Ibland kan jag fundera över vad jag hade tänkt om jag ramlat in på den här bloggen för 5-10 år sedan. Dvs om jag som läsare hade råkat komma in på den här bloggen och läst den. Då när jag var en relativ nybliven tvåbarnsmamma. Hur hade jag tänkt om ”Liw” idag? Med handen på hjärtat.

Är det verkligen sant och hur har hon tid?

Först och främst hade jag nog undrat om allt i bloggen var sant. För det andra hade jag undrat om berättelserna var förskönade. Och sen hade jag nog också undrat hur denna människa kan finna tid till allt. Ändå hade jag nog läst bloggen med en ganska stor portion nyfikenhet. För sex är ändå något som alltid intresserat mig även vid den tiden då jag var lite mer hämmad och begränsad i mina sexuella tankebanor jämfört med idag.

Mitt liv var annorlunda då men ändå likt

Men jag hade med andra ord varit ganska skeptisk. För att mitt liv på ett sätt såg så annorlunda ut då mot hur det är idag. Samtidigt så är mitt liv nu inte alls speciellt olikt hur det var för 5-10 år sedan. Nu har jag ju dessutom tre barn istället för två. Så rimligtvis skulle man ju kunna tänka att utmaningarna vore än större idag för att finna tid till allt.

Var låst till köttsligt monogami

Innan jag var klar med mitt barnafödande var min hjärna helt låst till köttslig monogami. Själsligt är jag det definitivt fortfarande. Men något hände med mig några år efter jag fött mitt sista barn och Love och jag hade fått våra 10 ”lära-känna-sexuellt-år”.

Misslyckande att inte duga själva

Jag hade aldrig tänkt på att ta in andra i vårt sexliv innan min man frågade mig om detta för några år sedan. Jag var i denna fråga helt blockerad av rädsla för att min man och jag inte skulle duga ”själva” om vi gjorde det. Jag tror, så här i efterhand, att jag skulle ansett det som ett misslyckande om vi behövde ta in en eller flera extra personer för att få extra glöd till förhållandet. Och kanske rätt och slätt också för att jag inte kände något behov av någon extra tillsatt glöd mellan oss. Det räckte gott med att experimentera med varandra.

Trygghet och spänning går väl inte ihop?

Att jag skulle kunna utvecklas sexuellt fanns inte heller på min världskarta då jag bara var trygg med min man. Och jag visste ju att bra sex har jag inte utan trygghet. Att en trygghet och en spänning gick ihop, under samma tak, kunde jag helt enkelt inte föreställa mig eller komma fram till. Jag hade ju t ex aldrig kunnat ha sexiga ”one-night-stands” som en del av mina väninnor fröjdade sig med under sina singelår.

Men allt är sant

Tillbaka till mina initiala funderingar för 10 år sedan. Nej, jag hade nog inte fullt ut trott på allt jag idag skriver. Men nu är det ju faktiskt så att allt jag skriver är sant. Jag kan ändra på små obetydliga detaljer för att skydda min eller övriga personers identitet. Men annars älskar jag sanningen och det som är äkta så det blir bara det. Jag har väldigt svårt för att ljuga. Det finns dock saker jag fått prioritera bort för bloggen och för äventyren. Så det flyter inte bara på så lätt som man kan tro.

Annan verklighet då

Jag hade också trott, där för 10 år sedan, att saker förskönats i bloggen. För min verklighet då såg definitivt inte ut som hon som skriver idag. Jag hade på den tiden definitivt inte tajtat till mig ”down there” och min energi lades på saker som att få sitta ner när jag äter, typ. Med tredje och sista barnet kom en avslappning från min sida att nu är familjen bildad. Nu kan jag själv få komma fram lite mer.

Har också stressen kring barnen

Visst finns en barnstress kvar i mig. Vi brottas ju dagligen med tre barn med egna viljor, uppmärksamhetsbehov och smäll i dörrar. Men vi har hittat en ventil till detta genom att förenas kring sex. För sex har en förenande kraft, som ger en ganska bra motståndskraft mot irritation och tristess. Så har det varit för oss i alla fall.

Men de stackars barnen då?

Min tredje undran, om vart vi får tiden ifrån, hade också ekat i mitt huvud där för 10 år sedan. De måste ju prioritera bort sina barn, de där personerna, hade jag tänkt. Vart får de annars tiden ifrån? Mitt mamma-samvete hade tisslat och tasslat rätt rejält i mitt huvud. Är det ändå inte lite oansvarigt att blanda in andra personer i sexlivet när man har barn. Tänk om det blir orsaken till en skilsmässa? Och så hade jag varit tillbaka till ruta ett i min skepticism.

Och visst är det en bra fråga varifrån tiden och energi kommer? Vad är skillnaden nu jämfört med då? Det tål att tänkas på. Jag återkommer i frågan om några dagar. 😉

Nästa inlägg:
Man har tid till det man vill

Läs också:


Ange din emejl och tryck på ”SKICKA” så får du mejl när det finns nåt nytt.



  1. Mina skriver:

    Intressanta tankar. Tio år är en lång tid och det har hänt mycket. Du gav mig en hel del att fundera på 😀

    1. Liw skriver:

      😜👍

  2. fnulan skriver:

    Hmmmm ja men gud ja, hur var det då och hur är det 10 år fram. Just nu vågar jag knappt tänka framåt, jag vill vara NU. För tio år sedan väntade jag lilla Mira och var supertjock. Det enda jag visste då var att det var så rätt allting. Och är fortfarande.

    1. Liw skriver:

      Det är väl en härlig känsla som du behållt. Att allt känns rätt och bra, i det stora hela. Att vara nu är väl det ideala även om det är lite kul att gräva lite bakåt ibland också 😉 Kram

  3. Vad intressant att tänka så, hur man tänkte för 10 år sedan 🙂 Det måste jag faktiskt fundera lite mer på. Rent spontant tycker jag inte att jag är speciellt olik hur jag var för 10 år sedan, men om jag börjar rannsaka mig så är jag nog det ändå..

    1. Liw skriver:

      Ofta har man nog förändrat sig mer än man tror 😉 Det är väl olika på olika områden såklart. Vissa områden har man mer eller mindre stått still på medan andra (som sex för mig) har det hänt mycket. Kul att reflektera iaf vad man lärt sig, av negativa och positiva upplevelser.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..