Något som jag älskar att göra är att klä upp mig och göra det bästa av mig själv. Jag mår gott av att känna mig fin. Även om jag inte orkar fixa mig hela tiden och njuter av att bara dra runt i mysbyxor hemma också. Nuförtiden känner jag mig nöjd med balansen mellan att vara uppsminkad och lite snyggt klädd och mitt lata osminkade jag. Jag har dock haft lite problem när det kommer till att våga göra det bästa av mig själv.

Den fula ankungen

I yngre tonåren klädde jag mig i det jag gillade. Jag älskade färger och vågade ta plats. Men min historia kanske lite liknar sagan om den fula ankungen. Även om jag inte ansågs vara ful så var jag aldrig söta flickan som barn. Jag blommade inte ut förrän i tonåren, då jag förbluffad började känna av att jag låg bra till hos många killar. Innan dess såg jag lite ut som en kille med ärvda kläder och tråkig frisyr. När jag började känna mig nöjd med mig själv i tonåren var ju det jätteroligt. Jag minns det som urhäftigt att någon visslade åt en eller att jag fick en komplimang.

Vågade inte vara mitt bästa jag

Men av någon anledning, troligtvis mycket av förmodad hänsyn till mina vänner, slutade jag att klä mig i de kläder jag älskade och tog på mig mer alldagliga alternativ. Jag klädde bara upp mig när det var fest eller utgång, och då ofta i jeans och en snygg topp. Klänning och kjol var ofta för överklätt för mig. Jag vågade inte längre vara mitt bästa jag.

Vill våga se het och sexig ut

Detta beteende har jag försökt bryta i många år nu men det är svårt. Tänk att det ska vara så svårt att våga vara det bästa av sig själv. Jag fascineras av program som Trinny och Susanne där personer verkligen får chansen att ta fram det bästa av dem själva, utseendemässigt. Att hitta knepen som passar just dem. Att våga se het, snygg eller stilfullt sexig ut brinner jag verkligen för och vill gärna bli ännu bättre på det. Samtidigt finns mitt gamla tänk kvar i bakhuvudet och påminner mig om att inte sticka ut för mycket eller se för bra ut.

Inte bara för min skull

Nu är det inte bara för min egen skull jag gör mig fin och ser till att hålla uppe ett snyggt yttre. Det är nästan lika mycket för min man som jag gör det. Dels så har han uppmuntrat mig till att visa upp mitt bästa jag för att han vet att jag mår bättre av det.  Jag sminkade mig aldrig mer än till fest eller till något speciellt tillfälle förrän jag var nästan 30. Min man kunde reagera på och undra varför jag inte vågade visa MIG mer. Varför jag inte vågade glänsa.

Vara vackra för varandra

Vårt förhållande mår också bättre av att vi båda ser till att hålla oss vackra och välvårdade för varandra. Inte bara inför varandra, utan även inför vår omgivning. Jag tror att det är ett misstag många gör att de inte håller fast vid sitt bästa jag som de gjorde när de träffades. Självklart åldras man och förutsättningar förändras, men man kan alltid hitta sitt bästa jag. Det är ändå så att man själv i stor utsträckning kan påverka hur man ser ut, utan varken operation eller excesser.

Behövs motivation

Sen krävs det ju motivation för att göra det. Om min partner inte ser till att hålla sitt bästa jag uppe, då känns det ju mindre motiverande för mig att hålla mitt bästa jag uppe. Så i mångt och mycket handlar det om att det är med ömsesidig respekt och omtanke man vårdar sig själv. Och inte minst så känns det som att sexlivet blir bättre med lite piff på utsidan och det ger ju också bra motivation. 😋

Att vara jag räcker

Faktiskt har jag det lite som ett stående nyårslöfte inför varje år att våga blomstra mer. Att vårda sitt bästa jag betyder inte att man drar det så långt man kan. Nuförtiden kan man ju förbättra sitt utseende på konstlad väg hur mycket som helst, men frågan är då hur mycket jag det skulle vara kvar? Det är såklart en sak om man på kirurgisk väg återställer funktioner eller utseenden som man haft. Men om man ändrar på sitt utseende för att bli ”snyggare”, då är jag rädd att man kanske tappar det jag som man var när förhållandet inleddes. Därför har jag alltid varit lite skeptisk till plastik-kirurgi där man lägger till ett nytt utseende och förändrar ”jaget”.

