Jag såg en krönika om mammor

men hittar den inte nu.

Skummade den men slutade läsa på grund av uppgivenhet.

Tydligen ”måste vi prata om julkalendrarna”

Måste vi?

Jag kommer av olika anledningar (lathet, lättja, ointresse, tidsbrist, lustbrist) aldrig att göra presentkalendrar till mina barn. Jag har fyra barn och det skulle bli 96 presenter att sitta och pilla ihop när jag hellre dricker kaffe framför gamla Officeavsnitt. Men det är inte bara mängden som avgör, jag gjorde inga presentkalendrar när jag hade ett barn heller.

Jag är inte en sån mamma.

Men jag känner kärlek till mig själv likafullt. Jag är en jätterolig mamma. Och generös på andra sätt. Och jag skulle aldrig någonsin ha synpunkter på mammor som gör fina saker till sina barn.

Jag känner som Carol i Livet från den ljusa sidan när hon säger till Melwin ”I wish I had your life, I wish my biggest problem was that i had to drive a cabrolet” (fritt ur minnet)

Jag önskar att jag bodde i ett land där ett av problemen som ”vi måste prata om” är presentkalendrar som pyssliga mammor ger till sina barn.

Och det gör jag ju!

Lyllo mig!

http://www.order.se/29-42867-PI.oi?epslanguage=sv-SE

Vad för slags mamma är jag som inte ens har köpt kalender ännu? Jag förväntas alltså hålla koll på att första luckan öppnas den första december?

På väg till Stockholm och köper nog kalendern ovan till min minsta lucköppnare.

De andra tre ska få dela på en lyxig chokladkalender från NK.
Lyxig därför att jag är snäll, dela 24 på 3 därför att jag är ond. Tro att 24 inte går att dela på 3 därför att jag är trög.

 

  1. Helena skriver:

    Jag har gjort 48 paket i år. I första paketet fanns en chokladkalender. Då tyckte jag att jag var smart! :-D
    Sen är det godis på lördagarna, trosor, strumpor, anteckningsblock och lite annat. Nästa år blir det ingen kalender…

  2. Linnea skriver:

    jag är en i en syskonskara av fyra, vi fick en sån där klappkalender när vi var små men alltså, man fick ju paket var 4:e dag. Det var aldrig mer än 24 klappar, vi blev bara fler syskon att dela paketen på

  3. Biggan skriver:

    Eh. Ja just det. Mer bråte i hörnen behöver man ju. 24×5. Nä. Dessutom känns det som att jag är den enda som tycker att TV kalendern är hemsk. Alla tok hyllar dessa historieätare. Jag kräktes när de åt tupphuvud. Mina barn kräktes när de såg minsta barnet kleta getbajs på väggen och bli nedkissade i sängen av geten i morse.. Vem som helst får se och älska detta. Vår familj ser om Mysteriet på Grevehoim.

  4. Här går man in för att läsa en blogg som man älskar: och vad finner man, om inte en sågning av sig själv!
    Nåväl, så är det ju: luften är fri och det är precis vad den ska vara.
    Mest ville jag bara säga att det var här du hittade krönikan: http://www.jp.se/article/foraldrar-vi-maste-prata-om-adventskalendrarna/

    Och instämma i hur fint det är att vi bor i ett land där adventskalendrar kan vara ett problem att prata om, på samma sätt som att kliva ur en varm dusch i en kall källare i december, kan vara det.

    1. Sågning är den vackraste formen av smicker, heter det inte så?

    1. JMC skriver:

      Jag tycker att det var en bra och tänkvärd krönika. Men du och jag kanske tillhör de sista som tycker att det finns en poäng i att inte skämma bort sina barn totalt… På förskolan säger pedagogerna att min dotter är den enda som ber artigt om saker, alla andra ”ska bara ha”. I slutändan är det tyvärr kanske hon som förlorar på det. På andra sätt är dock mina barn inget annorlunda än andra. Om de fick välja så skulle det bara vara TV on demand, Ipads och spel. Tiden när barn lekte med kottar är kanske förbi, men här hemma blir det inga presenter varje dag. Det blir chokladkalender och det är något som de ser fram emot varje kväll.

      1. tova skriver:

        Men varför är det ”bättre” med chokladkalender? Fattar ej. Mina barn får gärna pixikalender men choklad varje dag kan de ju bara drömma om..

Comments are closed.

LOADING..