Jag vet inte hur många som har fejkat en orgasm, men det är nog inget man i så fall skyltar speciellt mycket med eller är så stolt över. I och för sig är det väl något man kan vara mer eller mindre bra på. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg om porr var det ju en porrstjärna som fick beröm för att man kunde se att hon alltid kom på riktigt. Men i intervju efter karriären erkände hon att hon alltid fejkat. Så hon var ju uppenbarligen duktig på att fejka orgasm.

Oftast är det nog kvinnor som gör det mer än män. Men min man säger att även han tidigare kunde fejka orgasm vid enstaka sextillfällen när han tröttnade och inte tyckte det var roligt längre. I hans fall krävdes det ju dock att han använde kondom. Då kunde han ju smussla undan den lite fint efteråt utan att bli upptäckt.

Själv har jag bara valt att fejka orgasm tillsammans med en kille som jag dejtade i ca 2 månaders tid. Men jag gjorde det dock vid 5 tillfällen, och det var hemskt.

Kände mig inte prioriterad

Innan jag bestämde mig för att testa denna väg var jag halvt desperat och kände mig, som jag berättat tidigare, som världens mest onormala person sexuellt. Det gjorde ju inte saken bättre att den jag då dejtade, var en av de personer jag dejtat som jag minst av alla kunde vara mig själv med. Jag kände mig som prio 5 för honom. När vi skulle äta en romantisk middag en kväll placerade han en tv precis snett bakom mig. Han drog fram den bakom mig, för att se på sport samtidigt som vi åt. Han hade en ”hip” stil och några av mina väninnor var nog inte fina nog i hans ögon. Det var i alla fall min känsla.

Att fejka orgasm kändes som en bra idé

Till en början kändes idén med att fejka som en toppenidé. Jag kom på mig själv att tänka, varför har jag inte testat detta tidigare?! Då blir ju liksom alla nöjda och det blir frid och fröjd. Jag kan släppa sexångesten och känna mig normal. Och han kan somna gott med tillfredsställelse. Så jag körde på enligt planen och den efterföljande känslan vid första tillfället var ganska befriande och jag kände mig stolt över min “smarthet”. Jag var i 25-årsåldern och kunde helt plötsligt somna gott efter att ha haft sex som singel. Jag minns att jag tänkte: passa på att njuta, verkligen njuta av denna känsla. Jag fattade väl innerst inne att det inte skulle hålla i längden att fejka.

Sexångesten blev värre

Vid 5:e tillfället var ångesten 10 ggr värre än innan mitt påhittade spektakel. Vilken soppa jag hade satt mig i! Jag mådde allt annat än bra. Jag insåg att jag inte kunde bära på denna hemlighet längre. Jag kunde i detta läge bara dragit mig undan och avbrutit dejtandet kan man ju tycka…

Ville vara ärlig

Nej, jag ville vara ärlig för att rädda ”förhållandet”, även om jag egentligen inte alls var speciellt bekväm med denna kille. Så jag släppte bomben och därefter blev han väldigt svår att få tag på kan jag säga. Men jag blev besatt av att få ett avslut och bara få veta vad han stod. Men han svarade aldrig i telefonen och jag fick gå vidare utan ett avslut. Denna kille var så väldigt fel för mig, men jag lärde mig mycket av upplevelsen. Så jag är faktiskt tacksam för att jag testade ”fejkvägen” för att inse att det inte var rätt stig att vandra.

Vikten av att vara sann mot sig själv

Efter detta skulle jag aldrig igen fejka en orgasm i ett förhållande. Att göra det vid ett ”one night stand” är en helt annan sak.  Att vara osann mot sig själv är värre än allt annat! Jag är väl, som jag tidigare skrivit, lite överärlig ibland, men man kan ju inte ändra på vem man är. Jag klarade helt enkelt inte av att dra mig undan utan att berätta sanningen. Men jag insåg efter ett tag, när jag såg tillbaka på det hela, att en person som lockade mig till att fejka orgasmer, som drog fram tv-apparater som konkurrens vid en romantisk middag eller som inte tyckte att mina vänner dög kunde jag hellre leva utan. Men själva fejkandet stod jag ju själv för….och detta var ändå inte ”peaken” på min sexuella osäkerhet…


Det här är första delen om mina lärdomar från mitt singelliv runt 25 års åldern. Jag var då singel i ca 3 år och det hände mycket tokigheter under dessa år. Många erfarenheter från denna tid som jag dragit lärdom av. Kanske kan mina lärdomar komma någon annan till nytta. Annars kanske det i alla fall är en del som känner igen sig och/eller finner nöje i att läsa om det. 🙂

Läs också:


Ange din emejl och tryck på ”SKICKA” så får du mejl när det finns nåt nytt.



