LÄSARFRÅGAN

Skulle du kunna göra ett inlägg om hur du ser på alkohol? Personligen tycker jag inte om vara sig smaken eller effekten, men ibland är det så himla svårt att stå emot grupptrycket och då slinker det ner ett glas vin eller två.

Hur gör du på fester, middagar och evenemang? Vill inte bli sedd som ”tråkig” och få andra som faktiskt dricker att känna sig dåliga och omdömeslösa. Har du några tips? Hur gjorde du på hemmafester/ute på krogen etc när du var i 18-årsåldern?

FIA SÄGER:

Min relation till alkohol har förändrats med åren. Jag började ”festa” i slutet av högstadiet, detta var väldigt alkoholfokuserat och jag kan inte minnas att jag reflekterade så mycket över om det var något jag gillade eller inte. ”Det var så vi gjorde”.

Jag har verkligen gjort festgrejen med bakfyllor, efterfester, snefylla och berusning. Det har vart både skitroligt, inte alls roligt och allt där i mellan. I perioder gick vi ut mycket och det var ofta hemmafester. Alltid med alkohol i fokus. För 5-6 år sedan hände något. Jag började inse att jag inte tycker så mycket om själva alkoholen. Fler och fler påpekade att jag sällan blev full och att jag ofta verkade nykter trots att jag drack. Insåg mer eller mindre omedvetet att jag inte gillar det och drack därför mindre och mindre.

fest

De senaste fem åren har jag druckit vid väldigt få tillfällen. Det blir allt mer sällan och har ibland gått år mellan tillfällena. I somras drack jag en halv corona på min sommarfest och smuttade på ett halvt glas vin på en middag.

På ett sätt så skulle jag vilja lära mig att tycka om vin för att kunna få njuta av det med mat sådär som många säger är så gott men jag har hittills inte hittat något som jag tycker om.

Numera förutsätter min omgivning att jag inte dricker när vi umgås och de blir snarare förvånade om jag ibland säger att jag vill ha något. Det är aldrig en stor grej eller ett problem att jag inte dricker. Sen ska jag inte sticka under stol med att jag sällan går ut längre. Har svårt att motivera mig till att gå ut, festa och allt det där. Trivs helt enkelt inte, vare sig med fylla, alkohol eller de miljöerna.

Jag tror att det viktigaste är att varje person hittar sin relation till alkoholen. Att du själv känner vad du mår bra och tycker om så du inte bara hänger på alla andra eller normen. Jag kan tycka att vi har en skev alkoholkultur i Sverige och att det borde talas mer om.

Är det verkligen vettigt att umgås så intensivt kring alkohol som många av oss faktiskt gör? Hur många har ”kontroll” på sitt drickande och känner att den har en sund relation till det? Är det vettigt att en person som vill skippa alkoholen en kväll nästan blir attackerad och måste försvara sitt val?

Ibland kan det vara lugnast att inte berätta för alla att en inte dricker så blir det ofta ingen stor grej – men det ska ju inte behöva vara så egentligen. Det viktigaste tror jag som sagt är att du känner efter vad du mår bra av och gör ett val efter det. Sedan behöver du kanske inte göra ett förbud eller helt beslut i att ”jag ska aldrig mer” utan göra det som känns bra just nu.

Hur förhåller ni er till alkohol och vad tycker ni om vår alkoholkultur?

 

 

 

  1. sandra skriver:

    Ville bara säga att jag förstår inte de som inte förstår varför andra inte dricker! Visst jag dricker ibland själv på fester och ifrågasetter inte ifall någon dricker eller ej.
    Har varit/kommer vara chaffis många gånger och folk blir förvånade då de ska bjuda på något och jag säger att jag kör ”men du pratar ju med folk och dansar” Ja men jag kan ha kul nykter, är det en bra sinnesstämning bland de jag umgås med smittas jag av den och är lite ”galen”. Värsta var ändå då polisen hindrade mig från att kliva in i bilen och skulle dra iväg mig till fylle cell och var skeptiska till varför jag tjatade om att ta blås kontroll (föreslog även blodprov för att visa att jag inte var påverkad av något annat) innan de fick ta med mig för jag hade ju dansat, skrattat och stojjat med mina vänner som då var full. Fick blåsa 2 ggr innan de trodde på mig att man kan faktiskt ha kul nykter!

  2. Milou skriver:

    Hej!

    Tycker det är väldigt tråkigt att se att så många har problem med vänner eller bekanta som på olika sätt pressar och hetsar att dricka. Det är naturligtvis aldrig ok, och tyder på en oerhört barnslig attityd till alkohol hos många människor. Tyvärr kan det nog ibland vara så att de som eldar på drickandet allra mest gör det utifrån en undertryckt skuldkänsla och oro för det egna drickandet, och känslan att ”om alla andra dricker lika mycket så är det inte lika farligt”. Tycker det är starkt och bra av er som utsätts för sådant att ni står på er och kör ert eget race, självklart ska man endast dricka om man själv upplever att det är trevligt! Och jättebra att du, Fia, tar upp detta då många säkert känner så och det kan vara skönt om man är väldigt ung och befinner sig i en grupptrycksmiljö att känna att man kan ta stöd i dig, som säkert är en stor förebild för många.

