Mitt lilla älskade stenansikte

”Du, jag skulle vilja prata med dig om en grej”

”Ja?”

”Detta med dina stenar”

”Vadå mina stenar?”

”Detta eviga samlande och plockande av stenar, att du vägrar lämna dem i från dig”

”Nu överdriver du”

”Nej, du har problem”

”Problem?”

”Allt handlar om stenarna, hela ditt liv är satt på vänt”

”Eh, nej”

”Det är Valborg, skulle du kunna låta bli att plocka stenar i kväll?”

”Ja, det skulle jag”

”Jaså?”

”Jamen, om någon bjuder så kanske jag tar emot en sten eller två”

”Men det skulle tillexempel inte vara något problem för dig att låta bli stenar en hel helg?”

”Nej, verkligen inte, jag kan sluta när jag vill”

”Jag tror inte det. Dessutom förstör dina stenar för fler än dig”

”Vad pratar du om?”

”Jag tycker att du är så söt och låter dig bära hem stenarna trots att jag vet hur det slutar, sedan blir pappa arg på mig därför att vi har bestämt att du inte ska få ta in stenarna”

”Han behöver ju inte få veta, det kan stanna mellan oss”

”Det är andra saker också”

”Vadå?”

”Häromdagen repade du soffbordet med en av dina stenar”

”Men, det var ju en helt vanlig olyckshändelse! Dessutom bad jag om ursäkt”

”Du sa ”Det är inte meningen” när du skulle säga ”Det var inte meningen” vilket bara visar att du inte ens kan prata ordentligt när du är stenad”

”Jag har tröttnat på det här samtalet, nu går jag”

”Men vart ska du?”

”Jag ska ta några stenar. Jag ska ta dem on the rocks”

  
  
  

  1. Vår 11-åring är fortfarande stentokig. Säger numera att hon ska bli geolog när hon blir stor. Och ja, hon säger att hon kommer ihåg vart hon plockade v.a.r.e.n.d.a sten, sedan hon först började gå, och vi tror henne. Enda problemet vi har med alla stenar, är hur man kan förvara dem. Femtielvamiljarder stenar under sängen i en låda är så tråkigt, borde gå att få upp ett gäng väl valda på väggen på något sätt – som inredningsdetaljer. Någon med bra tips?

  2. Eva skriver:

    Hahaha! Så mitt i prick, även för min sexåring, som är svårt stenberoende. En gång lade vi alla stenar i hennes fina jackfickor (o, stendamm, o, smuts!) i en skål på hushållsvågen. Ungen bar på nästan två kilo sten!
    En gång slängde jag ut några i vredesmod på gården och ack, dagen efter var inte rolig. Bland alla stenar i gruset på gården skulle hopn leta och leta och leta efter just dessa som, helt logiskt ”faktiskt hörde ihop”.
    Och jag var världens absolut dummaste.
    Kul att du bloggar här Malin!
    Stenig Valborg!

  3. Förutom min unge såklart så är nog din unge sötast i hela världen ♥ har god lust att skicka honom en massa stenar härifrån!! Typ ett helt grustag. Alla stenar i hela Västmanland. Bara för att han är så enormt gullig. Men vill ju inte bidra till problemet så det blir inga stenar härifrån. Men jag har god lust ändå och det är ju tanken som räknas.

  4. lisa skriver:

    Min 2.5-åring lider av samma åkomma, men hos oss hamnar de I bilen, vad är det med dessa stenar som fascinerar så !!??

  5. /nina skriver:

    Införskaffa boken eller filmen Astons stenar. Major igenkänning, major.

Comments are closed.

LOADING..