Hej måndag och det här händer i veckan!

ptfiablogg0
God morgon, måndag! Hur mår ni? Jag känner mig glad och inte så mycket mer. Lugn typ. Ser fram emot att bara en av kvällarna i veckan är bokade, resten är hemma med familjen. Vi tar en titt på veckan ↓

Måndag: Inleder veckan med en lugn morgon hemma med Edith. På förmiddagen promenerar vi in till kontoret för att köra live på instagram, lägga upp några kläder på story som ska säljas (håll utkik!) och stämma av några grejer med min projektledare Elin. När vi känner oss klara (när Edith tycker det är dags att gå så springer vi hemåt igen med löpvagnen. Antagligen stannar vi till vid någon lekpark på vägen hem.

Tisdag: Börjar tidigt genom att gå till Magnus Johanssons bageri i Sjöstan, det är en del av en guide som jag ska göra i ett samarbete som kommer snart. Förmiddagen ägnas åt att fota olika ställen och jobba där vi är. Klockan 11 ska jag till gymmet Under Construction för att träna Soma Move med @fridaflow följt av lunch. Förhoppningsvis kommer Anja och Alex förbi kontoret för att fota en bild och så vill jag hinna riva av grejer vid datorn.

Onsdag: Dagens enda plan heter babysim och Edith. Passar på att njuta extra av den här dagen eftersom det är en av våra sista heldagar ihop innan hon börjar förskolan nästa vecka. Overkligt!

Torsdag: Veckans roligaste dag! Har en prao-elev hela dagen! Molly, som är dotter till våra kompisar (och grannar) valde att lägga sin praodag hos mig. Vi ska bland annat fota ett samarbete, troligtvis poddinspelning, event och kontorsjobb.

Fredag: Edith ♥

Helgen: Hälsa på vänner och deras tre vänner i Örebro på lördagen och på söndag är det öppna gruppträningspasset som alla får komma till! Välkomna! Kom själv eller ta med en vän! Komsi komsi! Det finns några platser kvar.

Träna med PT-Fia 2
Anmäl dig HÄR! 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Måste man vilja ha fler barn? Vad vill jag egentligen?

ptfiablogg
I veckan gästade jag podcasten Babykaoz och fick frågan om vi vill ha fler barn. Jag har tänkt mycket på det här den senaste tiden och är förvånad över långt borta det känns. Har alltid tagit för givet att jag vill ha fler än ett barn, kanske till och med tre. Som det är nu vill jag inte ha fler alls. Jag tror att det kommer att ändras framöver men är ändå förvånad över hur starkt osugen jag är på fler barn. Det kan ju visserligen vara helt rimligt med en ettåring och det faktum att jag relativt nyligen slutade amma och känner mig som mig själv igen för första gången på nästan två år, men är samtidigt lite orolig för att det kanske inte ändras.

Tänk om jag står där om två eller fyra år och fortfarande inte vill ha fler barn. Det är ju såklart helt okej men det känns främmande för mig. Får man vara nöjd med sitt enda barn? Är det egoistiskt att inte vilja ha syskon? Jag har ju fyra syskon och vill verkligen ge Edith minst ett syskon. Samtidigt så är jag så otroligt glad över henne och tacksam för att vi fick den här friska lilla underbara bebisen. Man kan ju inte ta för givet att man får ett till friskt barn eller ens kan bli gravid igen. Och hur är det möjligt att älska fler så mycket som sitt första? Förstår ju att det måste gå, men ni förstår vad jag menar.

Ja, jädrar.Många lösa tankar och inga utropstecken. Var det självklart för er att vilja ha fler barn när ni fått ert första? Någon som burit på samma tankar? Någon som beslutat sig för att ett räcker? Vore så intressant att läsa era tankar kring det här.

  1. Har så länge kan jag minnas alltid velat ha 2 barn. Livrädd för bortskämt ensambarn.
    Blev ”oplanerat” gravid (kan inte säga oplanerat. Vi är vuxna och vet precis hur ett barn blir till), funderade på abort fram till första UL vecka 19. Då kändes det mer ok. Sedan försvann ”ok-känslan” och förnekelsen var ett faktum igen. Ca 4 veckor innan BF började jag tycka att det var lite mysigt att vara preggo. Men exakt på dagen 2 veckor innan BF går vattnet och värkarna börjar ta fart. Min första känsla var panik. ”Huuuuur ska vi lösa det här?!”
    Sambon jobbar J Ä M T då jobbet även är en hobby. Han var absolut inte redo (inte än heller, 2år senare)
    8h och en kaos-förlossning senare så kom en liten varelse ut. Förlossningsdepression var ett faktum från första stund (började vända 6mån senare) .
    Fick PTSD av förlossningen men som börjar bli bättre.
    Får grovt ångestpåslag av bebisknorr/skrik/läten.
    Vill aldrig någonsin behöva uppleva allt det igen. Vi båda är alldeles på tok för egoistiska för barn.
    Sonen fick istället en tax till lillasyrra när han var 1,5år och har en pomeranien-storebror sedan innan.
    Han har kusiner som är som syskon och hela förskolan är full med kompisar.
    Men ja, jag sörjer något grymt att han inte kommer få något syskon (om det nu ändras återstår att se).
    En av mina största rädslor är att bli gravid igen.

    Den där tokungen på 2år är den bästa vännen jag har och jag älskar honom mer än något annat. Men jag önskar inte min värsta fiende det jag gick/går igenom.

  2. Hej Fia!
    Jag känner som dig i den frågan av att vilja ha fler barn och mitt svar är nej! Jag hade en jobbig graviditet där jag kräktes konstant i nio månader så jag vill aldrig uppleva det igen. Sen har jag fått en sån snäll dotter som sover bra på nätterna, vilket hon har gjort sen dag 1. Får sovmorgon till 10-10:30 varje dag och jag vet inte om jag skulle vilja byta bort det. Barn nr 2 kanske inte alls vill sova på nätterna utan vara vaken. Tankarna har kommit då om man är egoistisk och inte vill ge henne några syskon. Men jag tror hon kommer klara sig bra ändå och det är bara sitt egna samvete som skaver.

  3. För mig är det självklart men jag har alltid sagt att jag vill ha dem tätt, det är jag inte så säker på längre. Jag har så fin relation till mina syskon, framförallt min syster, och det vill jag ge min dotter chansen att få. Samtidigt som att jag njuter så av att vara mamma att jag ibland känner att jag vill ha minst 5 barn till känner jag också de tuffa dagarna att ett syskon får nog räcka och kanske inte förrän om 4 år typ. Jag tror det är helt normalt att inte riktigt veta och om man vill ha syskon och tror jag att man kanske bara får bestämma att man känner sig redo. Så gjorde vi med vårt första barn, blir man ens redo? Finns det inte alltid någon tid i framtiden som ”passar bättre”? Till slut sa vi att ”vi vet att vi vill ha barn, nu kör vi” och det har vi inte ångrat en endaste dag. Jag vet att jag vill ha syskon som sagt, men än är vi inte redo och vill passa på att njuta av egentiden vi får med vår dotter. Ingen stress, ingen press. Blir det så blir det☺️

  4. Vi har en dotter på 9 månader och jag älskar livet med henne. Innan kunde jag önska bort tid men nu känns livet plötsligt för kort. Trots en kämpig graviditet med rejält illamående, foglossning, UVI:er osv osv och en förbannat oskön förlossning så längtar jag av hela mitt hjärta efter fler barn. Kan vi inte få fler barn så är jag lycklig ändå men jag vill väldigt gärna ha två barn till. Egentligen fler men vi ska ju ha tid och ekonomi som räcker till också.

    Men oavsett vad jag känner så förstår jag om andra känner annorlunda. Noll barn, ett barn, sju barn – allt är OK i min värld. Jag tror att folk (jag är också folk) generellt tror att andra bryr sig mer om ens egna val än vad de egentligen gör.

  5. Jag kände precis dom du och enligt barnmorskan så är det så de flesta känner. Första gången vill man få ett barn och andra gången vill man få ett syskon. Kände mig superdeppig hela andra graviditeten och hade ångest för att jag som ju redan hade det perfekta barnet antagligen inte skulle älska det andra barnet lika mycket. Så fort jag fick se honom ändrades det på en sekund. Han var ju också helt perfekt. 💖 Sedan kände jag också att jag behövde ett till barn för att sluta känna mig så orolig för det första. Och det hjälpte verkligen. Andra barnet har fått klättra runt precis som han velat 🙈 Men som svar på din fråga så är det helt ok att inte få fler barn. Ni avgör. Vad man än väljer så blir det bra

  6. Är det bara i min omgivning som det tycks vara en oskriven regel att skaffa syskon så det är 2 år mellan syskonen?

    Min dotter blir 1,5 år nu och flera i min närhet frågar om syskon… ”nu är det väl dags när jäntan blir 2 till sommaren”. Jag har alltid drömt om 3-4 barn men är absolut inte redo för satt bli gravid. Det är ju nu som jag tycker att dottern är så himla rolig att umgås med och eftersom en aldrig vet hur graviditeten blir eller om en får ett friskt barn är jag faktiskt lite rädd för att bli gravid igen, just för att vi har det så bra.

    Frön början har jag och sambon sagt 2 år mellan syskon för vi vill ha barn tätt men nu har vi båda ändrat uppfattning och väntar gärna minst 1 år till innan det blir tal om syskon 😄

  7. Har alltid tänkt att jag önskar mig 2 barn och sen är jag nöjd. När vår första dotter kommit fick jag en förlossningsdepression (utan att riktigt inse det) och hela hennes första år är nästan bara ångest… Ingen bebisbubbla och fluff fluff alls och svårt att knyta an. Jag sörjde mitt gamla liv och hade otroligt mycket ångest för det. Efter ca 1 år hämtade jag mig och började njuta av dottern. Var hemma med henne i 2,5 år innan hon började på föris för att verkligen knyta an och njuta (vilket jag då gjorde till fullo) I samma veva blev jag oplanerad gravid igen och jag var otroligt orolig för hur allt skulle gå med en bebis till. Ville bara spola fram tiden och få en 1-åring direkt.. MEN när min andra dotter föddes var det såååå annorlunda! En helt magiskt (men såklart smärtsam) förlossning och sen en bebis som bara var så himla självklar från första stund. Storasyster älskar sin lillasyster och någon tvåbarnschock har inte alls infunnit sig. Tvärtom är jag helt överväldigad av känslan och tillfredsställelsen i att vara tvåbarnsmamma. Nu sitter jag här med en 3-åring och en 3-månaders och är in i själen lycklig över dessa två. Nu däremot längtar jag efter en till graviditet, förlossning och spädistid. Dock osäker på om det är ett till barn jag önskar mig eller bara ovanstående. Är rädd för att inte känna mig nöjd ens efter 3 barn… Skulle bara vilja känna mig nöjd med mina två fina tjejer och inte längta efter fler. Att ens kunna bli gravid och få ett friskt barn är inte en självklarhet.. Gah!

  8. Det är så smidigt och förhållandevis enkelt med ett barn. Hade några tankar långt inne att det hade ju varit ”skönt” med ett barn. Men, det var ändå aldrig något alternativ. Jag ville definitivt att min stora skulle ha ett syskon. Tanken var att tre år kunde bara lagom att ha emellan, men det blev 2,5 år. Och oj! Oj, så fantastiskt det är (även om man vill slita sitt hår vissa dagar)! Kärleken och samspelet dem emellan är helt underbart att få ta del av (nu 1 och 3,5 år gamla).

  9. Förstår vad du menar! Själv tänker jag tanken att jag kanske inte ens vill ha barn. Den tanken verkar vara väldigt främmande för många. Alltid tänkt att man ska ju ha barn, det gör ju alla andra. Känns märkligt att inte själv längta efter det alls, som de flesta andra i min omgivning..

  10. Jag kände exakt likadant förut. Kunde inte förstå hur man ens kan få ett sug på en till?! Strax efter 2-årsdagen tycker jag suget började komma sakta (för ett halvår sedan). Nu är jag gravid och längtar!

  11. Jag har två barn (5 o 3). Just att skaffa tvåan var aldrig en fråga för mig, mer tajmingen men det jag vill säga är att följa din magkänsla.

    Det är sjukt jobbigt med två barn!!! Om ettan var jobbig så var det tvåan som helt fick oss av banan. Det fanns lixom inte längre något utrymme att ta igen sig på. Det gick inte att sova när bebisen sov (då var ju ettan vaken) och det var konstant fullt ös. När min minsta blev två lättade det lite.

    Nu tyckter jag fortfarande att det var värt det och kommer nog försöka med en trea :). Men gör det inte om du inte känner ”suget” för det är ett jobb värt namnet 🙂

  12. Har en dotter på 9 år och det blir förmodligen inga fler barn än så. Har nyss skaffat två kattungar tillsammans hon och jag, lite syskonsubstitut:-) Visst har det dåliga samvetet för att hon inte fått några syskon funnits där men samtidigt har det inte varit läge (separation och utmattning är delorsaker) men känner nu att det kanske är så här det blir och det är bra så liksom. Man vet liksom aldrig ändå hur nåt blir.

  13. Jag har alltid varit en med stort behov av både egentid, sömn och träning. Vår dotter är nu 10 mån och tills nu har jag känt NEJ inte en nyfödd igen, då har hon ändå sovit väldigt bra från start.. nu har suget börjat smyga sig på hos både mig och mannen ändå, det vore magiskt att ge henne ett syskon att vara nära hela livet.. 🙂

  14. Jag vill inte ha fler barn.
    Vi har en pojke på 2 år och jag är SÅ nöjd med det. Jag orkar inte, vill inte eller har någon större lust till att gå genom en graviditet, förlossningen och spädbarns tiden igen. Jag tänker inte heller skaffa ett syskon till vår son bara för att det är ”synd” om honom om han inte får några syskon. Jag orkar helt enkelt inte är rent för egoistisk för att ha fler barn.
    Vår pojke är givetvis det bästa vi har gjort här i livet, MEN vi är så nöjda. Och jag är så tacksam att både jag o min sambo känner samma inför detta.

  15. Vi har två barn, en treåring och en tvååring och nu väntar vi tvillingar. Jag har vuxit upp i en syskonskara på fyra, och det är helt fantastiskt. Än idag har vi alla en jättebra och nära relation, ses ofta och hörs av nästan dagligen. Möjligheten att få ha syskon är värt alla sömnlösa nätter. Nu leker dom dessutom massor med varandra, så på ett vis blir det ju enklare! 👍

    Har en kompis som är ensambarn, hon får ta alla beslut gällande föräldrarna själv, har ingen att bolla med, planerat en begravning av mamman helt själv mm. Jag tror att det är en styrka att vara minst två syskon!

  16. Vi visste redan från början att vi ville ha minst två barn, och ganska tätt. Men det tog mig ett år efter att första kom innan jag var sugen på en till. Nu efter andra är jag sugen på en tredje redan när bebis är 3 månader. Men samtidigt känns det ännu viktigare för mig att få tillbaka min kropp innan vi kör igen. Så även om suget finns där har vi bestämt att avvakta några år. Och finns det fortfarande ett sug och en längtan när bebis är 3-4 år då försöker vi igen.

  17. Är glad att du lyfte den här frågan.. min första dotter är två månader äldre än Edith. Jag är såå kluven om syskon! Vet inte om jag själv skulle orka vara en tillräcklig mamma till fler barn och samtidigt kunna ta hand om mig själv och mina intressen. Önskar så att vår dotter får ha syskon men är det värt det? Jag tror själv inte jag passar in i mamma-mallen och behöver rätt mycket tid till mig själv och min och sambons relation. Första året som föräldrar var kaos, min sambo var inte redo för 5 sekunder att bli pappa och nu försöker vi alla återhämta oss från allt som det innebar. Bara tanken att gå igenom det första året igen får mig att få panik inombords, men även en stor längtan att få vara gravid igen och uppleva allt en andra gång. Majoriteten av alla mina mamma-vänner är inne på sitt andra barn och det påverkar enormt!! Jag är så kluven över detta! Så rädd att göra fel val. Just nu pluggar jag så det är inte aktuellt förrän om minst 4 år, då känns glappet lite stort att börja om och ha 5-6 år emellan 🤔

    1. Oh herregud du beskriver ju mitt familjeliv på pricken. Pappan var verkligen inte redo när barnet kom. Vill att dottern ska ha syskon men skulle inte klara den här resan själv igen.

  18. Jag var så säker på att det inte skulle bli fler efter en vidrig första förlossning att jag gav bort grejerna. Efter 3år kom dock ett (planerat) syskon, sen var jag helt klar i många år tills jag nyligen blev lite sugen på en 3:a. Nu känner jag mig för gammal och trött för en 3:a men annars hade det troligen blivit ett till. Lusten kommer efter ett tag!

