PEPPTALK TILL DIG

Ni är alldeles för många som mejlar mig med otäcka berättelser om hur ni inte trivs med er själva och berättar hur ni vill förändra er på olika sätt och i många fall önskar ni att ni såg helt annorlunda ut. Allt detta gör mig oerhört ledsen och jag önskar och hoppas att jag får fram mina budskap om det sunda här i bloggen.

Jag vill hjälpa er att förstå att träning handlar om att få en starkare och friskare kropp, inte att hetsa några kilo fram och tillbaka inför varje sommar. Jag vill hjälpa er att släppa det allvarliga och träna för att det är otroligt skönt, roligt och svettigt. Jag vill hjälpa er att förstå att vi alla är och ser olika ut. Att vi aldrig kommer att kunna byta ben, hår eller näsborrar med varandra så det är lika bra att lära känna sig själv så djupt vi bara kan ,..och när vi ändå gör det är det bäst att lära sig att älska det vi har fått för då blir vi tusen gånger vackrare och stiligare, på både insida och utsida.

Jag har själv haft hundra komplex över det mesta på min kropp men nu lärt mig att älska den och utrotat vartenda orosmoln som jag haft. Jag vill säga att det går att lära sig att tycka om sig själv och det GÅR att må bra med sig själv, oavsett hur ovän du är just nu så spelar det ingen roll. Du måste börja någonstans.

Jag har alltid haft komplex över mitt utstickande bröstben.
Jag har alltid sett mig själv som en ganska medelmålttig tjej.
Jag har alltid tyckt att jag har gorilla-armar som var minst sju cm för långa.
Jag har alltid hatat min profil och tyckt att näsan är omotiverad i mitt ansikte.
Jag har aldrig vågat ha uppsatt hår för att jag har skämts över min ansiktsform.
Jag har själv gått hukad under halva skoltiden för att jag trodde jag var för lång.
Jag har knappt vågat ha min rätta skostorlek då jag tyckte de såg ut som ubåtar.
Jag har aldrig burit linnen för att jag ansett att mina armar har vart för raka och omuskliga.
Jag har ibland undvikit att skratta och le för att jag ansett att mina kinder har vart för svullna till min taniga kropp.

Så, det var mina komplex. Vilka är era?

  1. e skriver:

    – Mitt hår blir aldrig fint vad jag än gör
    – min näsa som är skev
    – min överläpp är smal och har jättespetsig amorbåge
    – porig
    – tjocka överarmar
    – olika stora bröst som är lite hängiga
    – jättemycket midja men min överkropp är så lång att jag har ”två midjor”, alltså först midjan, sen höfterna och sen går det in igen
    – platt rumpa
    – tjocka lår
    – stora vader
    – knöliga knän
    – bristingar efter att jag växte 14 cm över en sommar
    – skeva ögonbryn
    – att jag konstant mår dåligt, dåligt självförtroende och självkänsla vilket leder till att jag aldrig kan hålla ett förhållande vid liv…

  2. Emma skriver:

    Mina värsta komplex:

    – Insidan av låren högst upp. Hatar att det är som två bullar där. Det ser extra fult ut eftersom nedre delen av låren är smala.
    – Fettet på höfterna som gör att jag ser tjock ut om jag har tajta jeans.
    – Näsan som inte alls passar in i mitt ansikte. Den ser stor ut eftersom den liksom inte har någon form utan är som en stor kloss.
    – Ögonbrynen. Blev alltid retad för hur stora och mörka de var när jag var yngre. Nu när jag noppar dem ser de bättre ut, men när jag slappnar av ser jag alltid väldigt arg ut och det är något jag hatar.
    – Överläppen. Den är inte jätteliten, men hänger liksom så att den ofta ser liten ut på bild.
    – Mina väck i kinderna vid näsan. De är väldigt stora och jag hatar dem.
    – Jag är 172 lång men har väldigt korta ben för den längden. Ogillar verkligen det.

  3. ulrika skriver:

    Jag har egentligen inga större komplex, men några småsaker som jag ändå tänker på och undviker att visa.. så som
    bristningar på insidan av låren
    för mycket fett och för lite muskler på armar och ben
    hemsk akne och ärr

  4. S skriver:

    Jag har tusentals komplex. Hela jag är ett stort komplex känns det som ibland. Det hindrar mig från att leva. Tar nästintill all min energi till att ha ångest, trycka ner mig själv och helt enkelt äcklas över min kropp. Jag är 1.75 cm lång och väger 86 kg. Jag vågar inte träffa killar, tror att dem kommer att vända och gå när dem ser mig. LITE av mina komplex är:

    Överarmarna – Använder aldrig korta ärmade tröjor eller linnen.
    Låren – dem går ihop och tar över halva jordklotet.
    Magen – Har en rätt snygg midja men avskyr mina sidor.
    Ryggen
    Fötterna
    Vaderna
    Näsan
    Ansiktsformen
    Ögonen
    m.m

    Jag har pendlat upp och ner i vikt ända sedan jag var tio..
    Hatar verkligen detta! Tack för en bra blogg. /S

  5. therese skriver:

    Åh vad fint, det var verkligen peppande. Har haft anorexia och ja träning och mat har inte varit hälsosamt för mig. Hela jag var ett enda stort komplex. Och överallt är träning något som ska påverka vikten hit och dit och samma sak med maten. Men det här kändes väldigt ärligt, och äkta. Någon som tränar för att det är kul och för att träning också har hälsosamma effekter när man gör det på rätt sätt, utan ångest och för att känna styrka och smidighet, och inte för att påverka kroppens yttre. Här kände jag att jag blev inspirerad att komma igång med träning som frisk på ett hälsosamt sätt! KRAM

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..