TRÄNA FÖR KÄNSLAN.

Vi har pulsklockor, jagar tider på milen, mäter våra resultat, lindar måttband kring kroppen, går upp i ottan för PW tills skosulorna brinner, blänger på kalorimätaren på konditionsmaskinen, provar smaljeansen, äter mat, väger mat, räknar mat, hatar mat, drömmer om framtida resultat, blir frustrerad över att framtida resultat inte kommer idag eller helst igår, tar i mer för att förbränna mer, skyndar till nästa pass, nästa klass, tittar på folks muskler, provar egen biceps, mäter, springer, rusar och mäter.

 

Självklart är det både bra och effektivt att mäta sin träning och få
motivation genom resultaten och allt det där.

 

Men när tränade vi för känslan sist?

 

Känslan av att gå på ett spontant danspass och skaka rompa för att det är roligt och härligt?

 

Skrattade oss genom en löptur i skogen, njöt av att solen strålade dig i pannan eller stannade upp mitt i en serie  benböj för att fånga ögonblicket där du kände dig så jävla stark.

 

När tänkte vi att vi tränar inte för något annat än att det får oss att må så enormt bra.
Att det gör oss pigga och frisk och det är det viktigaste.

 

När sprang vi lite långsammare för att det var så härligt väder att det var viktigare att njuta av stunden än att pressa sig till ett nytt personbästa.

 

Ibland behöver vi pausa från jakten på resultat och förbättring, ta av oss pulsklockan och träna för känslorna.

 

,. för endorfinerna, för självkänslan, för dig själv.

 

IMG_6984
204967_10150155484911846_669516845_7155507_1670293_o

 

 

 

 

 

  1. Antingen tränar jag för känslan eller så tränar jag inte alls.

  2. Miig skriver:

    Tycker att din blogg är riktigt inspirerande. Men vilken övning skulle du tipsa om för att få en platt mage? Vill inte får anorexia för att jag tränar 🙂

  3. Olivia skriver:

    Underbart Fia! Har varit bortrest en längre tid och missat en del inlägg. Desto roligare nu när jag har massa att läsa om kvällarna! Jag är delad, när det kommer till min huvudaktivitet dans har jag otroligt höga krav på mig själv: mäter, jämför, blir aldrig nöjd och är ständigt skadad. Mitt substitut är löpträning och även där mäter jag, jämför, jagar resultat och utmanar. Skillnaden är att jag gör det av kärlek med springskorna på och av stress när det kommer till dansen. När det kommer till löpning klarar jag av att pressa samtidigt som det fortfarande är underbart. Konstigt att man kan ha så olika inställning till sina två största intressen. Varför klarar jag av att hantera den ena men inte den andra? Det är ju inte så att jag saknar ”träna för känslan” tänket helt.
    Kram!

  4. Anna skriver:

    Det bästa jag har läst.

  5. Linnea skriver:

    Du inspirerar verkligen mig och får mig att ändra mitt tankesätt angående träning och kost! Jag har gått ner 20 kg hittills på 6 månader men aldrig riktigt njutit under tiden eller ‘tränat för känslan’ utan bara gjort en livsstilsförändring för att gå ner i vikt. Från och med nu ska jag njuta av varje steg mot mitt mål och leva mitt nya liv som hälsosam!

    Jag blev så inspirerad att jag var tvungen att länka din blogg och några av dina inlägg i ett inlägg på min blogg, hoppas det var okej!

    http://herjourneytogetfit.blogspot.se/2013/04/pt-fia-inspirerar.html

    KRAMAR

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..