med ett par barn än med den man valt att skaffa dem med.
    Det är mycket ansvar och känslor investerat i en familjerelation som är värt att handskas varsamt med särskilt när man också är morfar och farfar. Många kickar får man kan jag lova genom att uppleva sina familjemedlemmars utveckling.

    Inom sexuell njutning är det ju flera faser i en långvarig relation och utveckling en överlevnadsfaktor. Jag har dock lärt mig att inte rusa iväg, den hårda vägen. Det som känts bra i stunden har i några fall blivit en belastning på lång sikt. Gjort är gjort. Frestelser och möjligheter är också tidlösa.

    Inför varje kickidé frågar jag mig därför alltid VARFÖR vill jag uppnå detta. VARFÖR är nyckeln till att inte få sura konsekvenser. Jag hungrar fortfarande över en palett av spännande kickidéer att uppleva, prioritering är ordet. Så håll ut ni unga det går att åldras tillsammans med livskvalitet.

    1. Liw skriver:

      Ja välbefinnande och livskvalité. Men jag tror inte man får det, oavsett ålder, om man inte får frisätta endorfiner lite då och då. Det kan vara kickar med barnen också eller en kick på jobbet. Något där man fångas av nuet och känner sig fri och lycklig.

      Konditionsträning, sex och att testa nya saker i livet ger ju dock extra stora endorfinfrisättningar och kroppsliga kickar så därför blir de extra verksamma. Jag tror det är därför en del, lite malplacerat, kan ha sex när någon nära har dött. Sex frisätter endorfiner=kroppens eget morfin=smärtlindrande.

      1. Timglas skriver:

        Precis vad jag menar. Endorfinkickarna byter bara skepnad lite med ålderns rätt. Det är nog bara de från sexet som blir jämförbara.

  3. Madde skriver:

    Jag är 50 och har verkligen passerat mycket av det. Inga barn hemma längre, bättre ekonomi en någonsin osv. Det är ju mig själv jag prioterar. Barnbarnen ger iof mig dessa endorfinkickar nu. Bästa som finns de små liven.

    1. Liw skriver:

      Kan tänka mig att barnbarn är livets efterätt. Får myset och allt påhitt och tiden för dem finns fullt ut. Mindre vardagliga ”måsten”. 👍😎

  4. Amanda skriver:

    Ja det kan nog stämma mycket väl att det är så som du skriver, kanske är det just därför 40 kallas för det nya 20? Men det var en intressant läsning 🙂

    1. Liw skriver:

      Jo lite så 😉😎

  5. Men vilken rolig synvinkel att se det på! Så har jag inte riktigt tänkt, men visst är det ofta i 40-årsåldern som många börjar med nya aktiviteter!
    Och ja, tid är en bristvara! Inte trodde jag att jag skulle uppskatta att vara ensam hemma någon gång ibland och bara vara!

    1. Liw skriver:

      Jo både egentid och partid är ju uppskattat. Egentid känner jag måste tillgodoses först för att man ska vara i balans för partid. När tiden är sådan bristvara är det verkligen en utmaning att få in båda…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..