INSPIRERAS AV HANNA:

HANNA SKRIVER:

 

Måste bara berätta om rundan jag sprang igår. Jag brukar normalt sätt inte springa men igår hade jag en helt galen energi i hela kroppen! Har inte tränat på ett tag då jag jobbat löjligt mycket och var därför fruktansvärt sugen på att bara ut och låta varenda muskel få visa vad den går för. Sprang omkring och skrattade (de är sant!) bara flinade, skrattade högt och skrek med i musiken i hörlurarna.

 

Benen bara flög fram och fick inte nog! Insåg att det inte räckte med att springa, började göra lite utfall/upphopp, armhävningar, squats på alla bänkar och kanter jag kunde hitta. När jag var färdig var jag ändå inte färdig, så jag sprang upp och ned för några trappor som världens duracelkanin, de värkte sådär skönt i benen och halsen blev helt rivig! jag var helt lyckligt slut i kroppen!!

 

Tänkte gå PW de 3 km hem men de slutade med att jag sprang och log även då.Kämpade som en galning på slutet och gav verkligen allt! Det var så jävla skönt! Verkligen bästa passet någonsin! 
Kände att jag behövde dela med mig bara haha!

 

Hanna – 2013-10-06

 

Min PT-online kund Hanna lyckades inspirera mig med sina ord. Hoppas även ni fick en glädjekick och sug efter att kasta loss löpsteget i skogen : )

 

 

Desktop11

Desktop12

 

,. och några träningsglada skogsbilder på det!

 

 

  1. Olivia skriver:

    Har också känt det. Känner din glädje ut i fingertopparna!

  2. Sofie skriver:

    Åh vad härligt det låter! Jag sörjer lite för ända sedan min utbrändhet för ett och ett halvt år sedan har jag aldrig fått tillbaka lusten att springa. Jag tränar på annat sätt t.ex. ett par tabatapass hemma i vardagsrummet per vecka, promenader och yoga men saknar den där härliga känslan och energin man fick av en löptur. Tyvärr får jag ju skylla mig själv eftersom orsaken till att jag tappade lusten att springa var att jag tiden innan jag blev sjukskriven inte lyssnade på kroppen utan tvingade mig ut på löprunda efter jobbet trots att jag var så trött att jag bara ville gråta när jag kom hem efter joggingturen. Det var liksom en tvångsgrej som hade att göra med hur dåligt jag mådde. Jag fick ångest om jag inte tränade trots att jag inte orkade. När jag började återfå orken försökte jag mig ut i löpspåret igen men varje gång jag försökt så är det som om den där gamla känslan av hur jobbigt det kändes kommer tillbaka och jag blir alldeles gråtfärdig. Det handlar inte om att jag inte skulle orka utan det är liksom en känslomässig spärr. Jag har väl traumatiserat mig och löptraumat har satt sig i kroppen. Det är en märklig känsla att löpning får mig att gråta trots att jag nu mår mycket bättre. Jag vet ju att jag inte behöver springa, det finns andra sätt att träna men ändå känns det så onödigt att man gjort så här mot sig själv. Kanske det kommer en period i livet då traumat försvinner och jag kan känna den där härliga känslan igen men det får en att förstå hur viktigt det är att träna med glädje och inte göra det till ett tvång. Så njut alla ni som får positiv energi av att springa! Det är så viktigt att ha med glädje i det man gör annars är det inte uppbyggande.

    Ursäkta min långa utläggning men ville dela med mig som en varning att den där känslan som fick mig att tvinga mig själv att träna ska man akta sig för men sträva efter den känslan som Hanna upplevde. Det är träningsglädje! Och positiv energi kan man endast få om man lyssnar på kroppen.

  3. Härligt!!

    Titta in på min blogg där jag bloggar om hur det är att vara 19 år och älska hård träning, hälsa, hästar och ridning 🙂 Bjuder snart på en video där jag visar hur man kan träna styrka och kondition i skogen! http://www.mybiggestgoal.blogg.se

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..