TRÄNA FÖR KÄNSLAN.

Vi har pulsklockor, jagar tider på milen, mäter våra resultat, lindar måttband kring kroppen, går upp i ottan för PW tills skosulorna brinner, blänger på kalorimätaren på konditionsmaskinen, provar smaljeansen, äter mat, väger mat, räknar mat, hatar mat, drömmer om framtida resultat, blir frustrerad över att framtida resultat inte kommer idag eller helst igår, tar i mer för att förbränna mer, skyndar till nästa pass, nästa klass, tittar på folks muskler, provar egen biceps, mäter, springer, rusar och mäter.

 

Självklart är det både bra och effektivt att mäta sin träning och få
motivation genom resultaten och allt det där.

 

Men när tränade vi för känslan sist?

 

Känslan av att gå på ett spontant danspass och skaka rompa för att det är roligt och härligt?

 

Skrattade oss genom en löptur i skogen, njöt av att solen strålade dig i pannan eller stannade upp mitt i en serie  benböj för att fånga ögonblicket där du kände dig så jävla stark.

 

När tänkte vi att vi tränar inte för något annat än att det får oss att må så enormt bra.
Att det gör oss pigga och frisk och det är det viktigaste.

 

När sprang vi lite långsammare för att det var så härligt väder att det var viktigare att njuta av stunden än att pressa sig till ett nytt personbästa.

 

Ibland behöver vi pausa från jakten på resultat och förbättring, ta av oss pulsklockan och träna för känslorna.

 

,. för endorfinerna, för självkänslan, för dig själv.

 

IMG_6984
204967_10150155484911846_669516845_7155507_1670293_o

 

 

 

 

 

  1. Tycker att din blogg är riktigt inspirerande. Men vilken övning skulle du tipsa om för att få en platt mage? Vill inte får anorexia för att jag tränar 🙂

  2. Underbart Fia! Har varit bortrest en längre tid och missat en del inlägg. Desto roligare nu när jag har massa att läsa om kvällarna! Jag är delad, när det kommer till min huvudaktivitet dans har jag otroligt höga krav på mig själv: mäter, jämför, blir aldrig nöjd och är ständigt skadad. Mitt substitut är löpträning och även där mäter jag, jämför, jagar resultat och utmanar. Skillnaden är att jag gör det av kärlek med springskorna på och av stress när det kommer till dansen. När det kommer till löpning klarar jag av att pressa samtidigt som det fortfarande är underbart. Konstigt att man kan ha så olika inställning till sina två största intressen. Varför klarar jag av att hantera den ena men inte den andra? Det är ju inte så att jag saknar ”träna för känslan” tänket helt.
    Kram!

  3. Du inspirerar verkligen mig och får mig att ändra mitt tankesätt angående träning och kost! Jag har gått ner 20 kg hittills på 6 månader men aldrig riktigt njutit under tiden eller ‘tränat för känslan’ utan bara gjort en livsstilsförändring för att gå ner i vikt. Från och med nu ska jag njuta av varje steg mot mitt mål och leva mitt nya liv som hälsosam!

    Jag blev så inspirerad att jag var tvungen att länka din blogg och några av dina inlägg i ett inlägg på min blogg, hoppas det var okej!

    http://herjourneytogetfit.blogspot.se/2013/04/pt-fia-inspirerar.html

    KRAMAR

  4. Herregud, vad du skriver bra. Inte ofta jag blir så berörd (eller kommenterar på bloggar) men du gör så att man inte kan sluta läsa. Du inspirerar och motiverar på ett imponerande sätt, tack för det!

  5. TACK! Du får en verkligen att tänka till ibland, det behövs! Din blogg är fantastiskt bra, keep up the good work!
    Kram

  6. Jag försöker alltid tänka att det ska vara kul. Det får bli jobbigt, men jag gillar då jag kommer in i det där trancetillståndet och känner att i den här lugna takten så kan jag springa hur långt som helst eller att skratta mig igenom zumbapasset för att det är så rolig koreografi och struntar i att jag gör varannan rörelse fel. Det är bara så kul! Hellre skön glad känsla av att det var kul, istället för att fokusera på att jag gjorde fel helatiden…

  7. Instämmer helt och kan glatt meddela att jag älskar hur stark jag känner mig när jag tränar och hur jag hittar nya sätt att utmana kroppen, ofta med kroppsvikt men nästan alltid så att flera delar av kroppen får ta i, så jag känner att jag får en utmaning som jag med ansträngning klarar av och därmed utvecklas. Min hållning är fantastisk nu, sedan ungefär ett halvår tillbaka, och jisses vad jag sträcker på mig!

    Sätter jag upp träningsmål så vill jag inte gå till gymmet. Jag har inte vägt mig på … länge, minns inte när sist var, och jag äger inte annat än köksvåg som visar upp till 4 kg. Jag äter tills jag är mätt eller nöjd, beroende på måltidssituation. Jag är inte rädd för varesig kolhydrater, fett eller socker, men jag väljer portionerna och är nöjd med mina val.

    Jag jobbar på psyket och jag får bra hjälp med det. Jag är i en process där jag känner att jag så småningom (om ett år? om fem år? lagom till barnbarnen är vuxna?) kommer landa i en väldigt stolt, nöjd och livsbejakande version av mig själv.

