Häromdagen blev jag rejält chockad. Inom loppet av några timmar fick jag reda på att två vänpar till oss troligtvis ska gå skilda vägar. Det har gjort mig lite nedstämd och gjort mig påmind om mina minnen av mina föräldrars känslor när de var i min ålder.

Flashbacks från 10-årsåldern

Mina föräldrar lever fortfarande tillsammans som lyckliga pensionärer efter att ha hängt ihop i mer än 50 år. Men jag minns hur mina föräldrars vänpar en efter en började skilja sig när jag var ungefär 10 år. Nu undrar jag om jag kanske äntrat “skilsmässoåldern”. Ni vet när man är drygt 40 och barnen börjar bli lite större och mer självgående. Än så länge har inget nära par till oss skilt sig, men nu är det alltså två par som ligger risigt till.

Kommer sakna pargemenskapen

Ett av paren var väl kanske lite mer ”väntat”, men det andra var helt oväntat, och allt på samma dag. En tomhet känns för de fyra-gemenskaper vi uppskattat och tagit mer eller mindre för givet. Allt som har med dem att göra blir ju passé om det nu verkligen resulterar i skilsmässor.

Besvärliga tider

Den klassiskt mest krävande perioden i ett förhållande verkar vara när man har två småbarn och den yngsta är runt 2 år. Jag minns själv denna tid som väldigt jobbig. Ett barn på ca 4-5 år och det andra på 2-3. Det innebär mycket lite egentid och för att inte tala om partid. Tredje barnet var en dans på rosor i jämförelse då de andra då var större och kunde äta och klara toan själva. Egentiden blev då lättare att få till och därmed ökade orken för partid.

Skilsmässo-åldern

En bekant berättade en gång att skilsmässorna i hans omgivning “blomstrat” när det yngsta barnet varit runt 10 år, när barnen börjar klara sig utan sina föräldrarna. Helt plötsligt får man mer tid ihop igen. Är skilsmässor alltså vanligast när man har för lite tid för varandra pga småbarn eller när man 10 år senare upptäcker att man inte underhållit förhållandet nog mycket längs vägen och inte har ”kemin” längre. Det sistnämnda stämmer ganska bra in på de två paren som vi känner.

Varför skiljer man sig

Jag kan inte låta bli att fundera på vad som leder till en skilsmässa. I våra vänners skilsmässofall är det olika orsaker till att de tappat kemin. Det ena paret verkar ha gett varandra för lite tid och istället låtit jobb och karriär få styra. För det andra paret där handlar det om att den ena har personliga problem, som den andra till slut inte orkar med. Det finns ju många tänkbara orsaker till en skilsmässa. Men vad är det vanligaste?

Sexlivets betydelse

Jag känner mig tämligen övertygad om att i de fall där par är nära en skilsmässa så är sexlivet nästan obefintligt. Det är lite av en pulsmätare tror jag. Då menar jag inte att de som sällan har sex nödvändigtvis kommer att skilja sig. Men de som är nära en separation har nog inte sex så ofta och i alla fall inte till full belåtenhet. När lusten för varandra försvunnit är det nog lätt att känna att man vill skilja sig. Detta även om problemen kan ha börjat långt tidigare med både kommunikationsproblem och mindre tid ihop.

Det gröna gräset på andra sidan

Själv levde jag i ett långt förhållande innan min man Love och jag träffades och jag minns att sexlusten försvann eller minskade betydligt sista halvåret-året. Jag ville göra allt annat och vårt gemensamma hem var så städat och sorterat det bara kunde bli. Jag insåg inte hur lite jag ville stanna i detta förhållandet. Vi var ju bra vänner och hade det okej i mycket. Det var tyvärr så att det var först när jag träffade en annan, som också var i ett förhållande, som jag insåg att hjärtat bultade mer när jag såg på den andra mannen än på min kille. Det fanns dock inte i min värld att inleda något med den mannen. Men hans sätt att se på mig ledde till att jag kände att jag inte hade någon lust till min kille mer och då gjorde jag slut. Därefter inledde jag något med mannen som tittat speciellt på mig. 😉 Så först när jag kände på skillnaden med en annan insåg jag vad jag saknade.

Tyvärr är ju ofta orsaken till en separation eller en skilsmässa att den ena partnern träffat någon annan. Kanske inte att den varit otrogen, men att den hittat en lust för en annan person. Och det är väl inte så konstigt kanske. Det går nog inte att inse vad man saknar förrän man får känna av det.

