Jag fick en kommentar av M på mitt förra inlägg som verkligen berörde mig. När jag efter frukosten igår började diskutera det hela med min man Love resulterade det i en lång och intressant diskussion. Ibland är det bra att få höra andras perspektiv på saker och ting. Och så var det nu. Love tillförde lite insikt i hur en man kan tänka och känna. Denna situation som M befinner sig i tror jag tyvärr inte är alltför ovanlig. Så därför kände jag att det nog var bäst att låta våra tankar kring problemet bli ett blogginlägg. Förhoppningsvis kan den hjälpa M och hennes man framåt, och kanske även andra i deras situation.

Sammanfattad läsarfråga:

Hej. Det var jag som skrev för ett tag sedan om min man som inte vill ha sex alls och den ledsamhet och frustration det gav.

Har ingen att prata om detta med irl för jag skäms alltför mycket, känner mig så värdelös. När vi (jag) pratar om att det inte fungerar och hur det känns att alltid, 100 % av gångerna, vara den som ber om sex så håller han med och säger att han förstår. Men det blir ingen skillnad. Frågade nu ikväll men han var för trött. Som vanligt. Kanske imorgon sa han. Och vände sig om och somnade. Jag trodde verkligen på att lust föder lust och därför hade vi sex flera gånger i juni (på mitt initiativ) problemet är bara att det inte verkar göra nån skillnad, han vill inte mer för det.

Han är för övrigt frisk, fyllde 40 för några år sedan (jag är i 30 – årsåldern). En bra pappa och partner på andra sätt. Men hur gör man när sexlivet är obefintligt? Ska vi leva såhär alltid? Kommer jag aldrig få ha ett samliv? Jag får heller inte någon närhet när vi inte har sex, ingen kram, puss eller annat. Då hade det nog varit lättare att stå ut. Det värsta är att jag märker att han undviker mig på kvällen när vi lagt oss för han är rädd att jag ska ta initiativ till sex. Det känns förnedrande. Som att jag är ett sexmonster/missbrukare för att jag skulle vilja ha sex iaf nån gång per vecka… Ursäkta min långa kommentar, kändes så skönt att få skriva av sig lite.

Mitt svar:

Hej fina M! När jag läste din kommentar blev jag väldigt berörd och ledsen i hjärtat. Det måste ju såklart vara jobbigt för er båda, men jag kände extra med dig för på något sätt är det nog alltid värre att bli nekad än att neka. Du verkar ha ett helt normalt sexbehov och det finns ingen anledning för dig att känna dig onormal på något sätt. Men jag kan förstå varför du gör det. Jag hade också känt frustration i din situation.

Att tjata om att få ligga vill man ju inte. Det borde komma naturligt som en reaktion på båda parters lust. Eller i alla fall inplanerat med lusten i bakfickan. Alla vill vi känna oss åtrådda och älskade. Det finns knappt någon härligare känsla. Att få en spontan kram eller kyss då och då bekräftar att man är mer än bara vänner och föräldrar. Det är ju på något sätt limmet i ett förhållande.

Faktiskt var det så att jag kände igenkänning när jag läste din kommentar. Inte i sak, men i din känsla. Jag var rejält nere och konfunderad i mitt liv under en period 3-4 år innan jag träffade min man. Jag var på den tiden i ett förhållande som inte var tillfredsställande för mig, tillsammans med andra problem i livet. Jag kunde definitivt levt utan sex på den tiden.

Till slut ringde jag en psykolog som jag hade fått numret till. Men jag lade på innan någon svarade. En stund senare ringde psykologen upp mig och det var min räddning och jag kände en sådan tacksamt efteråt för samtalen med henne. Bara genom att få basunera ut mina problem till en okänd kunde jag lösa första problemet. Förnekelse. Att erkänna problemet för någon annan pushade mig att ta tag i mina problem. På något sätt känner jag igen din desperation, som var så lik min, i dina kommentarer.

I mitt fall resulterade det hela i att jag lämnade mannen jag levde med då. Men vi hade inga barn eller några andra starka band som höll oss samman. I och med att ni har det och att ni verkar fungera bra ihop i övrigt så bör ni nog försöka finna en lösning som gör att ni håller samman. Men det gäller att ni båda måste bidra till att hitta varandra. Det funkar ju inte om du försöker hitta din man samtidigt som han försöker gömma sig för dig.

