SKAFFA APTIT?

Jag har förstått att många av er har önskat fler inlägg inom ämnen som hetsätning, ätstörningar, matångest osv så jag tänker att vi börjar så smått med en ny serie där detta är det första med tema ”kärlek till maten”.

Jag facineras ofta över hur en del människor inte äter. Utan att behöva ha någon ätstörning så är vissa bara inte särskilt matglada och går igenom dagarna där de ser ätandet mer som ett nödvändigt ont än något gott, roligt och alldeles underbart. Att skippa frukosten, kunna ta en lätt lunch och äta mackor till middag har aldrig varit min grej och jag styrs av en mindre ”skalman-klocka” som noggrant ser till att jag får i mig all energi jag behöver.

Att äta och laga mat är, som ni säkert märkt, en av mina absoluta favoritsysslor och jag blir halvt gråtfärdig av tanken att alla inte vill ge sig in i allt det fantastiska som matlagning innebär. ”Jag äter inte för att leva, jag lever för att äta” skulle kunna vara mina budord och jag hoppas att jag kan inspirera er till att också våga och vilja njuta av matens värld på både ett hälsosamt, kärleksfullt och syndigt gott sätt.

Tänk så mycket man går miste om när man ständigt äter korv och makaroner till lunch och mackor till frukost och middag.
Vart befinner ni er i frågan?

Äter ni för att leva eller lever ni för att äta?

.

  1. Sofia skriver:

    Jag älskar mat! Jag kan tilloch längta till nästa dag för att få äta matlådan :p haha

  2. Avgudat verkligen dig Fia som skriver om så mycket bra saker! Jag kan säga att visst, jag gillar mat men det är ett stort ångestmoment bara…. Jag hatar att se det, tänka på det och främst att äta det, därför undvike jag det och äter väl ungefär en lagad mat-portion om dagen, MAX… Om det ens blir något alls… Tyvärr
    Och jag säger bara att det är ett helvete att leva såhär och det vill absolut ingen människa göra, att springa 3 timmar för att ”förtjäna” att äta ett äpple i gråt, nej usch så förtjänar ingen att leva! Nu sitter jag redan fast i skiten men kan väl uppmana alla andra att ALLDRIG börja dra ner på maten för att gå ner i vikt, man bever så otroligt mycket mat och kroppen blir störd utan det, träning och en ”hälsosam” livsstil gör mycket det också, om maten finns där så snälla börja aldrig med kaloriräknanden, vägningar, mål och massa begränsningar, man mår bara dåligt av det och det är ett helvete att ta sig ur om man väl fastnat…

    Fia, du är bäst

  3. Annie skriver:

    Men gud, orka alla med någon typ av matstörning som en amatöranalyer vill komma fram till att Fia också har det , sjukt irriterande ju! Ni som skriver, har inte inte slagit er att sjukdomen kanske sitter i ert egna huvud enbart?

  4. Helena skriver:

    Jag önskade att jag gillade mat. I min värld skulle jag vilja att det fanns ett piller som man kunde äta. Det skulle ge en alla näringsämnen man behöver och hålla blodsockret på en jämn nivå under hela dagen. Istället får man lida varje dag, ha ångest över allt som stoppas i munnen. Jag kan tillägga att jag är överviktig och hellre stoppar choklad i munnen än en lagad måltid.

  5. Jag kan direkt säga att jag lever för att äta och inte tvärtom. Älskar god och vällagad mat i alla former och tycker det är jättekul att laga den. Kan knappt vänta tills jag får stå på egna ben och skaffa egen lägenhet och fylla kylskåp och skafferi med varor jag kan laga en massa mumsiga rätter av!

    Precis som du förundras jag också över folk som inte känner den glädjen själv. De har definitivt missat något här i livet..

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..