  19. Jag tänker att jag kanske bara vill ha ett barn..! Om inte annat kan man alltid skaffa sig en sladdis om man blir sugen på ett till 🙂 och vem vet, helt plötsligt kanske man står där med 3 barn! Tror inte man ska bestämma sig och utgå från det utan ta det som de kommer. Det kanske fullt tillräckligt med ett barn i de livet man lever nu och får frågan men senare kanske det finns utrymme för ännu ett barn! Framtiden är alltid svårt att förutse.. Njut av ett barn, den omställning de ger i livet/vardagen och sen märker er familj vad som passar senare 🙂

  20. Jag förstår precis vad du menar och hur många barn man vill ha är helt upp till sig själv. Jag skulle dock vilja kommentera att du skriver att man inte kan garantera att man får ett friskt barn. Jag har en syster med ryggmärgsbråck (som även fick en hjärnskada vid 2 års ålder) och en systerson som fick diabetes vid 2,5 års ålder. Med ett barn som inte är fullt friskt kommer man uppleva mer sorg genom livet, men man kommer älska dem precis lika mycket som ett friskt barn 😊 Kram! ❤

  21. Min man och jag har valt att inte ha barn alls, men vi har vänner som valde att ”bara” skaffa ett barn. De tyckte det räckte gott och väl. Det finns ju också fördelar med att vara en liten familj. Ni kan fokusera till 100% på ert ”enda” barn. Huvudsaken att ni inte gör vad ni känner förväntas av er, utan följer era egna hjärtan och gör precis så som ni själva känner att vi faktiskt vill. Skit i vad alla andra tycker och gör! Det ska alltid tyckas så jäkla mycket hur man än gör <3

  22. Jag har en dotter på 1,5 år och som det är nu vill jag inte skaffa fler barn, men känner mig samtidigt kluven i frågan. Det vore fantastiskt att få ge vår skatt ett syskon, men efter vår förlossning så känner jag spontant NEJ. Gå igenom det här med sömnlösa nätter igen men ett till barn (vårt barn vaknar fortfarande flera gånger varje natt och jag känner mig lite smått psykiskt sjuk av sömnbristen) och känner återigen NEJ. Det behöver ju inte bli lika med nästa barn, det kanske funkar mycket bättre eller till och med sämre på sömnfronten. Men jag känner mest press från omgivningen att skaffa fler barn, som att det är självklart. Eftersom vi nu har skaffat ett barn så är det nästan som att omgivning står bredvid och hoppar jämnfota och frågar sig själva ”när kommer nästa barn då!?!?”.

  23. Min son är 4 månader och just nu Känner jag att det räcker 🙈 varför frivilligt ge sig in sömnlösa nätter mm när man inte måste? Men är ganska övertygad om att det kommer ändras när han blir äldre och bebistiden verkligen är över. Fascineras av stora familjer och kan på ett sätt önska att jag både ville ha 4 barn och skulle klara av att bära och föda men det känns som en omöjlighet. 😂 ett syskon tätt inpå blir det iaf inte!

  24. Jag hade en lättare förlossningsdepression med första barnet och sen var jag så trött tills hon var ca 2 år. Men då började hon och jag sova bättre och jag började se att jag nog var lite sugen. Jag och pappan diskuterade detta en restaurangkväll när hon var 2 år och 2 månader och bestämde oss för att vänta lite till men köra med ”säkra perioder” och inget skydd. 2 månader senare var jag gravid 😀Absolut inget jag ångrar men även denna gång fick jag en förlossningsdepression och pappan också någon sorts kris så vi skiljde oss. Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta mer än att det är viktigt att båda vill och att man inte ska göra något för att det förväntas att man ska ha fler barn. Och man ska aldrig ställa frågan ”när får x ett syskon då?”.

  25. Jag vill inte ens ha barn över huvud taget. Alla säger alltid ”vänta du bara något år till så ska du se att du ändrar dig”, men jag tror inte det. Alla tar för givet att man ska ha minst två barn, men varför det egentligen? Sen tror jag inte heller på att skaffa fler enbart för att den första ska få ett syskon. Syskon innebär inte automatiskt bra relationer, vi är många som inte ens har kontakt med våra syskon.
    Så jag tycker verkligen att ni ska gå efter vad som känns rätt för ER!

  26. Kände exakt som dig när sonen var kring året. Hade haft en tuff graviditet och förlossning och var inte det minsta sugen, men när sonen blev 1,5- 2 år ändrades det och jag blev ist jätte sugen på att uppleva allt igen. Dessutom är jag ju själv enormt tacksam över mitt syskon så jag hade nog gått emot mitt osug och ändå satt ett syskon till världen om suget inte hade kommit. Känns som ensambarn är så ensamma.. Men nu fick vi ju sug. I dag är sonen 2,5 år och jag är gravid i vecka 29 men lillasyster. Längtar så! Även om jag fortfarande inte kan föreställa mig att jag kommer älska henne lika mkt som första men vet att jag kommer göra det när hon är här såklart. <3 Ska bli så roligt att se syskonen tillsammans!

  27. Jag kände nog precis tvärtom efter första barnet. Jag visste att jag ville ha fler, jag hade alltid tänkt att jag skulle ha två barn – en kille först o en tjej sen (ödmjukt o inte alls specifikt önskat 🙄), med ca två år emellan.
    Men efter första så var jag till en början väldigt nöjd. Han var allt jag någonsin önskat och ville ha, så pass att kärleken till och från honom räckte för mig, så jag separerade med pappan. Men när sonen precis fyllt 3 år, träffade jag min drömman. Det blev en självklarhet att skaffa fler barn – fort, så det kom en lillasyster när första var 4,5 år. Efter den graviditeten kände jag mig inte alls ”nöjd”, men var väldigt rädd att jag aldrig skulle känna mig färdig, och jag ville inte stå där med 10 ungar… Det kom en tredje, en lillebror när mellantjejen var 2 år. Det har varit riktigt tufft emellanåt, men det känns så klart värt det.

    Jag har själv två storasystrar, men är en sladdis så de är 10 och 13 år äldre än mig. Vilket har gjort att jag vuxit upp som ensambarn, men har idag som vuxen en fantastisk syskonrelation till dem.

    Jag tror helt på att följa sitt hjärta o sin magkänsla. Man vet någonstans där inne precis var man vill och vad som blir bäst! 😁

  28. Här hela tiden varit inställd på två barn. Även om det tog mååånga ivf-försök att få vår första flicka. Som också hade ett riktigt tufft första år där hon bara skrek och skrek och aldrig sov och aldrig gick att lägga ner. Men hur tufft det än var visste vi att vi ville lägga mycket tid och pengar på syskonförsök. Nu verkar det som att första syskonförsöket med ivf har funkat och det blir ca 2 år mellan barnen om lilla fröet sitter kvar. Vi vågade inte heller vänta eftersom det tog så lång tid att få första barnet. Många års kamp.

  29. Förstår dig och din känsla.
    Jag fick en depression efter mitt första barn föddes och kände rätt länge att jag inte alls kunde tänka mig fler. Men när hon blev ett och det plötsligt kändes som att hon blev så stor och man inte hade nån liten bebis längre så kom suget rätt så fort! Blev gravid direkt och det blev 1 år och 10 mån mellan dom. Precis om mellan mig och min äldsta bror (har 4 små bröder). Sen kände jag starkt att jag ändå ville ha en trea men inte behöva ”börja om” sen utan vi körde på direkt och det blev precis 2 år mellan andra och tredje barnet. Så vi har tajt mellan alla och det har varit riktigt tufft emellanåt hittills (yngsta är bara 6 mån än) men redan nu känns det lättare när minsta blivit lite äldre och inte skriker så mkt som i början osv.. 2 åringen har börjat prata och leker tillsammans mer 4 åringen. Ser nu mest bara framåt och hur vi får skörda frukten av det vi sår nu med tre små barn tätt 😊

    Dock känner jag ibland (rätt ofta i perioder) att jag saknar att kunna fokusera på bara ett barn i taget och ge egentid, men jag vet också att den tiden kommer! Och jag ser hellre att mina barn växer upp med stor glädje av varandra som jag och mina syskon som är tätt i ålder också, det väger över för mig mot det ”negativa” i att ha tätt mellan syskon/syskon alls.

    Kram!

  30. Jag går väl lite mot strömmen här.. vår tjej är 7 månader nu och jag hoppas och längtar verkligen efter syskon. Det tog nästan två år innan jag blev gravid, jag hade svårt att glädjas under graviditeten, hade liksom inställt mig på att leva som ofrivilligt barnlös. Men när hon väl låg i mina armar var det som en propp gick ur och jag fattade att hon faktiskt var här. Jag blev som berusad av kärlek, och om vi lyckas med en till vore det fantastiskt, men inget jag tar för givet. Santidigt kan jag verkligen förstå varför man inte vill ha fler, eller någon alls för den delen 🙂

  31. Jag är 30 och vet inte om jag ens vill ha barn. Men känner en väldig press ifrån ”samhället” och ifrån normer kring hur man ”ska” göra. Men har samtidigt läst att fler människor än någonsin aktivt väljer ett barnfritt liv. Man ska såklart göra det som känns rätt för en själv men det är inte alltid så lätt att stå emot alla krav. Därför tycker jag det är befriande med folk som aktivt väljer att inte skaffa barn och som står starka i sitt beslut.

  32. Vet inte ens om jag vill ha barn. Jag är 35 och har egentligen aldrig känt den där längtan folk pratar om. Har tänkt att den kommer, alla säger ju det. Du kommer känna när du är redo.. Det har fortfarande inte kommit, snart börjar det känns för sent. Min pojkvän vet inte riktigt vad han vill. Har precis som du säger lite dåligt samvete, eller nån konstig känsla kring detta. Man borde väl vilja? Det är mycket press ifrån samhället, vänner och kollegor kring detta. Frågor om ålder, önskan om barn och planering för framtiden. Jag känner mig lite egoistisk som är nöjd som det är. Samtidigt som jag är rädd för om jag skulle bli med barn. Tror att den påfrestningen med graviditet, småbarnsår och sömnlöshet skulle ta hårt på mig. Jag har kämpat med depression det sista året och vill inte riskera min psykiska hälsa. Låter kanske sjukt. Men jag vill leva mitt liv, för mig och göra det som jag mår bra av utan krav utifrån.
    Stort tack till dig Fia, brukar se dig ibland här i Sjöstan :). Älskar hur du tar upp viktiga ämnen på ett enkelt sätt och att sätter ord på känslor som man går och tänker på. Kram ! Ha en fin söndag !

  33. Jag visste att jag ville ha minst två barn med samma pappa av den anledningen att jag har själv inga hel syskon, alltid känt mig lite utanför det där. Så de va min anledning. Min sambo ville inte ha fler efter första, men jag fick med honom som tur är. Kände panik över att inte få ge mitt barn ett syskon.

    Nu är jag däremot väldigt nöjd med mina två flickor! ❤️

  34. Jag är uppvuxen som ensambarn och har haft mycket ekonomiska fördelar med det och inte behövt anpassa mig till något syskon med aktiviteter eller dyl. Men att inte haft ett syskon och dela allt med har alltid varit en stor tomhet. Oavsett hur nära relation med föräldrar och vänner så är det inte samma sak. Semestertider var alltid osäkra, vem man skulle vara med, vem som var hemma, vilka mina föräldrar ville umgås med osv.

    Det var uteslutet att jag skulle ha ensambarn, för oavsett vad som händer med mig eller omgivningen så ska de ha varandra.

    Sen hatar jag att vara gravid, känner mig inte ikopplad i kroppen, blir otroligt dålig av graviditeter och sjukskriven, tät kontakt med sjukvården och egentligen bara väntar på att överleva skiten.
    Som ambitiös karriärs kvinna blir jag också stressad av att sakna jobbet och att fortsätta framåt och speciellt när man är Mammaledig, för då vill jag verkligen vara 100% mammaledig och in the moment och samtidigt så strävar jag efter framstegen på jobbet.

    Men det är en kort tid. Jobbet kommer finnas när dom är större, utveckling kommer alltid att behövas. Och vår tid och vår relation kommer alltid att finnas och de kommer att ha varandra.

  35. För oss tog det typ 3 år innan vi började känna oss redo för ett till barn. Nu har vi en som är 5 och en som är 14 månader. Såhär i efterhand så kan jag känna att det blev lite för långt emellan för de har inte så stor glädje av varandra som man kan se andra syskon ha som det är tätare mellan.

    Nu brottas jag med tanken på om vi ska ha en trea eller inte. Vissa dagar vill jag ock vissa dagar vill jag absolut inte. Just nu tror jag inte jag skulle orka varken fysiskt eller psykiskt men samtidigt så vet jag av egen erfarenhet vad roligt det är med fler syskon.

    Innan tvåan kom, när ettan va sådär ett år så va jag inte heller sugen. Men det ändrades ju större hon blev och ju mer självgående hon blev.

    Tycker absolut inte det finns nåt rätt eller fel. Man ska göra som man själv vill. 😊 Suget kommer nog ändras många gånger.

  36. Alltid drömt om tre barn. När första kom blev jag ”mätt”. Hon var så.. fullkomlig. Allt jag önskat mig. Jag kände verkligen inget behov av syskon, men visste att för hennes skull skulle jag vilja ha det någon gång. Tre tänkte vi skulle vara en bra åldersskillnad, men jag undrade om jag skulle bli sugen på barn så tätt… men vi råkade bli gravida och fick drygt 2 års mellanrum. Helt fantastiskt! Bästa överraskningen någonsin. Jag är nöjd och åh så kär i mina flickor! Men jag vet att någon gång vill jag ha en trea.

    Jag har inga syskon. En stor sorg för mig eftersom jag är ensam om att ta hand om min pappa som har psykiska problem. För mig var det därför helt självklart att försöka se till att mina barn inte skulle bli ensambarn. Nu är det min uppgift att ge dem en bra syskonrelation istället, så att de alltid har varandra.

  37. Jag kände inget behov av fler barn förens sonen var 2,5 och var blöjfri, ganska självständig och sov hela nätter. Sen gick det snabbt att bli gravid när vi kände sug för det vid 2,5 år så nu blir det syskon med knappt 3,5 års mellanrum.

  38. Alltså, har en dotter på 8 månader och var sjukt kaxig innan på att vi självklart ska ha två st, TÄTT! Eftersom jag själv är ensambarn och vet hur mycket jag önskade mig ett syskon när jag var mindre, men just nu känner jag bara ”stopp!”. Får panik och blir nästan arg när folk frågar när det är dags för syskon eller pikar en. Men nej, OM vi nu skaffar ett till barn, då gör det inget om det dröjer lite 🙂 är rätt nöjd med livet just nu och vill verkligen känna mig redo att gå igenom hela första året med en liten bebbe med allt vad det innebär.

  39. Jag har en son på snart 7 månader och jag och min kille känner oss nöjda med ett barn och som det känns nu kommer vi inte att skaffa fler.
    Följ din inre känsla och strunta helt i vad alla runt omkring tycker och alla dessa ”mallar” för vad man SKA göra.
    Jag resonerar som så att ska vi skaffa ett till barn i framtiden så är det enbart för att vi genuint vill det och inte bara för att vår son ska få ett syskon.
    Hejja dig och tack för alla pepp du ger genom dina sociala kanaler 😊🌸

  40. Har en 1 åring och för mig har det varit självklart hela tiden att skaffa flera barn, ett eller två syskon till vårt barn. Jag längtar till en till graviditet och förlossning. Även om förlossningen är tuff är det den häftigaste, mäktigaste och mest underbara upplevelse i mitt/vårt liv. Just nu är min känsla så här: längtar till att få uppleva graviditeten (längtan och pirret) och första mötet med sitt barn igen, den nyfödda tiden. Samtidigt som jag inte känner mig redo för ett syskon och allt vad det innebär 😊 Vill ge lite mera tid till vår son. Så summa summarum: jag längtar samtidigt som det inte känns aktuellt än.
    Och såklart är det helt okej att inte vilja ha flera barn 😊

  41. Innan jag fick barn ville jag ha syskon tätt inpå, och gärna tre barn. När min dotter föddes ville vi inte alls ha syskon. Vi kunde ge henne all tid vi hade! Senare vart vi mer sugna, men frågan om syskon dök upp under första året. Vi har nu 4,5 år mellan barnen, perfekt tycker vi! Dottern fick mycket egentid med oss, även sonen får det nu när storasyster hellre leker med kompisar än oss 🤣

  42. Jag är inte ens säker på att jag ens vill ha ett barn 🤔
    Känns lite konstigt då samhället är uppbyggt på att man ”ska” skaffa familj.
    Jag är 36 år , singel och egentligen ganska nöjd med det. Men samtidigt får jag lite dåligt samvete att jag inte har någon längtan efter barn.. Kanske kommer senare 🙄

  43. Nu är ju min lille visserligen bara fem månader men jag känner precis som du! Är så himla nöjd med honom och faktiskt väldigt osugen nu på att köra hela grevidgrejen etc igen. Det kanske ändras, men annars vill jag tro att det blir toppen både för oss föräldrar och Leo att ”bara” vara vi tre.

  44. Jag håller med dig. Min son är 8 månader och jag vill inte ha fler barn, inte just nu. Tror inte att det kommer ändra sig men vi får se.
    Jag upplever att många runt omkring förutsätter att jag ska skaffa fler bara för att jag har en. Men jag känner mig klar, vill inte vara gravid, vill inte föda igen och jag tyckte att de första 4 månaderna var skittuffa. Jag vet inte hur och om jag skulle orka ta hand om min son samtidigt som jag ska ta hand om en liten bebis.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

20 hälsosamma saker jag gör hela tiden

ptfia00
01. Väljer aktivt om jag ska lyssna på något när jag går/åker eller vara i tystnad för att inte utsätta mig för nya intryck konstant.

02. Övar på att göra saker direkt istället för att skjuta upp det till sedan (som jag är expert på men inte gillar).

03. Reflekterar över mitt andetag och påminner mig om att andas genom näsan.

04. Prioriterar alltid att promenera så fort tillfälle ges.

05. Dricker mycket vatten varje dag.

06. Jag tittar på min kropp med ett vänligt öga och dömmer den sällan.

07. Jag väljer gröna juicer ute.

08. Jag ser till att få frisk luft varje dag. Oftast genom att cykla till och från jobbet och någon promenad om dagen.

09. Använder tandbyglar varje kväll. Fuskar kanske 1 gång av 50 vilket gjort att mina tänder mår bättre än någonsin innan. Mindre tandsten och mindre irritation i tandköttet.