Som jag (och Love) ser det så krävs det att du får veta vad din man går igång på. Om han inte är totalt asexuell, så måste det finnas saker som han går igång på. Och om han inte vet det själv än så måste han komma underfund med det. Sen gäller det att du får ta del av det för att kunna spela rätt melodi.

Det behöver inte vara några avancerade fantasier. Han kanske skulle gå igång på tanken att du går troslös under en klänning på stan eller gillar att se dig i kroppsstrumpa eller gillar dirty talk eller något annat. Rimligtvis så borde han veta vad han gillar och känner upphetsning av. Om inte så måste han faktiskt försöka hitta det.

Det är också viktigt att du inte dömer honom för vad han nu än berättar att han gillar. Det betyder såklart inte att du måste ställa upp på allt. Men om han ska våga öppna sitt innersta måste han känna att han kan göra det utan att bli dömd eller ifrågasatt för sina igångsättningar.

När du sedan vet lite om vad han går igång på, då är det detta du ska spinna vidare på. Och initialt försöka tillgodose det om det inte är ”big no-nos” för dig. Och förhoppningsvis kommer ert utbyte av tankar och igångsättningar ge varandra nya igångsättningar och att ert sexliv då kommer igång automatiskt.

Nu verkar ju du verkligen ha försökt att få igång ert sexliv med förespeglingen att lust föder lust. Men det var något som min man Love reagerade på när han hörde det. Förvisso är det så att lust föder lust. Men i ert fall känns det mer som att det handlar mycket om brist på lust, från din mans sida. Och sex föder inte nödvändigtvis mer sex. Sex utan lust får snarare motsatt effekt. Det blir då ”plikt-sex”. Att ha sex för att man måste och inte för att man har lust. Så det är lusten ni ska fokusera på, inte primärt sexet.

Love kände igen den här känslan av plikt-sex från när vi planerade att skaffa vårt andra barn. Då blev det ju ett väldigt fokus på att vi skulle ha sex just kring ägglossning. Så mycket fokus på tidpunkten att han helt tappade bort lusten och sexet blev då istället plikt-sex som han kände att han bara var tvungen att ställa upp på. Vi minns speciellt ett tillfälle när vi båda hade gått hem på lunchen för att ha sex eftersom jag var mitt i ägglossningen. Jag kastade mig upp på köksbordet med särade ben för att bli befruktad av min man. Men det upplägget fungerade inte. Plikt-sex är döden för sexlusten.

Det känns som din man upplever ert sex som ”plikt-sex” som han känner sig tvungen att ställa upp på. För att komma bort från det så måste han hitta lusten. Varför han har varit avig till de förslag till förbättring du kommit med vet jag såklart inte. Men det skulle nog kunna vara så att han känner att sex är jobbigt (en plikt) och om han går med på att söka lusten så är han rädd att det ska bli krav på ännu mer sex. Och att han därför inte vill söka efter lusten.

Därför skulle jag nog rekommendera att ni kommer överens om att ni under en månad avstår från att ha sex med varandra. Och att ni istället bara går in för att lära känna varandras och era egna mentala igångsättningar. Han kan sänka sin garde och slipper sex i en månad men med hemläxan att ta reda på sina igångsättningar. Att initialt fokusera på hans mentala igångsättningar kan förhoppningsvis göra underverk.

Jag vill inte på något sätt påstå att detta skulle vara lätt. Det gäller också att ni båda jobbar för att ert förhållande ska hålla, inte bara du! Han kan nog lättare söka sin lust med en eller två sexfria månader. För det handlar om att han ska hitta sin egen sexuella nyckel. Om han inte vill jobba på detta eller inte hittar någon igångsättning tror jag nog faktiskt du får se bortom din man för du kan inte leva med ett påtvingande sexliv.