Mitt bästa jag är det jag ser

Mitt bästa jag är det jag som uppenbarar sig i spegeln när jag känner mig som mest snygg på utsida och insida. Och min kvinnliga insida mår som bäst när jag vårdar min utsida. Sen har vi ju alla en favoritvinkel när vi ser oss själva i spegeln. Det är så som jag föreställer mig själv. Jag ser såklart inte alltid ut så och det är jag medveten om. Men när jag känner att jag är mitt bästa jag, då är jag faktiskt riktigt het. 😉

Läs också:


Ange din emejl och tryck på ”SKICKA” så får du mejl när det finns nåt nytt.



  1. Jag hade en lång ”ful period” i åldern 27-33 minns jag. Fokuserade på ”karriär” och ville vara ”fri”, haha. Såhär i backspegeln var det faktiskt utvecklande av de inre egenskaperna samtidigt kände jag ju att min kvinnlighet förtrycktes, kände mig inte i balans.
    Har i 20-årsåldern känt att jag inte kan leva upp till ett snyggt yttre. Att det är riskabelt att fånga in en man enbart pga yttre faktorer – det fick mig faktiskt att må dåligt och – så kom det alltid någon och var ännu snyggare och då föll allt. Osäkerhet – bland det värsta som finns! Nu, passerat 40, med ett säkert inre – har det skett otroliga saker. Jag har knäckt koden!! Och det är fantastiskt vad en man kan locka fram i en. Jag kan vara ett objekt när jag vill för att jag är så pass säker inombords att jag har makt och kontroll över det. Madonna är en underbar förebild här tycker jag. Och nu, när hyn inte är som förr, när håret grånar – så inser jag att det är nu eller aldrig. Gäller att ta tillvara på sin kropp och sitt yttre nu innan vi snart dör. Livet är nu. Time to shine. Kollade in ett par höga, högklackade stövlar på rea häromdagen. Drömmer om dem nu…

    Liw, är det inte den svenska kulturen som får oss kvinnor att hålla tillbaka oss själva. Tänk vad man vågar och slappnar av när man reser utomlands, redan på Arlanda vågar man mer. Bohemiska kläder, svävar ut, tar en cigg (gjorde förr, ej nu). Det är en underbar frihet.

    1. Härligt att du bjuder på dig själv! 👍Skönt att du knäckt koden. Lite så känner jag också. Att man har fått en ökad inre styrka gör ju att man vill blomma ut mer på utsidan också. Man vill matcha hur man mår med hur man ser ut. Men man blir ju lätt lite lat med åren. Ökad trygghet som drar en framåt och lathet/bekvämlighet som drar en lite bakåt. 😜 Ålderns för- och nackdelar…

      1. Den latheten är också en slags självsäkerhet, asch, det är inte så noga…Bland det största som jag upplever nu är att tidigare kroppskomplex omvandlats till ”fan, jag har ju en kropp och den har kvinnlighet” (det har alla kvinnor), den duger. Nu ska jag ta för mig och jag ska vara snygg och sexig! Alltså, det är en helt otrolig känsla, empowerment och frigörande. Finns det fler som upplevt den? När komplex omvandlas till tvärtom…hur stort som helst…

