”Är det bara jag som känner såhär?”

ptfiablog-31
Skärmavbild 2019-08-21 kl. 22.41.08
God morgon! Den här kommentaren från gårdagens inlägg med ”månadens bikt” fastnade i mig. Den ger en viktig tankeställare. Läs den gärna igen. Och fundera på det hon frågar. Hur känner du för det där ekorrhjulet? Att våga bryta upp om du inte trivs?

Jag tänker ofta på det här med att mötas. Har pratat mycket om just det med mina vänner den senaste tiden. Hur jädra viktigt det är att mötas, men också så förbannat svårt. För att allt sker i ett sådant tempo att det lätt tappas bort. Man kan ju umgås i timmar utan att faktiskt mötas.

Och det där hon skriver om att nöja sig. Det är nog vanligt. Är det fel? Såklart inte om man trivs. Svårigheten kommer väl om man upptäcker att man inte gör det. Men för att våga kasta sig ut så måste man ju våga köra trots att man inte vet vad man får, oavsett om det är ett nytt jobb, att flytta till en annan stad, göra slut eller på annat sätt förändra livet.

Vilka tankar och känslor väcks i dig som läser? Känner ni igen er i det hon skriver?

  1. Klara skriver:

    Känner igen mig oerhört mycket!! Har gjort samma resa med att bo utomlands och leva ett *spännande och intressant liv*, till att komma hem till Sverige, settle down i en mindre stad med sambo och ekorrhjulsjobb. Såklart undrar jag ofta om det var ”såhär det skulle bli”, om jag ska nöja mig med detta, eller om jag någon gång kommer agera på den regelbundna impulsen att vilja bryta upp, lämna allt och starta om på nytt någon annan stans. En sak jag funderar mycket på är dock orsaken till dessa känslor. För VEM skulle det nya livet i ett land långt bort vara intressant? Är det verkligen 100% jag som skulle må bra av det, eller kan längtan efter ett nytt spännande liv vara ett resultat av en mindre hjärntvätt av sociala medier där jakten på ett perfekt ”instagramliv” med massor av content och vackra spännande människor och möten smugit sig in i ens undermedvetande?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Månadens bikt: Augusti

sofia ståhl
Hej! Halva veckan har gått och äntligen börjar saker falla på plats. Många saker som legat på att göra-listan börjar nu kunna checkas av och kryssas för vilket är en lättnad. Jag känner mig glad idag. Tacksam för mycket. Är sugen på att röra på mig ikväll så funderar på att springa en sväng. Men nog om mig. Det har redan gått en månad sedan sist, här kommer månadens bikt!

Upplägget: Att få skriva av sig och faktiskt försöka formulera det där som känns tungt är för mig en självklar del i att må bra. Det blir lätt ett inre kaos när tankar trasslar omkring i skallen utan sammanhang.

Jag skriver ofta ner mina tankar och känslor här inför er, men det bästa som finns är när ni tar ordet och delar med er av det som pågår hos er.

Se det här inlägget som en chans att skriva av er – att dumpa det som känns jobbigt, glatt, svårt eller förvirrande. Detta är helt enkelt ett tillfälle att få tömma sig.

Självklart går det bra att vara anonym. Och självklart får ni dela med er av sådant som glädjer er, lyfter er och inspirerar er precis lika mycket som det motsatta. Detta är ert forum.

Genom att berätta något som ni går igenom eller upplever just nu hjälper ni garanterat någon annan. Läs gärna igenom andras kommentarer och svara om ni känner att ni har något ni kan bidra med eller tipsa om.

  1. Sofia skriver:

    Har haft så mycket ångest under de senaste veckorna. Idag också. En del av den beror på att jag har svårt att hantera att mitt utseende åldrats så mycket på kort tid. Det är en helt ny upplevelse med ålderstecken. Någon annan som tycker att det är svårt? Någon som har somna-tips eller dämpa ångest-tips? 😊

    1. Jag har också levt med ångest större delen av mitt vuxna liv. Tyckte den största förändringen kom när jag lärde mig – eller snarare blev bättre på (lär mig fortfarande) ACCEPTANS. Att acceptera saker och ting som jag ändå inte har makt över eller kan förändra. Acceptera att jag har ångest men att det kommer att gå över, acceptera att saker och ting förändras – och i takt med det har jag blivit mycket snällare och ödmjukare mot mig själv. Att ständigt öva på att inte vara så hård eller dömande mot mig själv har verkligen hjälpt. Så A och O tror jag är vår egna inställning.

