Glöm aldrig

Anledningen till att media rapporterar mer om stormens verkningar i USA än de i Haiti har med identifikation att göra. Vi känner oss närmare vita amerikaner som förser oss med kultur, värderingar och livstilsinspiration än vi gör med de Haitier som efter två år fortfarande lever i tältläger efter jordbävningen 2010 och således lever i väldigt blöta tält tre meter under den nya vattenytan.

Och allra närmast känner vi oss naturligtvis våra egna landsmän.

Och med anledning av detta vill jag dela en bild som ni säkert sett förut.

Men vi får aldrig glömma.

Aldrig.

  1. Bilden
    är bara obetalbar.

    Sen tror
    jag att problemet är att media gör det enkelt för sig och vill att vi ska identifiera oss med USA, helt enkelt därför att vi
    genom årtionden av studier av amerikansk populärkultur tror att vi är som dom
    och dom som oss. Problemet är att det är vi inte.

    Vi råkar
    bara båda befinna oss tillsammans i den industrialiserade västvärlden och där slutar
    likheterna. När man jobbat med och mött amerikaner och åkt runt lite i deras
    land lär man sig snart att vi inte är likadana och att vi inte heller har så
    vidare bra koll på hur ”Amerika” fungerar och hur de ser på världen
    utanför USA ( i det fall de ens reflekterar över den). Förutom alla sociala,
    politiska och kulturella skillnader ska man också betänka att deras land är JÄTTESTORT
    och den geografiska skillnaden i sig räcker för att vi inte ska vara likadana.
    Den amerikanska reseguiden ”Fodor’s” skriver tex (eller skrev för
    några år sedan) i sin EuropaGuide ”Om du ska åka till Sverige bör du
    betänka att det är ett stort land, faktiskt nästan lika stort som
    Kalifornien,(USA:s 3.e största delstat) och du bör avsätta två veckor om du ska
    hinna uppleva hela landet…” Sätter lite perspektiv, tycker jag

  2. Anette skriver:

    Tack för det inlägget. Ibland känner man sig illamående över rapporteringen. Tänk om Haiti kunde uppmärksammas mer…övriga världen sklle kunna hjälpa till mer. Som det är nu tror jag inte alla vet hur drabbat Haiti är.
    Tack också för ditt inlägg angående Björklund och om betyg för små barn. Är själv lärare och arbetar med åk 1-3 och ser redan hur de skrivna omdömena kan slå fel. Allt ansvar som också läggs på barnen att de alltid ska veta allt. Det här måste jag lära mig, oj jag är långsam i läsningen, jag måste prata mer för att uppfylla kunskapskraven osv…Det är ju inte så att vi bedömt tidigare men man har lagt fram det på ett annat sätt. Under utvecklingssamtal har man pratat om allt som varit bra och hur fint barnet gör allt. Mot slutet har man kommit till vad behöver/vill du lära dig mer om. 99 av 100 så säger barnet precis det som jag som lärare tänkt.Nu är det omvänd ordning och i de digitala bedömningarna är det platt uttryckt och inget lull lull med uppåtpuffar som är så viktigt. Ser konsekvenser hos många barn genom en stress att de ska lära sig allt och även hos deras föräldrar. Det är ju ändå lärarnas sak att se till det. Till all dokumentation/bedömning tas det otroligt mycket tid som jag skulle vilja se ägnades åt förberedelser och uppföljning av undervisning.

  3. Lantis skriver:

    Tack för dagens gapskratt när jag klickade upp bilden :-) Tänker också på det som det inte skrivs om lika mycket. Tack för en riktigt bra blogg!

  4. Kanske har mer att göra med att det är fler svenskar som har besökt New York än Haiti, det finns fler svenskar som längtar efter att åka till New York än till Haiti samt att det finns (hur man än räknar, i totala tal eller i procent) fler svenskar som idag är i New york än på Haiti. Vilket till exempel innebär att vi är många som har både släkt och vänner i New York, mycket få som har det på Haiti.

  5. Glömmer aldrig det jordskalvet. Hela möblemanget skakade till under några sekunder. Amerikanerna skulle varit här. Då hade de nog inte klagat över några omkullblåsta träd ;-)

Comments are closed.

LOADING..