Sedan jag började skriva denna blogg har jag kommit i kontakt med en del personer som, frivilligt eller ofrivilligt, lever i ett mer eller mindre sexlöst förhållande. När jag hör detta föreställer jag mig att tjejen eller killen som vill minst, kanske vill ha sex en gång på 2-3 månader eller egentligen inte vill ha sex alls. Det jag spontant känner när jag hör om sexlösa förhållanden är att jag aldrig hade klarat av detta, utifrån hur jag idag lever.

Har själv levt ”sexlöst”

Men om jag bara gräver i min egen ryggsäck så inser jag att jag själv har levt så under en väldigt lång period med ett ex. Sexet gav mig inte så mycket, som jag berättat om, då jag hade svårt att komma. Vi prioriterade heller inte att vara tillsammans så ofta. Vi hade somrarna ifrån varandra när vi pluggade. Vi levde tre perioder ett halvår ifrån varandra p g a den enes eller den andres dröm, vilket ju var fint. Men inte så bra för vår relation. Jag gjorde mitt med mina kompisar, han gjorde sitt med sina. Det kändes som det var jag som ändå satte ramen för allt detta, men jag fick inte några direkta klagomål heller. Hur kunde jag klara det då när jag aldrig skulle klara det idag kan jag undra.

Hittade substitut för sex

Lösningen var att jag hittade substitut för sex. Såklart kunde jag ju onanera på egen hand, men det var inget direkt stort substitut. Jag tränade mycket och gjorde massa aktiviteter som gav mig kickar. Jag inredde hemmet, shoppade med väninnor, levde i perioder ett studentliv som jag gick helt upp i.

Funkar så länge man har substitut

Så länge man har substitut starka nog att ge en stor mängd endorfinkickar kan det nog funka. Den berömda maraton-/triathlon-karusellen många medelålders går in i misstänker jag i många fall är ett substitut för sex som kanske följer på sexsubstitutet som småbarnsföräldrarskapet ändå innebär. Det finns säkert undantag, men om man tränar inför något sådant, hur mycket sex orkar man då ha? När min man eller jag har sprungit ett långpass går ofta sex bort p g a trötthet i kroppen.

Skilsmässor när sexet eller substitutet tar slut

Folk kan fortsätta med substitut i hela sina liv. Så ett sexlöst förhållande kan säkert också hålla tror jag. Men då gäller det att båda i förhållandet är nöjda med att leva sexlöst eller har nog med substitut som ger dem kickar/tillfredsställelse. Fast i slutändan, undertrycker man då ändå inte ett basalt behov? I regel tror jag många skilsmässor antingen beror på att sexet tagit slut eller att substitutet tagit slut.

Man glömmer bort kicken

Sen är det väl så att när du håller dig borta från något positivt så glömmer man kicken med det. Som t ex om man inte varit utomlands på många år och har glömt kicken med det. Sedan åker man iväg. Efteråt är man som frälst och vill redan boka in en ny resa trots att man inte åkt iväg på massvis med år. Det är därför jag förespråkar hyfsat frekvent sexaktivitet. I alla fall så mycket att man inte blir bekväm och tror sig klara livet lättare/enklare utan sex.

Sex är ”jobbigt”

Jag minns det från mitt tidigare förhållande. Det kom bara upp massa andra roliga saker jag hellre gjorde. Det är lätt att bli bekväm och prioritera egentid eller sömn istället. För sex är ju lite jobbigt, tar lite tid, man ska komma i humör och gärna ladda upp lite innan. Det kräver kanske lite piff innan, kanske sexiga underkläder. Ja det blir ett projekt helt enkelt. Men har man färskt i minnet kicken man får av det så gör man sig ju besvären inför, ja man tom njuter av förberedelsen.

Hade samma upplevelse

Jag och mitt ex träffades några år efter det tagit slut på en fika. Vi kunde då vara ärliga mot varandra och berätta hur häftigt vi upplevt sex efter att vi gått skilda vägar. Jag hade tex träffat flera som hittat min G-punkt vilket tog sexet till en betydligt skönare nivå. Det var ganska befriande minns jag, under den fikan, att vi kunde sitta där och bara glädjas åt varandra. Och konstaterade samtidigt att vi inte hade fattat grejen med sex tillsammans och att det var rätt att det tagit slut.

Finns perioder som är naturligt sexlösa

Det finns såklart omständigheter och situationer som gör att man ibland har perioder som är sexlösa och där det inte kan vara annat än helt okej. Vi har haft sexuppehåll, min man och jag, i ca 2 månader efter varje förlossning, dock inte under graviditeterna då jag haft ganska okej sådana. Efter förlossningarna vågade jag inte ha sex på ett tag, lika lite som jag vågade hoppa och studsa för mycket närmsta året efter p g a förlossningsskador. Vi har heller inte spenderat tid ifrån varandra mer än max en vecka, så det har ju också varit en skillnad från innan.

