På vägen till jämställdhet behöver vi all hjälp vi kan få. Inklusive kvotering…

En karriär ska enbart baseras på kompetens säger motståndarna till kvotering. Allt annat är diskriminering av kvinnor…  Jo, för så ser ju verkligen världen ut i övrigt!? Aldrig har väl saker som bakgrund, kontakter, kön eller utseende spelat nån roll i en rekryteringsprocess?
Men nu handlar det ju inte om kompetens eftersom kvinnor ju självklart är minst lika kompetenta som män. Det handlar om vems kompetens som syns och synliggörs och där är det självklart stor och stark och snabbast som gäller. Som vanligt. Som alltid. Det handlar om att det i dagens samhälle är den som skriker högst som hörs. Från förskolan till äldreboendet. Och det i sin tur handlar om urgamla strukturer och om vilka egenskaper som vi fortfarande envisas med att värdera högst…

Den starkaste kvinnan kan aldrig mäta sig mot den starkaste mannen när det kommer till snabbhet, muskelmassa eller lungkapacitet. Så är det.
Och så länge samhället värderar dom egenskaperna högst så kan vi aldrig få ett jämställt samhälle. Tyvärr.
Det finns förstås andra – könsneutrala – egenskaper som absolut skulle kunna värderas lika högt som dom som gäller idag; egenskaper som empati, lyssnande, måttfullhet och flexibilitet. Eller varför inte utbildning och kunskap?
Men så länge det finns en tongivande feminism som menar att vägen till jämställdhet går via att vi kvinnor bara måste bli lite tuffare, som grabbarna och männen, så kommer vi aldrig uppnå ett jämställt samhälle.  Därmed inte sagt att kvinnor inte ska ta för sig mer. Därmed inte sagt att kvinnor inte ska sträva efter styrka. Tvärtom. Alla förändringar av dagens normer är nödvändiga och välkomna.  Men vi kvinnor ska inte bli som männen om det med att ”bli som männen” innebär mer av jakt på materiell storlek och styrka.  Vi kvinnor ska inte bli nånting. Vi ska vara dom vi är. 
För i en värld där vi redan i början av augusti har spenderat alla jordens årliga tillgångar och sen väljer att färdas och konsumera på kommande generationers ekologikonton så är vinstmaximerings-modellen á la störst, starkast och snabbast knappast vägen till en bra framtid…

Men vi är ju ingen grupp. Vi är individer, säger vissa för att i nästa sekund basunera ut att vi tjejer måste bli bättre på att synas och ställa krav och kräva högre lön. På den punkten är vi nämligen redan helt jämlika mellan könen – vi är olika. Och vi använder oss av det som gynnar oss som individer… men kanske i framtiden så kommer vi tänka i nya banor? Inte mindre individuellt men kanske lite mindre själviskt…?

För vad vi än tycker så kommer framtiden kräva att vi börjar värdera våra egenskaper och våra åstadkommanden på ett annorlunda sätt. För en bra framtid kräver hållbarhet och förändring.

Och nej, självklart så kommer inte kvotering till bolagsstyrelser att lösa dom här problemen. Men det är ännu ett litet, litet pyttesteg bort från gårdagens självklarheter; i en en värld som helt och hållet har formats av manliga maktstrukturer – skapade av män för män.

 

PS norsk forskning visar flera positiva resultat på exakt den här formen av kvotering. Bla så höjs utbildningsnivån och det kan ju inte gärna vara nåt att vara rädd för. Eller?

LOADING..