MIN SEGER!

Igår var en stor dag för mig. Min terapeut sade åt mig att fira och berätta och det ska jag nu göra:

 

Sedan jag blev sjuk i utmattningsdepression har min ångest vart ett enda tjatter i huvudet. Så fort jag vart ensam eller inte haft folk att prata med så har det blivit kaos i huvudet och hela kroppen har blivit attackerad av ångest, dränerande tankar, prestationsångest, självhat osv.

 

Jag har alltså inte klarat av att hantera mina egna tankar och känslor vilket lett till att varje tyst stund resulterat i utbrott, kollapser, baksteg och bryt.

 

Min snuttefilt och lösning på detta blev att jag ständigt distraherat mig med en tv-serie och podcasts. Så fort jag vart ensam – på med det så jag slipper vara i mitt huvud. Det har hjälpt men samtidigt har jag sett ut som ett pucko som bär runt på datorn på högsta volym vart jag än går i lägenheten.

 

Diskar, duschar, lagar mat, jobbar, cyklar, går eller bara ”är” ensam  – alltid på med ljud för att distrahera och skydda mig från min egen ångest.

 

För en vecka sedan blev det tyst. Alltså, jag har nu gått nästan en vecka där jag kan bara vara i mitt eget tillvaro utan att attackeras av ångest, självhat, prestation och dränerande tankar. Det är frid. Det är tyst.

 

Ni som upplevt något liknande eller vart i min situation förstår vilken enrom seger och häftig känsla detta är. Jag äger nu mitt eget huvud och känner mig för första gången på flera år trygg i mina egna tankar. Jag har äntligen makten över min skalle. Det är tyst och helt fantastiskt.

 

Skärmavbild 2013-09-26 kl. 09.23.35

 

Tack livet!

 

 

 

  1. Hej hittade hem till din sida av en kvälls av googlande. Ångest fri! Det är min dröm. Känner igen mig i allt du skriver.
    Går de få kontakt med dig och hörs hur det gick till. Var så ledsen att du inte fick med det i texten. Hör gärna av dig //emilsominte kan vara i sin skalle

  2. waow, tack Fia. Det ør som att du berøttar om mig sjølv. Jag jobbar med mina hemska tankar dagligen, med dåliga nøtter, mycket gråt, och så mycket løngtan att gæra annat. Hur gick du tillvøga? Jag har en sådan stor løngtan att kønna frid. Att bara leva och vara lycklig. Nør man någon helg eller dag sitter ensam så kommer dom, snabba och hårda tankar. Tack fær att du delar med dig. Det ør vørt mer øn vad du tror. Tack. kram

  3. Vad lycklig jag blir av att läsa det här. Att vara fri ångest måste vara så fantastiskt och det skall du absolut fira. Jag kan inte ens drömma om den dagen då jag skulle bli helt fri det. Vore så fantastiskt. Min utmattning är på väg tillbaka, försöker göra allt för att stoppa den!

    http://iamcharlotte.blogg.se/

  4. Är inte där ännu. Är dessvärre precis i början på min resa mot att må bra igen. Och jag förstår vad du menar. Kan inte vara ensam utan att må dåligt. Jag hoppas jag tar mig upp en dag…

  5. Så grymt att läsa! Blir riktigt rörd, samtidigt som jag inte kan sluta le.
    Du är en sån stark människa, och på det en fantastisk förebild – för både unga och gamla.
    D U Ä R F A N T A S T I S K

  6. underbart att höra! (=
    Vill också passa på att tacka för att du är en sund förebild med vettiga åsikter! Det behövs nuförtiden som omväxling från allt sjukt – TACK!

  7. Åh, vad glad jag blir! Vad roligt för dig! Jag själv blev idag sjukskriven pga. stress & panikångest. 19 år och sjuk av stress, det låter ju… snyggt?
    Det är synd att man pressar sig själv så hårt och kämpar fast kroppen sagt nej för länge sedan, att man inte lär sig att lyssna på kroppen innan det gått för långt. Jag vet att jag inte kommer repa mig på 2 veckor, det är alldeles för kort tid. Men jag vet att det inte är någon idé att försöka stressa fram resultat heller, oftast ger det bara större bakslag.
    Hoppas du har en bra fredag!

  8. Grattis, vad härligt att höra dej vara så ärlig om dina tankar och känslor. Den där lugna känslan hände mig också. Först kom det i små perioder, men sedan ett halvår tillbaka har den äntligen stannat kvar! Jag har mått dåligt med ångest, stress ätstörningar och hopplöshetstankar i många år. Jag har gått hos terapeut men vägrat medicinering. Tillslut blev allt en ond cirkel och jag orkade ingenting alls. Då gav jag upp och började med en svag dos ssri-preparat. Jag säger inte att detta är något för alla och själv hade jag helst undvikit det, men för mig blev det en skön paus från de värsta tankarna vilket gjorde att jag sakta kunde bryta cirkeln, sova på nätterna och tillslut börja må lite bättre för varje dag. Har följt din resa med sjukdomen här och känner igen mig i mycket! Hoppas du får vara kvar i ditt lugn nu, och lycka till!