10. Tar nästan alltid trapporna. Undantag när jag bär på någon tung väska eller så.

11. Jag äter sällan kött.

12. Jag sätter mig alltid en stund i soffan på kvällen och dricker te för att varva ner. Även om det blir senare än jag tänkt så prioriterar jag den där stunden att bara få vara en stund.

13. Gör någon rörelse varje dag för att sträcka ut. Fäller framåt och hänger, sitter på huk, stretchar nacken, cirkulerar armarna, gör tåhävningar eller liknande.

14. Får och ger mycket närhet till min familj.

15. Dricker en juice eller smoothie med frukt, grönsaker och bär nästan varje dag.

16. Pratar aldrig i termer om ”hur stressad jag känner mig” eftersom jag tror att det snarare ökar stressen.

17. Cyklar överallt med några få undantag.

18. Rullar på foam rollern ofta.

19. Väljer bekväma skor för att ha möjligheten att gå.

20. Går aldrig och lägger mig hungrig.

  1. Vad imponerande att läsa den här listan, den gör mig riktigt glad och är precis sånt jag jobbar med att få in mer och mer i livet. Just nu är mindfulness extra viktigt för mig och något jag försöker dela med mig av.

  2. Läste att du sällan äter kött. Hur gör ni hemma då? Är din man med på det?

    Min man älskar kött så vi äter oftast det, korv, kyckling, nötfärs. Men jag är o har alltid varit sugen på nya saker. Så som vegetariskt, vegansk,fisk.. men min man vägrar =D tänkte om man kan äta olika när man har barn? Vad tror du? Har du några tips? =)

    1. Min man älskar också kött men har accepterat att vi behöver äta mindre än vi gjort och att jag inte vill äta lika mycket. Ibland äter vi vegetariskt och ibland gör jag halloumi eller liknande. Vi erbjuder Edith det vi äter och vi kommer undvika att sätta etiketter på maten så länge vi kan. När vi äter kött så pratar jag inte om att jag inte tycker att det är så gott utan då äter jag det med henne på ett så naturligt sätt som möjligt pga vill inte göra det till något märkvärdigt. Får se hur vi förhåller oss till det när vi blir större. Tänker att man kan laga tex både korv och halloumi, servera båda utan att kommentera det så tar man det man gillar. Får se hur det utvecklas 🙂 Kram!

    1. På olika sätt. Märker direkt att jag blir tung i huvudet och trött när jag t.ex. inte får till vardagsmotionen eller inte har varit ute i friska luften en dag. Upplever att jag sällan är sjuk (såklart svårt att veta exakt vad det beror på), märker att jag får mer energi osv. Mitt tandkött är friskare och har mindre tandsten enligt tandläkaren pga byglarna. Upplever att jag sällan är stressad pga har fokus på annat håll, kan inte sova om jag försöker somna hungrig så ser till att äta osv. Ungefär så. Hojta om det var någon specifik punkt du tänkte på 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Podcasten Ofiltrerat: Isa Tengblad

I veckans avsnitt av min podcast Ofiltrerat möter jag artisten Isa Tengblad. Vårt samtal kommer att handla om det mörker som Isa gått igenom i det dolda sedan hon var tonåring, samtidigt som hon presterat inom ALLT i hela livet har hon kämpat med sin artistkarriär, blivit granskad och satt enorm press på sig själv. Hon berättar om det som psykologen klassade som ortorexi, utbrändheten, panikångesten och framtidsdrömmarna. Vi pratar om det faktum att man inte automatiskt tjänar miljoner för att man är en kändis eller artist och Isa berättar om sin vågade steg att starta eget skivbolag. Ett avsnitt med fokus på psykisk ohälsa, pengar, driv och förståelse för att det viktigaste man kan göra är att ta hand om sig själv.

Isa podd 2
Lyssna där poddar finns eller direkt här nedan!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Diabetesgalan och hej!

ptfia diabetesgalan0-4
ptfia diabetesgalan0-5
ptfia diabetesgalan0-9
ptfia diabetesgalan0
Hej! Jädrar vad de senaste dygnet har gått i ett. Från att jag satt i sandlådan med Edith igår eftermiddag så är det lite som att tiden sprungit. Jag och min projektledare Elin skulle på Diabetesgalan så kom hem och började göra mig i ordning. Har säkert nämnt hur dålig jag är på att fira saker så jag tog mig i kragen och köpt en sådan där riktig champagne med riktigt små bubblor. Orimligt mycket pengar men tänker att vi ”klumpfirar” allt som jag och Elin gjort i företaget sedan hon började för två år sedan. Smsade bilden ovan till Kim som snapade iväg den med medföljande text till våra vänner.

Jag och Elin kom iväg till galan och vi hade båda fått låna kläder av Valerie. Har sällan känt mig så fin som jag gjorde igår. Och bekväm! Det var som att ha pyjamas på sig! Var inte beredd på att det skulle bli så mycket känslor men jag fick flera gånger bita mig i tungan för att börja fulgråta. Om ni inte sett galan så gör det – så bra och mycket viktig information. Vet du vad du ska göra om någon med diabetes insjuknar akut och blir låg eller hamnar i koma? Läs mer om diabetes.se. 

Nu kommer snart dagens sista möte sedan får jag äntligen komma hem till Edith. Har längtat lite extra efter henne idag. Vill gosa ner mig och kramas länge! Snart helg också. Mina föräldrar kommer och ska vara barnvakt till Edith på lördag för att jag och Kim ska få gå på dejt. Har vi bokat något att göra? Nej. Har ni några förslag? Kram på er!

  1. Vad strålande vacker du var på galan!
    Dejt-tips: museum och tex Fotografiska är mysigt, Etnografiska har en utställning som heter ”Feathers” som är vacker.
    Restaurangen Sakura där man grillar sin egen mat på en liten grill i bordet är ett väldigt dejt-vänligt ställe att äta på.
    Eller någon aktivitet, tex ridning (som vid er förlovning?), bowling, chokladprovning…
    Ha en mysig dag/kväll❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

I annonssamarbete med PAULúNS

Hej linsflingor, hej!

ptfia pauluns-14
Jag vet att man ofta skriver ”äntligen” när det kommer till produkter som man längtat efter – och här är det verkligen ÄNTLIGEN!! Jag älskar flingor. Har alltid ätit flingor. Är det något som alltid finns i familjens Sjöströms skafferi så är det olika sorters flingor (när jag var hemma förra helgen så redan Linsflingorna där). Men det är inte så många som är goda. De senaste åren har jag bara ätit några havreringar och de är ju inte ens riktiga flingor. Men så kom linsflingorna! Det är alltså riktiga flingor som är gjorda av linser vilket höjer proteinvärdet men behåller krispet och den goda smaken. Och eftersom det är Paulúns som står bakom dem så är de såklart utan tillsatt socker och med bara naturliga ingredienser.

Jag hade såklart kunnat göra det godaste som finns: Den helt vanliga tallriken fil med flingor men det hade inte blivit så roligt för er att läsa. Därför kommer här två grejer som ni också kan göra med linsflingorna ↓

ptfia pauluns-4
1. Strössla över något gott! En smoothie, din gröt eller gör ett strössel till din nicecream eller glass genom att mixa ihop flingorna med nötter och vanilj.

» Recept på smoothies finns här! 

ptfia pauluns-8
ptfia pauluns-10
2. Baka egna energibars!
Goda som mellanmål, enkla att göra och fulla av näring och energi. Jordnötssmöret går såklart att hoppa över eller byta ut om man är allergisk eller så.

Recept PT-Fias energibars med linsflingor

Du behöver:

2 dl solrosfrön
1/2 dl pumpakärnor
1/2 dl sesamfrön
4 dl Paulúns Linsflingor Hallon & Kokos
1 1/2 dl jordnötssmör
2 msk kokosolja
20 urkärnade finhackade dadlar (ev blötlagda om de är lite torra)

Så gör du:
Ca 10 energibars

Värm ugnen till 175 grader. Täck en form (ca 20 x 20 cm) med bakplåtspapper. Lägg solrosfrön, pumpakärnor och sesamfrön på plåten och grädda ett par minuter tills att blandningen är gyllenbrun. Rör om några gånger under tiden. Ta ut ur ugnen och låt svalna en stund. Värm jordnötssmör och kokosolja i en kastrull på spisen (medelvärme). Rör tills allt är smält och ställ åt sidan. Ta fram en stor bunke. Häll i den rostade nötblandningen, Paulúns Linsflingor Hallon & Kokos och toppa med jordnötssmörssmeten.

Avsluta med de finhackade klibbiga dadlarna och rör om ordentligt. Lägg över smeten i formen som är täckt med bakplåtspapper. Använd en stekspade för att jämna ut smeten. Lägg en bit bakplåtspapper ovanpå smeten och packa den ordentligt. Det är viktigt att den är väl packad, annars riskerar barsen att smulas sönder när du skär upp dem. Placera formen i frysen i 30 minuter så att smeten står till sig. Skär upp i ca 10 bars. Färdigt!

ptfia pauluns-11
Linsflingorna finns som naturella och med hallon och kokos. De innehåller 25% linser och är så förbaskat goda! Berätta gärna vad ni tycker när ni testar!

» Läs mer här!

Ps. Håll utkik på min instagram @ptfia, tävlar ut en årsförbrukning av Paulúns Linsflingor där nu. ds.

  1. Hej! Jättebra att de inte är sötade med socker! Men vad tänker du om att det är tillsats äppeljuicekoncentrat så att sockerhalten hamnar på 8%?

  2. Älskar linsflingorna!! Brukar äta Paulúns granola, men är nu helt såld på flingorna. Gillar dem med chiafrön bäst 🙂

    Tack för en fin blogg!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Hur skapar du tid för träning?

ptfia bloggers-22
När ska man egentligen ha tid att träna eller röra på sig? En fråga som många ställer sig. Vi undersöker! Skriv ner hur din vecka ser ut. Ta med hur många timmar du jobbar, sover, är med familj/barn/vänner, utövar fritidsintressen, pendlar, pluggar, lagar mat och så vidare.

Fråga också dig själv hur ofta du vill träna samt om du behöver, vill eller måste träna på gym eller om det finns andra sätt att få in rörelse och träning på än de du gör i dag. Se sedan efter var, när och hur du kan stoppa in träning och vardagsmotion. När kan du ha planerade träningspass och när kan du ta dig till jobbet med cykeln, promenera på lunchen och så vidare? Kan du få in långpromenader och kan du förena nytta med nöje?

Vad fungerar egentligen bäst så som livet ser ut just precis nu?

När tränar ni helst? Har ni hittat någon speciell tid som fungerar bäst för er träning och rörelse?

  1. Direkt efter jobbet/skolan, sådär vid 17:30 typ! Har bra energinivå rent kroppsligt vid den tidpunkten, skönt att släppa arbetsdagen genom att svettas OCH man får njuta av världens godaste kvällsmat när man kommer hem 🙂

  2. Har gått promenader och styrketränat ganska många år före våra två barn, viktigt då, ännu viktigare nu, upplever jag. För att må bra och få vara mig själv – och med mig själv. Min kropp, min tid. Nu kommer jag till gymmet 1-2 gånger i veckan och är väldigt tacksam för det, att det funkar med familjelivet. Är mammaledig med lillan och sambon jobbar 6-13. Vi har gummiband och lite redskap här hemma att ta fram vid behov, barnen är gärna med i ”leken”. skogen är vår granne, fint att både springa och gå i. Ibland yoga när barnen somnat för natten. Kram!!!

  3. Jobbar mellan 75-100% och träningen går upp och ner under året.
    Där jag bor finns ingen kollektivtrafik = ska jag nånstans måste jag ta mig för egen maskin eller bil. Har nyss bytt jobb o har lyxen att kunna gå/cykla dit (ca 1,5 km enkel väg). Är ute i alla väder, även om det är -30 så promenerar jag. Försöker gå kvällspromenad med hunden ett par gånger/vecka och även träna 1-2 gånger. Skulle gärna träna mer men jag uppskattar vilan så förbaskat också, därav att träningen går upp och ner hela tiden 🙂 När jag skriver träna menar jag yoga/löpning/styrketräning/cykling.
    Här finns inte heller något fancy stort gruppträningsställe utan jag själv är faktiskt yogainstruktör och håller pass 1 gång/vecka (och som jag önskar att JAG fick gå på ett yogapass nån gång! 😅)
    Tänker ofta att jag borde styra upp o planera träningen mer så den verkligen blir av. Mycket dötid spills tyvärr på annat om kvällarna!
    Kul att läsa om hur andra har det!

  4. Som universitetsstudent på mitt program har vi mycket självstudier och jag kan till stor del lägga upp plugget som jag vill under veckan.

    För mig här det blivit en rutin att ha söndagar som en prepp och peppdag inför kommande vecka. Jag sätter mig ner med kalendern och planerar in så att jag hinner studierna till deadlines, därefter letar jag upp roliga pass på gymmet som jag brukar anpassa efter dagen: har jag mycket tid över? Vilken nivå ska jag lägga träningen på? Hur tror jag min energinivå kommer vara?
    Om jag har en hektiskt dag blir det ett lugnande yoga pass, om jag har en dag med lite tid känner jag efter där och då om det passar med ett 30 min löpning eller om dagen kräver vila i soffan. Jag känner även mig själv ganska bra dag och vet ungefär vilken ork jag har kvar efter en viss typ av aktivitet (träffa vänner, jobba, plugga, gå på föreläsning) och kan därmed ganska bra planera in när lite tuffare träningspass passar bra!
    De dagar jag inte tränar på gym blir det en promenad och lite extra tanke på att klämma in vardagsmotion.
    Annars låter jag lusten att träna och röra mig styra bäst! Försöker mer leva efter vad mina känslor säger att jag ska göra än mina tankar, typ ”nu känner jag att jag verkligen har energi att träna!” Istället för ”Jag borde verkligen träna idag pga…”

    Puss och kram det var allt ❤

  5. 1. Morgonträning, jag kör ibland redan vid 5:00 för att hinna innan skola/jobb, tar igen det sen med en eftermiddags-lur om det behövs

    2. Förberedelse förberedelse förberedelse! Lägg fram kläder, ladda kaffebryggaren, bestäm innan VAD du ska göra så när du kommer till gymmet/spåret/yogamattan är det bara att köra

    3. Prioritera. Ta bort ”måsten”. Jag MÅSTE inte baka till fredagsfikat det går bra att köpa ett rör ballerina på vägen till jobbet, strunta i att dammsuga ingen dör om det blir förskjutet 2 dagar. Jag MÅSTE inte gå och fika med mina vänner och det gör inget om jag kommer 30 min försent till den där middagen…

  6. Provar att komma igång med löpning efter en knäfraktur så då har jag ett schema (40 min) som jag följer 3 gånger i veckan. Bor brevid skogen så det passet tycker jag om att göra på morgonen. Styrketräning gör jag i förbindelse med jobbet då gymmet ligger på vägen dit. Jobbar heltid,schemalagt (dag, kväll, natt, helg).

  7. Morgonträning!! Är alltid på gymmet när det öppnar vid 06 och har därmed avklarat träningen till 07 och hela dagen kvar! Hittade så många fler timmar på dygnet när jag upptäckte att man kan gå och lägga sig vid 21 och skippa de sista timmarna av dagen när man bara kollar serier/inte gör något vettigt. OBS, viktigt det med ibland såklart. Är en stressad student som har så många i min närhet som ”inte hinner träna”…
    Tilläggas bör att jag har 5min cykel till gymmet och kan gå upp 5.45 men ändå.

  8. Jag har två barn, en på 2,5 och en sex månader. Maken jobbar mkt utomlands och då är det knappt jag kan gå på toaletten själv. Men går på Mammagympa och rider 1-2 ggr i veckan. Vet att jag mår tusen gånger bättre av att vara ute mer och röra mig men just nu, med dålig sömn och allt orkar jag knappt ta mig utanför dörren. Det blir en spiral rakt neråt helt enkelt…

  9. Jag jobbar heltid och pendlar 2h/dag, har man och 1 dotter. Jag skriver schema för en månad i taget när och vad jag ska träna utifrån familjens schema. Jag skriver in 3 pass per vecka. Dottern går på gympa 1h och då när jag lämnat henne går jag ut och springer under tiden. Så det passet är stående i schemat. Just nu kör jag bara löpning och hemmagym.Känner att jag inte har tid att ta mig till gym/pass/simhallen etc då sådant upplägg tar dubbla tiden med resväg, hämta ut biljett en kvart innan osv…

  10. Klockan är nu 05:16. Om 15 minuter är jag på gymmet och kör 30 min styrketräning, tre basövningar som tränar många muskler samtidigt. Imorgon bitti blir det 40 min löpning.

    Tränar korta pass innan jobbet 4-5 ggr i veckan. På helgen blir det lite längre pass, 60-90 min, oftast på morgonen då också.

  11. Har turen att ha gymmet två trappor ner så nästan som att ha hemmagym 😉 Hehe. Tränar cirka 2 gånger i veckan. Det som känns realistiskt för mig just nu. I övrigt går jag över allt. Till/från jobb, till/från skola, till/från vänner. Blir kanske i genomsnitt 7-8 km/dag beroende på vad jag har för mig. Och så givetvis: massvis med frisk luft!

  12. Jag är ensamstående mamma (på heltid, ej varannan vecka) och skulle gå under om jag inte fick träna. Jobbar 90% och pendlar ca 45 min enkel väg till jobbet. Det var verkligen en aha-upplevelse när jag insåg att ett träningspass inte behövde vara 1 timme för att ge något. Nu kör jag styrka hemma (hantlar, pilatesboll och matta) 3-4 ggr/ vecka ca 20 min varje gång. Ibland i form av något tabata pass. Kör ett rejält gympass på helgen (älskar minisats!) och springer hem från jobbet (8km) 2ggr/ vecka. Löpningen kräver sin logistik med kläder osv. men det funkar med lite planering.

