Äntligen! Vårens gruppträning är här!

/ Annons för min egen verksamhet /

ptfia-22
ptfia-40
ptfia-44
ptfia-34
ptfia-46
Hurra! Nu är det snart dags att dra igång vårens gruppträning och jag hoppas att du vill komma! Vi ses två gånger i veckan och tränar tillsammans i Humlegården. ALLA är välkomna, oavsett träningsbakgrund. Förra året var vi ett gäng där någon kände sig otränad, någon var relativt nyförlöst, någon hade fått träningen i 40 års present, någon kom själv, någon kom med en kollega osv. Kom som du är helt enkelt <3

Jag lovar utmanande, rolig och ansträngande träning, gemenskap och träningsglädje! 

Mån 8/4 Ons 10/4
Mån 15/4 Ons 17/4
Tis 23/4 Tors 25/4
Mån 29/4 Tors 2/5

Plats: Humlegården

Tid: 17:15-18:15

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

10 saker som drabbar mig

ptfias-5
01. Glädjen när det känns som att livet FLYTER. Som att saker och ting klaffar. Som att livet är snällt och ger grönt ljus när man kommer med cykeln så man slipper stanna. Den känslan.

02. Ilskan som kommer när det där berömda måttet är så förbannat rågat. Ur vägen alla.

03. ”Jag har inte ätit på en evighet och håller på att svälta ihjäl så kom inte för nära för då slår jag ihjäl dig och fråga inga jävla frågor fattar du väl” – hungern.

04. Kåtheten. Vill ligga nu.

05. Kärleken till mitt barn. Blir så ofta överväldigad och får panik när jag inser att HON INTE ALLTID KOMMER ATT VARA SÅHÄR SOM HON ÄR PRICK NU.

06. Den där förbannade ångesten. Som en våg kan den komma och omfamna mig, helt skoningslöst.

07. Mensen. Blir lika förvånad varje gång vilket är helt orimligt efter så många år.

08. Livet. Känslan av all jävla skit kommer på en gång.

09. Pollenallergin. Jaha, det har dragit igång igen varför började jag inte ta tabletterna tidigareeeeeeeee.

10. Lyckoruset när jag springer och känner att kroppen känns ”som gjord för det här”, vilket egentligen innebär att man upplever en stund av styrka där man faktiskt känner att man vill fortsätta springa och inte måste panikstanna direkt.

Ungefär så.

LOADING..

Berättelser från mitt liv #5

P1010554
Jag har fortfarande svårt att förstå hur det kunde gå så snabbt. Jag lämnade min hemstad som en självsäker och nyfiken person med energi i överflöd. Som knappt kunde hantera det faktum att jag skulle få resa ut i världen på egen hand. Jag uppskattade mig själv och hade ett starkt självförtroende. Naiv givetvis. Redan efter ett par månader hade allt mattats av. Jag fokuserade på märkliga saker. Klädde mig annorlunda. Tog inga initiativ i sociala sammanhang. Ville mest ligga på mitt rum. Vara ifred. Jag gjorde det jag skulle och en olustig känsla bodde i mig. Jag förändrade mitt utseende till det sämre, ville inte sticka ut och letade fel på mig själv. Min energi och personlighet bleknade läskigt snabbt. Jag vet inte exakt vad det var med henne eller oss i kombination som gjorde att det blev så fel men det blev det. Min värdmamma i USA bröt ner mig stegvis. Först var jag dottern hon aldrig haft. Sedan ryckte hon upp mig ur sängen för att skälla ut mig för något som jag visste att jag inte gjort, men som jag också trodde på tillslut. Hon gav mig uppmärksamhet och omtänksamhet. Var en väninna. Visade besvikelse och blev arg. Var isdrottning för att sedan vara översvallande och ordna en fest tillägnad mig. Hon lovade och hon hotade. Jag visste aldrig. Ganska snart undvek jag att gå ner för att äta om jag var ledig. Blev fånge på övervåningen för att undvika att göra fel, undvika att finnas.

LOADING..