Anna E funderar på svåra saker

”Nu ser jag min chans att ställa en svår etisk fråga rakt ut i etern; Är det försvarbart att skaffa barn överhuvudtaget med all armageddonstämning över världen…? Har en längtan efter en till men vet inte riktigt hur jag ska berättiga detta för mig själv…Hur tänker du som också har ångest över miljön men ändå vill ploppa vidare så att säga?”

Alltså, jag ser väldigt mörkt på framtiden, det gör jag. Men att inte skaffa barn är för mig personligen samma sak som att lägga mig ner och dö. Livet måste gå vidare. Vi måste våga leva och våga skaffa barn, men aldrig sluta hoppas att vi kan förändra världen. Jag har full respekt för de som inte skaffar barn för att de inte vill sätta fler liv till världen. Jag förstår dem. Men jag chansar.

Vissa dagar kan jag titta på barnen och få panikångest när jag tänker på att de ska leva en massa år efter min död. Jag kommer inte drabbas av klimatförändringarna. Men barnen och deras barn och deras barn. De dagarna är tunga dagar.

  1. gipsy skriver:

    Skaffa barn för guds skull…hur ska världen nånsin kunna bli bättre om ingen tar över den…

  2. jag tror definitivt på medeltiden. alldeles för komplicerat för någon att förfalska att den skulle ha inträffat:-)

  3. Sam skriver:

    det där om medeltiden är bara något en galen professor hittat på, så det tror jag inte på.men iaf..jag tänker skaffa barn ,varför??? för att ha någon o bossa över så klart.en personlig slav, gå o hämta min dricka, gör en macka….

  4. Håller just nu på att läsa en bok om medeltiden, och då jävlar var det mörkt! Farsoter, svält (hela Europa svalt i perioder på 1300-talet tills hälften hade försvunnit, och då fanns det mat till resten) och klimatförändringar…Det känns rätt skönt att världen trots allt ser bättre ut nu. I vanliga fall har jag ett lika dystert perspektiv som vilken miljöpartist som helst men efter den boken känns världen ganska så bra. Just nu, iaf…

  5. Anna E skriver:

    Jo det är väl så, låter man hoppet dö finns ju det verkligen ingen chans. Att välja bort barn p.g.a. rädsla för framtiden är ju ett uttryck för uppgivenhet. Våra ungar kan ju bli dem som löser stora saker i framtiden! Om vi uppfostrar dem väl, med goda värderingar och ett jävlaranamma är jordens framtid kanske mer trygg än utan dem..?

Comments are closed.

LOADING..