VI ÄR RÖKTA,

Söndagen spenderades på ett trevligt event som Non smoking generation ordnade. Vi disskuterade rökning, dess innebörd och vad som får så många unga människor att faktiskt börja röka varje år. Är det coolt? Är det grupptryck? Är det media?

För att inte tala om den dolda marknadsföringen till unga ,..

I samband med detta så kom jag ihåg att ni är många som har efterfrågat inlägg om träning och rökning så jag tänker att vi kan börja nysta i ämnet.

Röker ni? Vad tror ni gör att över 16 000 tonåringar börjar röka varje år?

  1. sofia skriver:

    jag är sjutton år, tränar flera gånger i veckan, har bra betyg och är i allmänhet en ”bra flicka”. jag kan känna igen mig i att rökning är ett sätt att få bryta sig loss lite, vara lite rebellisk. jag har flera kompisar som röker regelbundet och har gjort sedan vi gick i 7an, då lockade det mig inte och jag hävdade att jag aldrig skulle ta ett bloss i hela mitt liv. jag provade första gången när jag var 15 och har sedan i somras börjat feströka. då jag inte festar speciellt ofta ser jag det inte som någon hälsorisk i sig, men jag undrar ju lite vad det är som gör att jag vill röka?

    jag kan ha ett paket marlboro light liggande hemma i en låda i en månad utan att tänka på den, för att sedan röka flera cigg på en kväll. jag tror på något sätt att det grundar sig i att det farliga lockar, men att det sedan övergår till något socialt, mysigt och som man associerar med positiva händelser. något som jag också tycker är intressant är hur det kan kännas okej eller inte att röka i olika kretsar. när jag träffar de av mina vänner som röker dagligen är det för mig såklart lättare att falla för frestelsen att ta ett bloss, just för känslan. medans när jag t.o.m festar med de av mina vänner som inte röker, känner jag att jag inte är sugen på det för att det inte ger mig något i den situationen. man umgås helt enkelt på olika sätt.

    jag vet inte riktigt vad jag ville bidra med här, kanske bara berätta från mitt perspektiv. jag kanske också bör tillägga att jag självklart inte ser mig själv rökandes i framtiden, utan att det bara är något som för tillfället ger mig mer än vad det skadar mig.

  2. Malin skriver:

    Jag testade att röka första gången som tolvåring, dock inne på mitt trettonde år. Jättelitet när jag tänker efter, men jag kände mig inte liten. Och jag ångrar inte att jag gjorde det! Jag och en tjejkompis var så fruktansvärt nyfikna på hur det skulle vara, hur det skulle kännas och så vidare. Vi hade ju fått höra så otroligt länge om hur dåligt det är med rökning och hur farligt det var. Det gjorde oss NYFIKNA! Jag kommer ihåg när vi hade den där ciggen i handen och hur min kompis försiktigt tog första blosset. Det var ju inte alls så farligt konstaterade vi. Det var inte jätteäckligt, och det var en härlig känsla att blåsa ut röken. Vi gillade det, men vi fortsatte inte. Ingen annan rökte i vår vänskapskrets och vi hade ingen möjlighet att få tag på några cigaretter.

    Att jag testade så tidigt, innan allt med grupptryck satte igång, gjorde att jag idag är mycket starkare att säga emot rökning. Jag rökte mest som fjortonåring (då andra började) på grund av kicken. Jag var aldrig beroende, men det var en sådan kick att tjuvröka, lära sig ta halsbloss och känna sig så olydig! Som femtonåring blev jag dock sjuk under en lång period, över ett halvår. Där tog allt med rökning slut tvärt, och jag har inte fortsatt med det sen dess. Jag är snart sexton, men är så jävla glad att jag insett allting med rökning! Har testat det, och insett. Att jag testade så ung, gjorde att jag mognade tidigare än många andra, och insåg hur dumt det var! För nu i min vänskapskrets är det flera rökare. Fan vad glad jag är att jag förstått alltså!

  3. Jag röker. Men det var absolut inte grupptryck som fick mig att börja, utan det var ångestdämpande under en tid i mitt liv när varken mediciner och terapi hjälpte eller kärlek fanns. Det är fortfarande cigaretter som lugnar mig, varje dag flera gånger om dagen.
    Jag tränar mycket. Är väldigt hälsosam på alla andra vis. Är både vältränad, frisk och ja, hälsosam. Jag äter bra och tränar mycket. Och röker.
    Just nu ser jag det inte som ett problem. Alls, faktiskt. Och det hoppas jag andra respekterar så som jag respekterar andras val här i livet 🙂

  4. Linda skriver:

    Jag började röka på gymnasiet för att jag mådde väldigt dåligt och jag tror att jag försökte straffa mig själv för att folk skulle bli så arga på mig.
    Men efter att rökt i tre så har jag slutat. Har inte varit rökare på över ett år.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..