    Dock skulle jag också vilja komma med någon slags motvikt i denna hittills rätt ensidiga diskussion. Som Lisa Magnusson skrev för några år sedan i en bra krönika (http://www.aftonbladet.se/debatt/kronikorer/lisamagnusson/) så kommer vi aldrig komma någonstans i alkoholdebatten om vi inte erkänner alkoholens positiva sidor. För många, mig inräknad, upplever faktiskt också att alkoholen öppnar upp oss på ett positivt sätt — man känner större intimitet och närhet med andra omkring sig, det gör att vissa spärrar släpper vilket gör att man kanske vågar ta första steget med någon man gillar, uttrycka sin kärlek för en kompis eller partner, prata med nya människor eller dansa vilt trots att man annars är för blyg. Och här skulle man såklart kunna svara att alla de sakerna borde man också lära sig göra nykter. Men det är i min mening ett präktigt, oreflekterande svar som tar väldigt liten hänsyn till att vi alla är svaga och skeva på olika sätt, att det som för vissa ter sig enkelt är för andra hisnande svårt, och att ibland är en kemisk liten knuff inledningen till att senare kunna göra saker nykter. För mig har det fungerat lite så. I tonåren var jag rätt blyg i sociala sammanhang, och trots att jag hade vänner trodde jag mer eller mindre att jag var helt socialt misslyckad. När jag började dricka på fester slappnade jag av och insåg att jag visst kunde vara pratsam, rolig och sammankomstens mittpunkt, att jag ”hade det i mig”, vilket i förlängningen gjorde att jag blev modigare även nykter.

    Ibland gör alkoholen att man tappar kontroll, på ett dåligt sätt. Ibland raserar den spärrar som bör lämnas intakta, med raserade relationer, dagen efter-ångest och våld som följd. Det är fruktansvärt. Men ibland gör den också att vi vågar släppa på det kontrollbehov många av oss kämpar med, att vi vågar glänta lite på dörrar och låta nya, spännande erfarenheter komma in. Och det är okej, det med. Precis som vi inte bör hetsa andra att dricka för att ha roligare själva eller dämpa våra egna skamkänslor behöver man inte heller skambelägga (för tyvärr tycker jag att flera som kommenterat gör det här, om än på ett väldigt inlindat sätt) den som gillar att ta ett glas, eller två, eller rentav en ren jävla pangfylla ibland, om det sker av fri vilja, inom rimliga gränser och inte skadar någon annan. Bilden som presenteras ovan att de flesta egentligen bara dricker för att de utsätts för grupptryck är felaktig. Jag tror inte ens att det är anledningen till att de flesta testar. Att balansera livet mellan öppenhet inför nya erfarenheter, njutning, äventyr och självutveckling och att inte utsätta sig själv eller andra för onödig risk eller smärta är svårt. Precis som ett överdrivet kontrollbehov och försiktighet leder till att man missar rätt mycket av livets goda kan gränslöshet såklart också vara ett problem, oavsett om det gäller mat, träning, jobb, sex, spel, droger, heminredning eller alkohol.

    Så, vad jag vill säga med detta långa inlägg är: det är helt okej att inte dricka. Och det är helt okej att dricka också.

  3. Vera skriver:

    Går sista året på gymnasiet och det innebär för ming som för många mycket festande. Jag dricker nästan varje helg och ska inte sticka under stol med att jag älskar det. Smaken? -Nej, men känslan. Finns inget bättre än rätta musiken, rätta människorna och rätt stämning, då kan jag gå bananas av lycka. Slutar ofta hulkandes över nån toalett eller gräsmatta, men det hör liksom till rutinen. Tömma systemet, äta och sedan hälla i mig vatten innan jag går och lägger mig. Slutar sällan i allvarlig bakfylla och det tackar jag gudarna för. Enda negativa aspeken är väl att träningsresultaten blir sämre (vad jag har hört), men det är inget jag märkt av särskilt mycket. Jag har dessutom bestämt mig för att det får vara några år nu av supande, jag vill ha det så. Så länge jag tar hand om min på veckodagarna, och det vet jag att jag gör, så låter jag mig själv dricka på helgerna.

  4. Li skriver:

    Tack för detta inlägg! Jag har aldrig varit någon partytjej och aldrig druckit mycket eller ofta. Jag gillar inte riktigt känslan av att vara påverkad, när det gungar i huvudet tycker jag mest att det är jobbigt. Tyvärr brukar alkohol också kunna utlösa panikattacker hos mig, så det är också en orsak till varför jag inte dricker mycket. Jag kan njuta av ett glas vin eller en öl då och då, men dricker mig inte berusad. Jag mår helt enkelt inte bra av det, och då är det ju lite dumt att ”tvinga” i sig det.. Som många andra här i kommentarsfältet har jag också fått stå ut med frågor om varför jag inte dricker(alternativt varför jag inte dricker mer/fortare). Jag brukar försöka att inte göra så stor grej av det, men tyvärr gör ofta andra det. Om någon har några fiffiga tips på vad man kan säga om någon ifrågasätter ens icke-drickande tar jag gärna del av det 🙂

  5. Lisa skriver:

    Tack Fia för att du tar upp ämnet! Det är något jag funderat mycket på, och som vi absolut borde prata mer om.
    Jag är 18 år, och förväntas dricka så fort jag får chansen, gärna för fort och för mycket. Det var kul tidigare, när jag var 16-17, men jag har nu insett att det inte är min grej? Jag gillar inte alkohol särskilt mycket, mår inte bra av det, spårar ur. För mig är det inget problem att avstå från alkoholen, utan det är alla andra som tycks ha så svårt att acceptera det. Jag tycker det är synd att inte var och en får göra sitt val, utan att en måste följa den förvrängda normen.
    Tack för att du ger mig lite skin på näsan i ämnet!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..