LÄSVÄRT.

”Hej Fia!
Läste ditt blogginlägg idag, det du skrev om kroppen. Och jag började fundera en hel del över hur jag tar hand om och ”pratar till” min kropp. 

För bara några dagar sedan sa jag till dig att jag börjat tänka annorlunda och se mer positivt på mig och min kropp. Det är nog sant till en viss del, men när jag läste ditt inlägg idag förstod jag också att jag lurar mig själv en del. Jag försöker tänka positivt och ger mig själv mer komplimanger nu än förut, och i vissa stunder känner jag mig riktigt nöjd med mig själv.

Det gör väl inget om magen inte är helt platt eller om den putar lite. Men, steget mot de negativa tankarna är inte stort och det krävs så lite för att jag ska börja jämföra mig med andra igen. Varför blir det så? Jag vill ju inte ha det så för det mår jag verkligen inte bättre av. 

Idag rensade jag min garderob och försökte se på mig själv med lite nya ögon. Och visst inser jag att jag inte är så ”stor” som jag inbillar mig. Jag sträckte på mig, drog bak axlarna och kände mig ganska bekväm med spegelbilden. Men det var bara ett ögonblick, jag vet att det kommer stunder då jag ser något helt annat. 

Och så tänkte jag, när jag läste det du skrev om att behandla kroppen som en kompis, att det är det jag måste göra! Jag älskar mina riktiga kompisar och skulle ju aldrig behandla dem på ett sådant sätt genom att lura dem och ge dem negativa kommentarer. Så varför göra det mot mig själv och min egen kropp? Jag fick ett litet uppvaknande idag och vet nu ännu mer att jag måste börja ge mig själv mer positiv feedback. 

Det blev ett långt meddelande här med många personliga tankar men det jag mest vill säga är: Tack Fia! Tack för att du är en sådan inspiration och hjälp på vägen. Jag kanske inte har förändrats så mycket i utseende under de här veckorna men jag har definitivt utvecklats i styrka och träning och lär mig hela tiden utveckla mitt mentala tänkande.

Tack! Utan dig hade det inte gått. 
Stor kram, A.”

rosor

Från en av mina PT-Kunder, 2014-05-11
Läs inlägget hon menar genom att klicka HÄR.

 

 

  1. Sanna skriver:

    Hej Fia! Först och främst, jag brukar inte kommentera på bloggar, men detta är det värt. Jag är 18 år och har varit stressad under en längre period, vissa perioder är det mer och andra mindre, med sömnsvårigheter och prestationsångest i skolan och har aldrig riktigt varit bra på att lyssna på kroppen. Just nu är jag i en sådan period där allt känns stressigt och har mycket att göra.

    I morse när jag vaknade började jag stressa redan då och när jag skulle springa iväg till bussen för att åka till skolan så tror jag att kroppen sa ifrån. Jag började kallsvettas, kände mig svimfärdig, huvudet bankade och kroppen ville lägga sig ner. Jag stannade upp på busshållplatsen och tänkte efter, vad vill kroppen egentligen säga? Dum som jag var hoppade jag på bussen, men när jag satt mig ner så tänkte jag ”det här är bara idiotiskt”. Så jag hoppade av bussen igen och gick hem. För jag tror att det var kroppens sätt att säga ifrån, att nu får det vara nog.

    Jag känner igen det där från förr. Att kroppen säger ifrån, men har aldrig riktigt lyssnat. Det känns som att jag nuddat den där väggen som man kan braka in i flera gånger, men jag har lyckats backa några cm från den. Idag tror jag att jag backade flera metrar. Det tog mig en bussresa mellan två busshållplatser att inse att jag måste lyssna på kroppen, för den säger ifrån, kroppen behöver vila.

    Så, tack Fia, för att du fått mig att lyssna på kroppens signaler! Det är guldvärt, TACK!❤

  2. Clara skriver:

    Fia, lyssnade på Hälsa på dina villkor idag. Fick värsta boosten, det var typ som att läsa femtio viktiga inlägg på samma gång. Heja, det är jättekul när du gör sånt här!

    1. PT FIA skriver:

      Åh, tusen tack! nu fick jag en boost! 🙂

  3. Det är som läsa om mig själv. Kan se kroppen i en vinkel och känna ett sakta accepterande, en sekunds tanke om ”shit, jag ser rätt okej ut!”, nästa spegelbild man möter så bli man förtvivlad och rödgråten.
    Det är fruktansvärt, och känns som det blir allt vanligare.. Livet ska inte behöva bestå av en massa fixerade och negativa tankar, självhat och nedvärderande kritik. Ändå går jag själv med det dagligen, 20 år och helt lost i jämförelse och letande efter perfektion.

    Det känns alltid lite lättande att kunna läsa om människor som vet vad man går igenom, samtidigt som det är en fasa över hur vanligt dessa tankar är.

    1. PT FIA skriver:

      tack för att du delar med dig! Kram till dig!

  4. Tyvärr känner jag och säkert många med mig igen mig i det den här personen har skrivit. Det är ju inte klokt att man behandlar sig själv så illa. Dina texter om hur man ser på sig själv, sin kropp och hur man värdera sig själv utifrån det är så viktigt, värdefullt och hjälpande.

    1. PT FIA skriver:

      Tusen tack, Karolin! Det värmer!

Lämna ett svar till PT FIA Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..