För åtta år sedan

klockan 23 låg jag och kved i sängen. Jag stod på alla fyra, gungade fram och tillbaka och ropade på mamma.

Jag tänkte; Om det här är förvärkar, hur JÄVLIGT ska det då inte bli sen?

Joachim försökte somna, han skulle ju upp till jobbet och det var väl ett sabla liv.

”Ska vi inte åka in nu?” frågade han och mellan raderna kunde man höra; Antingen åker vi in eller så håller du truten.

”Men det är ju en månad kvar!” gnydde jag från min kalvande position.

Till slut fick Joachim nog och  klädde på sig jeans och tröja.

”Var är BB-väskan?”

”I garderoben”

Joachim drar fram sportbagen och öppnar.

”MEN DU HAR JU BARA PACKAT CD-SKIVOR”

När jag lägger upp mig på britsen en halvtimme senare hör jag;

”Du är helt öppen, nu ska du föda barn”

Jag hade alltså inte haft förvärkar, jag hade klarat av halva förlossningen hemma.

02:40 kom hon ut. En månad för tidigt. 3330 gram och 51 centimeter.

Och idag fyller hon åtta år.

IMG_4682.JPG

IMG_4688.jpg

  1. Om man, som jag bara är för trött för att vara allvarlig, så kolla era frisyrer och låtsa att skuggan är håret. Superkul, denna sena nattatimma. Väldigt söt bebis för övrigt.Kram

  2. Gratulerar! Till barn, till frisyr och till snippan som fortfarande är i så gott skick att den tar med dig på spännande turer på stan.Min pratar inte en med mig,

  3. nadia skriver:

    En blir ju rörd på riktigt; Ni är så fruktat fina! Och hur oförstörda som helst, sådär som bara förstagångsföräldrar kan vara…

  4. Emma skriver:

    Söta lilla fistjej, grattis till er alla. Spelar ingen roll att jag inte känner er, jag har en fispojke på åtta månader och förstår precis vad du menar. Grattis Stora!

  5. Lena skriver:

    Men åhh!

Comments are closed.

LOADING..