ETT ÅR SEDAN ,.

Det här inlägg publicerades för ett år sedan:

 

”Som utbränd och stress-sjuk är det viktigt att hitta någon form av balans i att hålla igång med vissa arbetsuppgifter för att inte tappa det helt och gräva ner sig och samtidigt lyssna intensivt på kroppen och göra så lite som möjligt för att ha en chans att återhämta sig.


En avancerad tango som är betydligt svårare än vad det kanske ser ut. Jag pendlar fram och tillbaka mellan att försöka för mycket och bara vilja lägga ner allt. Ibland är jag snäll med mig själv och smeker förstående min kind, men de allra flesta dagar står jag där och fnyser åt mina taffliga försök. Måndag och tisdag har jag blivit väckt av min kille i vettig morgontid för att komma upp och ta vara på dagen. Det innebär att idag behöver jag sova ut för att samla ny kraft. 

 

Resultatet blir då att jag sover som en sparkad sten till lunchtid, för att kroppen så tydligt behöver det. Att det ska vara så sjukt svårt att vara snäll mot sig själv. Vad fan! Jag är ju grym som kämpar och lyssnar på kroppen. Fatta det, fia. Fatta det. Ändå känns det värdelöst när den här sjukdomen nu har tagit ett halvt år av mitt liv.”

 

Nu sitter jag här, ytterligare ett år har gått och jag är i en ny svacka. Inte så att jag är tillbaka i depression eller är stressad, nej nu är det mer en enrom trötthet och bitterhet som rider mig. Min kropp vill inte utmanas, mitt psyke orkar bara det nödvändigaste. Jag ser framåt och vill, samtidigt som allt gör mig paralyserad av tomhet. Jag känner mig ledsen och är inte riktigt med. Känner ett avstånd till verkligheten och är ofta inte genuint glad. Det är nu ett och ett halvt år sedan jag blev sjuk i utmattningsdepression, en evighet.

 

Desktop

 

För två månader sedan var jag starkare än på länge, verkligen på väg uppåt. Nu är jag nedanför och svär. Orkar inte kämpa mig upp igen precis nu, måste vila först.

 

 

 

  1. Emelie skriver:

    Hej! Vad jobbigt! Vill tipsa dig enligt egna erfarenheter, brukar alltid blir ordentligt trött och lite deppig den här årstiden. Fick en ljusterapilampa i julklapp förra året som har hjälpt mig oerhört och givit mig mer mental energi, observera att om du ska införskaffa en ska det vara minst 10000 lux och man bör sitta minst 30-40 min varje morgon/dag. Bästa modellen hittar du om du googlar bäst i test, min heter Lumix tror jag, inte så dyr med tanke på den livskvaliteten och orken det medför. Glöm ej äta hälsosamt och varierat, kolla evt järndepoter pch sköldkörtelprover så det inte är något annat som spökar!

  2. S skriver:

    Hej tack för inlägget och din fina blogg!<3
    Jag känner igen mig i det du berättar. Jag är 17 år och kan känna mig så ledsen, frustrerad matt och arg. Det skiftar från var dag till dag. Jag kan inte kontrollera det. Jag känner mig himla ensam fast att jag vet att jag inte är det. Detta gör att jag har börjar isolera mig från värden. Har du några tips på hur jag kan göra/tänka för att må lite bättre? Jag vill inte att detta ska bli värre…
    Kraam

  3. Ella skriver:

    Kolla era köldkörtel-värden! Ett hett tips! Har verkligen räddat min vardag, som tidigare led av trötthet, depression, huvudvärk m.m
    🙂

  4. Annah skriver:

    Jag blev sjukskriven idag, aldrig varit det förut. Känns konstigt att inte behöva stressa upp klockan fem imorgon bitti och ta mig till jobbet utan att jag helt kan fokusera på mig själv och att hitta balansen igen.

    elsklingen.se

Lämna ett svar till S Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..