        1. Jo så är det ju lite. Inre skönhet ger yttre skönhet. Men lite piff därtill gör något med mig och har alltid gjort det-till fest. Men jag tycker jag med åldern blivit bättre på att vardagspiffa mig. Lite som att ha en härlig jag-dag på en måndag likväl som på en fredag. När jag var i 20-30 års åldern och singel jobbade jag och brydde mig då inte i veckan om hur jag såg ut förrän det blev helg och då brassade jag på, iof i jeans och ett linne ofta. Nu gillar jag att överraska alla mitt i veckan med att vara lite extra piffig. Jag gillar också att vardagssminka mig 😉

          1. Jomen efter singelåren i jeans och linne så behöver man ta igen lite, eller hur? Och tänk det där att tona ner sig för att ta hänsyn till vänner och bekanta, en slags jantelag. Jag är också inne på att vardagspiffa mig, som sagt man lever bara en gång och det är nu. Bäst att ta vara på sina fördelar idag och njuta av dem – och låta andra njuta av dem också!

  2. Tycker för övrigt att kopplingen drivet att vilja klä sig fint/vara sitt bästa jag och sexualitet/självförtroende/livslust – är fenomenal. Det kommer liksom inifrån, som ett djupt behov/en djup önskan…

  3. Som makeupartist får jag ofta kommentarer eller frågeställningar om att ”våga vara sig själv” i bemärkelsen att man inte ska använda smink. Jag går själv ofta osminkad och trivs bra med det, men visst är det ändå någonting som händer inombords när man tar sig tiden att vårda sitt yttre. Att ta på sig de där kläderna man känner sig snygg i, lägga på lite smink och fixa till håret. Skitbra, rent ut sagt, inlägg om att våga vara den version av sig själv som gör att man sträcker lite extra på sig och lyfta blicken mot omgivningen.

    1. Tack 😘
      Ja det gäller att både våga vara sitt naturliga jag och sitt bästa jag 😉 För det gör något med en, som du skriver, när man får visa andra sin bästa vinkel 👍👍

  4. Älskar att dra av mig mysbyxorna och fixa till mig. Men är lika bekväm att hämta på dagis osminkad och med flåttigt hår. Skulle gärna lära mig klä mig rätt för min kroppstyp

    1. Ja det finns många knep att ta till om man tittar på Trinny och Susanna. Att inte framhäva det man har lite komplex för och att visa upp det man är stolt över 👍 Smart! Istället för att operera sig eller gnälla över det man är missnöjd med så kan man lära sig att klä sig mer rätt. 😃

    1. Tack!
      Ja deras knep att anpassa kläder efter vilken kroppsform man har är genialisk. Och de gör det på ett sådant rakt, ärligt men varmt sätt! 💕

  5. Jag känner mig inte som mig själv om jag inte gör vid mig. Jag känner mig liksom inte alls i form om jag inte duschar och fixar till mig på morgonen.

    Skulle dock gärna vilja träffa ett proffs som kunde lära mig att klä mig bättre för min figur, för den hindrar mig just nu från att känna mig mer bekväm och fri.

    1. Ja det finns ju stil och färganalyser och rensa garderoben coacher men det skulle finnas mer a la T och S i verkliga livet också.

      Det kan ju vara så tokigt att en som vill dölja sin mage klär sig i ex ett svart tältliknande plagg för att dölja det hon inte gillar och vet inte att ett bälte på rätt ställe eller en viss tröjmodell gör att man ser smalare ut över magen tex…eller att en person med lång överkropp klär sig i kläder som gör att det komplex de har bara förstärks. Att då hitta kläder som på ett snyggt sätt döljer komplexet gör ju att personen får ett ökat självförtroende. Så underbart ju. Men inte lätt att se själv.

  6. Nu anar jag igen – det är nära va?
    Jag hävdar att precis som med ledarskap hittar man sin stil efter lite livserfarenheter. Kläder, smink och smycken som anpassas efter livserfarenhet och ålder blir elegant, stilfullt och sexigt. Men allt är ju i betraktarens ögon.
    En helt obekant bildar sig en uppfattning vid första intrycket. Har man pratat i tfn eller mailat varandra så har man redan skapat sig en bild av personen. Tillfället avgör såklart nivå på klädvalet sen beror ju klädseln på vilken roll man vill ha vid tillfället. Centralfigur, partypinsessa, sexbomb eller den lite diskreta önskedrömmen etc.