    1. Inspirerande att läsa hur du får till träningen! Du verkar ju göra mycket men samtidigt känns det ändå väldigt överkomligt, eftersom du har smärta lösningar för att få till träningen 🙂

  13. På mitt jobb erbjuds ledarledda lunchpass och jag hade aldrig fått ihop träningen utan denna förmån, pga barn och pendlande make. Jag har dessutom valt att gå ned till 80% för att inte behöva stanna längre på jobbet pga jag tränat en timme mitt på dan. Jag tränar nu ca 4 ggr/vecka (tre svettpass och ett yoga) och precis allt är bättre i och med denna vana. Psyket, orken, tänker smartare, inte ont någonstans, migrän och spänningshuvudvärk har i det närmaste försvunnit. Det går inte att vara utan träningen för min del.

  14. Känner drygt ett år efter att ha fött andra barnet att jag har ont i ryggen och är svag i alla muskler. Därför tog jag mig i kragen och köpte mig ett tio-kort på gymmet idag. Ska bygga upp en stark kropp som orkar mer i vardagen. Tänker mig promenader några dagar i veckan och utöver det ett pass på gymmet, jag börjar med låga krav på mig själv.

  15. Jag har en fråga som du gärna får svara på, antingen lyfta i ett inlägg eller via mail eller kommentar här nedan. Jag skulle gärna vilja ha tankar/idéer/tips på hur man kan komma igång lite mer regelbundet med sin träning när man har mycket ångest. Ibland är det så svårt att motivera sig själv när det mesta är läskigt/ångestframkallande/triggande. Jag undviker gym pga för stimmig miljö, och utomhus kan jag ibland bli rädd för, vad jag tror är, läskiga människor. Träningen är helt enkelt svårt att få till. och ofta känner jag att det jag gör inte duger eftersom det är ”alternativ träning” utomhus, tex promenader, kortare joggingturer och ibland lite övningar på utegym. Vill kunna göra mer. Levla upp. Typ. och sluta vara rädd/ångestfylld när jag tränar. Förut har träningen varit en del som gjort mig mentalt starkare, men nu för tiden är det bara svårt.

  16. Jag går igenom en utmattning just nu och det har gått väldigt upp och ner med träningen. I början var jag fast besluten om att fortsätta träna men jag fick ont i leder, blev ännu mer trött, min kropp mådde riktigt dåligt, leder domnade, osv, så jag fick backa massor. Nu är det yoga och promenader några gånger i veckan och styrketräning en gång i veckan på låg nivå.

  17. Så mitt i prick! Jag blir så stressad över att alla andra verkar få ihop träning. Jag vill verkligen träna, måste egentligen pga skada i rygg och bäckenet. Men hur jag än gör så hinner jag inte få till det. Går upp mellan 5-6, kommer hem 15,30. Då har jag kvalitetstid med barnen. Sen när sambon kommer hem börjar jag/vi med maten. Sen ska det ätas, eventuellt badas, fixas hemma. Nattar barnen mellan 19-20.30, och jag själv vill gå och lägga mig vid 21. Hur gör alla ni andra som får ihop det? Har testat både tidig morgonträning och sen kvällsträning men det funkar bara inte. Vill ogärna stressa mig till träningen (hur lite tid ska det finnas kvar när jag väl jobbar heltid..gulp). Bra jobbat nu andra som får ihop det!

    1. Jag känner så mycket igen mig! Precis samma för mig.
      Så för ett tag sen bestämde jag att jag bara ska göra NÅNTING varje dag. Så nu kör jag 2-4 övningar, 2-4 set, i vardagsrummet varje dag. Vissa dagar blir det längre hemmasnickrade pass och då känner jag mig supernöjd, men även de dagar som det blir 10 armhävningar och 20 benböj x 2, framför Tv:n, så känner jag iaf att jag gör nånting 😊 och ju mer jag gläds åt att jag iaf gjort nått desto lättare blir det varje dag att få in nån liten övning till. Kändes fåning i början, men att köra några små styrkeövningar varje dag gör mer skillnad för min onda rygg och mina stela axlar än jag trodde.
      Sen har jag börjat smygträna med sonen på 2 år. Jag vill inte missa nån tid med honom så att åka iväg och träna, när jag redan är borta så mycket pga jobb, känns inte bra just nu. Men en får in så mycket rörelse i lek. Benen är riktigt möra efter att ha lekt att vi är grodor en halv kväll 😉

  18. Jag jobbar 80% men pendlar 2h/dag, så tidsmässigt som en heltid. 2 barn på 6 och 9 år. De har varsin aktivitet 1ggr/vecka. Min man jobbar heltid, utan pendling och vi har städhjälp 1ggr varannan vecka. Jag tränar på gym 3ggr/v (lö,sö och tis) samt ibland något smått hemma på torsdag (oftast inte). Sen blir det en kvarts promenad från tåg till jobb och en kvart från jobb till tåg. Jag skulle gärna träna stabilt en dag till i veckan på gym, men hinner inte. Springa utomhus i mörkret törs jag inte… 🤷‍♀️

  19. Är föräldraledig med våra tvillingar som snart blir tre månader och har en 2 åring på förskolan ett par timmar om dagen. Just nu är det verkligen himla svårt att få till träning och jag har så dåligt samvete för det, eftersom jag känner på kroppen att den hade behövt lite kärlek i form av rörelse. Axlar och rygg gör ont av all dubbelamning och allt bärande, magmusklerna är fortfarande delade och bäckenbotten är långt ifrån återhämtad.

    Försöker få till barnvagnspromenader och MammaMage övningar ett par gånger i veckan iallafall. Jag hade nog kunnat få till en timmas träning på kvällen om alla barnen somnar i okej tid, men då är jag så slut så jag prioriterar en varm dusch och en liten stund på soffan innan nattracet kör igång.

    Puh. Men det är bara en kort tid livet ser ut såhär tänker jag. Snart är mina bebisar större och det blir lättare att få till vardagen! Kram

  20. Jobbar ca 130-140% + ett antal timmar med bloggen per vecka, pendlar 45 min x2 per dag. Satsar på min thaiboxning och tränar i snitt 11-12 timmar i veckan; främst thai, men även löpning och styrka.
    Har världens bästa pojkvän som även han tränar kampsport och förstår att jag vill lägga mycket tid på det. Hinner tyvärr inte prioritera att träffa vänner eller familj så mycket.
    Helgerna går till att laga matlådor inför hela veckan, handla, tvätta, ärenden, och ca 2 h träning per dag på helgen.
    Veckodagarna blir såklart långa, ofta går jag hemifrån kring 6:30 och kommer hem kring 21.
    Men, för mig är det värt det, eftersom det är träningen jag vill lägga min tid på. Kanske lite extremt sätt att leva, men det är prioriteringar och det funkar för tillfället!

  21. Det här är såklart lyxigt då jag ännu inte har familj och är studerande, men jag bokar in min träning i min kalender och ser till att det är min tid på dagen som jag ger mig för att jag ska må bra. Det kan vara yoga klockan 06 på morgonen eller långpass med en kompis klockan 19.
    Det handlar för mig om att inte se träningen som något extra utan som en otroligt viktig pusselbit i livet och utan den blir pusslet inkomplett. Precis som det hade varit inkomplett utan mina relationer, skola/jobb, resor, mat etc.

    Och – jag tror att det är viktigt, att oavsett livssituation se träningen som ett tillfälle för egentid, en dejt med sig själv eller med någon som en tycker om! Att ta sig själv tid, be om hjälp om det behövs för att få det att gå ihop om den möjligheten finns och hitta ett varför.
    Varför vill/behöver jag träna?
    Utan ett varför blir det svårt att få det gjort.

  22. Jag tänker såhär:
    Jag har inga barn men tanken är väl att få det inom något år. Träning eller rörelser har alltid varit självklart för mig. I min barndom har jag hängt i stallet efter skolan, tidiga morna och sena kvällar. Lika självklart det är som att planera in att äta är det att planera in träning. För mig måste det finnas med x antal timmar träning i veckan för att jag ska vara den bästa versionen av mig själv. Its all about planning, OCH ska du umgås med en kompis träna tillsammans och ta middag/fika efteråt! Är med i klubbar med fantastiska vänner som gör att simning som startar kl 21.00 inte är jobbigt.

    Jag cyklar till jobbet, springer hem, åker med min sambo dagen efter till jobbet och cyklar tillbaka cykeln hem. Friskvårdstimme på jobbet en gång i veckan. Styrketränar med min sambo, kvalitetstid 😀 <3

  23. Jag tror att det inte blir hållbart, regelbundet för att man tvingar sig till gymmet, tror många känner sig tvungna att styrketräna för att det målas upp som det enda rätta men jag skulle säga att alla kan hitta sin träningsform, det behöver inte vara gym, stenhård styrketräning, det finns något för alla i dagens samhälle. Gym, sport, ridning, gruppträningspass, uteträning, powerwalks, lopp, löpning. Endast fantasin har sina begräsningar. Så fort man gör något man brinner för, hoppar ur sängen varje dag för blir det endast hållbart och regelbundet. Träning behöver inte vara att man pushar sig till max, svetten rinner. Man behöver inte tvinga sig till att träna, framförallt inte till gymmet om man inte VILL utan följa det man tycker är kul och göra träning av det.

    Jag rekommenderar boxning på SATS – sjukt bra ALL ROUND träning, både kondition och styrka. Behöver bara gå dit, välja en passande boxkompis och kötta. Inga tankar på att välja HUR man ska träna inför varje pass.

  24. Jobbar hemifrån så varje dag när min man kommer hem stänger jag av datorn och så drar vi och tränar ihop. Underbart sätt att släppa arbetsdagen på.

  25. Jag jobbar heltid och pendlar 2 timmar per dag, länge tänkte jag att jag inte hann träna till vardags. Nu tränar jag flera gånger i veckan vid 19.30. Om jag inte hinner på kvällen tränar jag på morgonen, men då blir det 5.30, snark. Får så mycket energi av träningen att jag inte vill vara utan den utan helt enkelt får prioritera den 🙂 Går lunchpromenader för hjärnan varje dag/på helgen.

  26. Jag jobbar heltid och har två barn på 5 och 8. Min man jobbar sent alla vardagar så jag kommer ALDRIG iväg till gymme på vardagar. Men jag får ändå in träning i min vardag genom att cykla till och från jobbet, totalt 1,5 mil, varje dag (så länge det inte är minusgrader). När det blir för kallt för att cykla kommer jag att hoppa av tunnelbanan några stationer tidigare och promenera ca en halvtimme till jobbet. Försöker även komplettera med styrketräning hemma i vardagsrummet när min man kommit hem och barnen sover. Man kommer långt med en yogamatta och ett par hantlar 🙂 Tack för en bra blogg!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Kom och träna med mig! Söndag 25 november!

Träna med PT-Fia 2
Hur kul! Jag och min projektledare Elin satte ihop det här lilla eventet när vi pratade om att det vore så roligt att träffa er. Det är alltså ett tillfälle för gruppträning som är öppet för alla!

Kom själv eller ta med vänner. Alla är välkomna! Vore så roligt att ses! Har ni frågor så hojta i kommentarsfältet. Kram!

Anmäl dig här! 

 

  1. Hej Sofia!

    Jag är gravid och vill och hoppas på att kunna hålla igång träningen denna graviditet (kunde inte pga komplikationer med förra). Det blir tätt mellan barnen, 18 månader och jag akutsnittades även och har än idag lite svårt med muskelkontakten vid nedre delen av magen. Eller jag har kontakt, men har ingen känsel så är aldrig helt hundra att jag bibehåller den utan får ofta känna en extra gång på magen och suga in lite extra försäkerhetsskull. Hursomhelst, inte riktigt det jag skulle komma in på, utan jag undrar lite om du kan skriva ett inlägg med lite tips på träning under graviditet, bra alternativ, vad man ska undvika osv. Upplever att informationen kring detta (och tiden efteråt) är väldigt vag och hör gärna dina tankar och åsikter! Kram och tack för världens bästa, mysigaste & klokaste blogg ❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

En uppdatering om min hälsa!

ptfia0
Jag berättade ju att min kropp skapade feber förra helgen för att få mig att vila – ett tecken jag tog på allvar och började justera lite. Det går åt rätt håll och idag känner jag att det börjar ge effekt. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad som känns annorlunda men den bästa beskrivningen är nog att jag börjar känna mig påfylld. Det är långt ifrån perfekt men går definitivt år rätt håll. Vad jag har gjort?

Väljer grönt. Hällde i mig en shot med ingefära, spirulina, vetegräs, lime och äpple idag på lunchen. Väljer grönt när jag ska köpa smoothie eller juice ute för att få i mig de där extra vitaminerna.

Lägger mig lite tidigare. Ambitionen är att lägga mig 21 men i verkligheten har det blivit ca 22-22.30, vilket är en liten förbättring mot den senaste tiden 23.30. Ett steg i taget.

Smörjer mig med magnesiumkräm. Har som uppdrag att försöka använda slut på saker i badrumsskåpet inför flytten för att slippa släpa halvtomma burkar och hittade body butter med magnesium, vet inte hur stor effekt den har men tänker att den borde göra något gott.

Började dricka ett järntillskott under min utbrändhet för att fylla på med extra järn (har alltid varit känslig för järnbrist) och har sedan dess fortsatt. Pausar ibland för att se om jag märker skillnad när jag inte dricker den och får börja varje gång eftersom jag märker sådan skillnad. Känner att det är extra viktigt nu när jag knappt äter kött också. Började alltså nu igen.

Är mer noga med mellanmålen. Och försöker att äta mer.

Rör på mig och är ute varje dag. Sprang och tränade på utegymmet idag, promenerade och yoga en kortis igår, funderar på att gå på en mobility-klass imorgon. Är beroende av frisk luft dagligen.

Det jag verkligen känner ett behov av att ändra är sömnen och kvällsjobbandet. Tänker att det kommer att gå hand i hand då Edith börjar förskolan om två veckor (!!!) vilket förhoppningsvis kommer att gå bra vilket innebär mer arbetstid på dagtid, mindre jobb på kvällstid och därmed kunna lägga mig tidigare. Och en sovmorgon varje helg (vi turas om).

Men nog om mig. Hur står det till med er hälsa? Är så fint om ni vill dela med er! ♥

  1. Jag mår bra! Har haft olika symptom på utmattning det senaste halvåret (blev sjuk i utmattning för 8 år sen), yrsel, extrem trötthet, hjärntrötthet och noll träningslust. Men jag börjar må så himla mycket bättre! Utbrott från en dålig relation, terapi, vila och återhämtning har gjort en sån skillnad. De senaste veckorna har jag börjat kunna genomföra skolarbete, känt mig glad och känt lust att börja träna igen. Det tar tid men det går framåt. Kram till dig Fia!

  2. Tack för ett bra inlägg!
    Måendet är bra tycker jag. Men precis som din kropp gjorde så sa min ifrån förra veckan. Fick jäääätte ont i nacken. Kändes som en inflammation i hela nacken så ont och obehagligt. Kunde först inte hitta orsaken men såg sedan sambandet.
    Veckan innan hade barnen haft lovvecka och jag hade maxat in med aktiviteter och socialt umgänge= jag stressade runt hela veckan men omedvetet uppdragna axlar.
    Har sedan dess tänkt mkt på vad jag behöver och mår bra av. Jag har kommit fram till att mkt sömn, daglig utomhus aktivitet, bra mat och någon typ av fysisk aktivitet mår jag bra av.
    Detta ska jag försöka göra mer för att må bättre: njuta mer i nuet med barnen och försöka tänka bort alla måsten ibland, yoga mer, äta mer frukt och smoothies.

  3. Hej Fia!
    Det är överlag bra, känner mig stundtals hängig men dricker thé med ingefära och citron så hoppas det ska hålla immunförsvaret starkt. Äter järn och d-vitamin för att försöka undvika att bli sådär hösttrött.
    Nu är jag på väg till stallet för lite fysiska sysslor i kontrast till förmiddagens pluggande.
    Kram till dig 😊

  4. Din blogg är sä viktig, tack!

    Åh måste googla sådan kräm.

    Kan du skriva om preventivmedel? Om du använder NC, hur tänker du med risken att bli gravid? Vill du dela med dig av ert beslut art försöka skaffa barn ett? Förstår om det är för privat <3

    Jag råkade få en tvåa (nen vi kände att det var okej att ”råka”), men en trea känns inte lika okej. Tycärr har jag därför hormonspiral. Haft typ 3v och är.. i hormonellt kaos.

    Äter mellisar noga, försöker få en promenad i dagsljus per dag och tar järn samt magnesium.

  5. Överlag är nog hälsan rätt bra men jag har sovit för lite i någon vecka nu. En sjuk bebis och för mycket socialt umgänge har gjort mig trött. Jag ska försöka komma i säng tidigare och komma ut i friska luften varje dag. Så hoppas jag på att känna mig piggare snart.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

I annonssamarbete med ALWAYS

Varför pratar vi aldrig om flytningar?

ptfiasamarbete-65
Flytningar! Jag har nästan aldrig pratat flytningar med någon. Mens är inga konstigheter, det pratas det enkelt om, men flytningar det känns fortfarande som tabu. Ändå märkligt eftersom det är en självklar del av livet som kvinna. Vi har ju mer eller mindre flytningar varje dag, ändå tar det emot att prata om det. Någon jag pratade med inför detta samarbetet sa att hon alltid gömmer sina använda trosor med intorkade flytningar för sin man för att hon skäms. Fasen alltså.

