Ögonhåla

Svårt att somna i natt.

Joachim gick och la sig klockan 22.

”Godnatt” sa han.

”Jag kommer” sa jag.

Men det gjorde jag ju inte. Jag satt uppe med datorn och såg fem(?) Sex and the city-avsnitt. Till slut var jag så trött på oralsex och analsex och juck och slick att jag gick och la mig av ren leda.

Jag försökte somna till Spanarna men slumrade bara till och blev klarvaken när sändningen tog slut i lurarna.

Och så blev det tyst. Och jag var för trött för att orka resa mig upp och starta en ny pod.

Låg i mörkret som inte är så vidare mörkt nu för tiden, tänkte på lite av varje.

Somnade klockan två och vaknade klockan kvart över sju av barn som inte kunde hålla sams över filmjölken.

Packade storas gympapåse och väckte Lasse. En ny morgon som ser ut som alla andra, bara något mer grå. Och beige. Och suddig i kanterna. Och trist.

Har förresten fruktansvärt ont runt ögonen idag. Misstänker nattgråt.

  1. Har inte själv förlorat ett barn pga dödsfall , bara nästan. Men dina ord har fått mig att reflektera. LIvet som mamma, även till levande barn, kan vara så grymt. Man kastas mellan glädje och sorg. I botten på allt liggen en mollande oro för att det ska gå på tok igen och igen och igen och igen. Det finns dagar då glädjen är fullkomligt fantastisk men de flesta dagar har en mörk underton. Att ha ett barn som mår psykiskt dåligt tär på själen och hjärtat. De tankar man får är för hemska att sätta ord på ibland. Men så får man en klapp på axeln av sitt ”jobbiga” barn som säger- du är bara bäst mamma ! En sådan liten sak blir en kraft att orka vidare som finnas där som en stöttande mamma.

  2. Ellen skriver:

    Det enda man säkert vet, när man befinner sig i helvetet, är att det blir bättre. Ingen behöver vara där för evigt. Med återkomsten till livet kommer också insikter som bara kan upplevas av dem som varit i helvetet. En slags förmåga att ta vara på saker i livet som man inte hade förut. Visst visste man att man ska vara tacksam för att man har friska barn etc etc och visst var man det, men det du kommer att få efter det här är något helt annat. Tro mig.

  3. Vill bara skicka en kram, goda (?) råd sväller kommentarerna över av.Åsa

  4. En stor kram till dig. Det blir bättre, men det gör ont som satan.Tänk att du delar detta med oss, det tänker jag betyder oerhört mycket för andra i samma situation. Jag har varit där du är nu för länge sen, 12 år sedan. Att det är så länge har jag inte tänkt på förrän jag läste din blogg av en slump. Det förändrade mig i grunden, att vara den person som det oerhörda händer, att vara den där ”1 på 1000” som det hemska händer. Man blir stukad, och framförallt graviditeten efter var gräslig, jag var konstant orolig, ända till förlossningen. Då var jag förvånad! Tänk att det kom ut ett barn, jag hade inte vågat hoppas på nåt, och skräcken för att vara i det igen var så stor. Där man ligger med gele på magen och nån tittar på en och säger ”Tyvärr”… Minns att jag liksom såg mig själv utifrån på ultraljudet, som att jag lämnade kroppen ett tag – det gjorde så ont. Vad vi grät!Nu tänker jag – såhär länge efter, att det är viktigt att vi pratar om sånt som är det värsta. Hur omöjligt det än känns där du är nu är du ju tyvärr långt ifrån ensam, jag hoppas du känner det och att det kan hjälpa dig. Det är så jävligt att bara se magar, lyckliga gravida och bebiskläder när man är alldeles tom och bara vill dra tillbaka tiden till innan, då man var glad. Och hade mage. Och jobbiga/hemska saker hände andra.Jag har nu fyra barn, hade ett innan och tre till har kommit efter mitt sena missfall (var i vecka 18). Livet går vidare, och nya saker händer. Man kommer upp ur det svarta, men var i det så länge du behöver och försök att inte lyssna på alla jobbiga människor som kanske vill tala om för dig hur länge du får vara ledsen. Eller hur ledsen. Eller kommer med andra jobbigheter.Så, all min omtanke till dig och din familj. KramMarie

  5. Här är en till som har sömnproblem. Men pga minskat morfin, ont, värme och en jäv.. korsett som trycker och skaver. Min ryggrad kapades av och ska nu läka ihop.KramTherese

Comments are closed.

LOADING..