  9. Det låter alldeles underbart Sofia, man kan nästan känna din lycka genom texten!

    Jag minns själv, även om min ”diagnos” inte handlade om utmattningsdepression utan mer ångest (det är väl egentligen samma sak) och hur jag gjorde allt för att slippa tänka. Jag arbetade hela tiden och sysselsatte mig med saker så att jag blev fysiskt trött i stället.

    Jag förstår din lycka och din känsla!
    Vi har tagit upp det här inlägget hos oss idag:

    http://bloggnyheterna.blogspot.se/2013/09/pt-fia-berattar-om-hennes-seger-och-att.html#more

  10. Jag tror jag kan vara där nu. Mina tankar går i 100 på saker jag bara ”tror ska hända” jag inbillar mig att det är på ett visst sätt, inbillar mig att jag inte är lika bra som någon annan, inbillar mig att jag ska bli övergiven av vänner och pojkvän. Bara tänker sånna tankar konstant. Gråter i stort sätt varje dag och det är inte bara snyft utan tårar som sprutar och jag kan ibland anklaga min partner för saker som inte är sanna och jag tror inte på honom.. fast jag någonstans vet att mitt beteende är inte normalt. Varför gör jag så här? Men jag måste ju få uttrycka vad jag känner? Har hänt att jag fått panikångest men kanske bara 2-3gånger. Det har varit såhär i nästan 6månader nu..fattar inte hur min partner fortfarande står vid min sida, men jag är ju hormongalen så kan vara jätteglad också. Om det nu är hormoner men känns som att det måste va det. Det värsta är att jag har NADA att må dåligt över. Jag misstrivs lite på mitt jobb, men ingen är ju dum eller så. Har få vänner kvar då jag bor i oslo och många flyttat tillbaka till sverige. Har några. men annars äre liksom bra.

    jag vill ju gå och prata med nån. Men det känns så jävla svårt. Känns som allt bara kommer gå över av sig själv om jag bara väntar ut det typ.. känns dumt vet inte var eller till vem jag ska vända mig och lyckas inte ta tag i det. nu bara babblar jag men har så mkt på hjärtat och kommer ingen vart och av någon anledning känns det som att det är så lätt att vända sig till internet och din blogg! 🙁

  11. Grattis Fia! Du är värd all lycka, och du har definitivt en av dem bästa bloggarna jag vet. Jag är 22 år och sitter i samma situation som du gjorde. Så fort jag är själv kommer hjärnspökena fram. På egen har jag lyckats göra det bättre och bättre. För mig har räddningen varit naturen och hästarna. Att sova mycket är oxkså extremt viktigt. Jag hoppas verkligen att alla som hamnar i den här situationen kommer ur den, för jag vet innebörden. Lycka till alla starka, fina människor!

  12. Wohoo!gud va skönt!varit där själv så jag vet hur det känns!man liksom nästan gråter av lättnad!stor kram å fortsätt krya!:)

  13. Jag vet precis vad du pratar om, och förstår därför också hur stort det är! Jag är så glad för din skull. Önskar dig all lycka!

  14. Måste börja med att säga att du är en enorm inspirationskälla både vad gäller vårt ätande och tränande men även allt du delar med dig kring din psykiska (o)hälsa. Jag har gjort en liknande resa med ångest och utmattningsdepression för omkring 6-7 år sedan. Det går att bli frisk från ångesten och mycket handlar om att jobba med sig själv, vilket är skitjobbigt! Jag kunde under många perioder inte sova för att tankarna rusade runt till hysteri. Min lösning blev att sova med hörluren i örat och en ljudbok som lockade mer än tankarna. Det funkade för mig! Jag minskade även arbetstiden något och började träna för att få ur mig en massa frustration. Jag började även plocka svamp i massor, för att slippa rusandet som sker runt en hela tiden. Bra jobbat PT-Fia, Du har tagit ett steg i rätt riktning!
    Pernilla

  15. Hej fia!
    Jag hatar att vara ledig. Får ångest att vara ensam hemma och måste också typ sitta vid datorn, tvn, lyssna på ljudbok eller podcast för att dämpa. Eller så måste jag göra något hela tiden tex städa, laga mat osv. Gärna med ljudbok i öronen. Har du något tips hur man får de att bli tyst i huvudet eller utmana du helt plötsligt dig själv och bara stängde av allt och möta din ångest? De gjorde jag faktiskt idag. Första gången på säkert ett halvår. Jag stängde av datorn och tv och bara satte mig i soffan. Det kliade i fingrarna när ångesten höll på och jag fick verkligen stoppa mig att inte ta upp telefonen och kolla instagram osv. Jag bara satt där och koncentrera mig på att andas och lät tankar och känslor komma. Jag blev väldigt avslappnad i hela kroppen. Kändes nästan som att jag skulle somna sen vaknade sonen och jag kände mig ganska lugn en stund iaf hehe 🙂

  16. Hejsan!! Jag älska verkligen din blogg. Den är så inspirerande och du lägger alltid ut jättebra recept!:)
    Men jag har en liten fråga. Det har ju varit lite snack om att frysta bär kan vara giftigt. Hur brukar du göra med frysta bär? Brukar du koka bären innan du använder dom?
    Grattis förresten!!:) Kram