Dåligt förhållande = dåligt sexliv

Jag tror det är mycket ovanligt att en skilsmässa inträffar om man i ett förhållande har ett pågående fullt tillfredsställande sexliv, med själ i sexet. Sen har väl alla kanske sitt eget mått på vad ett bra sexliv är för dem. Min man och jag kan inte ha ett bra sexliv när vi har det dåligt tillsammans. Det har aldrig fungerat, då vill vi inte. Och det är ju inget konstigt att man ibland har dåliga perioder. Ett förhållande innehåller alltid sina ”ups and downs”.

Egen uppoffring

Jag anser att min man och jag är ganska bra på att känna av när vi glidit ifrån varandra lite och när vi behöver hitta varandra igen. Jag ser det som mitt livs viktigaste uppgift, vid sidan om mina barns uppfostran. Mitt eget jobb kommer på tredje plats. Inget förhållande rullar på utan egen uppoffring. Det är en viktig insikt för både mig och min man.

Hur undvika en skilsmässa

Saker som jag tror starkt motverkar en skilsmässa och som jag därför håller stenhårt på är:

-Känna av den sexuella pulsen och snacka och åter snacka för att hitta varandra igen om lusten försvunnit för länge.
-Att prioritera varandra. Dvs ha tid tillsammans. Att jobba ihjäl sig eller delta i alla löplopp som finns är en stor fara/utmaning. Tid är investering.
-Att ha roliga, energigivande projekt ihop. Jag och min Love har ju vårt sexsnack med sexäventyr och i viss mån min blogg ihop. Det kan såklart funka bra med många andra intressen. Bara det innebär snacktid och umgängestid tillsammans.

Skilsmässor är oftast logiska

Ofta kan man nog efteråt säga varför ett par skiljt sig. Det svåra är att se signaler tidigt om/när det börjar dala. Att se det som en viktig uppgift att se till att ha bra kommunikation och att ha ett pågående njutbart sexliv tillsammans, ja då har man vunnit väldigt mycket även om man såklart aldrig kan vaccinera sig mot en skilsmässa. Samtidigt så vill jag också tillägga att en skilsmässa inte alltid är dålig. Den kan i många fall vara helt nödvändig och positiv för alla parter. Men jag tror samtidigt att många skilsmässor också hade kunnat undvikas.

Läs också:


Ange din emejl och tryck på ”SKICKA” så får du mejl när det finns nåt nytt.



  1. Ojojoj, detta är ett väldigt intressant ämne. Det viktigaste i det hela, vad jag och frugan tror och upplever, är att inte ge upp. Att man fortsätter kämpa även i de tråkigaste stunderna och påminna sig själv om varför man valde den partner man har.
    Att för oss ge upp 24 år tillsammans och 19 av dessa som gifta finns inte.

    Och tro mig vi har mycket vardagsslentrian hos oss och vår minsting fyller 9 i år.

    Man måste våga och vilja vaska fram guldkornen tillsammans. Både känslomässigt och sexuellt.

    1. Ja det är intressant! Ja det krävs underhåll, vilja och envishet längs vägen. Förutsättningen är ju att grundkärleken finns. Att man en gång känt att man träffat rätt. Så kände ju inte jag i tidigare förhållanden. Att sen sköta och pyssla om det man har tillsammans. Tvätta, smörja in och styla det man har så som man sköter om sig själv eller sin bil 😉 Det räcker inte att båda sköter sig själva. Det man har tillsammans måste få bränsle och tid!

      Grattis till 24 år!!! 😃

  2. Jag och min har haft våra stunder då vi bara tittat på varandra och känt att jisses vart är vi på väg. Då har vi båda fått tagit oss en ordentlig funderare, vad vill vi och vart är vi på väg? Vi har valt att fortsätta kämpa för den kärlek vi faktiskt känner för varandra. Första gången vi hade det tufft tipsade min kompis mig om en bok. Upptäck kärlekens olika språk och det har vi försökt att lära oss. Tex min man har beröring och bekräftelse som sina huvudspråk. Dvs ge han lite sex och säg att man älskar honom så är han nöjd 😉
    Jag har tid tillsammans och gåvor vilket är betydligt mycket svårare haha. Är min kärlekstunna tom så kan jag inte ge maken det han behöver och då är vi i en ond cirkel. Däremot om man hela tiden ser till att den andres tunna är full så är det lättare att ge tillbaka. 😉
    Spännande inlägg ❤

    1. Vilket bra tips!! Att ta fram det båda, var för sig, behöver för att orka ge den andra det den behöver. Super tack för tipset. Att se till att ingen tunna står tom och gör den det får man fylla på innan man klagar över vad man själv inte får 👍👍

  3. Verkligen svårt med separationer. Alla vill råda men ingen är den andra lik. Lyssna inåt så talar hjärtat om vad som är rätt för just dig

    1. Man får väl försöka identifiera det som är viktigt för en själv och att ens partner gör samma sak (som Sandra skrev ovan). Är båda bekväma med lite sex tex så är det väl inget problem. Det gäller väl att hitta varje pars egna nyckel.

