Min fikusnåntingnånting

 

Jag vet inte om jag har berättat det här tidigare. Förmodligen inte på grund av pinsamt.

I somras köpte jag många nya växter till huset på landet. Jag åkte till Blomsterlandet och handlade snyggt grönt, tryckte in i bilen och åkte till huset i stan.

Det är ju ingen idé att jag packar ut växterna och sedan in igen, de kan stå ett par timmar i bilen. 

Tänkte jag.

När jag kom ut ett par timmar senare hade allt grönt brunnit upp.

En pinne på marken hade förstått att det inte går att lämna växter i en bil en het sommardag. EN PINNE PÅ MARKEN.

Jag tänkte lugna tankar och ljög sedan för Joachim att de bara hade stått där i en kvart och att det måste varit dåligt virke i det där glorifierade ogräset. Jag la alltså skulden på de mördade blommorna.

Det som sved mest var den stora fikusen som kostade 600 kronor. Fy, vilket slöseri.

Men bruna växter är också växter.

Vi åkte ut till landet, Sofia i passagerarsätet med den stora bruna fikusen mellan benen. Barnen bland murgröna som förvandlats till potpurri.

Jag placerade ut växterna över huset, gav dem vatten och strök med fingret över bladen. Då ramlade de genast av och ångesten tilltog.

Sommaren gick, växterna mådde allt bättre.

Det blev höst. En del växter fick följa med hem till stan, den stora fikusen fick bo hos mamma och pappa.

Igår tog vi över vårdnaden. Med en grön frisk fikus mellan benen for vi hem till stan och nu mår den så bra.

Slutet gott, allting gott.

Det var väl en fin berättelse om vanvård?

 

  1. Åsa skriver:

    Åh vad jag gillar liknelsen att hur illa behandlad en blir av sig själv eller andra finns möjligheten till nytt liv. Med rätt om omvårdnad och tid är allt möjligt! Kan en fikus så kan jag, en trött utmattad mamma! :)

  2. Biggan skriver:

    Vilket bevisar att med rätt kärlek kan vilken tilltufsad varelse som helst repa sig. Hos mig är det emellertid så att alla varelser tvåbenta som fyrbenta trivs och frodas och blir fler och fler. De kommer repar sig och fortsätter ut i livet. Men de där stackarna som är gröna från början de blir aldrig långlivade. Maken säger att när jag kommer in i en blomsteraffär så svär han på att alla blommor liksom drar sig förskräckta ifrån mig och de stackarna som följer med de dör alltid torkdöden.

  3. Qajsa skriver:

    Gjorde motsvarande fast i december och bara ca en timme. Växterna återhämtade sig aldrig.

Comments are closed.

LOADING..