Vad har ni för relation till flytningar? 

Innan min graviditet använde jag sällan trosskydd, oftast bara i slutet på mensen eller som ett extra skydd med tampongen. Men många gånger har jag ju reflekterat över att det vore skönt att slippa få intorkade flytningar i trosorna – ändå har inte tanken på trosskydd slagit mig. Oklart varför. Efter graviditeten började jag använda det, främst för att jag hade urinläckage första tiden. Ni kanske minns mitt inlägg om att jag kissade på mig under Vårruset?  

ptfiasamarbete-51
Nu har jag använt det oftare än tidigare, speciellt när jag tränat. Inför det här samarbetet med Always så fick jag en utmaning att använda deras trosskydd ”Singles to go”, som är förpackade i singelförpackningar som bindor brukar vara så de är lätta att ta med sig, i 7 dagar. Även om jag vill embrejsa mina flytningar så är det ett faktum att det kändes skönt att med hjälp av trosskydden få en känsla av rena trosor mot eftermiddagen när man tar bort trosskyddet. Det bästa med trosskydden är att de är enkla att bära med sig, inte tar någon plats och att de är så tunna. 
ptfiasamarbete-48
ptfiasamarbete-69
Flytningar alltså. Ännu en grej kring kvinnokroppen som vi inte vet så mycket om och ska skämmas över. Jag var tvungen att googla på flytningar pga insåg att jag knappt vet något om dem. Är det bara jag? Snabb fakta om flytningar (från 1177) » Flytningarna gör slemhinnorna i slidan fuktiga, håller slidan ren och skyddar mot infektioner. »Flytningar från slidan börjar komma i puberteten, oftast innan den första mensen. Sedan har du flytningar resten av livet, men de minskar ju äldre du blir. Det är olika från person till person hur mycket flytningar man har. » Flytningar är en slemmig, vitaktig eller genomskinlig vätska som kommer från slidan. Flytningarna förändras vid kontakt med luften och får då en ljusgul till brunaktig färg.

  1. Måste skriva en kommentar jag också om att det känns som mycket onödig extra plast med portionsförpackade trosskydd. Hellre ett etuiet som är gjort för det, vilket jag tror (rätta mig om jag har fel) inte finns att köpa?! Du kanske kan be Always att jobba fram ett sånt? Fiffi mår som många redan sagt inte bra av att vara instängd för det ökar risken för svamp och torra slemhinnor.

    Men samtidigt så måste jag säga att det är ett himla fint kommentarsfält som inte innehåller hårda ord och gliringar hit och dit, bara ärliga åsikter.

    Tack för en fin blogg Fia!

  2. Förstår att många kan ha nytta av trosskydd, men tycker också det är viktigt att lyfta frågan ifall trosskydd & fitty är en så välfungerande ekvation rent hälsomässigt. Eller är det bara jag som tänker på hur problematisk kombon är? Trosskydd torkar ut slemhinnorna, stänger in fitty (ökar risk för svamp) & i allmänhet sätter fittys pH-värde ur spel. Tänker att tygvarianter skulle vara betydligt med fitty-vänliga, definitivt billigare & mer ett mer miljömärkning val. Här finns länk till alternativ i alla fall (har ej provat själv än dock så vet ej hur bra 😊): https://imsevimse.se/produkt-kategori/mensskydd/tygbindor/

  3. Nej, nej, nej. Då dåligt för både miljön och fiffi. Fråga en barnmorska och de kommer definitivt att avråda från trosskydd. Trosskydd är så effektiva att de torkar ut även bra fukt. Själv får jag svamp bara av att tänka på trosskydd. Och när vi snackar mensskydd. Testa menskopp och du kommer aldrig mer att vilja använda tampong.

    1. Testade menskopp för ett par år sedan men den fastnade så blev lite rädd. Har inte fått till det bra sedan dess tyvärr. Det är såklart olika vad man gillar

      1. Det blir ju ett vacuum när man sätter in den, så det går inte att bara dra ut den. Man måste ta tag runt själva koppen med två fingrar så att vacuumet släpper. Det är väl det ”grävandet” som kan kännas lite knepigt till en början. Själv har jag det mest för miljöns skull.

  4. Jag läser till läkare och tillbringar för närvarande 4 veckor på gynekologen. För första gången under mitt 24-åriga liv får jag se kvinnors underliv i diverse former – när de föder barn (med alla de kroppsvätskor som utsöndras då), med klimakteriebesvär eller framfall, med blödningsrubbningar i ung ålder eller vid infertilitetsbesök.

    Alla dessa kvinnor har flytningar av olika slag. Vissa naturliga, andra sjukliga eller som vi inom sjukvården säger – patologiska. Det har fått mig att själv reflektera över mitt underliv och mina flytningar. Så härligt att du skrev ett inlägg om det idag! Mer diskussion om underlivet till folket <3

  5. Viktigt ämne! Bra att du tar upp det, men blir lite kritisk till att göra reklam för engångsförpackade trosskydd, då det känns som en ganska onödig miljöbelastning. Det blir ju mycket extra plast tänker jag. Varför inte använda ”vanliga”, men ha dem i en plastpåse i väskan?
    Men, som sagt, bra att du tar upp detta! 🙂

    1. Tänker också på all onödig plast… Är det inte Allways som ibland skickar med ett plåt etui med sina bindor? En sån till trosskydden hade ju varit jättebra så behöver dem inte packas i extra plast:)

      Men att ha trosskydd dem dagar man har lite mer flytningar tycker jag också om. Känns mycket behagligare med torra trosor:)

    2. jag tänkte också på detta, jag kommer inte köpa dessa eftersom det känns så himla onödigt med mer plast. Som någon annan sa så finns det ju fina etuier man kan ha trosskydden i, eller bara i en plastpåse som man kan återanvända. men superbra att du pratar om flytningar, det är ju verkligen inget som borde vara tabu!

    3. Tusen tack! <3 Förstår din poäng! Ämnet är så viktigt att lyfta och prata om, ska fråga Always hur de resonerar kring miljöfrågan och om det går att minska användningen av plast på ett bra sätt. Kan återkomma med svar där. Kram!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Du vet redan det här, men jag måste säga det ändå!

Ptfia blogg 9 5b89024f0145a
Jag är rätt säker på att ni redan vet det här men jag vill ändå ta upp det eftersom det är så lätt att glömma. En kropp kan se frisk ut på utsidan, men vara sjuk inuti. En kropp kan vara överviktig, och ha perfekta värden. En kropp kan vara smal, men ha dåliga värden. En kropp kan se vältränad ut, men inte vara det. En kropp kan kompensera och stötta upp svagheter så den verkar friskare än vad den är.

Det är så lätt att luras av att någon ser ut si eller så. Att ens egen kropp ser ut på ett visst sätt. Vi behöver känna in kroppen. Lyssna på den och inte bara gå på hur den ser ut på utsidan.

Och framförallt sluta döma det vi ser – vet ingenting om vad som pågår på insidan.

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Hur fördjupar man sina relationer?

Anonym skriver: Hej! Jag upplever att många av mina relationer är väldigt ytliga och att det är svårt att gå från bekantskap till vänskap, och vänskap till nära vänskap. Har du några tips för hur man skapar närmare relationer med bekanta och vänner?

Tack för en intressant fråga! Jag kan själv fundera över samma sak. Det viktigaste jag insett om relationer är följande:

Alla relationer kräver underhåll och omsorg.

» Relationer tar slut, ibland utan någon speciell anledning.
» Ibland tar de slut för att det är nödvändigt och ibland har man bara vuxit ifrån varandra.
» Relationer är ett givande och ett tagande, det får aldrig hänga på bara en person.
» Relationer kan inte leva på gamla meriter. Man behöver alltid vårda och vattna.
» Relationer behöver vara kravlösa som i att vissa perioder ses man mer, ibland mindre och det är okej. Men de behöver alltid innehålla empati, förståelse och respekt.

Jag tror att grunden för att skapa en nära relation handlar om att våga öppna upp sig. För att komma nära behöver man dela något och det är nog lättast att gå till sig själv. Om jag delar något och visar att jag ger mitt förtroende genom att dela något personligt, så kommer jag med största sannolikt (om det är ett vettig person) att få samma sak tillbaka. Och vi behöver fortsätta dela för att fortsätta vara nära. Jag upplever att en del relationer får åka någon typ av gräddfil för att man t.ex. är släkt och då automatiskt känner varandra och inte skulle behöva jobbas på, men för mig är det självklart att man inte automatiskt har en nära relation bara för att man är släkt, familj eller barndomsvänner.

För att fördjupa sin relation så tror jag också att man behöver ge sig hän och verkligen lära känna varandra, i vart fall i början. Och då behöver man ge varandra tid. Tid till att prata, fråga, upptäcka och utforska varandra som människor. Tid till att göra saker och göra ingenting. Och modet att dela tankar och känslor.

Vad tänker ni om det här? Några tips på hur man kan fördjupa sina relationer?
  1. Så intressant att detta.ämne kom upp. Jag och min syster (även min bästa vän) pratade om detta senast igår. Vi har gått igenom mycket tillsammans och i perioder varit mer nära än andra. Vår relation är öppen och ärlig och nu för tiden mer rak. Båda går i terapi och vi bearbetar gammalt och utvecklas framåt. Vi jobbar på vår relation för att behålla vår närhet. Vi har varandra som bollplank även för hur man kan tänka i andra relationer. Det är både tufft och härligt att våga! Giraffspråket är något som vi jobbar med. Ett empatiskt, fredligt sätt att kommunicera – Kan rekommendera det till alla.

    Egentligen borde det vara väldigt naturligt att man jobbar på en relation, precis som med träning så blir man ju bättre om man tränar. Vågar man vara öppen och rak på ett empatiskt sätt så tror jag att man vinner mycket.
    Jag och min sambo har gått i parterapi för att få hjälp, det var guld värt. Undrar varför inte fler gör sånt, det är ju ett bevis på att man vill satsa.

    Kan man inte vara öppen och sig själv i en relation av rädsla för att mista en person så kanske man bör fundera på om denna person verkligen är rätt människa att ha i sitt liv. Det är ju ett väldigt fint bevis att dela både bra och dåligt med sina nära. Vågar man satsa så kan man vinna 🙂 sedan kommer det alltid att falla bort människor längs vägen för att de inte är rätt.

    Jag har samlat på mig några djupa relationer längs vägen i livet med vänner och min sambo. Dessa människor gör jag mitt yttersta för.
    Ytliga relationer lägger jag inte samma energi på och så får det vara – det är ok!

  2. Jag tycker det är svårt och intressant. Satt just och pratade med min man om detta. Vissa relationer prioriterar jag mer och sen finns inte tid över till alla. Kravlösa relationer är enklare att umgås med, när det krävs mer planering för att ses, att man är osäker och sätter högre ribba än att bara ses över ”en kopp kaffe”, då det helt enkelt blir ett projekt att ses, då blir det inte av. Tråkigt, men är min verklighet just nu, sen som du skriver är dett ett givande och tagande, tar inte heller den andre parten kontakt, blir det inte av.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

En dag i bilder: Torsdag

ptfiablogg
Det är torsdag och klockan är 07.42. Jag ska precis äta frukost och förbereda det sista inför att åka till kontoret. Kim hade gjort äggröra och smoothie.
ptfiablogg-2
Kl. 08.35: alarmet ringde precis när jag cyklade i hög fart över Danvikstull. Stannade ÄNDÅ för att ta en snabb bild eftersom jag ju bestämt att bilderna till det här inlägget skulle vara tagna på pricken när klockan ringde.
ptfiablogg-3
Kl. 09.35: River av jobb på kontoret. Ber Elin ta EN bild när alarmet ringer. Upptäcker att jag matchar kontoret lite för bra, smälter liksom in i inredningen. Premiär för hatten som jag köpte i våras också! Har inväntat att det ska bli tillräckligt kyligt eftersom den är lite höstig i materialet.
ptfiablogg-4
Kl. 10.35: Håller precis på att skicka iväg ett sms till en kompis som behöver lite uppmuntran. Skickar en länk med gulliga Nalle Puh-citat och hoppas att det kan få henne att le. 
ptfiablogg-5
Kl. 11.27: Hänger med mina kollegor för dagen. Poliserna Katarina och Stefan. Så gulliga personer! Berättar mer om det här på instagram inom kort. 
ptfiablogg-6
Kl. 12.35: Äter lunch OCH signar det avtalet som innebär det största hittills i min karriär!! Längtar tills jag får berätta precis allt vad det innebär. Är så förbannat glad och tacksam och stolt över det här! 
ptfiablogg-7
Kl. 13.35: Min vy! Det råder ett mindre kaos på kontoret, det blir så i perioder. Hej Elin! Nu mot eftermiddagen så summerade vi vad vi hade gjort den här dagen och konstaterade att det är så mycket som sker i förbifarten. Vi jobbade på riktigt bra den här dagen!
ptfiablogg-9
Kl. 14.35: Behövde en paus så passade på att filma några tips på rörelser för ny energi till instagram. En skön grej är att gapa stort. Släpper spänningar och är bra för käken. 
ptfiablogg-10
Kl. 15.39: Hann med världens snabbaste fika. Fick hasta i mig den för att hinna iväg till klockan 16. Fika ♥ Bullen var dock torr *ledsen emoji*
ptfiablogg-11
Kl. 16.10: Tog en bild med Felicia och sa ”det här är fel tid men bilden behövs ju till inlägget”. Felicia är alltså ”Browfelicia” som ju gör hela stans ögonbryn. Varför? För att hon är någon slags bryn-geni som är bäst helt enkelt. 
ptfiablogg-12
Kl. 18.35. Missade någon bild så vi landar direkt här hemma. Vi har ätit middag, Edith ska käka gröt och göra sig klar för läggning. 
ptfiablogg-13
Kl. 19.35: Vi lämnar boken i sin låda och ska marsch i säng. Känner mig trött och så redo att få en paus från allt och alla. De här timmarna på kvällen är guld värda i veckorna. Älskar att vara hemma på vardagskvällarna. Varken orkar eller vill boka in massor med grejer då, inte just nu i vart fall.

Det var min helt vanliga torsdag. Nu är det lördag och jag ska äta en tallrik yoghurt och kasta mig i säng. Hade tänkt lägga mig för en kvart sedan så är lite sen på det. Puss!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Fler saker som ger omedelbar njutning!

ptfiasamarbete-58
» Att fylla ett riktigt stort glas med isbitar och vatten när man är riktigt törstig.

» Att äntligen få kliva ut i friska luften efter en lång dag inomhus och känna att den där tryckande känslan i pannan sakta försvinner.

» Att massera hårbotten när man schamponerar.

» Att äntligen våga säga nej till något som man vanligtvis skulle sagt ja till fast man egentligen inte vill.

» Att släppa på alla spänningar och skydd och släppa lös fulgråten. Hulkningar och allt inkluderat.

» Att unna sig att köpa en till kopp kaffe när man känner att man inte riktigt var nöjd efter den första.

» Att ta den där viktiga pausen och prata skit med sina kollegor en stund trots att man egentligen inte hinner.

» Att övertala sig själv att det kommer bli gött när man väl kommer ut och trotsa regnet för en promenad eller löptur. Och komma in igen, lite blöt och kall, och få ställa sig i den där efterlängtade duschen.

  1. Önskar jag kom ut oftare på de där riktiga våta promenaderna/löpturerna så att jag kan lägga mig i badet efteråt. Det kan man iof göra ändå men det är inte samma sak!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Följ med på vår seglarresa!

ptfiaseglarresa-19
/ Innehåller annonslänk / Hej och välkomna till vår seglarresa som ägde rum för två veckor sedan! Jag säger vår eftersom det är jag och min projektledare Elin som skapat konceptet tillsammans med Navigare moments. Fy jädrar vad roligt det var! Vi var alltså 30 deltagare plus crew som bodde på fyra segelbåtar och seglade mellan olika öar i en vecka. Plus tränade, badade, fick otroligt god mat av värdinnorna och många samtal om nästan allt. Men låt oss ta en sak i taget och gå igenom bilderna ↓
ptfiaseglarresa-4
Nästan varje morgon inleddes med ett morgonpass. Här ovan sitter deltagarna vid havet och har precis fått instruktionen att bara sitta rakt upp och ner och lyssna på omgivningen. Hur många olika saker hör du? Vad sker runt omkring dig? Många känslor kom upp till ytan och som alltid på tredje dagen så börjar folk landa.