      Mer praktiska hands-on tips mot ångest är för mig att ta mig ur mitt egna huvud, exempelvis genom att umgås med en kompis eller ringa någon när och kär. Gå en promenad eller träna! Var snäll mot mig själv 🙂 Andas. Rör på kroppen, kanske yoga lite, känn efter vad just DU behöver. Skriv ner tankar och känslor, fråga dig själv: ”vad är det värsta som kan hända”? ”Kommer jag oroa mig för detta om en vecka eller en månad?”

      Vad gäller ångest över ålderstecken försöker jag istället tänka såhär: Mina rynkor berättar historier, har minnen, erfarenheter. Tänk vad många roliga skrattanfall och fina minnen mina rynkor runt ögonen innehåller – jag har ju skrattat och lett så mycket, det är ju därför rynkorna kommer redan nu! Och det kan väl knappast vara nåt att skämmas över utan bara något vackert?!

    1. Minou skriver:

      Men här har du en jämlike!!!✋ Jag känner exakt så!! Så hemskt att se att ungdomens glöd och fasta hud börjar röra sig nedåt ,sura mungipor, trötta ögon och underhudsfettet börjar försvinna!! Gör mig stressad!!! Jag är 42 år och har alltid haft ångest över mitt utseende.. Å nu ska man även hantera åldrandet!!!! Jag går i Terapi dels för detta.. Även generell ångest … Fy för att bli äldre!! Jag vill bli äldre, men inte åldras😬

  2. Sandra skriver:

    Så trött på att jämföra mig med andra och att ständigt bry mig om vad andra tycker och tänker. Försöker jobba med mig själv men jag tycker jag står och stampar. Frusterande när jag har allt dedär med fantastisk familj, underbara barn, fina vänner o fint jobb osv, så eg inget att klaga på. Det är bara jag som sätter hinder för mig själv och mitt eget mående

  3. #vilsen skriver:

    Oj vad glad jag blev när denna rubrik kom upp när jag gick in på din blogg, för det var verkligen vad jag behövde!

    Jag är 29 år, och är mer vilsen nu än någonsin. Jag trodde sådana här känslor skulle bli enklare med åren men jag blir snarare ännu mer förvirrad över vem jag är och vad jag vill. Stora existentiella frågor just nu. I tidiga 20-årsåldern bodde jag mycket utomlands och kände verkligen hur jag ”levde fullt ut” och verkligen trivdes med den vagabond-livsstil jag hade. Men jag vet inte om jag verkligen vill tillbaka dit heller.. Och göra vad? Det blir ju vardag det också.. Och det finns många nackdelar med det livet som nicknamet ”vagabond” så fint beskriver.

    Men jag vill inte heller knega på i samma gamla ekorrhjul med ett jobb som inte känns meningsfullt och med en vardag som går på rutin. Är inte alls sugen på giftermål och skaffa barn som alla mina vänner är mitt uppe i. Är inte alls där. Istället överväger jag att bryta upp, göra slut med min underbara pojkvän sedan sex år tillbaka, (kommer inte finna någon bättre) men det saknas liksom något. Jag vet inte om jag är kär längre. Vi är olika. Vill olika saker. Finns det någon framtid ihop eller slösar vi bara tid för att vi inte vågar skapa förändring. Eller är jag bara rastlös och borde ”nöja” mig? Ångesten är enorm och jag har ständigt en kamp inom mig..