Väldigt individuellt

Jag kan bara konstatera att jag tror alla fungerar olika men att det innerst inne är ganska sunt att inte lägga sexet helt på hyllan i en relation. För jag är tämligen övertygad om att det då långsamt är som att släcka elden eller glöden som måste finns i ett lyckligt förhållande. Men hur ofta man mår bäst av att ha sex är ju helt klart väldigt individuellt. 😉

Läs också:


Ange din emejl och tryck på ”SKICKA” så får du mejl när det finns nåt nytt.



  1. Celine skriver:

    Ang sex när man har barn.
    Jag har alltid haft ganska mycket sex trots barn i både småbarnsåren och i tonåren. Mest var det ju på morgonen tyvärr, vilket inte passade mig för jag var oftast för trött, så jag kunde inte njuta så bra. Ibland blev det på kvällen, men då var ofta han för trött. Det blev ju mycket smygsex under filt/täcke osv, även dagtid. Det kunde vara när barnen lekte på övervåningen, eller om de såg på tv. Man hörde ju när de kom nära, så då fick man avbryta . Visst hände det att man knappt hade byxor på när de hoppade upp i sängen, men de flesta gånger kom De inte så nära. Men jag var nöjd med att vi kunde ha sex överhuvudtaget. Lite stolt kanske också, som om det var en prestation och jag var en bra fru. Knäppt. Lättare att acceptera att sexet var väldigt förutsägbart och snabbt när det inte fanns bättre förutsättningar. Så här i efterhand tänker jag att vi troligen hade tjänat på att ha sex mer sällan.

    1. Liw skriver:

      Det är ju inget roligt när sexet blir en prestation eller att det bara bockas av.
      Jag känner mig dock väldigt stolt när vi haft sex…(och tillfredsställd sexuellt därtill) 👍 För oss är det en väldig kick i att känna att trots sämre förutsättningar med småbarn så har vi ett rikt sexliv. Men som du skriver att ha sex ofta för att känna sig ”duktig” blir ju inget bra. Men i slutändan handlar det väl om hur nöjd man är i sin relationen som ofta också speglar sexlivet. Även om säkert sexet kan vara ok ändå, men finns inte rätt känslor så kan man nog lättare anamma ”bocka av” tänket…☺️

      1. Celine skriver:

        Fast många gånger ville jag faktiskt ha sex, men kroppen svarade inte riktigt. (Ibland hade jag dock hellre sovit)
        Syftet med att ha sex var inte att vara duktig, men jag kände lite så ändå efteråt.

        Jag förstår dig. Du tycker ju alltid om sex och kommer igång bara ni börjar. Då är det ju bara bra.

        Jo, du har helt rätt att sexlivet speglar relationen och min förra relation var inte lika bra.

        Jag fungerar dock inte så nu heller, fastän jag trivs superbra i relationen. Ibland reagerar inte våra kroppar som vi vill, och jag tycker det blir lika bra om vår njutning och närhet inte slutar med sex. Känslorna är rätt ändå. Det är ju mer uppenbart om min karl inte får stånd, eller inte kan bibehålla det, men det kan bli samma för mig och då säger jag det i stället för att fortsätta. Är jag för trött idag säger jag det.

        1. Liw skriver:

          Det händer ganska ofta att min man frågar om vi ska ha sex och jag svarar att jag är för trött eller inte är på humör…jag gillar nog att vara den som styr när:et. När lusten finns eller när jag har mina knep för att se till att det blir av/locka fram lusten 😉. Min man är lättare med på att ha sex närsomhelst och tycker det är ok att jag mer styr när:et ☺️

  2. Olov skriver:

    Måste först säga att du har en underbar blogg, både jag o min fru följer dig o läser dina inlägg.

    Ett problem vi upplever är att det kan ju bli ofrivilligt sexlöst förhållande. Vi har två barn i yngre tonåren, en som vaknar tidigt på morgonen o lägger sig hyfsat tidigt på kvällen. Den andra tonåringen är tvärt om o sover länge på morgonen o är vaken längre på kvällen.

    Det gör ju så att vi sällan får tid för varandra, alltid någon som springer runt i huset och är vaken och undrar över saker. Mitt i natten vid 1-2 tiden då är det inga problem men då är man ju hyfsat trött själv 😄
    Vi upplevde det som lättare att smyga iväg för en stund tillsammans när dom var små.

    Skulle vara intressant och höra hur andra upplever det.

    1. Liw skriver:

      Kul att ni läser min blogg och uppskattar den!! 😃
      Jag kan tänka mig att det faktiskt kan bli svårare att få till det, rent praktiskt, när barnen är i tonåren. Små barn sover ju ganska mkt även om man är mer trött själv då…och de förstår ju inte ljud på samma sätt.