  4. Bara för att man skiljer sig så betyder det inte att man ger upp och sen ska båda kämpa för att det ska funka och gör dom inte det nej då blir det skilsmässa och sen mår barnen bättre om föräldrarna mår bra och mår man bra av att gå isär.

  5. Jag minns när jag skilde mig att det även blev en skilsmässa från massor av vänner och familj. Det blev en lika stor sorg som att skiljas från mannen om inte större…. Och ja vårt sexliv var under all kritik när vi levde ihop.

    1. Ja det kan jag tänka mig. Min man kände så med ett ex har han berättat. Att han saknade hennes familj mest efteråt. Och det är ju inte så konstigt egentligen. Om man fungerar med familjen blir det ju som en extra familj…

  6. Har inte egna erfarenheter eller så när det kommer till mig då jag inte har haft ett förhållande eller så men har erfarenhet som barn när mina föräldrar skilde sig. Tar så otroligt mycket och när mina föräldrar skilde sig kom min ångest och depression även paniken kom vilket påverkar hårt på mitt plugg. Detta hände när jag skulle fylla 15 och är nu 20

    1. Att som barn vara med om att ens föräldrar skiljer sig påverkar nog de flesta. Är ju en sorg. Det låter jobbigt att du fick ångest och depression. 🙁 Det måste vara jättejobbigt att leva med.

  7. Jag är nyseparerad, vi var inte gifta, men jag känner igen en hel del i det du skriver om varför man delar på sig..

    Jag har inte riktigt svaret på varför, men jag mådde inte bra när vi träffades, och att bli gravid tidigt i förhållandet hjälpte inte till, och jag mådde inte alls bra i graviditeten, psykiskt och fysiskt. Och en tuff förlossning och en tuff start som mamma, så orkar man inte liksom. När vi börjat landa, kom cancern in i vårt liv och min mor lämnade oss, det tog knäcken på mig och jag börja med kbt mot min oro och ångest. Och den behandlingen fick mig och börja fundera på min relation och jag insåg att den inte varit bra på längre och att den nog aldrig varit det.

    1. Oj vad mycket som drabbat/hänt dig. Det påverkar ju mycket vilka yttre omständigheter som drabbar en. Men det verkar inte heller som ni var rätt för varandra utifrån det du skriver. KBT är värdefullt❣️

    2. Kära Johanna, jag miste också min mor i cancer förra året. Förstår vad du går igenom:/ Den omedelbara känslan var att jag skulle förlora min stora kärlek sedan 15 år (boendes för närvarande på annan kontinent) I själva verket kom jag en annan man nära (som också förlorat sin mamma i cancer) som jag idag har ett förhållande med. Mannen på en annan kontinent kommer allltid vara min stora kärlek, och G i Paris är ej avundsjuk så det funkar bra som det är. När den värsta sorgen efter mamma har lagt sig har jag fruktat att jag känt ett behov att göra slut med G som funnits där under sjukdomstiden. Men istället har en ny ”fas” av vårt förhållande uppenbarat sig. Nu är jag lite mer stabil, och harmonisk. Allt gott till dig och ditt barn! Våra mammor ser oss från himlen, och är med oss i allt vi gör. Stor kram från Barcelona

      1. Vad fint skrivet! Beklagar med din mamma. Det låter som ni utvecklat ert förhållande du och G. Speciellt att ha två kärlekar och fint att din G accepterar det. Livet är inte alltid svart eller vitt och inte alltid enkelt, men det kan bli bra ändå 💕

  8. Jag tycker ofta att det känns som att många strävar på alldeles för länge i förhållanden som inte får dom att må bra egentligen. Åldern på barnen, som du nämner, kan säkert också spela in.
    Min fina sambo och jag har noll vuxentid tillsammans,alltså datenights osv, ibland känns det för jäkligt ”man vill ju bara ha fem minuter iaf som bägge är vakna och kan prata utan att bli avbrutna”. Samtidigt så har vi vant oss vid detta och det känns ganska tryggt och skönt..