  1. Fejka orgasmer är så sorgligt, finns ett bra citat att kvinnor kan fejka orgasmer men män kan fejka hela relationer. Tyvärr kan det vara sant alltför ofta. Det är krångligt.

  2. Jag får nog säga att jag inte håller med en del föregående talare här. Har aldrig fejkat och skulle aldrig göra det. Det finns inte (och har aldrig funnits) i min mänskliga natur att ställa upp som någon sorts redskap eller verktyg för att någon annan ska ha det njutbart. För mig är det lika villkor som gäller på det här området. Annars är det ju som att slå sig ner hungrig vid ett middagsbord och titta på när sällskapet äter upp all maten. Det är så många kvinnor som beklagar sig över hur dom blir behandlade av män. Men jag tillhör inte på minsta lilla sätt den undfallande sorten. En känd TV-psykolog sa en gång ”You teach people how to treat you”. Det stämmer bra.

    1. Liw skriver:

      Ja det ligger nog mycket i den frasen. You teach people how to treat you…
      Jag kan ju bara tala utifrån min egen erfarenhet och de gångerna jag fejkade. Det är liksom också emot min ”natur” att fejka en orgasm men när man utsätts för något som är så fruktansvärt jobbigt är det väldigt lätt att vilja ta en genväg. Man blir tillslut väldigt nyfiken på hur det känns att ha ett ” normalt” sexliv och tanken på att iaf han tror att ni har det för en kort stund kan vara morot nog.
      Jag gjorde det för att få känna på den ”normala” känslan efter sex för en gång skull. Men det fick mig ju inte att må bättre direkt så det var ju fel väg att gå. Bra att du aldrig skulle fejka 👍 Att vara sann mot sig själv är väldigt viktigt!

  3. Simone skriver:

    Fejkat orgasm har vi nog alla gjort. Eller en sån sak att ”överdriva” stönandet – det har jag gjort många gånger, men mest för min egen skull på ett positivt sätt hur sjukt det än kan låta.. haha.

    1. Liw skriver:

      Jag förstår vad du menar. Men det innebär ju egentligen bara mer njutning när man riktigt lever ut genom att stöna högt. Det kan vara befriande, tycker jag, att verkligen ljudligt få släppa loss och låta högt 😉

  4. Mia skriver:

    Wow.. alltså ja.. ehm..
    I mitt tidigare förhållande fejkade jag alltid, då sexet enbart bestod av hans behov och hans njutning.
    Nu såhär i efterhand förstår jag att både han och jag resonerade helt fel, då man inte är ensam i ett förhållande och därför kan man inte göra en prioritering på vems sexualitet är viktigast.
    Nu däremot så vet jag inte riktigt om jag fejkar eller inte, sanningen är den att jag alltid får som utbrott där nere när min partner är inuti mig.. men jag vet inte riktigt om jag kan klassa det som orgasm då det känns annorlunda mot för när jag är med mig själv.
    Jag tycker den här bloggen är väldigt intressant och den är så unik i sin stil. Inlägget var väldigt öppet och sant och så intressant. Roligt att få dela med sig om sånt som är lite av en ”tabu” ibland. 😁

    1. Liw skriver:

      Tack för dina fina ord om bloggen, roligt att höra och det värmer!
      Det är tråkigt att känna att njutningen mest är för den ena. Jag kände också så i ett tidigare förhållande, att det var baserat på hans njutning mer än min men det var lika mycket mitt eget fel som nästan tyckte det var enklare med han i fokus för jag hade svårt att komma.
      Det lät intressant, med ”utbrott” där nere. Är det lite fontän-aktigt kanske? Blir ju lite nyfiken på hur orgasmerna skiljer sig från när du är själv…
      Är det skönt så är det väl någon typ av orgasm du får, de kan ju te sig på många olika vis de där orgasmerna 😉

  5. T skriver:

    Precis, det kunde ju ha faktiskt ha lyckats på något mirakulöst sätt…antar jag att jag tänkte då. Fast nu uteblev ju dessvärre stånd nr 2 då, så med facit i hand var det väl inte världens bästa idé 😊 Men jag lärde mig min läxa och har inte sportat med dylika nödlösningar sen dess.

    1. Liw skriver:

      Det är ju det som är det bästa med att göra bort sig lite ibland. Man trampar aldrig just den stigen igen men man blir samtidigt ödmjuk mot andra som råkar tappa bort sig längs vägen. En pinsam upplevelse blir ju ofta en väldigt bra historia också…😂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..