Om livet med barn

”Hej
För ett tag sen skrev du kort om hur svårt det är att vara förälder, i ett svar till en tjejs kommentar. Jag kände så väl igen mig i det. Jag har en son på bara 14 månader som jag ofta bråkar med. Och efter ditt lilla inlägg så vågar jag mer skriva om våran bråkiga relation. För det är inte bara jag som är arg på mitt barn. Och man kan inte vara den perfekta föräldern. Idag trodde jag att jag inte skulle orka mycket mer, utan ville bara fly lägenheten. Men istället skrev jag av mig i bloggen.
Tack för en superbra blogg att läsa om kvällarna när kaoset har lagt sig”

Svar: Tack för fint beröm. Men du, jag måste fråga; vad bråkar du med en 14 månaders bebis om? Visst bråkar de allra flesta med sina barn och skriker när vi blir trötta, men varför har du en ”bråkig relation” med din ettåring? Jag vill inte låta anklagande, jag undrar bara hur du menar.  

  1. Maria skriver:

    Hej igen. Det blev knas när jag svarade dig, så du fick det kanske inte. Försöker igen.Jag menade ju givetvis inte att jag bråkar med min son på det viset att vi står och skriker på varandra och kastar saker eller så. Det var nog fel ordval. Men jag har en väldigt bestämd och viljestark son. Och när något inte blir som han tänkt, t.ex. att klossarna inte går att stapla som han vill, eller när han inte får leka med en viss sak, då låter han alla få veta det genom att ta i ända i från tårna och skrika så hela grannskapet hör, och ibland även kasta sig på en och bitas. Och detta kan man skratta åt dom första gångerna. Men när detta händer för tionde gången på en timma, då är det inte roligt längre. Han har heller aldrig velat ligga still på skötbordet, vilket är ett litet stressmoment när man ska byta bajsblöjan. Detta kanske inte skulle vara något problem om man var en supermamma med superork. Men jag är lite smådeppig just nu för att jag inte har något mer än ett timvik att gå tillbaka till. Och sambon jobbar natt och ska ju helst sova ostört på dagarna. Så ibland finns inte tålamodet där helt enkelt. Jag antar att kombinationen orolig mamma, nattjobbande sambo och viljestark son inte är den bästa. Men jag vet att det blir bättre, man kan inte vara den perfekta föräldern jämt, men man kan försöka. Jag ska bara bygga upp tålamodet, isolera sovrumsdörren och gå ut i solen, för nu är det snart sommar.

  2. Anna skriver:

    men ordet bråka kan ju innebära olika saker, kanske menar hon att hon får tjata och trilska men pojken? och det är ju inte ovanligt att man får när barnen fattar att de är en egen person och kan påverka sin omgivning på olika sätt. Vi får hoppas både för hennes och för barnets skull att det inte är ett regelrätt bråk hon menar, då är hon illa ute.

  3. Ja, jag tolkar det också som att hon har samarbetssvårigheter med sitt barn, och det är klart att det kan framkalla ilska! Men det får ju inte gå ut över barnet i fråga, så det är ju bra att bloggen får ta smällen istället :)

  4. Erviluca har rätt i att Allt för föräldrar är en toppensida. Alla är oftast väldigt vänliga och kommer med jättebra tips. Och man kan fråga i princip om vad som helst. Och svar får man snabbt. Vissa utav personerna därinne har jag nu som vänner i irl. De är så goa! Tom när min dotter skar sig så fick jag stöttning och råd från andra personer vars barn hade gjort likadant. Och när det har varit ännu jävligare än självskadebeteende (för det finns ännu jävligare saker) så gav de mig stöd och pepp. De allra flesta där inne är jättetrevliga och framför allt så dömer de inte ut dig som mamma om du råkar klanta dig, eller om du känner att nu jävlar orkar jag inte en sekund till! Väldigt väldigt bra sida. Nu känns den dock inte lika aktuell längre för min del eftersom dottern fyller 20…

  5. M skriver:

    Kanske menar hon att en 14 månaders kan bli arg o vrida sig när man ska klä på varma ytterkläder på vintern, att en 14 månaders kan kasta en tallrik klibbig burkmat i golvet osv. Hoppas i allafall hon menar sånt bråk. För om det räknas, ja då bråkar jag med min snart tvååring. Men självklart bråkar jag inte men sonen på samma sätt som man kan bråka på en 10 åring att städa sitt rum. Sonen kan ju förövrigt knappt prata så att bråka på det viset vore inte lätt alls=)Kram

Comments are closed.

LOADING..