Jag hakar på Linda

Jag saknar dina krönikor mycket

Så Maria Sveland blev en bitterfitta och sedan skilde hon sig? Jag har inte hängt med. Vilken härligt fri cykelbild! Satan vad detta provocerar mig. Folk som går ut i media och pratar om hur härligt det är de veckor barnen är borta borde få höjd skatt. Ja, det skulle vara mitt vallöfte om jag var politiker; jefligt höjd skatt till de som skaffar barn och sedan njuuuter av att vara utan dem.

Och Lena Andersson sen då, som tycker att ”en ansvarsfull politik för den fria individen, för barnen, miljön, integrationen, glädjen och jämställdheten vore att med ekonomiska styrmedel uppmuntra oss att göra färre människor”

Lena skriver att barnen hindrar oss från att ”älska och leva” HAHA! det är ju mitt absoluta favoritdravel som jag älskar att hata.

Hur älskar du villkorslöst hela livet utan barn? Hur ska du på ålderns höst ”älska och leva” när din man är död och vännerna är dementa och ingen kommer och hälsar på och ingen vill veta var du köpt din kofta?

Att skaffa barn(ja man får säga ”skaffa” för i helvete) är en överlevnadsstrategi Lena.

Och det är ett helvete att vara förälder. Men det är ett härligt helvete. Jag älskar mitt härliga helvete som jag har skapat. Och fifan för att sitta i en lägenhet fylld av ”energi” och ”egentid” där jag bara skulle undra vad barnen gör.

 

  1. L8 skriver:

    Klart man ska få NJUTA av att barnen inte är i närheten! Man kan njuta med dem, och utan dem. Bara för man har barn betyder inte det att man ska ha med dem överallt, man måste få göra saker på egen hand, det behöver man hela livet. Det som är bra för mig i ena ändan är bra för mina barn i nästa ende. En ansiktsbehandling (fy vad längesen jag gjorde det), en massage, en shoppingtur, en fika/öl/vin på en uteservering, en god bok i ensamhet – man måste må bra själv för att barnen ska må bra!

  2. Skenhelig är det första ordet som kommer på mina läppar, vet du vad? Vi får tycka precis vad vi vill vi andra också, jag har varit själv med min tjej, blir så när man bor långt ifrån andra föräldern och vet du vad? JAG TYCKTE OM MIN EGENTID… nu får jag massor av den eftersom att dottern är 18 år och vet du vad, jag tycker fortfarande om min egentid ;-)Att ”skaffa” sig barn för att garantera uppmärksamhet på ålderns höst, för det känns ungefär så när jag läser din text, det är banne mig patetiskt… Du kör ditt race, lika ”korrekt” som vanligt, och vi andra som tänker lite annorlunda, vi kör vårat. Men att kalla dig en intorkad gammeldags kärring som tror dig veta allt redan, det skulle jag aldrig göra haha! Du försöker provocera, du lyckas, men vet du vad, jag har också ”lyckats” på mitt/vårt sätt, sug på den du =)

  3. läst din blogg lite till o från, håller inte alls med, alltid, ibland tycker jag du verkar lite tokg ;) men, vem är inte det, däremot…. så håller jag FULLSTÄNDIGT med nu. Barnen är det bästa, och man får enorm kraft och livsvilja när allt är bra, när dom inte bråkar, för…men också när dom levt rövare o slagits hela dagen, och sen ligger o sover tätt omslingrade, =) mammas hjärtan… jag har dom bara varannan vecka numera, sedan två år tillbaka, och, varannan vecka dör jag lite…När dom är borta, ( o jag vet att dom har det bra, hos pappa) så griper ångesten tag i mig, inget känns speciellt roligt, släpar mig igenom jobbet, för jag kommer bara hem t en tom och tyst lägenhet… kan inte ens vika deras kläder eller städa deras rum, utan att klumpen i halsen växer o tårarna sipprar fram.Och, jag har massor med vänner, ny pojkvän, aktiviteter…. men, vad är allt det, om mina fina flickor inte är hos mig… Nej, den smärtan kan inte slätas över med all egentid i världen…

  4. Lilly skriver:

    Efter ett antal år inom vården så.. Du är så lurad om du skaffat barn och krystat tror att ”jag är minsann mycket bättre än de där andra för jag kommer minsann att slippa vara ensam när jag blir gammal”. Av alla de gamla jag har träffat genom åren så är det en handfull som har fått besök av sina barn mer än en handfull gånger per år, resten aldrig eller max i fem minuter på julafton. Visst, jag gillar en del av dina krönikor. Men detta fisförnäma jag är bättre än alla andra för jag offrar allt för mina barn och tänker aldrig på mig själv – det vinner du ingenting på.

  5. sara skriver:

    om man nu skiljer sig och är utan barnen varannan vecka kan man väl lika gärna vara glad den veckan och göra det bästa av situationen istället för att bara sitta och deppa? Om mina föräldrar skulle ha skiljt sig skulle jag hellre vilja att de hade kul den veckan jag inte var där. Att det träffade kompisar, tränade och gjorde annat de gillade än att de skulle sitta hemma i ett mörkt rum och bara sakna mig. Det skulle ge mig så dåligt samvete för att jag inte kunde vara på båda ställena samtidigt. Självklart skulle jag ju förstå att de älskade mig lika mycket även fast de hade ett liv när de var barnfria.

Comments are closed.

LOADING..