Annonslänk: Liknande väst / Annonslänk: Keps /

ptfiaseglarresa-5
Har precis kommit på båten efter att ha badat i havet och simmat till land och tillbaka för att rädda drönaren som flög rakt in i en bergvägg. Låtsades styra lite för bilden. Men fick styra på riktigt sista dagen, det var roligt! 
ptfiaseglarresa-6
En klass avslutades med den här gamla klassikern, alltid rolig att göra med nya! 
ptfiaseglarresa-7
Jag och Elin passade på att ta en paus och vandra upp i bergen en eftermiddag när det regnat. Hur härligt det än är att omge sig med människor som visar sig vara fantastiska så behöver man få gå undan en stund och bara vara.
ptfiaseglarresa-8
/ Annonslänk: Liknande jacka / Annonslänk: Tights
ptfiaseglarresa-9
Har spelat in en vlogg under resan som nu väntar på att klippas ihop. Den kommer snart! 
ptfiaseglarresa-10
Jamen, titta på den här soluppgången! Man får skaplig energi av att vakna upp till det här. Speciellt när man först får röra på sig en stund och sedan bli serverad frukostbuffé på båten. 
ptfiaseglarresa-12
Jag hade nya favoritkläder från Björn Borg. Annonslänk: Tröjan! Annonslänk: Tightsen!
ptfiaseglarresa-14
Våra flytande bostäder för veckan ↑ I början kändes allting så smått och man var stel som ett kylskåp på däck, men man vande sig snabbt och plötsligt var man smidig som en iller även när vi körde (”typ”). 
ptfiaseglarresa-15
Båtarna igen, men i solnedgången.
ptfiaseglarresa-16
Solnedgången ja, den ena vackrare än den andra under veckan. Försökte verkligen att stanna upp och ta in dem. Det var så förbannat fint!
ptfiaseglarresa-18
Hej hej! / Annonslänk: liknande tröja
ptfiaseglarresa-20
ptfiaseglarresa-21
Ett vykort på mig och min projektledare Elin. Vad gjorde jag innan hon kom in i mitt företag och liv? Är så fruktansvärt tacksam för varje dag hon vill fortsätta jobba hos mig. Vi har blivit ett ovärderligt team. 
ptfiaseglarresa-22
Det är så märkligt, nu när jag tittar på den här bilden så känns det som en evighet sedan. Kan inte förstå att det bara var knappt två veckor sedan. Är så stolt över att vi skapade den här resan!
ptfiaseglarresa-2
Vill passa på att tacka våra sponsorer som bidrog till goodiebagen! Casall, Valio, Oddlygood, Green choice, Navigare Moments och Paulúns ♥
ptfiaseglarresa-24
Våra dagar såg ut ungefär som följande: Morgonpass, frukost, segling till ny plats, lunch, fritid, eftermiddagspass, middag. Ibland seglade vi mer, ibland mindre. Jag hade även en föreläsning och en workshop och två gånger stannade vi två nätter på samma ställe.
ptfiaseglarresa-26
Vår önskan slog in! Delfiner! Vår båt missade tyvärr men de andra båtarna fick njuta av delfiner som simmade bredvid båten. Så jädra mäktigt! Ser ni den? 
ptfiaseglarresa-28
På nästa resa hoppas jag ha samma tur och få uppleva det här live!
ptfiaseglarresa-27
Fick som sagt styra en bra stund sista dagen. Blev lite svettig när Olle, vår skeppare, var nere och diskade och jag upptäckte en supersnabb liten motorbåt komma i ilfart mot oss. Fick lära mig att hen som körde snabbare än oss får visa hänsyn till oss som är långsammare.

Även om bilderna säger mycket så ser jag fram emot att dela vloggen och det vi filmat. Det säger så mycket mer än stillbild. Den här veckan bjöd på många fina minnen!

/ Annonslänk: Tunn jacka /

  1. Ser absolut fantastiskt ut! Vilket koncept ni skapat 😀
    Dock skulle jag önska att nästa gång ni gör en sån här resa så väljer ni en närmre destination, som ni kan åka tåg till. Känns tråkigt att ni flög 🙂
    Tack för en fantastisk blogg!

  2. Ser härligt ut! T.o.m för mig som inte direkt gillar båtar och att vara ute på vattnet..( föredrar att titta från land)

    Men, blev nyfiken på röhnisch västen du har, är den bra? Hur är den i storlek? På jakt efter en tunn, smidig väst som passar som extra värme under höstkappan…

    Tack för en fin blogg!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Här var det läge att välja bort träningen!

ptfiasamarbete-38
Okej det här är en värdslig sak, men har ändå en poäng. Jag hade bokat in träning imorse och var så redo att gå iväg och köra. Har längtat efter träning hela veckan men inte fått till det eller känt ett större behov av vila. Men idag skulle det ske. Fast det gjorde det inte. Klockan väckte mig när jag sov svintungt så vaknade helt vimmelkantig och undrade vad som pågick. Gick upp och skulle börja packa ihop till träningen när jag kände rispet i halsen. Ett litet men bestämt risp. Så jag bokade av passet och gick tillbaka till sängen för att sova en halvtimme till. Och när jag vaknade kändes världen åt rätt håll, rispet i halsen var borta och jag var i mer balans. Där och då var det bästa beslutet att inte träna för att prioritera sömnen.

Nu ska jag jobba klart för dagen. Kram!

LOADING..

Svar på era frågor!

Middag, plocka in sina bestick i diskmaskinen och stänga den, leka, gröt, tandborstning, pyjamas, läsa bok, bli nerbäddad i sängen, få en flaska färsk välling (Ottos barnmat), somna. Vi vaggade mycket när hon var mindre. Herregud vad vi har vaggat. Men en dag fick jag nog och kände att det hade sönder min rygg och att det nog var vårt eget fel som skapat en dålig vana. Så jag bestämde att vi skulle sluta och märkligt nog så har det fungerat ändå. Vi slutade amma, hon nattades i vagnen och lyftes sedan över till sängen i ca 2 månader som en övergång när jag slutade amma. Sedan började vi natta henne direkt i sängen (utan amning och vaggande) och det fungerade över förväntan och nu sitter rutinen så bra att den sällan krånglar (ta i trä).

Vad tycker du om tillexempel viktväktarna? Hållbart?

Har ingen erfarenhet av Viktväktarna så kan inte uttala mig om dem specifikt. Är generellt skeptisk till allt som innebär att man måste binda upp hur man äter (och inte äter) på ett speciellt sätt. Men har en bild av att VV kanske är lite sundare än exempelvis Itrim. Oavsett vad man väljer att göra så tror jag att det finns några grundläggande saker som man behöver ha med sig för att skapa något hållbart:

Utgå från sin verklighet.
Fråga sig själv varför man gör det man gör och hur man faktiskt påverkas av det.
Undersöka sina förutsättningar och sin utgångspunkt (är det av omtanke mot sig själv?)

Har kommit till den fasen att jag hatar att äta frukost. Ingenting smakar. Har du några tips på vad man kan göra?

Åh, vad tråkigt! Det där man att maten inte smakar något har jag också upplevt flera gånger. Både under min utmattningsdepression och min graviditet och amning. Världens tråkigaste grej. Först så vill jag fråga om du vet vad det beror på? Är det bara en trist fas pga lite höstdeppig eller är det något fysiskt/psykiskt som pågår? Fundera lite på det.

Någon tipsade mig om att äta något sött för att stimulera aptiten så det kanske kan fungera. Torkade osvavlade aprikoser är så goda och rika på järn. Testa att dricka färskpressad juice eller en smoothie om du inte vill tugga. Eller fundera på om det är situationen kring frukosten som påverkar dig negativt. Nu blev det ett långt svar, hoppas du kan snappa upp något vettigt av det. Kram!

  1. Viktväktarna är supersunt om mam bortser från deras egen mat som bara typ är vatten (soppa). De förespråkar tallriksmodellen och bra mat är ”gratis”, exempelvis godis är ”dyrt”. Ska man ner i vikt måste man ju ligga på kaloriunderskott och är man väldigt stor kanske det är skönt att välja en bulle utan skuld ibland, men i slutändan lär man sig vad som mättar en.

  2. Hej! Är lite nyfiken på er kvälls/nattningsrutin. Middag, gröt och välling skriver du… Hur lång tid går det mellan dessa måltider? Min son är ett par månader yngre och har, från att ha sovit 12 timmar per natt sen han var 3 månader nu börjat vakna 1-2 ggr/natt och det enda som får honom att bli nöjd och somna om är en flaska ersättning. Misstänker att han helt enkelt gör av med och behöver mer energi nu när han kryper och klättrar hela dagarna. Men jag förstår inte hur jag ska klämma in fler eller större mål så undrar helt enkelt bara hur ni gör för att få in de tre målen under kvällen?

    För övrigt, älskar att läsa din blogg, speciellt sen du (och jag) fick barn. Känns som det är lättare att relatera nu! Passar också på att önska en underbar helg!

    1. Jo? Igår postade jag tre inlägg. I övrigt så är det 1-2 inlägg om dagen, samma som det varit senaste åren 🙂

  3. Måste fråga! Sover Edith i eran säng fortfarande? Hur funkar det? Min bebis, ett par månader yngre, sover med oss men kryper gärna runt i sömnen och är så rädd att hon ska ramla ur sängen. Särskilt om vi sover borta ovh inte kan bygga saker runt hela sängen som nu…

    1. Precis! Vi har inte någon plats för en egen säng till henne i vår nuvarande lägenhet så hon sover med oss än. Hon tar ju rätt stor plats nu så det ska bli skönt att ge henne en egen säng när vi flyttar. Hon sover mellan oss vilket fungerar bra, men såklart blir det bäst för alla när hon får flytta till egen 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Jag och Edith gästade SVT Morgonstudion!

I fredags gästade jag SVT Morgonstudion igen och den här gången pratade vi om motivation och vad man kan göra för att behålla den. Jag visade några övningar för den som vill träna hemma och fick hjälp av Edith som agerade vikt. Man kan säga att hon stal showen, hehe ♥.

Så många som skrev DM på instagram att de satt och fånlog när de tittade på inslaget. Så fint! Titta gärna nedan och höj ljudet för bästa effekt :))

  1. Jag är i det där med att hålla tillbaka.

    Längtade efter träningen när jag hade fått min dotter, och det gick bra att komma igång!

    Sen kom en nedrans flytt och stoppade upp allt (ett år sedan!) Och sedan dess är det svårt att komma igång. Kört något pass hemma här och där. MEN antagligen för mycket så jag inte ville igen.
    Tröttnade snabbt på de där övningarna jag BÖR göra, stärka coren tex.

    Nu har jag varit till fysioterapeut pga vrålont i axeln, och hon gav mig ett schema och pekade på vikten av en stark core och hur det påverkar hela kroppen. Som jag ju VET! Men ville hellre köra all in när jag tränade.

    Men nu ska jag göra dessa ”enkla” övningar, inte försöka gena.
    Så kanske jag orkar hålla i träningen!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

En gång utbränd, alltid utbränd! Eller?

ptfiastress
En gång utbränd, alltid utbränd! Eller? Jag skrev ett inlägg i somras om hur min utbrändhet inte längre är en del av min identitet. Men, bara för att jag inte längre upplever att jag är i min utmattning på samma sätt som de första 6 åren, så betyder det inte att jag kan sluta vara vaksam. Och det svåraste kommer i och med att jag blir väldigt sliten – som nu. Min kropp skapade feber för att jag skulle vila, vilket är en rimlig reaktion på mycket jobb, småbarnslivet och inga pauser under en längre tid. Så som det är. Då är det svårt att avgöra vad som är ”för att jag varit utbränd” och vad som bara är mänskligt. Om jag bortser från min utbrändhet så är det fullkomligt rimligt att vara trött och sliten av den belastning som är just nu. Allt annat vore märkligt, ex-utbränd eller ej.

Det är så lätt att jag själv och folk runt om mig direkt tänker ”åh nej, har hon (jag) tagit i för mycket, nu går det åt fel håll” osv. med tanke på min historia. Men ibland behöver man bortse från den och se att vem som helst hade varit sliten i den här situationen. Å andra sidan så behöver jag såklart vara mer vaksam än någon som inte varit sjuk. Det är en balansgång.

För mig är hela skillnaden att jag trots att jag är sliten är glad, har energi och känner att kroppen svarar på vila. Skulle jag märka att jag blir nedstämd, får ångest, blir tröttare och tröttare och liknande så går det åt fel håll. Riktigt fel håll.

Men där är jag inte nu och jag tror att jag har landat i att den tröttheten jag känner nu är rimlig, vilket känns skönt på något märkligt sätt. Då behöver jag inte bli rädd utan kan vila i att det är såhär nu och det är okej och bara fokusera på att skapa pauser och hitta sådant som ger tillbaka energi.

  1. Just här befinner jag mig oxå just nu. Jag har varit utmattad. Men nu i höst har jag haft en del ångest och varit förkyld i två omgångar. Då drar gärna det hela igång med att ”håller jag på att bli utmattad igen nu…” eller är det fullt normalt att bli förkyld då en har småbarn som varit förkylda mest hela tiden… är det fullt normalt att vara trött då regnet/hösten/mörkret just nu är utanför fönstret….?!?

  2. Jeg er også i en fase nå hvor jeg er sliten igjen og føler at jeg aldri blir kvitt denne utbrentheten, jeg har også tenkt at jeg kanskje har ME likevel. Men så sier legen min at det er helt normalt å bli utslitt i den livssituasjonen jeg er i nå og med de påkjenningene som er i livet mitt, at jeg reagerer helt NORMALT! Og det er så utrolig godt å høre!! At hvem som helst ville reagert som dette. Jeg tipper du forstår følelsen av lettelse over å få høre noe sånt 😀

    Har du foressten hørt noe om at grønne blader skal være bra for å få ned stresset i kroppen? Jeg ble henvist til en forskningsartikkel om det, men fant aldri kilden. Det var noe om at de skulle dempe stresshormonene i kroppen. Artikkelen mente visst at det og meditasjon og rolig/lugn trening skulle være det beste for stress.

    Jeg merker jo det nå som kroppen er så utmattet, så skriker den etter å få energi i form av kjappe karbohydrater og sukker. Å ha energi til å lage en smoothie må jeg innrømme at jeg ikke har. Har knapt energi til å lage middag. Så hva gjør man da? Jeg VET jo at kroppen trenger sunn mat, men det er så vanskelig å få til. Både det å ha kapasiteten til å planlegge måltider, handle og lage dem… har du noen tips, Fia?

  3. Om man känner att glädjen inte är lika glad, att sömnen inte är lika återhämtande och tröttheten är utmattande, att man känner sig tung och nere och man bär skuldkänslor gentemot sig själv och andra, hur tar man sig ut det? Hur vänder man, stannar upp och var börjar man? Med att sova? Att prata? Att äta? Att gå ut?
    Räcker ut min hand och hoppas någon finns där som kan ta emot och hålla den och ge ett litet råd på vägen.
    Tack.

    1. Din kommentar gick rakt in i hjärtat.
      Jag vet inget om din situation men för mig försöker jag lite av några saker, men bara lite så att inte även det ska tynga.
      Gå en lunchpromenad själv eller med någon på 10-15 min någon gång i veckan eller på helgen. Försöka lägga sig i tid.
      Det är ungefär det jag orkar med, känner att det fyller på energi, men snabbt går det inte. Jag tänker att en förändring i rätt riktning är bra, oavsett hur stor den är. Små små steg (för ”snabba löpsteg=stora förändringar” funkar inte när man är låg) åt rätt håll. Ibland är det okej att pausa på vägen också.
      Sänder dig en stor kram, du är inte ensam!

      1. Tack för ditt svar och för att du tog en stund att komma med goda råd och att du delade med dig. Jag vet rent logiskt att jag inte är ensam men det är ändå skönt att få höra det, att få det ”bevisat”, att nån känner igen sig och att det går, även om det är sakta, men då är det säkert me. Så tack och en stor kram till dig me på din väg!

    2. Du är verkligen int ensam om detta (tyvärr). Jag har varit sjuk i utmattning och riktigt dålig, men nu påväg tillbaka 🙂

      Vila var den bästa återhämtningen för mig. Man måste helt enkelt tillåta/tvinga sig att vila och varva ner. Jag gjorde det t.ex med att läsa böcker (funkar sjukt bra). Men för mig var också egentid väldigt viktigt, för jag kunde bäst vila när jag fick vara för mig själv, alldeles ifred med mina tankar.
      Det är ju såklart olika för alla. Men försök hitta stunder av återhämtning, typ dansk hygge 🙂 även om jultiden kan bli stressig får man bara försöka göra det också till en mysig o stillsam tid. Kram!

      1. Tack för att du delar med dig och för dina råd.
        Böcker är också min tillflykt, att bara gå in i deras värld. Egentiden är svårare att få till med en liten hemma och en sambo som jobbar väldigt mycket. Men jag uppskattar omtanken.
        Önskar man kunde knäppa med fingrarna och så va allt bra, gissar att du känner lika.
        Hoppas din väg tillbaka går väl! Allt gott, kramar och tack!

  4. Hej! Jag har tänkt en hel del på det här ämnet på senaste tiden, speciellt kopplat till ätstörningar och utmattningsdepression. Många säger, precis som din rubrik lyder, att en aldrig blir frisk från dessa sjukdomar. Och visst kan det tyvärr vara så, att man är kvar i sjukdomstillståndet hela livet. Men jag funderar också på att om en har varit sjuk och har blivit frisk, att en inte har det sjuka beteendet och dess symptom, men har som person vissa egenskaper som gör att en ligger i riskzonen för ev. sjukdom (ätstörningar och/eller utmattningsdepression) – är en verkligen sjuk då? Jag tänker att om en person har en gen som gör att en har stor risk för att få en viss sjukdom så är inte personen sjuk förrän den insjunknar. Möjligen en dålig liknelse men ni kanske förstår kopplingen? Jag kan känna att det blir så tungt att känna att man alltid kommer vara i sjukdomstillstånd om man en gång har hamnat där. Men om en kan bli frisk från det sjuka beteendet men medveten om sina egenskaper, kanske det känns som att det finns ett ljus i slutet av tunneln? Istället för en livslång kamp? Vill tillägga att min tanke inte är att gömma eller nedvärdera sjukdomar. Jag har inte heller kunskap om alla fysiska och psykiska sjukdomar och pratar endast utifrån mina egna tankar. Det kanske är onödigt att se sig själv som evigt sjuk när en är frisk från sjuka beteenden? Vad tänker ni, Fia och ni läsare? Jag känner mig inte ”klar” i min tanke och vill väldigt gärna höra andra tankar och åsikter. Kram!