Om du då inte ska lämna honom så kanske ett alternativ är att du öppnar upp för möjligheten att bli en hotwife och ha sex med någon annan man med din mans godkännande. Eventuellt kanske det får igång honom. Men det hänger ju på att din man skulle tycka det vore okej. Annars måste ni nog separera om du ska bli lycklig. Inget lätt beslut, men ni måste verkligen försöka få till en förändring för den situationen som ni har nu låter ohållbar.

Jag önskar dig verkligen all lycka och hoppas verkligen att ni får igång sexlivet. Hör gärna av dig med uppdatering på hur det går. ❤️

Läs också:


Ange din emejl och tryck på ”SKICKA” så får du mejl när det finns nåt nytt.



  1. Zandra skriver:

    Jag blir lite irriterad. Visst är det bra med alla goda råd som alla delar med sig av men vad sjjutton, sluta dalta med mannen i fråga!
    Han har ingen lust, det är ganska uppenbart och kvinnan blir lidande. Säg ifrån! Ställ honom mot väggen och fråga vad han vill ha ut av ert förhållande!
    Ett förhållande är en stor kompromiss och jag tycker att M har kompromissat länge nog!
    Sex är en viktig del av ett förhållande (i alla fall för mig) och det måste fungera på lika villkor för båda. Eftersom M har levt i ett förhållande där hon fått ta alla initiativ till sex är det hög tid att sätta ner foten!
    Förklara vad DU behöver, fråga vad han VILL och ställ kravet att mötas halvvägs.

    Jag menar inget illa med min kommentar men raka puckar krävs efter så många år av brist på sex

    1. Liw skriver:

      Jag tycker också att tydliga krav ska ställas. Men att ge det en sista chans tycker jag dock verkligen. Att tydligt meddela behovet av att kommunicera och få höra vad han vill och känner. Och att han verkligen lyssnar och anstränger sig. Om gensvar inte kommer efter tydligt fotnedsättande tycker jag hon ska gå vidare själv.

  2. Hej, jag blev lite tårögd när jag läste detta, så här var det med mitt X under vårt sista år av vårt 12 år långa förhållande, kändes som jag bara ”dreglade och gick efter henne” i slutet för att hon avfärdade mina närhets inviter, det där med sexmonster känslan förstår jag.. Kändes som nån konstig lättnad när jag vart singel på ett sätt. Jag hoppas du får bli glad och må bra. <3

    1. Liw skriver:

      Det måste ha varit grymt jobbigt, att blotta en naturlig kåthet för att sedan bli nekad om och om igen..🙁

  3. Jonas skriver:

    Tack för att ni delar och jag tror att det går mycket djupare än till sexlivet men det behöver inte ha med relationen att göra. Låter som att han skulle kunna vara utarbetad eller bara känner sig lite känslomässigt eftersatt. Försök att ta reda på vad han vill ha och om du är beredd att lyssna kommer han att öppna sig. Det skulle kunna vars egentid, någon specifik beröring eller att bara få bli hållen. Småbarnsåren är en utmaning och skickar lite värme till alla som försöker hålla lågan levande.

    1. Liw skriver:

      Ja småbarnsåren är en utmaning. Tiden har ju de flesta med småbarn brist på. Men sen gäller det ju att viljan/lusten finns. Egentid är bra förslag. För om man inte får det ibland är partid inte det man strävar efter, utan i första hand är det då stunder själv som är prio ett.

      På twitter skrev någon att inte fokusera på penetration…

      1. Jonas skriver:

        Beröring är svårt och den beröring som man känner för att ge kanske inte känns rätt för mottagaren just då. För att man ska kunna bli intima måste man justera så att det känns rätt för både den som ger och den som tar emot. När man resonerar kring det är det självklart men när det kommer till verkligheten så kan det kännas starkt på ett personligt plan när det inte blir som man tänkt innan.

        Hittar man den intima känslan kommer gärna penetrationen naturligt men känns inte lika viktig….

  4. Sandra skriver:

    De kanske kunde kontakta en sexolog? Eller kanske börja i parterapi.
    Kommunikation hjälper. Lycka till!!

  5. Marie skriver:

    Så fint av dig att skriva svar på en läsares fråga och så starkt av läsaren också, hoppas att det ska lösa sig för dem, annars kanske det är dags att ta sig en pratstund

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..