VARFÖR?

”Ibland unnar jag mig glutenfri havregrynsgröt med mandelmjölk och råröda lingon”

 

”Nu är inte syftet att förbränna för viktnedgång, därför har jag valt att äta 1/2 banan för extra energi”.

 

Utan att peka ut någon av bloggtjejerna ovan, det är inte personerna utan beteendet jag vill prata om. Dessa meningar och fokuset i dem. Vi har alltså kommit så långt att vi måste berätta och förklara varför vi väljer att äta en halv banan innan en morgonpromenad och det är nu att ”unna sig” att äta glutenfri havregrynsgröt med mandelmjölk.

 

Detta är några exempel i den långa raden av underliga och konstiga meningar och versioner av hälsa och träning som dagligen postas på internet. Tjejer med makt i form av många följare använder sig av den här typen av formuleringar och sprider budskapet vidare.

 

Budskapet om att vi inte kan äta vad som helst utan en förklaring och rimlig anledning, budskapet att kolhydrater oavsett form och värde ska unnas eller förtryckas och budskapet att vi måste vara extremt måna om vårt matintag.

 

Jag blir så ledsen och förtvivlad när jag läser sådant här. Vad sänder det ut? Vad förmedlar detta? Varför ska vi behöva försvara vårt val att äta en halv banan och varför är det att ”unna sig” när vi äter en tallrik gröt som med mandelmjölk och gryn mest består av vatten? 

 

 

Jag säger som många av er läsare. Vad fan är världen på väg om detta är riktlinjerna för hälsa/träning hos vissa.

 

 

,. vill klargöra igen att detta är inget ont mot personerna som citeras utan fenomenet i sig. Läste nu att den här diskussionen redan påbörjats i Sofias blogg. Bra!

 

 

 

  1. Alltså, jag vill inte hacka ner på någon, men man undrar ju vad fan personen i fråga äter i vanliga fall om en tallrik med gröt är att unna sig?! Hahahh, det äter jag varje morgon, och mer därtill

  2. Wendela skriver:

    ALLTSÅ ja. Den här hysterin som råder just nu kring träning, mat och ”hälsa” (haha som man kanske inte längre borde kalla det) är sjuklig. Det strävar bara mer och mer åt fel håll och kraven blir högre och högre samtidigt som människor bara blir olyckligare. Jag menar, vem kan i ärlighetens namn vara lycklig när man måste leva enligt en jäkla massa regler kring vad man får/får inte och hur stor mängd man får ÄTA? Att man gör det mest grundläggande i en människas liv, att livnära sig, till ett sådant stressmoment kan inte leda till annat än missnöje. Jag skulle faktiskt vilja fråga de som försökt leva enligt dessa ”krav” och dieter om de känt sig lyckliga under dessa perioder de försökt efterleva dessa krav? Och jag undrar också hur länge det har hållit innan kraven känns för höga och stressen tar över? Att man inte bara kan inse att det inte är hälsosamt. Och därför blir jag så galet arg när jag ser ”häslobloggar” där tjejer (till största del) skriver om sina såkallade ”hälsosamma” liv som är så långt ifrån hälsosamt som möjligt i mina ögon. Jag blir ledsen, faktiskt. För jag har varit där själv, men äntligen insett att det inte är något liv. Det är verkligen inte det. Att folk inte bara fattar att det man bör göra för att må bra är äta mat, äta gott, äta nyttigt och äta sig MÄTT. Och vill man skulptera sin kropp eller få en bättre fysik så är det bara att träna så mycket som din kropp orkar och på ett sätt som du själv kan finna nöje i. Simple as that. Nu frågar jag mig varför gör människor allt så krångligt…

  3. Sonja skriver:

    Hell YEAH! Grymt bra skrivet! Grymt viktigt tema!

  4. Elin skriver:

    Men va?! Jag minns så väl de inlägg som du, Fia, har gjort där du förfasar dig över alla människor som klagat på dig för att du aldrig äter sötsaker och därmed aldrig ”unnar dig”. Du menade då att ”unna sig” är ett subjektivt begrepp och att alla inte lägger samma betydelse i det begreppet. För dessa tjejer kanske gröt är att unna sig?! Varför ska du döma dem helt plötsligt?!

    Sedan är jag oerhört allergisk mot att människor som ser ut som stickor (d.v.s. du) och hela livet har kunnat äta vad de har velat dömer människor som äter enligt en så kallad diet för att få bukt med sina viktproblem.

    1. Linn skriver:

      Jag förstår hur du tänker. Det är ju väldigt subjektivt det där, men att ”unna” sig gröt tycker jag låter något snedvridet (såvida man inte käkar lchf).

      Tycker din kommentar om Fias kropp var oerhört onödig och elak. Däremot så tycker jag också att människor ska få dieta bäst dom vill oavsett viktproblem eller om man vill tappa fettprocent och få synligare muskler. Men Fia har ju hjälpt många att gå ner i vikt, vilket faktiskt är en del av hennes jobb! Fia förespråkar ju dock inga extrema dieter utan naturlig mat och det är hennes sätt att göra saker på.

      Själv är jag inte så petig. Häller gladeligen i mig celsius, proteinpulver, stevia och plockgodis. Lider inte av det och jag kommer förmodligen aldrig börja syna varenda jäkla ingrediens på en burk krossade tomater med ett förstoringsglas.

      För är det inte socker så är det tillsatser. Snart får vi leva på bark 🙂

  5. sara skriver:

    Jag förstår precis vad du menar fia, och det är viktigt, superviktigt. Då många är okunniga och tror på allt dem läser. Dock tycker jag det känns viktigt att poängtera att tjejerna som har skrivit ”halv banan citatet” tävlar i bikinifitness och har ju också då valt att ha fitness som sin livsstil. här finns ett förklarande inlägg http://squats.shapemeup.se/2013/10/18/en-halv-banan/
    Just de här två tjejerna verkar vara väldigt kunniga.

    Tack för en bra blogg!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..