    1. Ja att få prata utan att bli avbruten är en utmaning 😜 Att få barnvakt är inte alltid helt givet. Vad härligt att ni trivs och har det bra ihop. Utmaningen för alla barnföräldrar är nog att toppa med lite egna stunder då och då 😉

  9. Ja jag instämmer, vår tös blir snart 6 år och jag tycker man börjar få snurr på allt sådant där, innan var det svårt då man ofta var trött som en skurtrasa och man hade ofta ett två bent p-piller i sängen

  10. Jag är knappt 30 och ser också en boom av separationer i min närhet. Många har precis stått inför att börja bygga upp en familj eller har väldigt små barn. Min känsla när jag lyssnar på orsaken till uppbrotten är att många ger upp väldigt lätt. Genom dejtappar har det blivit så lättillgängligt att träffa nya människor att minsta lilla fel gör att man går vidare till nästa och har någon snedvriden bild av att om det inte är konstant guld och gröna skogar så är det inte värt att bygga vidare på. Det skrämmer faktiskt mig lite!

    1. Tråkigt att höra. Att tro att gräset är grönare eller att tröttna på den andre när livet frestar på är nog väldigt vanligt. Och det är klart, i dagens moderna swip-samhälle är väl lockelsen av nyförälskelse runt hörnet än större. Inget förhållande dansar genom hela livet, bara att acceptera. MEN guldkornen finns att hitta även i den grå vardagen vill jag tro 😎

  11. Det finns nog många orsaker, ibland ger man upp för lätt. Jag skiljde mig från mina barns far men alldeles för sent. Blev misshandlad i många år. Att ge varandra tid är så viktigt, att ha gemensamma intressen och gemensamma vänner. Det saknar jag tyvärr i relationen jag lever i nu

    1. Vad hemskt med misshandel. När det gäller missbruk är det ju jättevanligt med medberoende eller att man anklagar sig själv som anhörig och hänger kvar längre än man borde.

      Ja tid för varandra är ganska viktigt tror jag. Sen kan man ju gilla att bara sitta och snacka och inte nödvändigtvis ha massa aktiviteter ihop. Bara man har något att prata om 😉

  12. Det är ju riktigt tråkigt när man får veta att 2 människor som har älskat varandra i nöd och lust tänker skilja sig inte roligt alls särskilt om de är ett par man umgås med och man helt plötsligt bara träffar en istället för 2.

    1. Ja det är en chock. Och fler chockar lär man väl få om man kollar på statistiken 🙁 Det kan ju vara resekompisarna, nyårskompisarna eller bara hänga med-kompisarna. Det påverkar många runt omkring med en separation/skilsmässa.

  13. Hej, jag kan rent spontant känna att när barnen var små fanns det mer tid för sex, när barnen är stora som våra 20 och 17 och bor hemma, är det inte lätt att få ensamtid och vuxentid, tonåringar tar mer plats och är uppe sent. Man får helt enkelt ha sina knep. Sen när de flyttar kommer en tid då man verkligen kan pippa loss👍

    1. Jag tycker tillfällena är lite dåliga med små barn, iaf sexstunder när man är pigg. Att ha sex när man är pigg är ju det bästa. 😉 Jag kan tro att det på sitt sätt blir svårare när barnen är större. När de är små sover de ju ganska mycket och förstår inte. Men orken/piggheten borde ju vara bättre med större barn och man kanske kan ta ledigt båda en dag när barnen är i skolan tex. Man kan ju alltid gå ut på en promenad när man vill och få till ngt 😉

  14. Delar mångas analyser om orsaker till skilsmässor. Vi har levt ihop mer än 40 år och visst har det funnits verkliga bottenperioder. Alla utvecklas ju i livet, värderingar och prioriteringar förändras, frestelser dyker upp etc.
    Barn är ju alltid ens barn och bekymmer kommer och går även när de vuxit upp. Vi tycker det är skönt att kunna bistå men även att tillsammans få njuta av barn och barnbarn utvecklig. Att rusa iväg efter påfrestande perioder och tro att någon annan är lösningen är oftast ett misstag. Den grå vardagen kommer i alla förhållanden.
    Jag anser att förmåga att prata med varandra är en del av lösningen men också att visa uppskattning och tacksamhet i vardagen. Generositet, uppmuntran, dela gemensamma intressen, bjuda på överraskningar samt ge närhet och ömsesidig njutning i alla former tror vi är andra framgångsfaktorer.
    Men självklart finns det situationer då skilsmässor är det bästa för alla inblandade även om det är smärtsamt även för vänner och bekanta.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..