ANNONS

127. Sex och funktionshinder – Tänk om det var jag

/

Ibland känner jag mig oerhört tacksam för att jag har möjligheten att njuta av sex. Det är nästan något som man tar för givet. Men det kunde ha varit annorlunda. Det finns de som inte är lika lyckligt lottade. Hur är sexlivet för någon med en funktionsnedsättning och vilka hinder innebär det i förhållande till onani och sex?

Det kunde ha varit jag

En anledning till att jag tänkt mycket kring detta är att en bekant till mig var med om en olycka i 20 års åldern med förlamning som följd. Det resulterade i ett liv i rullstol. För några år sedan var jag nära att vara med om en liknande olycka, som jag tack och lov lyckades undvika. Men händelsen har ofta fått mig att tänka på hur det hade varit att leva med en svårare funktionsnedsättning.

Ett ämne som intresserat mig

Visst har jag haft mina problem och mentala spärrar som jag kanske upplevt som ett handikapp. Det gör ju att jag i viss mån kan relatera till att vilja ha njutbart sex men inte kunna. Att viljan finns men kroppen inte styr rätt. Det känns ändå som att jag är långt ifrån att veta hur det att leva med en svårare funktionsnedsättning och att pga det vara funktionshindrad. Men då detta område intresserat mig så har jag ändå försökt ta reda på lite mer om det. Jag har bl a diskuterat det med en av mina läsare som skrev till mig och undrade om just detta ämne. Detta då han själv är funktionshindrad och tycker det är svårt att hitta någon att ha sex/vara ihop med p g a sina funktionsnedsättningar.

Ett grundläggande behov som är tabu

Att ha en svår fysisk funktionsnedsättning som på ett eller annat sätt är ett hinder för sex eller till och med onani måste vara ofattbart jobbigt. Sex är ju ett fundamentalt behov även om behovet är olika starkt hos alla. Att vara funktionshindrad är ju också ett ganska vitt begrepp. Man kan ju vara det på så många olika sätt och i olika grader.

Finns de som försöker hjälpa

Jag har sett en väldigt intressant föreläsning med arbetsterapeuten Stefan Balogh, som även är utbildad sexolog. Han har specialiserat sig på att hjälpa personer med funktionsnedsättningar att kunna ha sex eller onanera på egen hand. Han kommer bl a med ideér på hjälpmedel som t ex kan hjälpa till att styra snoppen rätt om man har okontrollerade rörelser i handen. Han jobbar även med positionering för att t ex möjliggöra en ställning som kanske är den enda där personen faktiskt kan få till en sexuell aktivitet. Han löser alltså inte erektionsproblem utan fixar till förutsättningarna för att kunna ha sex.

Gjorde mig varm i hjärtat

Att höra föreläsningen med Stefan gjorde mig verkligen varm i hjärtat. Han tänker så rätt och ser verkligen sex för vad det är. Ett grundläggande behov eller i det närmaste en rättighet i livets lek. Han pratade om personer som kunnat lägga av med starka smärtmediciner efter att de blivit sexuellt aktiva igen. Och om personer som aldrig kunnat onanera p g a att handen inte styr rätt, men som med rätt hjälpmedel och tips klarat detta.

Enorm tacksamhet

Tacksamheten från dessa personer måste vara enorm, även om kanske inte alla vågar uttrycka detta. Han har också haft kurser för funktionshindrade där de fått ta upp sina sexuella dilemman. Som de sedan fysiskt försökt visa/testa olika förslag till lösningar på. Det kunde vara en tanke på en lyftsele som någon kunde hänga i över en rullstol, eller en viss ställning med uppbyggt stöd omkring de som skulle ha sex. Alla hade såklart kläder på sig vid kurstillfället och det kunde kanske kallats för ”testa positioneringsidéer i praktiken”.

Men de som inte kan ändå?

En tanke jag haft, och ännu mer tänkte efter att jag lyssnat på denna arbetsterapeut, är hur det blir för de personer där man inte kan lösa/hjälpa till med problemet? I en intervju med arbetsterapeut Stefan kom en fråga om prostitution, som han inte ville gå in på mer än att han inte förespråkade det. Men vad gör man då för de stackarna som inte kan få till det på egen hand?

Borde ingå sex i vårdutbildningar

I ett samhälle där man kan lägga moralen helt på hyllan och mer se sex som det grundbehov det är så skulle sexundervisning mer utbrett finnas på vårdyrkenas utbildningar. För som det är nu vågar väldigt få i vården fråga om patienters sexliv. Alla, eller de flesta i alla fall, har ju ett behov av att onanera eller ha sex. Att då inte fråga om patientens sexliv när man pratar om allmäntillståndet och dennes vardag är ju egentligen väldigt konstigt.

I en drömvärld

I min drömvärld skulle en tjänst finnas, precis som en massagetjänst finns, där en med funktionsnedsättning fick hjälp av någon annans händer att få komma/få beröring av könet. Nästan som en smärtlindrande behandling eller som en behandling för välmående där kunden är helt passiv. Något liknande har de tydligen i vissa kommuner i Holland där de betalar ut bidrag så att handikappade kan köpa sexuella tjänster av ”sexsamariter”. Men i dagens Sverige skulle det kallas för prostitution och det är olagligt att köpa denna tjänst. Tänk att behöva känna sig olaglig om man ville ha beröring eller få komma för att man inte kan själv. Man kan ju aldrig be en anhörig om något sådant. Det hade ju anses helt sjukt om man gjorde det. Att tvingas avstå eller behöva använda prostitution känns som två ytterligheter. Jag hade känt mig förnedrad om jag var funktionshindrad och inte kunde få ha någon sexuell aktivitet.

Se sex som ett grundläggande behov

För att summera så känns det som vi är tillbaka på ruta ett, tabut kring sex i samhället. Alla gör det, men få pratar om det…och har man en så pass stor funktionsnedsättning att t ex armarna inte fungerar ja då är det kört om man inte har en partner. Bara för att ingen vågar prata om det. Det är rätt sorgligt tycker jag. Så jag önskar att samhället en dag kan erkänna sex som det grundläggande behov det är.

Läs också:


Ange din emejl och tryck på ”SKICKA” så får du mejl när det finns nåt nytt.



33
6

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00