Vad jag tänker på varje gång jag kör bil

Eftersom jag måste hämta ett av barnen på en skola i stan så sitter jag i bilen varje dag.

Jag vet att folk kör bil varje dag, jag ska inte bli nominerad till årets eldsjäl eller så. Jag menar bara att jag inte är van.

Folk kan inte köra bil. I måndags körde en kvinna mot enkelriktat i en fyrfilig korsning. I förrgår körde en man mot rött i samma korsning, i eftermiddagstrafiken.

Idag körde jag en fyrtiosträcka när en dyr bil vrålade fram i röven, sedan saktade han ner och blev mindre i backspegeln, sedan samma sak igen. Och så höll han på. Är ni med på vad jag menar? Är ni med på att han JUCKADE MIG I AVGASANALEN?

Och som tusen miljarders gånger förut vill jag veta: Varför kan man inte tuta bakåt?

Vi har elhybrider, biogas, backsensorer och all möjlig framtidsteknologi. Men en fuck you-varnare i ändalykten? Hur svårt ska det vara? 

Jag tutar minst en gång i veckan och som känslomänniska kräver jag en innovation som gör att jag kan hata i alla riktningar. 


Nu är han hämtad och hemma. Snart ska han få kessokla eftersom jag älskar honom nästan lika mycket som jag älskar min tuta.

  1. Karin skriver:

    Jag är också en riktig argbigga i trafiken. Skulle vilja ha färdiga skyltar i bilen som jag kan hålla upp. Ibland räcker inte fingret! Typ. ”Hur kör du?”, ”Flytta på dig!” ”Håll avståndet”, ”Varför pekar du fingret åt mig det var ju du som gjorde fel”. Ja ni fattar. En affärsidé här kanske?! :-)

  2. Nadja skriver:

    Jag dör! Hahahaha! Och förresten, men tanke på att han juckade dig i ändalykten; om du skulle tuta bakåt så skulle du ju alltså… fisa på honom? Oavsett, så jävla kul skrivet. Lov it.

  3. Jag har hävdat i flera år att det behövs en skylt i bakrutan som går att ställa in för att säga exakt rätt saker. Som att någon kör för nära, har helljuset på eller kan dra åt helskotta. Å andra sidan behövs det en skylt i fram- och i sidorutorna också. Herregud vad mycket jag har att säga andra bilister!!

  4. Jasmine skriver:

    Malin. Jag har tänkt och grunnat så mycket. Hur kan jag, bara jag, hjälpa dig att bli peppigt pepp på att skriva så det rasslar i tangenterna? Vad vill du höra för att gå igång och leverera alla dessa oförklädda humoristiska sanningar, som med en klackspark och ett leende sätter sig i djupet av registret? Hur ska jag formulera mig för att få en kopia av din senaste skapelse, den jag längtar efter att sätta tänderna i nu när jag ammar ammar ammar min egna lilla dotter? Vill hon att jag smörar, berättar om alla skratt hon givit? Eller de gånger åsikterna och krönikorna skapat samtal och livliga debatter hemma runt köksbordet. Kanske vill hon höra att jag förväntar mig mer, kom igen nu, leverera!
    Till slut så tänkte jag så mycket att jag drömde. Jag var hemma hos dig, i en vacker, sval lägenhet där du bodde själv. Mycket böcker, fönster i taken och värmesljus i vackra färger som du staplat på varandra (?). Jag tänkte att nu får jag min chans att komma nära, så att jag får veta det lilla extra för att kunna leverera pepp i världsklass! Och vad händer, vad gör jag? Jag frågar om du gillar hästar. Sen vaknar jag och går och skjuter mig själv. Närå. Men va fan, sämre fråga går ju inte ens att fantisera ihop.

  5. Lotta skriver:

    Kan inte barnen ta bussen? Mer miljövänligt!

Comments are closed.

LOADING..