  5. Tänker att det finns stora skillnader mellan att vara överarbetad och utbränd och det är det förstnämnda som du upplever och beskriver nu? Just eftersom kroppen svarar på vila och att det här har varit en intensiv period. Bra oavsett att du lyssnar och bromsar oavsett förstås 🖤

    Har skrivit om att vara överarbetad vs utmattad här för den som vill läsa:
    http://www.bossbloggen.se/skillnaden-mellan-overarbetad-och-utbrand/

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Podcasten Ofiltrerat: Andrea Hedenstedt

ptfia
ptfiaofiltrerat
Den här veckan träffar jag influencern Andrea Hedenstedt. Hon berättar om hur hon förhåller sig till den något galna influencerbranschen – och hur hon har ändrat sitt liv till det bättre. Hon berättar om den panikångest som hon drabbats av och att hon inte vill se tillbaka på sitt liv och känna att hon gjorde allt för sociala medier. Vi pratar om skoltiden och att det bara verkar finnas en typ av tjej som får bli populär. Andrea berättar att hon fram tills nyligen kände att ”hon bara sprang hela tiden”, och att hon idag lever och prioriterar helt annorlunda.

”Jag kan ändå känna att jag har brist på kunskap, inom till exempel att vara anställd. Jag frågade till exempel min syrra ”när du får semester, får du betalt då? Hon ba, eh ja Andrea – betald semester, det är typ lag på det.” Jag har ingen aning. Och då värdesätter jag inte det jag lärt mig genom att vara egen och jobbat med det jag gör. Utan då tänker jag bara att jag måste skärpa mig.”

”Folk på nätet, jag blir såhär, vad gör ni? Jag blir ledsen av hela grejen. Inte kanske just vad dom har skrivit, jag blir alltid mycket mer ledsen att dom ens har skrivit något dumt. Det är för mig obegripligt.”

”Jag fick ju bara jättesvårt att andas, och kände bara att jag kommer typ spy om jag inte får komma ur den här taxin. Jag ställde mig utanför mitt hus när jag kom fram och kunde inte andas och kunde inte gå upp för trappen. Jag bara såg svart. Det var nog första gången som ångest verkligen tog fysisk form för mig.”

”Det är inte coolt att vara stressad, det är fruktansvärt. Det är inte att ha ett välmående eller ett hälsosamt liv.”

Ett personligt avsnitt som är fullt av Andreas kloka tankar. Lyssna där poddar finns eller direkt här nedan ↓

 

LOADING..

Fråga mig något!

ptfia8edith
Vad gör man när man har en blogg och saknar ord? Jag har alltså ingenting att skriva. Det är tomt. Har bläddrat igenom mobilens kamerarulle och vill egentligen använda flera bilder men har inte riktigt orken nu. Har bläddrat igenom alla utkast som väntar på att få bli utkast men har ingen känsla för något utav dem. Det är alltså tomt på ord. Kan högst troligt bero på att jag är SVINHUNGRIG.

Både jag och min man är frustrerade över att vi inte riktigt lyckats knäcka koden till vardagen med barn än. Eller rättare sagt hur man lyckas hinna/orka handla mat, laga mat och skapa matlådor till nästkommande dags lunch. Vi går båda och muttrar i den något tomma kylen. Idag höll en av oss på att få ett micro-utbrott pga att osten var slut. Visserligen är det alltid en rimlig reaktion, men kanske något i överkant. Nåväl, några ord hade jag visst.

Men skit i det. Fråga mig något! Se det som en variant av frågestund eller vad som. Fråga mig något så svarar jag i kommande inlägg. Ni vet hur man gör. Kram och tack och kram!

  1. Hej! Jag upplever att många av mina relationer är väldigt ytliga och att det är svårt att gå från bekantskap till vänskap, och vänskap till nära vänskap. Har du några tips för hur man skapar närmare relationer med bekanta och vänner?

  2. Hur ser du på festande? Jag vet att du inte dricker så mycket nuförtiden, men har anat att du varit ute lite grann för några år sedan. (Ingen värdering alls utan bara ett antagande, rätta mig om jag är ute och cyklar) Är själv student och det finns många tillfällen för fest och alkohol om man säger så. Jag känner ingen press på drickandet i sig utan tycker det är skitroligt, men min fråga är egentligen vad som är ”lagom”? Hur förhåller man sig till alkoholen? Jag vet ju att det inte är hälsosamt att dricka sig berusad, det kan nog ingen säga att det är, men samtidigt är det väl ohälsosamt att känna ångest av att då och då (om det inte är för ofta) göra det? Eller bör man alltid vara måttlig i drickandet? Jag är i övrigt en tränande tjej som gillar att röra på mig, äta bra mat och unna mig titt som tätt. Kan man “unna sig” en fylla på samma sätt som en go tårta? Man ska ju inte få dåligt samvete av att äta något sådant, men är det samma sak med alkohol? Får alltid dåligt samvete efter en utekväll (som kanske varit jätterolig) och som följs av en väldigt stilla ”dagen efter”vilket känns tråkigt, men samtidigt kan ju ingen säga att fyllan är något positivt för kroppen?
    Kan tilläggas att jag kanske festar ordentligt ca 2 ggr/månad.
    Hur ser du på detta? Du har alltid så kloka tankar och tänker att du kanske har några bra svar på mina funderingar, STOR KRAM!

  3. Hej!
    Har du några tips på hur man kan hantera stressiga situationer utan att börja må ”dåligt”?
    Har nyligen bytt jobb, till ett jobb som länge varit en dröm. Det är en plats jag verkligen vill vara på och det känns så roligt för det mesta. Har varit där i 2 månader nu och upplever fortfarande att det är såå stressigt. Det är inte bara jag som tycker det utan även mer erfarna kollegor. Flera har uttryckt att man lär sig att hantera det. Min fråga är egentligen Hur? Hur kan man hantera stress/ett högt tempo på ett bra sätt? Som det är nu har jag ont i magen/huvudet nästan dagligen efter jobbet. Känns inte hållbart i längden men skulle tycka det var supertråkigt att ge upp nu! Kram!

  4. Hej! Hur får man en kompis som inte är särskilt taggad på träning att börja träna? Tror det skulle vara bra för henne på alla sätt då hon verkar lite nere och det är ju bra för alla att röra på sig – its a fact. Den här personen rör knappt på sig alls och jag tror hon skulle behöva få in det i sin vardag. Hon verkar dock inte särskilt motiverad när jag föreslår att hon kan träna när hon känner sig ensam eller uttråkad. Har du några tips?

  5. Hej Fia! Har du några tips på bra post-graviditetsövningar en kan göra hemma som tränar hela kroppen? Tack för fin inspiration. /Ellen

  6. Har kommit till den fasen att jag hatar att äta frukost. Ingenting smakar. Har du några tips på vad man kan göra? Jag är vanligtvis en frukostperson, men nu har jag helt tappat det..

  7. Dina bästa tips för en livsstilsförändring! Som kan hålla över tid? Om man vill bli lättare, piggare starkare?

  8. Hej!
    Tack för en superbra blogg! Ditt sätt att avdramatisera det här med träning och mat har verkligen fått mig att förstå att lite är bättre än inget. Nu till min fråga. Eller egentligen en önskan om ett separat inlägg: för att överhuvud taget få till någon slags träning (har två små barn och jobb o typ ingen tid över) har jag bestämt mig för att träna på jobbets väldigt enkla källar-gym – typ två ggr i veckan o ca 30 min per gång. Skulle du kunna ge förslag på hur man skulle kunna lägga upp ett eller ett par sådana pass? Det finns några få maskiner, fria vikter, matta och pilatesboll att tillgå. Jag är inte i bra form efter senaste graviditeten… tusen tack på förhand!

  9. Hej!

    Du har tidigare skrivit om & pratat i podd om att du kommer från en familj där ni inte pratade så mycket om känslor. Praktisk kärlek framför emotionell osv. Jag känner igen mig i detta och undrar hur du hanterar detta idag? Försöker du få dem att prata mer känslor? Hur gör du i så fall? Eller har du bara accepterat det och jobbar på att göra det med dina barn i stället? Har även en sambo som har svårt för det här med att prata känslor och jag är ingen expert heller – hur kan vi bli bättre?

    Tack för en grym blogg!

  10. Hej! Alltid gillat din blogg men är ganska trött på inspirationsbristen. Dvs vanligt förekommande inlägg om ”vad tycker ni jag ska skriva om” ”jag behöver tips om vad jag ska skriva om” ”jag har inget roligt att skriva om”. Även om det är skitbra att efterfråga feedback så tycker jag är blogg-torkan är mer eller mindre återkommande och tycker personligen att inlägg med rubriken ”ordbajs” skapar en känsla av just det – ett icke-genomtänkt inlägg som skrivs för utfyllnadens skull.
    Nu låter det väldigt hårt och det är inte syftet, men jag tror att det är bra att ta en tankeställare och kanske skapa ett ytterligare ”nytt” spår/ämne på bloggen för att det ska bli mindre av det jag skrivit om.

    Tex:
    – dagens matbild
    – dagens/veckans fundering
    – fina/inspirerande bilder (ej bilder på text utan verkliga bilder, tagna med engagemang)
    – mer ingående om hälsa dvs fysiologiska aspekter till hälsa (tex fettbalans, hormonell obalans och andra saker som skapar ohälsa utöver kost och träning)
    – veckans Edith- händelse

    Osv, helt enkelt några nya konstanta teman att falla tillbaka på.

    1. Tusen tack för konstruktiv kritik! Uppskattar att du tog dig tid att skriva – och supertack för jättebra förslag!! Angågende ordbajs-inläggen så är det en av de återkommande inläggen som folk säger sig uppskatta allra mest, just att det är skrivet rakt upp och ner från nuet. Det är en smaksak såklart. Sedan är jag i lite av en svacka där inspirationen tryter eftersom det är fullt upp på många plan, det brukar ju gå över så hoppas att det flyter mer snart. Alla era tips hjälper verkligen. Kram!

  11. Hej! Jag är en träningsgalen tjej som tävlar mycket i löpning och skidor. Det har varit mindre nu på sista tiden med det, och jag har försökt köra lite mer styrkebaserad träning. Jag har länge haft en inre stress som är väldigt jobbig, men jag har svårt att veta var denna stressen kommer ifrån. Jag har även svårt att veta hur mycket jag ska äta? Hur mycket ska man äta om man tränar i stort sätt varje dag och ibland flera gånger om dagen? Jag har riktigt svårt att veta vad kroppen behöver. Har svårt att känna hunger och får panik om jag inte har tränat. Hur hanterar man den här typen av stress och hur ska man äta. Jag upplever att jag tillslut äter inget och sedan allt. Även om jag försöker ha regelbundna mattider. Hur kan man få bort den där känslan av att man känner sig otränad ifall man inte kan träna? Tacksam för svar och hur tänker du kring detta?

  12. Hur gör ni för att natta Edith? Vaggar ni henne? Sitter stilla och myser tills hon somnar eller kan ni lägga henne i sängen och så somnar hon själv? vi kämpar för att få vår dotter på ett år att kunna somna i sin säng ( självklart är vi hos henne men det tar ändå ca en och en halv timme tills hon somnar) utan att vagga henne för att jag har fått väldigt ont i ryggen av att gå i timmar varje dag för att få henne att somna.

  13. Hur hinner du att städa? Eller har du det rörigt omkring dig? Gör du det innan du gå och lägger dig, medans Edith sover, innan hon går upp eller när hon är vaken och drar ut allt igen? Nu blev det fler frågor

  14. Hej! Vad är dina bästa tips/övningar etc. om man lätt får ont i benhinnorna, vadmuskeln på insidan och ovanför inre fotknölen? Jag har tidigare haft stressfraktur i skenbenet och höftled/lårben. Så fort jag sätter igång med lätt jogg/varvar gång med jogg. Så får jag känningar efter en stund. Speciellt på benet några cm ovanför inre fotknölen. Har ortopediska fotbäddar, bra skor osv. Ska det verkligen vara så här?

    Kan anorexin jag hade i 7 år vara en bidragen faktor? Har lätt benskörhet pga det. Väldigt lite och inget som behöver medicineras dock.

    Vill så gärna kunna springa igen men känns som jag får ge upp den drömmen. ❤️

  15. Hej!

    Har under några år gått ner mycket i vikt, gått upp igen, gått ner osv. Blandat med en utmattningsdepression och stress så är jag överviktig igen och det känns som att min kropp intw svarar mer nu. Och minsta lilla stresspåslag så verkar min kropp bara vilja lägga på sig massa fett igen. Har mycket bukfett och mår väldigt dåligt över detta. Har du något tips till mig? Jag har kommit långt på vägen, lyssnar på mig själv, äter och tränar av egen vilja och stressar betydligt mindre men det känns ändå som att min kropp inte vill följa med mitt huvud riktigt. Är osäker på om jag gör något fel eller hur jag ska få min kropp att inte lagra fett hela tiden. Det stressar såklart mig att det inte händer något och då triggar man ju sig själv med vilket är sjukt jobbigt i sig.

    1. Hej!

      Så jag känner igen mig, är i samma sits. Och det är galet svårt! Jag blev sjuk för två år sedan och gick upp mycket och fort i vikt. Slutade väga mig när vågen stod på +10. Frustrerande när man inte har kontroll. Jag har ätit bra men kroppen säger liksom nej. Men nu har jag fått nog. Jag har anlitat en PT och fått kost och träningsschema. Men jag har även förstås sett över min livssituation och har lärt mig prioritera och hantera stressen. Men det finns en sak jag inte har kontroll över som ger mig så mycket sorg, jag liksom känner den så starkt. Min längtan efter kärlek och en egen familj.
      Men tillbaka till vikten. Jag vägde mig häromdagen och den stod på +17 kg. Jag fick en chock. Men nu har jag något att utgå från. Ska tilläggas att jag vet att vikten inte är allt.
      Det var nog inga tips direkt. Bara vill säga att du inte är ensam. Försöker tänka på att vara snäll mot mig själv, inte ha bråttom. Och så kan man tänka på att det tog lång tid att bli sjuk. Därför tror jag vägen tillbaka är lika lång. Om du vill kan vi höras vid på mail och peppa varandra?

  16. Hej,
    Hur kan mma börja träna efter en graviditet? Alltså efter 6-8 veckor när man kört mamma Mage och knipövningar. Jag gymade hela graviditeten men nu vet jag inte om det går att köra igång som vanligt? Vad ska man undvika? Kan man träna magen?
    Tack för kul blogg!

  17. Tack för en bra blogg, du gör det riktigt bra! Ett slags andrum…här känner jag ofta igen mig. Tänkte ett bra bloggtips kanske kan vara på tips där man lätt kan byta ut/prova viss mat. Ex, köttbullar med makaroner kan bytas ut mot vegbullar och bättre kolhydrat? Lätta saker i vardagen tänker jag. Byt ut lätta mot bregott typ…hoppas du är med hur jag tänker;)

    Allt gott Fia, ta hand om er!
    Kram

  18. Tack Fia för det första, din blogg är ett andrum till allt annat. För det andra, handla online, mathem tex! Såg att någon annan rekommenderade det också, det ger tid över till vad man än vill lägga det!
    Ta hand om dig!

  19. Hej, vill först bara säga att din blogg är fantastisk som alltid, och vi läsare har full förståelse för att det kan vara svårt att hitta på ämnen att skriva om ibland!
    Jag skulle gärna läsa om dina reflektioner kring hur bloggbranschen förändrats sedan du började blogga (tänker tillbaka på suddiga mobilbilder osv, heh).
    Och kanske tips på dina bästa matställen i Stockholm?

    Kram till dig!

  20. Hej! Efter att varit sjukskriven för utmattning till och från i två år har jag inte riktigt vågat få upp pulsen vid träning. När är kroppen redo för det igen? Kan man bli sämre i sin utmattning genom att stressa kroppen som man gör vid träning? Kroppen känner ju inte skillnad på positiva eller negativa sresshormoner, eller? Vill så gärna få upp min kondition igen men vågar inte riktigt. Hur ska jag tänka?

    Tack för en inspirerande och bra blogg!

  21. Kan du berätta lite om sexlivet som utmattad? Förstår att det är privat, men jag har verkligen noll lust. Äter iofs antidepressiva, vilket har hjälpt mig enormt, men biverkningarna är ju bla minskad sexlust. Tycker att det är skitjobbigt för jag önskar verkligen att jag ville!

  22. Jag har knäckt koden! Handla mat från typ mathem eller mat.se! Man kan sätta sig ner vid datorn när man har lugn och ro någon gång på dygnet, planera och handla smart och uttänkt till alla rätter, man kan få inspirerande tips på maträtter osv. Åsså kommer det hem, och sen är det ”bara” kvar att tillaga. Det underlättar iallafall! Värt att prova tänker jag 🙂

    Fråga/önskning: skriv gärna mer om hur vardagslivet/pusslet ibland brister. Det gav en enorm lättnad att känna att även du kan få frustrationsutbrott pga mat (pga att du känns som en sån som alltid har koll på just maten..) Gillar den ofiltrerade sidan!

    1. Plus ett på att handla online!! Det är så himla skönt att få allt hemlevererat och att slippa gå runt i affären i 1-2 timmar. Även om det ”bara” är några timmar i veckan så har online-handling gett mig mer tid med sambon, vilket jag värdesätter så extremt mycket!

  23. Efter att vi blev föräldrar & skaffade hus prioriterade vi två saker för att få en bra vardag; 1. Städhjälp varannan vecka – guld värt! 2. Vi började handla mat online, typ mathem eller mat.se men även de flesta matbutiker har leverans idag. Nu är sonen snart 3 & gillar att handla så då blir det som en familjegrej, men städhjälp finns kvar 🙂

    1. Så får vi också ihop vårt liv med två små barn där båda jobbar, dvs. både städhjälp och handling online. Vi har lagt upp listor hos Willys (hämtar upp färdigplockade kassar), en lista per vecka med samtliga ingredienser för fyra maträtter för fyra personer och sedan har vi recepten på kylskåpet, bara att plocka ett och köra:) Tips tips!