    När jag tänker tillbaka på vad som triggat, skapat intresse för mig vid möten med nya kvinnor kan jag aldrig minnas att det varit klädsel eller det yttre. Personlighet, självsäkerhet, charm, att våga ta plats och att inte ta sig själv på för stort allvar är det som fångat mig. Detta har många gånger överglänst bildskönhet, samt pompa och ståt. (Det jag minns tydligare är dock några kvinnors pricksäkra subtila dofter men det är en annan story ; )

    Allt har sin tid och kvinnor blir i mina ögon i likhet med vin oftast bättre/vackrare med tiden. Några pluskilon, någon rynka, visar ju bara att man har livserfarenhet. Att kirurgiskt inkräkta på naturens gång blir oftast malplacerat och taffligt. Vem kan inte fortsatt älska den runda rumpan eller de numera lite utmattade bröst som tidigare ammat fram våra tre fina barn. Jeans och T-tröja är min grundklädsel men visst smoking och frack förekommer. Vi klär aldrig upp oss på tu man hand – hellre då av oss ; )

    Ha ha Liw ”Men när jag känner att jag är mitt bästa jag, då är jag faktiskt riktigt het” – skulle nog tro det. Tror du till och med kan vara bättre än du tror. Nått för Glimten kanske?

    1. Jag ville väl hålla en lägre och ”coolare” profil när jag som 25 årig singel inte klädde mig i klänning och kjol. Man kan ju vara kvinnlig i rätt jeans och linne/tröja också 😉 Med åren och när jag inte är på jakt längre (😜) känner jag behov av att vara ännu kvinnligare ibland. Som att ett nytt behov uppstått med åren.

      Haha ja nu närmar det ju sig träff, då kommer jag dock inte klä mig i klänning, eller kanske skulle jag det 😉

      Glimtar kommer framöver 😎

      1. Vid 20-30 var det lite coolt att inte bry sig så mycket, ha jeans och vara ”naturlig” och ganska ”okvinnlig”, hahaha, idag kan man skratta lite åt sig själv, eller hur?

        Idag känner även jag ett djupt, pockande behov av att leva ut min kvinnlighet, vara kvinnlig, den kvinnliga energin inom en. Det är djupt transformerande.

  7. Ja du fina, allt hänger liksom ihop. Jag gillar att göra mig fin och med höga klackar känner jag mig genast snyggare och sexigare och ryggen och blicken höjs ganska mycket av det.
    Men.. jag mår bäst hemma i mina mjukisar. Fast det ena utesluter inte det andra eller hur.

  8. Ohlala, instämmer – det är viktigt även för mig och just nu när jag går på Burlesk-kursen så får jag ju verkligen gå all in! Med snygga och pimpade underkläder och smyckade tassels (japp – vi klär av oss bh:n och snurrar runt på våra tassels) och känner oss såååå modiga, heta och snygga och framförallt att vi ”äger” våra kroppar och vår egen sexighet.

    Så jag vill verkligen rekommendera att gå på en kurs eller en prova-påkväll när du/ni kan…..finns ju inget hinder att delta som man heller 😉

    1. Det låter spännande. Jag gillar att dansa 💃. Skaparglädje, träning och uppklätt/avklätt i ett 👍😉
      Ja det gäller och hitta sina sätt att få blomstra i livet 😃

  9. Det är så sant det du skriver. Jag gör mig dock fin för min egen del, jag vill vara mitt bästa jag för mig och ingen annan. Jag mår bättre när jag själv tycker att jag ser bra ut typ.

    1. Man ska ju göra det för att man själv vill och inte annars. Men det är kul, tycker jag, när man också gör det för varandra. Lite som en kärlekshandling. När min man klätt sig fint kan jag bli smickrad och känna att han anstränger sig. ☺️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..