ÖNSKEMÅL – FRÅGESTUND

Jag får många frågor om det här med att leva tillsammans när den ena är sjuk. Har nu bett min sambo Kim ställa upp på en frågestund för att svara på frågor om just det här. Vi ska försöka svara på så mycket vi kan utifrån våra erfarenheter och speciellt hur han gjorde och tänkte i olika situationer.

Förhoppningsvis bidrar det med något gott och ni får som vanligt gärna hjälpa till och bidra med era egna tankar eller erfarenheter kring det här. Hur gör en som närstående till någon som är sjuk?

psykiskohalsa

Passa på att fråga nu. Det kan vara allt från hur en håller relationen levande, hur han hanterade min sjukdom, om det går att förstå, vad en kan göra för att underlätta eller vad ni funderar på eller vill fråga om.

Vi är inga experter utan pratar enbart utifrån hur det var för oss i min utmattningsdepression och sjukskrivning. Förhoppningsvis kan det hjälpa någon.

 

  1. Felicia skriver:

    Kim, hur orkar man? Jag förstår att man älskar personen och inte vill leva utan den, men när vet man att det gått för långt? Att man lämnar sina egna drömmar och mål och det man själv mår bra av för att hålla en annan person över vattenytan? Hur mycket man än älskar en person så finns det väl en gräns? Eller? (kanske inte i lala-land där alla är romantiker och plockar blommor och lever lyckliga i alla sina dagar, men i verkligheten, där vi lever?)

  2. Sanna skriver:

    Höll du Fia, tyst om hur du mådde inför Kim? Eller såg du, Kim att någonting var fel? Och hur gick det till den stunden Fia ”brakade ihop”? Har eran relation blivit starkare av detta, eller har det svajat under sjukdomsförloppet?

    Vilken fantastisk bild på er två! Kram!

  3. Sarah skriver:

    Hej Fia och Kim,

    Hur mycket har du, Kim försökt att förstå sjukdomen? Har du läst på något själv, gjort efterforskningar, följt med på läkarbesök eller mestadels fått höra allt av Fia? Hur viktigt tror du att det är att som närstående få information om sjukdomen?

    Går det att särskilja på person och sjukdom?

    Har du vågat säga och göra vad du tycker och tänker trots att din sambo är mer känslig för exempelvis vissa kommentarer, beteenden o.s.v.? Får man som närstående rätt att få sina behov tillgodosedda av den andre, och får man vara självisk? Om inte, hur har du hanterat dina begränsningar?

    Har det varit svårt att se någon ände i hela sjukdomsförloppet? Visste eller trodde du att det skulle bli bättre med tiden allt eftersom din sambo tillfrisknade? Var du beredd att ”vänta ut” sjukdomen?

    Funderade du på alternativt försökte du någon gång lämna relationen? I sådana fall, vad var det som gjorde att du stannade kvar?

    Hur mycket kan man kräva av den sjuke att hålla liv i relationen? Hur mycket är ens eget ansvar?

    Vad har varit det tyngsta under hela sjukdomsförloppet?

    Har du gett dig själv tillräckligt med tid och aktiviteter för att tanka ditt ”må bra-förråd”?

    Stor kram till er båda!

  4. Jonna skriver:

    Hej Fia, det här har absolut inget att göra med frågestunden utan jag var bara tvungen att säga vilken underbar bild det är på er två! Så ärlig och fin!

  5. Sp skriver:

    En fråga från min sambo! Hur mycket ska man pusha? Om jag tror mig veta att hon kan mer än hon själv vågar hur kan jag pusha henne utan att det blir en press?

    (Jag vill tillägga att min sambo är bäst! Han har stått ut med detta i mer än ett halvår och gör så många rätt och stöttar mig till 100%. Jag är väldigt lyckligt lottad att ha ett så fint stöd!:)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..