ORDBAJS.

Augusti är speciellt för mig av många anledningar. Dels för att det är en av mina absoluta favoritmånader och dels för att det har vart en månad för nya steg och insikter. Det var den här tiden för två år sedan som jag börjar fatta att jag var sjuk.

Att det inte skulle gå att komma tillbaka till jobbet som att ingenting hade hänt efter ”bara” åtta veckor sjukskrivning. Det var då jag valde att gå till en tilldelad psykolog för sista gången för att hon friskförklarade mig just när jag själv började förstå att jag var sjuk.

Förra årets version av augusti bestod av glädje. Jag började jobba från ett kontor tre dagar i veckan och kände mig starkare än på länge. Började känna mig mer och mer normal. Jag provade att träna mer ordentligt och kände att jag nu tagit gigantiska steg framåt, äntligen.

Skrev det HÄR inlägget och kände att nu, nu ska jag fasen klara mig igenom det här.

Idag, 26 augusti ytterligare ett år senare har min sjukdom passerats och jag känner mig genuint frisk. Tillräckligt stark för att känna att jag är mig själv igen. Sitter på ett cafe med en rejäl kanelbulle och skriver. Ser en man i hörnet och tittar in i hans tomma ögon. Ser det han så gärna vill dölja, att han går igenom samma sak.

Känner att jag även om jag är starkare nu så kommer jag aldrig någonsin att glömma de dagarna då livet svek. Jag går sakta vidare men det kommer alltid finnas kvar inuti. Och vi som upplever den här typen av psykisk ohälsa, vi kommer för alltid att känna igen det i varandras ögon.

k

,. foto av Erik Dilexit.

 

 

 

  1. Nicole skriver:

    Den sista meningen är så insiktsfull. Det skär lika mycket i hjärtat varje gång när jag ser någon som går igenom samma sak. Det här med psykisk ohälsa MÅSTE lyftas så att dessa människor inte behöver skämmas. Jag hatade att inte kunna prata öppet om att jag mådde dåligt med risk för att bli klassad som ”knäpp”. Jag har därför startat en blogg för att uppmuntra till att prata om psykisk ohälsa och för att hjälpa andra hitta vägar att må bättre. Gå gärna in och kika om du känner för det:)

    1. PT FIA skriver:

      Vad fint! Tack för att du delar med dig! Kram!

  2. Martina skriver:

    Fia! Jag älskar allt du skriver! Du är så genuint fin som människa att jag nästan blir rädd. Jag önskar att alla vore som du! Jag är så glad för din skull, att du mår bättre nu. Själv är jag nånstans mitt i mellan allt, skulle man kunna säga. Är väldigt glad över livet, har så mycket att vara tacksam för! Men så kommer såna där dippar! Men har iaf tagit tag i allting och varit till läkare och väntar tid hos kurator. Det kändes genast bättre då, bara av att ta tag i det. Och när man behöver lite uppmuntran går man in och läser några rader i din blogg! Tack för allt!

    1. PT FIA skriver:

      Åh, men hjälp. Martina, tack för de otrolig orden. De värmer verkligen!
      Och du, jag lovar att det kommer att ljusna. Även när det är som mörkast och skitigast. Ljuset kommer alltid tillbaka. För att du vill. Kram!

  3. Anna skriver:

    Nu skriver jag här igen… 🙂 för lite mer än ett år sen hittade jag din blogg. Jag läste om hur du mådde… Läste o läste. Slutade med att jag satt framför datorn o storlipade. Jag kände igen så många känslor du beskrev men kunde inte sätta ord på de. Jag började äntligen förstå att min kropp var slutkörd och med hjälp av dina inlägg började jag kunna sätta ord på de. Nu har jag varit sjukskriven på heltid i ett år, förlorade jobbet i början av sjukskrivningen. Man får ju inte vara sjuk… För att vara sjuk måste man ändå vara frisk hur det går ihop. Det har varit ett jävligt jobbigt år men ändå lärorikt..”man måste inte kunna för att börja….”. För två veckor sen var jag på möte med försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Jag ska börja arbetspröva. Idag var jag på möte med bara arbetsförmedlingen. Om allt går som det ska ska jag få vara hos en som har hästar och som har de som företag. Hittade denna tjejen under min sjukskrivning och fann lugnet i stallet trots att jag aldrig varit och är en hästtjej. Jag och min kille ska även flytta till en annan lägenhet och förhoppningsvis kunna må bättre i den. Så förra årets augusti var ett helvete, nu känner jag lite glädje inför det som väntar. Lite pirrigt. Ser lite fram emot hösten också, det har jag nog aldrig gjort innan.

    Tack fia!

    Kram Anna

    1. PT FIA skriver:

      Läste dina ord igår innan jag skulle sova. Det gick rakt in i hjärtat. Tack för att du tog dig tid att skriva och berätta. Tack för att du berättar. Lova att du hoppar på mig med en fet kram om du skulle se mig någon gång. Var rädd om dig, du är modig! Kram fia

  4. Fina Fia! Det där med ögonen stämmer så fruktansvärt bra, man känner igen blickar som känt och sett samma saker som man själv har gjort på tusen meters avstånd – mest på gott tycker jag, men på ont när man bara vill glömma för en sekund.
    Jag har en något ytligare fråga: jag har alltid haft problem med trög mage trots att jag äter bra (mycket frukt, fiberrikt osv) och rör på mig. Jag älskar att promenera innan frukost men sådana dagar strejkar min mage helt. Förstår inte varför riktigt? Dricker ett stort glas vatten innan jag går ut. Tycker att det är så synd att missa den härliga starten på dagen bara för det här. Har du några tips? Eller är det här vanligt/ovanligt? Ber om ursäkt för det lite osmakliga ämnet men det är du som fått mig att verkligen uppskatta tidiga mornar utomhus och till viss del också träning utan prestation (tävlade förut, slutade och visste inte vad jag skulle ta vägen med träningen men gick med i aetas och var och är fortfarande väldigt glad över den hjälp och inspiration jag fick!) så jag tänkte att du är ganska insatt i ämnet morgonrörelse =)

    1. PT FIA skriver:

      Verkligen! Svårt att förstå för de som aldrig upplevt det och svårt att förklara men vi ser.

      Prova att äta mindre fibrer. Vi kan få en överdos och många magar mår inte alls bra av att äta för mycket fibrer. Så prova att dra ner på dessa och se om det känns bättre. Kaffe kan också vara en bov som sätter fart på magen. Skippa det på morgonen och se om det bidrar till bättre. Och prova inte båda samtidigt, då blir det svårt att veta vilket som hjälper 🙂

      Och tack för de fina orden om Aetas! Så glad att du är nöjd med min hjälp där! Kram!

  5. Lisa skriver:

    Åh Fia, vad roligt att läsa att du mår bättre!
    Jag har självklart röstat på dig som Årets tränings-och hälsoblogg i Blog Awards, men hade gärna sett att du blivit nominerad till Årets Guldpenna, för det finns ingen som skriver som du. Kram.

    1. PT FIA skriver:

      Vet du, det här gör mig riktigt glad. Tusen tack Lisa! <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..