    Dessutom överrumplas jag så av en känsla av att vara så otroligt ensam. Är det bara jag som känner såhär?? Jag har pojkvän, jag har familj och vänner. Men jag känner mig ändå så otroligt ensam. Ensammast i världen medan alla verkar känna alla, leva så fantastiskt lyckliga liv och har alltid fullt upp. På jobbet utbyter man ytligt kallprat med kollegor, på sin höjd. Vännerna hinner inte ses lika ofta. På gymmet och på stan ger folk bara tomma kalla blickar. Alla stressar på, uppe i sin egna värld. Någon ytlig bekantskap hejar men det betyder egentligen inget. Jag saknar de äkta, djupa och VIKTIGA mötena med människor. Och relationer där man verkligen SER varandra. Det medmänskliga.

  4. Cecilia skriver:

    I aprils bikt så skrev jag att jag var kär och om hur fint det var. Jag är så himla glad över att kunna skriva att jag fortfarande är kär, att det fortfarande är så jävla fint<3

    Annars då… Jag har varit i en såndär mellanfas i livet de senaste veckorna. Ett säsongsjobb har lidit mot sitt slut och i slutet har känts som SLUTET, eftersom jag inte vetat vad jag ska göra. Men nu vet jag! Och det känns så otroligt skönt. Jag ska börja vikariera i grundskolan nu till hösten och till våren tänker jag söka in till lärarprogrammet om allt fortfarande känns bra. Det här är något jag tänkt att jag ska göra ”någon gång i framtiden” i några års tid så det gör mig glad att jag tar tag i saken och följer en dröm.

    Tack för detta forum, det är så himla skönt att få skriva av sig.

  5. Carro skriver:

    Blev svartsjuk i helgen. Och jag är egentligen hur dum som helst som ens tvivlar. Men så jobbigt. .

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Här är min version av igår!

ptfiablog-24
ptfiablog-27
Kl. 08.24: Inledde dagen med att bli väckt av den här lilla älsklingen som sa ”mamma upp nu”. Frukost, komma i ordning och lämning på förskolan. 
ptfiablog-18
ptfiablog-21
Kl. 09.38: Testade höstens träningsnyheter hos Sats. En 30 minuters klass med rörlighet, styrka och balans. Supersvettigt! Och bra frulle efter. Här med Nina. Vi har setts på dessa träffar varje år i säkert 4-5 år. Räknar alltid med att hon är där 🙂
ptfiablog-16
Kl. 10.16: Färdigtränade och färdigätna. Dusch och ombyte. Nu vidare till kontoret!
ptfiablog-30
Kl. 11.24: Jag och Elin använde den lilla tiden vi hade till att uppdatera på instagram, prata ihop oss inför ett möte, svara på mail, börja på blogginlägg osv. Sedan smet jag vidare på lunch innan mötet. 
ptfiablog-13
Kl. 12.10: Postade bl.a. den här på story. Vi letar nytt kontor! Vet ni något så hojta gärna! 
ptfiablog-29
Kl. 14.15: Möte hos min nya partner!! Nämnde tidigare att jag skrev på ett avtal i somras. Har sagt upp mig från Bonnier och amelia. Men mer om det snart. 
ptfiablog-15
Kl. 15.25: Försöker föreviga oss på deras fotovägg – utan framgång eftersom det saknades fotopapper, men ändå!
ptfiablog-23
ptfiablog-32
Kl. 15.35: Energi söktes och hittades på Blueberry. Elin drog vinstlotten med den gröna. Måste nog ta mig dit och köpa en sådan imorgon! Sen stegade vi tillbaka till kontoret för att blogga (jag då), prata igenom några punkter och samla ihop tankar efter eftermiddagens möte.

Det var den arbetsdagen!

  1. Maria skriver:

    Ser bättre ut med min projektledare Elin och jag. Reagerar alltid när man skriver jag först. Ungefär som att ha gäster och servera sig själv först.

  2. L skriver:

    Så fine øredobber du har! Tror jeg må ta flere hull jeg også😃

  3. Josefin skriver:

    Min favorit på blueberry är helt klart C++ med morot, ingefära, apelsin, äpple, mango, jordgubbar, gurkmeja. den smakar typ som en piggelin 🙂 får alltid världens energikick av att dricka den!

    1. PT-Fia skriver:

      Åhja, den är god! 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..