  24. Vi veckohandlar varje söndag! Vi gör en matplanering för kommande vecka och sen åker vi och handlar det som behövs. Vi sparar utmycket tid på att 1. Slippa komma på vad vi ska äta varje dag 2. Slippa handla flera gånger i veckan. Älskar vår modell och kan inte förstå varför jag la så mycket tid på att handla och fundera ut maträtter flera gånger i veckan förut 😊

  25. Jag vill oxå ha fler inlägg om träning efter graviditet!!!! Efter att ha fått 3 barn på 4år (och alla över 4kg) behöver min kropp hjälp!

    Men oxå tips/tricks hur jag ska få till det i föräldraledigheten med 2 barn som ”bara” går 15h på föris och med en skiftjobbandes man…

    Annars – tips från mig! Kolla in en portion för en tia! God vegetarisk/vegansk mat som är tämligen lättlagad och där det finns veckomatsedlar utifrån månaderna.

  26. Åh! Har massor med idéer på inlägg, frågor och funderingar just nu.

    Har du fler tips för att få en mer ”stressfri” vardag? Allt från hur man kan gå ner i varv, till hur man kan undvika vardagsstress, hur man som högsensetiv blir bättre på att inte påverkas av stressade kollegor, kursare, kompisar.

    Eller kanske allmänt, om hur man som HSP kan bli bättre på att inte ta på sig andras känslor, skaka av sig känslan av att man ska ta ett socialt ansvar, hur man påverkas mindre av negativa/ledsna/stressade människor. Går det ens? Eller bör man bara bli mer selektivt med vilka man har i sin omgivning?

    Kanske skriva om relationer. Efter och under din utbrändhet fick du omvärdera några relationer? Fick du göra slut med vänner/nära som inte förstod/respekterade dina begränsningar? (kanske för privat fråga – förlåt i så fall ignorera) Fick du nya genom din utbrändhet, kanske pga att du såg på relationer med nya ögon.

    Och skriv gärna om digital detox, läste Katarina Gospic nyaste bok och fick ett uppvaknande. Vi som är så extremt medvetna om allt runt omkring oss, nästan till absurdum. Kritiserar alla möjliga livsval, vanor, dieter, träningsformer, kost, mat, fika men har helt tappat ett kritiskt perspektiv till mobilen, datorn och sociala medier. Varför pratar vi inte mer om sociala mediers hälsokonsekvenser? . Varför konsumerar vi inte mobilen med balans? Varför är inte fler kritiska?

    Tack för du förgyller min vardag med kloka inlägg, sunda tankar och positiv energi!

    1. Precis detta som ”C” skriver ovan vill jag också läsa mer om!! ”Verktyg” hur man som Hsp:are inte ska känna in allt och ta på sig andras känslor. Och mera om relationer…
      tack för en fantastisk och viktig blogg❤️

  27. Hej, jag har en syster som är sjukskriven pga utmattning. Har du tips på hur man som närstående ska hantera detta? Hon vill ogärna prata om det och jag/familjen har svårt att förstå.
    Tack för en härlig blogg! Kram

  28. Först, tack för en fantastisk blogg! Nu till min fråga. Nu har det gått snart 1 år sedan vår son föddes. Och efter en graviditet med 25 extrakilon och stor mage på en liten kropp så är mina magmuskler otroligt försvagade. Magen putar ut som om jag vore gravid och ryggen börjar påverkas negativt. Magmusklerna måste stärkas, även rygg och säte. Är bra på grundaktivering av djupa magmuskelns med sen? Hur tar jag träningen till nästa nivå, och nivån efter det. Jag önskar inlägg med övningar för hemmaträning med egen kroppsvikt, pilatesboll, lättare hantlar och ”gummiband”. Även andra förslag. Skulle vara så otroligt tacksam! Det pratas inte så mycket om vikten av denna träning efter en graviditet så tror sånna inlägg skulle vara otroligt uppskattade av flera! Kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Det här ska jag göra för att må ännu bättre!

ptfiasamarbete-24
Som jag skrev igår så sade kroppen ifrån och skapade feber – jag ser på det så eftersom jag vet att jag saknat återhämtning den senaste tiden. Och jag vet att jag behöver hitta plats för vila i min vardag. Men hur hittar man den platsen med en ettåring och företag? Jag tänker att det finns några små saker som jag kan göra redan nu, utan att vara för ambitiös och försöka göra massor. Jag vet ju att vår vardag kommer att ändras i och med att Edith börjar så smått på förskolan i december, fram till dess gör jag några små justeringar.

» Har bokat in syrran (som ÄNTLIGEN kommer hem från Kanada!!!) för en supermegalång behandling. Ska alltså få ansiktsbehandling, massage, skrubb och zonterapi. Allt på en gång. Har tänkt göra något sådant här länge men inte kommit till skott. Nu blir det allt på en gång istället = ultimata vilan.

» Har skapat någon dum vana att stanna kvar i soffan en stund efter att Kim gått och lagt. Det i sig är väl inte hela världen, men jag slösurfar ju bara! Ett sätt att få egentid och varva ner såklart men ett dåligt sätt. Om jag nu ska sitt kvar en stund så vill jag läsa. Ska få in det nu. Eller ännu hellre bara gå och lägga mig direkt.

» Som fortsättning på punkten ovan, har börjat gå och lägga mig senare (lägger mig vanligtvis vid 22ish men nu drar det åt 23-23.30 vilket blir för få timmar. Ska försöka lägga mig tidigare helt enkelt.

» Försöka att kvällsjobba mindre. Dra ner så det i vart fall inte blir varje kväll.

Det får vara allt för nu. Vad gör ni just nu för att må bra? 

 

  1. Alltså det där sena slösurfandet man håller på med. Så ovärt och beroendeframkallande egentligen, jag själv är helt hopplös och borde minska/sluta men det är så skönt med egentid efter hektiska dagar med två småbarn. Resultatet blir för lite sömn och att jag inte tittar på de tvserier jag har tänkt.

  2. Försöker vara snäll mot mig själv just i denna period som mammaledig med en fem månader gammal bebis. Går på ”mamma-träning” i grupp en gång i veckan men i övrigt lägger jag tid på att få långa promenader och frisk luft varje dag. Detta är mitt ”good enough” just nu när sömnen är mindre än den borde.
    Försöker också att strunta i allt extra plockande och ordnande hemma på dagarna utan försöker fokusera på att vara närvarande med min bebis och njuta av våra aktiviteter. Stressen över sysslorna hemma kan annars ta över mitt välmående om jag inte aktivt jobbar på att strunta i det ☺️
    Gillar din blogg så mycket just för att den uppmuntrar till att vara snäll mot sig själv ☺️

  3. Jag som alltid varit morgonpigg och uppe med tuppen har hamnat i en period där kroppen kräver 9-10 timmars sömn för att fungera. Först var jag förfärad (hur skulle jag hinna allt?) men det var bara att acceptera faktum, min kropp kräver stora mängder sömn just nu! Jag antar att den mentala stressen över att inte kunna kontrollera det hela släppte när jag accepterade just det, att det inte fanns något jag kunde göra förutom att lyssna på kroppens behov. Jag doktorerar och med viktiga milstolpar i den nära framtiden så blir det långa dagar med mycket plugg (även helger och kvällar), precis som för de som driver företag är det otroligt svårt att säga ”nu är jag klar för dagen” för det finns alltid en hel hög med saker att ta itu med. Jag tolkar min sömnsituation som min kropps sätt att kräva återhämtning då jag själv brustit i att ge mig vila och ledighet.

  4. Har den senaste tiden känt att det varit för mycket på jobbet och att kroppen börjat säga ifrån. I fredags tog jag mod till mig och pratade med chefen, han agerade direkt genom att stoppa alla projekt och börja styra upp så att det ska bli bättre för mig. Är så tacksam att äntligen ha fått en bra chef och att jag faktiskt vågade säga till!

    I övrigt försöker jag stanna upp mer och faktiskt njuta av saker och inte hela tiden vara på väg till nästa grej. Har nästintill helt plockat bort sociala medier, försöker umgås mer med mina hästar och njuta av dem på ett annat sätt än jag gjort de senaste åren, läsa böcker, tugga maten sakta och faktiskt känna vad det smakar. Känns bra och som att en är på rätt väg efter ett kämpigt år i backspegeln. 🙂

  5. Jag vill vara utomhus varje dag. Jag vill ligga 10-15 minuter på spikmattan innan natten. Jag vill förmiddagsvila tillsammans med min halvåring. Jag vill smörja ansiktet med serum. Jag vill inte ta allt på så stort allvar utan, som Ida skrev, skratta åt det. Jag vill så småningom börja med något yogapass här och där.
    Så får vi se vad som blir av. Varje dag blir det ju något av ovanstående.
    Kram!

  6. Hej! Jag jobbar som chef och skulle kunna jobba dygnet runt, vilket jag givetvis inte gör. Jag kämpar ständigt med att prioritera återhämtning, men det är inte lätt alltid. Vill efter två år i denna position dela med mig av mina tips:
    1. (Om möjligt) bestäm vilka 1-2 kvällar du kvällsjobbar OCH hur länge. De återstående kvällarna: planera in något litet varje dag som ger dig energi. Kan vara ett bad, läsning, 10 min meditation på youtube etc.
    2. Skratta åt det. Det är lätt att fasta i sin otillräcklighet och ta det på stort allvar. Upplever att stressen blir värre då. Försök skratta åt det, du gör så gott du kan.
    3. Good enough – lättare sagt än gjort för alla ambitiösa men kan inte upprepas nog.
    4. Du och många med dig kämpar verkligen för att få allt att funka. Kom ihåg att belöna dig själv för alla framsteg men också allt kämpande! Ge dig själv en promenera, blommor och choklad och säg ”grymt bra jobbat!!!”
    Lycka till <3

    1. Åh, detta skulle kunna vara jag!
      Fina bra konkreta tips som jag försöker leva med men i perioder ”tappar” i min iver över att göra ”bara lite till, bara denna veckan också, sedan blir det lugnare”.
      Tack för påminnelsen!
      Vill lägga till att skaffa en bundsförvant som kan se objektivt på insatsen man gör, hjälpa till att bromsa och inse framstegen.

      1. håller med dig <3 men lugnet kommer ju inte så det gäller att hitta tips för att leva här och orka med… Jättebra komplettering!

  7. Har inte varit utbränd men sedan barn nr 2 kom så har jag stressat mer än vad jag nånsin gjort och det resulterade i en rad olika fysiska symtom. Så nu är det slut med det. Håller på att försöka göra en stor förändring men det tar tid och jag halkar ofta tillbaka till gamla vanor. Men min kurator sa att jag måste vara mer snäll mot mig själv. Så det är mitt mål! För är jag mer snäll mot mig själv så kommer allt det andra automatiks har jag märkt. Men jag försöker gå ut, boka lite behandlingar, köpt nya produkter till kroppen, ska va med i en kör och sjunga nu till advent, försöker röra på mig när tid och ork finns samt lyssnar nästan alltid på kroppen på kvällen och lägger mig tidigt.

  8. Hej!
    Vad klokt av dig Fia! Tror verkligen kroppen säger ifrån. Och så måste man lyssna på den. En lärdom jag fick då jag också var utbränd för två år sen. Ibland behöver jag bra vara själv en hel helg.

    Något jag har kämpat med är min syn på min kropp. I samband med min sjukdom gick jag upp 15 kg, de kom plötsligt och snabbt. Utan ändring i kost. Men har förstått att det är vanligt med viktuppgång med alla stresshormoner. Även om man ju ”ska” tycka om sig själv oavsett form så gör inte jag det. Sorgligt men sant. Så jag har nu tagit hjälp av en PT och jag hoppas få rätsida på kost, träning, helheten. Allt handlar inte om vikten utan om känslan.

    Vill avsluta med att säga att jag tycker du är en så bra förebild. Heja!

  9. Åh, bra inlägg! Älskar sånna här tankar! Jag sätter fler och fler gränser mot vad jag accepterar av andra i min närhet, jag ser till att få myyycket egentid, jag ser till att vara utomhus varje dag (gärna i grönområden), jag ser till att backa från ”måsten/att göra grejer” så fort kroppen säger ifrån. typ så!

    Sen vill jag bara säga att jag tycker så mycket om din blogg! Och din insta-story! Mysigt, genuint, snällt och tillåtande! Heja dig!! (Och Elin!)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Och där beordrade kroppen vila!

ptfiafeber+
Sov 8 timmar inatt och var ändå i obalans när jag vaknade. Började må illa och kände mig både kräkfärdig och slutkörd. Är hos mina föräldrar i Hedemora så mamma var snäll och tog Edith så jag kunde lägga mig igen. Vaknade tre timmar senare och var piggare – tills jag plötsligt hade feber och frossa. Tog två alvedon (brukar sällan ta men här kändes det nödvändigt) och blev omstoppad i soffan ett tag till. Det gav effekt och någon timme senare piggnade jag på mig, men lagom till kvällen kom febern tillbaka och nu sitter jag och fryser trots morgonrock och varma kläder. Med tanke på att jag känner mig oberörd i övrigt, inte är förkyld och att det verkar vara snabbt övergående febertoppar så känner jag i min kropp att det är dess sätt att säga åt mig att vila.

Har inte riktigt hittat någon uppenbar plats för vila den senaste tiden och då säger kroppen till. Bromsa. Och rimligt att det blev nu efter förra veckans dygnet runt-jobb i Grekland och ovanligt lite sömn den senaste veckan. Plus att både jag och Kim jobbar i princip varje kväll för att få ihop allting, såklart är det inte hållbart. Ser fram emot den förändring som snart kommer och tack och lov så har jag lärt mig (den hårda vägen genom min utbrändhet) att lyssna och göra vissa förändringar direkt.

Nu är det här ingen stor grej, det är bara feber och signaler om vila, men jag vet att om jag inte tar sådant här på allvar direkt så skulle det kunna bli en stor grej längre fram.

  1. Så fint hur du ser på kroppen och lyssnar på dess signaler. Borde egentligen vara en självklarhet, men är tyvärr sällan det i vårt stressade samhälle.. Vila ordentligt och krya på dig <3

  2. Vad läskigt, mår något liknande. Sov 9 timmar i onsdagsnatt, 11 timmar torsdagsnatt och i natt 12 timmar. Är ändå jättetrött, tung i huvudet och igår mådde jag så illa så jag spydde. Sen varvade det med att jag frös och att jag svettades. Idag mår jag inte illa men har ett tryck i hela huvudet, tror kanske att det har att göra med att jag sover lite väl mycket men är ju sååå tröött. Sover någon timme på dagen med bara för att orka med en stund

    Krya på dig!! ❤

  3. Så fint att du skriver om det här.

    Jag blev utbränd ungefär samtidigt som du (Sofia), jag är trebarnsmamma (till en 4-åring, 9-åring och 13-åring) och blev för ett år sedan färdigutbildad lärare. Jobbar 80% men det är svårt att få ihop vardagen med jobb, hem, mat, barnens alla aktiviteter och vila/återhämtning. Jag lyssnar in och agerar därefter, behöver jag vila så gör jag det. Problemet är att när man arbetar fasta tider hela dagarna är det väldigt svårt att få tid och ork till en promenad i skogen, en löptur eller yoga som på sikt bidrar till bättre välmående. Jag försöker prioritera detta men det är så svårt!

    Min man stöttar till 100% och i perioder gör han betydligt mer hushållsarbete och fixar med barnens aktiviteter än vad jag gör.

    För det mesta är jag på gott humör och gör det bästa av situationen, är nu glad att det blev två powerwalks den här veckan till exempel. Men ibland blir jag så ledsen över att jag inte klarar av samma saker som jag gjorde innan utbrändheten. Det är så frustrerande! Det är så otroligt frustrerande att hela tiden behöva tänka på att få minst 8-9 timmars sömn eller att jag aldrig får bli tokhungrig, då sviktar välmåendekurvan direkt och jag behöver några dagars återhämtning.

    I perioder äter jag bra och hälsosamt men när jag blir för trött så skriker kroppen efter onyttigheter och det är svårt att stå emot.

    Just nu är jag inne i en frustrerande period och känner mig ledsen. JAG VILL ORKA SOM FÖRUT!

    Tack så otroligt mycket för din blogg! Det är en stöttepelare på många sätt. Skönt ibland att låta min man läsa inlägg för att han också lättare ska förstå hur det är för mig. Tack för att du delar med dig!

  4. Så bra att påminnas om att känna efter och tänka till. Jag är nyexaminerad lärare och har fått min första tjänst. Det har varit så ohållbart på jobbet att jag började få värk i lederna och stickningar i ansiktet. Jag har aldrig värk och har alltid kännt mig frisk och stark, är ung (26 år) så det var oerhört skrämmande att helt plötsligt få värk i kroppen. Detta varade kanske under 2-3 veckor i kombination med bitterhet/frustration över arbetssituationen… Allt detta är säkert en kombination av första heltidstjänsten, mycket ensamma dagar med dottern då sambon jobbar borta och ohållbart på jobbet. Jag ska berätta det här på medarbetarsamtalet och faktiskt kanske gå ner i tid och ta ut föräldradagar istället. Det hade jag dock aldrig gjort om folk i min närhet och i samhället generellt aldrig pratade om just detta- att ta signalerna på allvar. Tack för att du också vågar prata om det ❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..