  17. Åh är precis där och vart ett halvår minst, egentligen längre men först då jag tog tag i det. Grejen är att jag älskade min terapeut och kom en bra bit på vägen, men sen fick jag bara tio tillfällen på vårdcentralen, jag som var så glad att jag hittade rätt på första försöket, och nu är jag här på ruta ett, och kan inte gå till någon heller för är 21 år och har jobbat men fick säga upp mig pga. min ångest i våras och vill börja jobba igen men där kommer ångesten in igen, kan inte ta vilket jobb som helst, och det gör det genast svårare, så ingenstans att gå och prata med min toppen terapeut. Har du några tips på självhjälp? Kram och massa grattis, det är du värd!

    1. Läste din kommentar och kände precis att det matchar min upplevelse. Även jag är 21 år och har i flera år varit i behov av terapi och medicinering. Jag fick också berättat för mig att man ‘bara hade 10 tillfällen’ och att resurserna helt enkelt inte håller. Detta var 3 år sen och sen dess har jag gått hos en ungdomspsykolog i 1,5 år och nu hos en jätteduktig KBT-terapeut. Det jag vill understryka är att du ska vända dig till specialister, ej vårdcentral. Vårdcentralens hjälp kan fungera för någon enstaka, men just på grund av deras sparsamma resurser får många inte hela den hjälp de behöver, och hamnar liksom på ruta ett igen. Det är så viktigt för självkänslan att få kunna se sina små framsteg, och känna sig bekväm i att arbeta och vara produktiv. Snälla, vänd dig utanför vårdcentralen och se till att få en adekvat behandling, med antingen både medicinering och terapi eller bara terapi. Investera i dig själv och unna dig själv den hjälpen, det är så viktigt! Ta hand om dig!

  18. Vad härligt, grattis! Hmm jag har aldrig tänkt på det där men jag inbillar mig ju att jag tycker att det är skönt att vara själv, men nu när jag tänker på det så har jag ALLTID på radio eller en tv-serie på i bakgrunden. Och datorn följer med mig i köket, på toaletten etc…Hmm…

  19. Stort grattis Fia! Det låter verkligen som att du har haft det fruktansvärt, så jag förstår att det känns underbart nu!
    Kram på dig

  20. Wiiie, så otroligt BRA JOBBAT! Grattis och fira ordentligt.

    Men hur kommer man egentligen därifrån? Jag är där du varit, just nu. Har ständig ångest när jag är ensam. Har dock inte provat att lyssna på podcasts eller se på tv för att dämpa. Finns det något sätt? Häromdagen tog sig ångesten till och med uttryck fysiskt, vilket jag aldrig tidigare upplevt. Jag låg i min säng och blev yr, skakig och hyperventilerade.

    Om någon annan förutom Fia har tips – snälla dela med er.

    1. Att lyssna på podcasts eller titta på tv-serier var något som jag gjorde mycket när min ångest var som värst. Det lugnar för stunden och kan kännas bra, länge. I slutändan finns tyvärr det underliggande problemet kvar, och jag tror ju att Fia i samverkan med att ‘distrahera sig’ även har jobbat på den verkliga orsaken också. Att bara distrahera sig är nog tyvärr bara att skjuta problemet framför sig. Vad det gäller dina fysiska utslag så får du övertyga dig själv om att det inte är farligt! Det är kroppens försvarsmekanismer som triggas igång av ‘felaktiga’ varningssignaler från hjärnan. Kroppen är utformad på ett sätt så att man t ex ska kunna fly i farliga situationer, fight or flight. Att man då börjar t ex hyperventilera är för att kroppen kräver mer syre till musklerna för att de ska kunna springa (fly) eller slåss. När vi har ångest uppfattar våra hjärnor det som en livsfara, och samma signaler skickas från hjärnan ut i nervsystemet och triggar igång vårt försvar. Alltså, kom ihåg att det inte är farligt. Jag har själv haft problem med panikångest, där jag har trott att jag som 20-åring håller på att få en hjärtattack. Det finns olika typer av tricks som man kan använda sig av för att hantera sånthär. Mindfulness är t ex en mycket omtalad metod som går ut på att vara medveten just nu i stunden, på hur kroppen känns, på hur du andas och vad du känner, utan att lägga värderingar i det. Det är rätt så svårt, men övning ger verkligen färdighet. Det kan vara värt att kolla upp det, eftersom du lider så av det. 🙂

      1. Tack så hemskt mycket för att du tog dig tid att svara!! Det verkar vettigt det du skriver. Jag ska absolut kolla upp mindfulness och hur man går tillväga med det.

        1. Inga problem, verkligen. Jag har varit där och hamnar fortfarande där ibland om än mycket sällan. När du börjar lära dig och få in tekniken kommer du att känna hur dina dalar inte blir lika intensiva och inte lika långvariga, och det är en mäktig känsla. Snart kommer du också att kunna känna så som både jag och Fia gör just nu. Baby steps! =)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..