Särbegåvade barn.

 

Det är toppen att DN uppmärksammar särbegåvade barn i en artikelserie på Insidan. Tyvärr så misslyckas dom med att nämna den viktigaste detaljen… nämligen att varken dom särbegåvade barnen eller människor i deras omgivning oftast har den minsta lilla aning om att dom är särbegåvade. Eftersom det oftast låser sig helt och hållet i skolan och eftersom dom då ofta hamnar i depressioner och hemmasittande. Dom sluter sig. Jag hoppas DN fortsätter serien och fokuserar på mörkertalen bland dom särbegåvade barnen. Min erfarenhet är att dom barn som vet att dom är särbegåvade ofta inte lider så jättemycket av det. Problematiken finns i mörkertalen. Och dom dom är höga. Väldigt höga.

Föräldrar vet kanske bara att deras barn är extra begåvat och har extremt lätt att lära sig saker. Barnet kan till och med att ha extra färdigheter som att kunna säga långa meningar baklänges, lära sig spela Mozart efter en termins pianolektioner eller kunna lära sig ett språk på fritiden utan att nån reagerar mer än att det nånting kul och positivt… Barnet självt brukar bli lite av en expert på att dölja mer och mer av det som sticker ut och skiljer sig från mängden. Eftersom social kompetens är det som skolan oftast sätter som främsta egenskap innan betygen kommer in i bilden. Och eftersom all social kompetens bygger på att passa in...

När barnet sen slutar ”prestera” så är det inte precis en naturlig reflex hos en förälder att tänka ”oj, hen är nog bara lite för smart att prata eller göra nånting överhuvudtaget…

Om dom sen utreds av BUP för särbegåvning eller NPF-diagnoser så gör dom oftast det under perioder av långa och ibland djupa depressioner – och då ska det väldigt mycket till för att en särbegåvning ska upptäckas. För vilket barn vill eller kan visa vad det är kapabel till under perioder då man tappat all lust och all tilltro till skola och vuxenvärld? Barn som i värsta fall tappat lusten att leva? 

Det enda som syns är apati, kommunikationssvårigheter, tvångsbeteenden och enorma problem att förhålla sig socialt till deras omgivning…. med andra ord symptom som ofta är identiska med diagnoser inom NPF. Jag vet inte hur många texter jag läst som är skrivna av framstående psykologer och som poängterar dom hårfina skillnaderna mellan t ex Aspergers och särbegåvning. Och hur en psykolog t ex ska kunna utskilja ett barn med aspergers från ett särbegåvat barn som befinner sig i en depression övergår mitt förstånd. Om 50 år lär vi veta mer men idag så får vi nog finna oss i att kalla forskningen kring dom här barnen för ganska oexakt…

Det ska också sägas att det inom BUP inte precis dräller av kompetens om särbegåvade barn…

Fördelarna med särbegåvning är enorma. Jag pratar av egen erfarenhet…  Men nackdelarna är minst lika stora. Och mörkertalet för dom barn som hamnar i hemmasittande och ofta livslånga utanförskap är enorma.

Och därför, när vi pratar om särbegåvade barn, så ska vi fokusera på att hitta och hjälpa dom som kraschat – och på att förebygga för dom som kommer krascha i framtiden. Det är många, många människors liv och framtid det handlar om; barn som vi ganska enkelt kan rädda.

Det gör vi bäst genom att informera om att särbegåvning oftast inte syns. Varken för barnet eller för dess omgivning. I alla fall inte när särbegåvningen blir ett problem…

LOADING..