    Jag är tacksam och jag älskar.

    Tack för mig, hej 🙂

  8. Det här är nog det bästa blogginlägget jag någonsin har läst! Det innehåller så otroligt många känslor och du sätter verkligen ord på vad jag själv så ofta tänker och känner. Önskar att både jag och folk i allmänhet kunde stanna upp ibland, både i träning och i allt man gör och bara njuta!
    Tack för en blogg som gör mig så otroligt glad och som jag tror har gett många en annan syn på hälsa och välmående!

  9. Om du fortfarande skriver och vill ha förslag på en önskerubrik hade jag gärnat vela läsa om självkänsla/ självförtroende.

  10. Så himla bra skrivet!<3
    Det är så härligt, för varje gång jag tittar in här på bloggen så fylls jag av en härlig känsla. Jag blir motiverad och påminnd. Motiverad till att leva för mig själv, göra det som får mig att må bra. Och påminnd om att ta vara på allt. Tack för en fantastisk blogg!! Kram:-)

  11. Sedan jag började känna av min depression igen för två månader sedan har jag enbart mätt min träning i lycka! Det är underbart, rekommenderas:)

  12. Riktigt bra skrivet! Så borde man verkligen tänka oftare, träningen handlar allt för mycket nu för tiden om att man ska nå speciella resultat. Men att må bra och känna glädje av träningen är ju det allra viktigaste!

    Du är verkligen en sådan inspirerande person och man blir så glad av att läsa din blogg!

    Kram!!

  13. Du kan verkligen slå huvudet rätt på spiken Fia!
    Så himla bra & kloka ord, fick mig att tänka, känna efter & må bra!
    Tack! 🙂

  14. Så kul att du skriver om detta idag, för att jag har precis varit ute med en vän och sprungit i den underbara vårsolen runt isen (sjön)! Det var fantastiskt!
    Vi kollade ingen tid, ingenting, vi lunkade fram och bara njöt av solen och den vackra naturen. Efteråt hade vi båda ett stort leende på läpparna och vara underbart lyckliga av en timma i solen och omslutna av den fantastiska våren som är på väg att komma!!!

    Vi måste ibland stanna upp och njuta av våra fantastiska kroppar och livet och inte bara jämföra oss och tävla!!! 🙂

  15. Hej!
    Jag tränade för känslan så sent som igår. Jag kom på mig själv med att jag skrattade när jag gick tillbaka med vikterna efter passet. Jag körde ett härligt styrkepass och arbetade mig igenom kroppen i lugn och ro, så att själen hann med. Idag blir det mer intensitet med löpträning, 3km uppvärmning och så tio backintervaller på det, men förhoppningen är att känna samma fridfulla känsla efter kvällens pass som jag gjorde igår.
    Detta är ett måste då man har två synnerligen aktiva barn, heltidsjobb, prylar som ska tas om hand och ett och annat självpåtaget åtagande.
    /Linda

  16. Copy, paste, save! Så viktigt!! Har tänkt en hel del på hur min egen inställning till träning har förändras i takt med att antalet träningsbloggar och exponeringen i media ökat och då även min konsumtion av dessa.. Välmåendet och allt det positiva som träning innebär för mig har i perioder fallit i skymundan för prestationsångest, siffror och känslan av att ingenting är good enough längre.. Fia du känns så sund och dina påminnelser likt denna är guld värda! Jag har kopierat det här inlägget och sparat i min mapp med kloka ord att ta fram och låta mig påminnas av när det behövs! Tack 🙂

  17. Sant!! Sedan jag bytte inställning angående löpning från ”måste springa, måste springa, måste springa” till att se det som ett tillfälle att få frisk luft, röra på mig och lyssna på bra musik så uppskattar jag det så mycket mer. Jag ser det mer som avkoppling än som ett sätt att pressa mig till det yttersta (även om jag förstår att själva ”pressa-sig-till-det-yttersta”-delen är vad vissa uppskattar med träning). Jag springer för att det är kul och skönt, inte för att springa så snabbt som möjligt. Det finns så många andra områden i livet i vilka jag ständigt försöker sträva högre och prestera bättre (mina studier t.ex.), därför får del, träning vara något kravlöst som bara görs för njutningens skull för min del.

    Jättebra inlägg!

  18. Superbra skrivet. Visst är det kul att mäta sin utveckling, men man får inte glömma att njuta av träningen. Många är nog dåliga på det. Jag tappade motivationen för något år sedan och insåg att det var för att jag aldrig riktigt njöt. Har blivit bättre på det och det gör verkligen skillnad i både resultat och motivation!

  19. Härligt inlägg! Jag gör ofta det! Framförallt krispiga morgnar när jag är ute med mina inlines. Du vet när solen skiner och Gbg sover och allt bara är underbart!

  20. Allt du skriver är oerhört inspirerande.
    Jag är nog inte en sådan person som tränar för att hela tiden få bättre tid m.m. Jag tränar nog mer för att jag behöver det och mår bra av det. För att det är roligt och ser att det ger mig så mycket.
    Jag är inte så tävlingsinriktad på det sättet att jag måste ha bättre tid eller så hela tiden. Jag tycker det kommer ändå. Men jag förstår absolut ditt budskap.
    Önskar dig en underbar dag

    Kramar
    Lene

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..