ANNONS

Tålamod är en vän som är svår att lära känna

/

Det finns två vägar att gå – förbanna allt som händer i dessa corona-tider eller blicka framåt och göra det bästa av det nya. Det handlar bara om att acceptera situationen som den är. En skolkompis till mig som är designer har gjort en tavla som jag låtit rama in. Där står det ”Det är så här nu”, i stora röda versala bokstäver och jag anammar det. Jag har ställt den så att jag ser den när jag sitter hemma och jobbar, och när allt känns trist i min hemma-karantän är tavlan som en tröst.

Det är så här nu.

Ja, det är inget vi kan göra åt det mera än att jobba med vårt tålamod. Hjälpa varandra att orka.

Coronan börjar tära på många nu. Jag hör det när jag pratar med mina vänner (på telefon eller via datorn), humöret som går upp och ner. Samtidigt är det sommar, en semester som hägrar och vi får inte glömma bort att njuta av sol och värme. Kanske kan de två faktorerna få oron som ligger under ytan och skvalpar, tristessen som förlamar, maktlösheten och saknaden av beröringen att kännas lättare? Det är svårare att vara deppig en ljus sommarkväll. Svårare att låta vemodet komma över en när man får doppa fötterna i havet.

IMG_5611

Kanske är det det här som behövs. Att kunna doppa fötterna i havet och släppa oron?

Under mina år med cancer har jag verkligen lärt mig att öva på mitt tålamod. Från början hade jag så svårt med att rehabiliteringen efter hjärnoperationen inte gick så fort som jag ville. Att håret inte växte tillbaka direkt, att hjärntröttheten inte ville släppa taget. Jag fick hela tiden påminna mig själv att jobba långsamt. Ta steg för steg. Dag för dag. Pressa ner frustrationen i skosulorna och bara trampa vidare i luften. Jag lärde mig att tålamodet var en vän i vardagen. Någon att luta sig emot och söka tröst hos när allt annat kändes jobbigt och slitsamt.

Tålamodet är som en ny vän som är svår att komma nära. Som man får jobba för att lära känna tills det en dag släpper och man känner känslan att: ”Nu! Nu är vi kompisar på riktigt!” Och när man väl lärt känna sitt tålamod kommer en känsla av lugn över en. Vi förstår varandra. Vi jobbar mot samma mål.

När ovissheten river i själen, när coronan krossar alla planer och drömmar, när det värsta inträffar och livet förlorar mot sjukdomen tar jag tålamodet i hand, lutar mitt huvud bakåt, gråter en skvätt och tar några djupa andetag. Andas ut och fokusera.

Inte tappa sugen. Inte tappa modet. Inte ge upp.

Tålamod.

IMG_5524

Vissa vänner är lätt att komma nära, andra får man jobba på.

0
9

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00