      Sommartid kan man ju gå en promenad på kvällen och få till lite utesex. Annars (vi har också en kvällspigg en) har vi faktiskt smugit till vårt rum när ett eller två barn fredagsmysigt tillsammans på deras rum med godis och spelande. De har sin dörr stängd och är inne i sitt. Vi har sedan haft vår sovrumsdörr öppen och hör ju då om någon kommer om en dörr öppnas. Det har fungerat bra. En övernattning på hotell ibland ensamma? Ordna så att barnen ”leker” på varsitt håll samtidigt så lite dagssex kan bli av? Några tips från mig 👍😃

    1. Hasse skriver:

      Jag håller med dig, Olov. Ett antal år i tonåren var det svårare än tidigare. Sedan, när de kom upp i lite högre tonår blev det möjligen lite lättare igen, när de förstod att de inte skulle klampa in i sovrummet om dörren var stängd, när de började knacka. Men sådär värst ostört var det ju inte – och inga andra möjligheter än innan man gick upp på morgonen, och just innan man släckte på kvällen, fanns ju. Om man är överens om att försöka utnyttja de tillfällen som ges, om alla barn plötsligt är borta samtidigt, är ju det lite extra bra. Kan vara bra att ha pratat om det i förväg, annars kanske man verkar desperat när man kastar sig över frugan så fort ytterdörren stängts. 🙂

  3. Intressant läsning, blev väldigt lite sex på slutet av mitt 12 år långa förhållande och det var jäkligt jobbigt för mig då jag är mycket aktiv när det gäller sådant.

    1. Liw skriver:

      Trist. Tog du till något substitut då?

      1. Min dator, porr och gå i skogen haha, det var väll det som gällde. ^_^

        1. Liw skriver:

          Det vore ju väldigt konstigt om man inte tog till något annat med kickar. Samtidigt som substituten kanske gör att man håller i ett förhållande längre än man borde…

          1. Ja jag håller med dig.. Ibland är det bättre att avsluta en att leva i nått som känns kallt.

  4. Hasse skriver:

    Det finns förstås många varianter på detta tema, men i många fall tror jag att den ena i ett förhållande inte längre älskar sin partner, och den vill då heller inte ha sex med partnern. Och för den andre kan det då vara så att det är på sexet hen märker det först, att det blir sex mer och mer sällan, eller mindre och mindre glädjefyllt.

    Och jag tror det är långt ifrån alltid som den som tappat kärleken ens vet om det, utan hen uttrycker det som att hen tappat lusten för att ha sex. Och kanske till och med tror att det beror på andra saker, som stress och liknande. Och inte förrän skilsmässan är ett faktum förstår de, och erkänner de för sig själva, att det förstås var kärleken som var borta – eller inte ens hade funnits där på riktigt, någonsin. Och anledningen till att kärleken försvinner kan ju i sin tur bero på 1000 olika saker.

    Men, rent generellt tror jag att ett förhållande kan överleva mycket längre om man har sex ”tillräckligt ofta”. För sexet binder samman. Med för lite sex tror jag risken är större att man slutar kyssas, sen kramas, sen röra varandra, sen prata – och så tappar man kärleken till slut. En del kan fixa det där, nå tillbaka till varandra, men för många är det försent när det redan gått så långt. Och sannolikt är den rätta medicinen inte att bara börja ha sex igen, då plötsligt, utan att kanske börja gå promenader ihop igen, och prata med varandra. Och om det lyckas, så kanske de vill börja ha sex med varandra igen också.

    1. Liw skriver:

      Super kloka tankar tycker jag 👍 Kan liksom bara hålla med!! Jag har undrat ibland om mitt ex och jag hade fungerat bra om vi hade hittat sexnyckeln (jag hade ju inte hittat mig själv sexuellt än) Men när jag träffade min man insåg jag att jag aldrig riktigt älskat mitt ex, jo på ett syskonaktigt sätt. Vi hade ju attraktionen i början men klickade nog inte sexuellt helt enkelt. Samt andra saker som inte fungerade mellan oss i kommunikationen…är intressant hur man ser på saker i backspegeln ☺️

      1. Hasse skriver:

        Tack. 🙂
        Det du skriver – och som jag skrev – om att du kanske aldrig ens riktigt älskat ditt ex, det har jag hört så många gånger vid det här laget att jag har insett att det nog är ganska vanligt.

        Det är klart det fanns någon attraktion osv, och förhållandet kanske var mycket bättre än tidigare förhållanden. Men det stora problemet, det är ju: hur ska man kunna veta hur bra ett förhållande kan vara? Plus att det inte är så lätt att hitta ”den rätte”. Och åren går. ”Näe, men det funkar ju rätt bra, vi har kul ihop – det blir nog bra det här!”. Men hur djup är kärleken? Åt båda håll? Lyssnar man på varandra, stöttar man varandra, är man stolt över varandra, längtar man hem till sin partner? Kanske inte sådär väldigt mycket. Men så får man barn, och *tjoff* så går det 5-10 år där man tycker att ”man ju måste stå ut, för barnens skull”. Och samtidigt dör den lilla kärlek som en gång fanns.

        1. Liw skriver:

          Ja jag vet, hade kunnat vara jag…helt klart. Jag visste inte bättre än att det var bra det vi hade, utifrån de ramar jag kände till. Trodde inte sex kunde ge mig så mycket mer än det vi upplevde…och i efterhand fick jag ju veta att han också upptäckt sex på ett helt annat sätt han med. Det var så befriande att vi tyckte lika i det 😉

  5. sex är viktigt. närheten också. viktigt att man får uppleva fjärlilarna ibland 🙂

    1. Liw skriver:

      Jag håller med!! 👍

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..