Ibland blir jag SÅ TRÖTT

Var det så otroligt svårt att förstå vad jag menade med min krönika? Ska jag lämna all konstnärlig frihet därhän och skriva så att vartenda får på ängen fattar?

Nej, jag tänker inte göra det. 

Jag menar så här; Internet är en så stor del av våra liv. Vi lever livet där. Våra barn behöver lektionstid på ett arla stadium för att lära sig vad som gäller. 

Självklart tar jag mitt ansvar här hemma.

Ibland undrar jag hur bitter den svenska lärarkåren egentligen är. Så fort en förälder yppar ett ord om vad skolan borde stå för så ylar lärarna att VARFÖR SKAFFAR NI BARN OM NI INTE SKA TA HAND OM DEM?

Varför utbildar ni er till lärare? För att det var den utbildningen ni kom in på med era medelmåttiga betyg?

Ni må tro att vi föräldrar inte bryr oss, att vi lämpar över allting på er och går hem och värmer micromat. Men vi har mer koll än ni tror, vi känner igen en engagerad lärare när vi ser en. Vi vet vilka lärare som brinner för sitt yrke. 

Och de lärarna älskar vi.  

  1. Pluggar till lärare just nu och det är ett delat ansvar mellan skola och hem. En del elever behöver mer stöd och hjälp i skolan, andra har det bra med stöd hemifrån. Jag vill bara påpeka att jag har hört att dina barn är väldigt ouppfostrade, att när de skulle klippa sig inte kunde sitta stilla och ställde till med massor av problem samtidigt som du satt och läste en tidning utan att höja ett ögonbryn.

  2. Stefan skriver:

    Det jag reagerar på är att du utgår ifrån att de som kritiserade dej är lärare hela bunten. Kanske här på din blogg, men de som kommenterade på Vendela var ”vanligt folk”, inte lärare. Jag tycker definitivt att det känns som att du medvetet skrev en provocerande krönika, men inte kan hantera de kommentarer du måste ha förstått skulle komma.

  3. Tyvärr är det väl lika bra att konstatera: ja, Sveriges lärarkår är nog en fet jävla bitterhärd. Och ja, många av dem kanske inte borde ha blivit lärare in the first place. Men. Efter fem år i yrket kan jag även krasst konstatera att denna status är mer eller mindre ofrånkomlig. För man arbetar verkligen röven av sig som lärare. Det är ingen myt. Det är ett yrke som kräver mycket i alla bemärkelser; emotionellt, psykiskt och fysiskt. Sällan, eller snarare aldrig, får man dock lön för mödan vare sig i plånboken eller i tacksamhet från chefer, föräldrar eller elever. Uppdragen och de administrativa uppgifterna blir ständigt fler medan kraven på vad man bör göra inte minskar utan tvärtom ökar och ökar och ökar. Någonstans måste linjen dras för vad skolan ansvarar för, annars går lärarkåren under, in i väggen och bränns ut och då, Malin, kommer det inte finnas en endaste lärare kvar som brinner för det den gör. Inte en enda som genuint bryr sig om dina barn, mina barn eller andras barn. Internet-etikett borde naturligtvis ligga inom ramen för skolans verksamhet – TILL EN VISS GRÄNS. Men att påstå att föräldrar borde lägga över HELA ansvaret för sådan information på skolan, som du ju gör i din krönika, är lika absurt som att säga att Saddam Hussein var en schysst kille. Dessutom kan jag väl tillägga att jag personligen blev sårad över ditt uttalande att lärarutbildningen var det enda de ”medelmåttiga betygen” räckte till. Jag har läst din blogg länge och du har ju blivit lite som en kompis på ett sådant där jag-tror-jag-känner-dig-för-jag-läser-om-dig-oftare-än-jag-pratar-med-min-morsa-sätt. Fejk, men ändå. Och sådana saker vill man inte höra från en vän.

  4. Jag är 1-7 lärare och var färdigutbildad 2000. När jag sökte så var det den fjärde populäraste utbildningen på mitt universitet, tror att civilekonom, läkare och någon till låg före. Så då var det inte alls lätt att komma in. Vet inte hur det ser ut idag, men läraryrket har tappat status pga många olika saker som lön, bara kvinnor, eleverna saknar respekt och framförallt föräldrarna saknar respekt för pedagogerna. Tycker din krönika var harmlös, visst ska vi känna till och informera eleverna om farorna. Men ännu viktigare är det att föräldrarna går en kurs i detta för det är hemma det sker, allt skitsnack på facebook, bilddagboken, apberget och chattar med främmande personer etc

  5. Anette skriver:

    Det är väl klart att det kommer att komma kommentarer till det här inlägget! Du trampar en hel yrkeskår på tårna genom ditt uttalande och tyvärr tror jag att de som reagerar hårdast är de som inte egentligen behöver reagera. Det är ju ofta så att fel personer tar åt sig…..Medelmåttiga betyg osv. hör inte hemma här tycker jag – blev så OTROLIGT besviken när jag läste ditt inlägg! Jag är lärare sedan 15 år, har alltid gillat mitt jobb, aldrig ångrat mitt yrkesval, hade mycket höga gymnasiebetyg – det enda som är jobbigt med yrket är att ALLA andra som inte har en pedagogisk utbildning (som är minst 4,5 år!) har åsikter om ALLT som har med jobbet att göra. Nu kommer jag ta en paus i läsandet av din blogg – men här gick du över en gräns!

Comments are closed.

LOADING..