MIN STÖRSTA RÄDSLA ..

Nu vill jag dela med mig av något som jag upptar mina tankar allt oftare. Det är en stor rädsla som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera ..

Det handlar om det faktum att jag har vart sjuk i utmattningsdepression, eller som jag brukar säga ”lever med utbrändheten i bakfickan” och det faktum att vi inom något år eller så vill börja försöka skaffa barn.

Kommer jag att kunna bli gravid? Hur kommer jag klara av den första tiden med brist på sömn? Hur kommer min före detta utmattade kropp hantera det faktum att småbarnsåren ofta innebär en hel del stress, fullt ös och brist på egen tid, återhämtning och kvalitativ sömn?

Kommer jag ligga mer i riskzonen för en förlossningsdepression för att jag har haft en depression tidigare?

Gaah …

Visst att jag idag mår bra och lever ett ”vanligt” liv, men det betyder ju fortfarande att jag dagligen jobbar aktivt för att skapa balans, att jag vet mina begränsningar och måste pussla mer med min energi och återhämtning än en frisk person.

Det här är frågor som allt oftare gnager i bakhuvudet och såklart inte går att svara på innan det faktiskt inträffar, men jag kan inte låta bli att tänka på det här. Min största mardröm är att bli sjuk igen för att jag inte klarar av att ta hand om mitt eget barn. Blir helt darrig bara jag tänker på det.

Har ni några tankar om detta? Finns det någon som känner igen sig? Har erfarenheter eller ord att dela med er av?

Känner att jag behöver lufta detta och ni brukar vara så bra att bolla med. Kram!

  1. Maria skriver:

    Hej Fia, underbart med bebisplaner! Jag har två barn och minstingen har hunnit bli 6 år. Den enorma tacksamhet jag känner när jag är med, tittar på och tänker på mina barn är oändlig. Jag förstår din oro, men jag tänker att du på sätt och vis är bättre rustad som redan har kämpat, med den för mig mycket bekanta elaka sjukdomen, för du har nu många fantastiska strategier för återhämtning. Du har redan gjort det största förberedande jobbet! När jag fick min dotter gick jag ganska tätt i regelbundna samtal och det var otroligt värdefullt under första året. Fortsätt att lyssna på din kropp och vad den behöver, låt tider, rutiner och livet vara annorlunda men bra. Jag ser att många nyblivna föräldrar kämpar hårt med rutiner, men tänker att man behöver anpassa livet och låta det vara annorlunda när man har småbarn, det förändras ju hela tiden och det är ju något bra! Stor kram och all lycka!

  2. Sara skriver:

    Först en kram. Sen vill jag bara skriva att sett från mitt perspektiv så är stressen med barn av ett helt annat slag än den man fåroch bär med sig i resten av livet, och med annat slag menar jag att den är mer lätthanterlig och inte tär på kroppen alls på samma sätt. Jag har dock ingen erfarenhet av utmattningsdepression, och alla ärvi olika. Detta är min upplevelse, och erfarenhet av stress i arbetslivet har jag (och därtill fyra barn). Hoppas allt ordnar sig bra för er. Medvetenhet och förberedelse är viktigt, och det finns ju redan!

  3. Fantastisk at dere tenker på barn!! Gratulerer. Jeg vil gjerne dele min erfaring. Om noen dager får vi vårt første barn. For tre år siden var jeg utmattningsdeprimert i over et år. Før graviditeten var jeg overbevist om at graviditeten kom til å bli psykisk tøff. Jeg har hele tiden ventet på en depresjon komme snikende. Det har vært en fysisk krevende graviditet, likevel har jeg hatt det så utrolig bra psykisk. Bedre enn noen gang til tross for sterk kvalme og foglossning. Litt over gjennomsnittet lettrørt, men på en fin måte. Jeg tror at det jeg gikk gjennom, på samme måte som du har, har gitt verktøy og innsikt til å takle disse utfordringene på en bedre måte! La deg selv glede deg og drømme om at det går bra, det er en fantastisk opplevelse å bære et barn 🙂

  4. Lina skriver:

    Hej!
    Jag känner igen din rädsla så väl. Jag var deprimerad för några år sen och även om jag mått bra i flera år så finns alltid rädslan för att drabbas igen. Den rädslan kommer jag nog böra med mig hela livet. Jag var accepterat att jag är lite skör, mindre stresstålig och behöver min sömn för att fungera och må bra. Är nu gravid och ska få en dotter om 39 dar 🙂
    Jag tänker positivt och känner att jag och min älskade, underbara och stöttande man är så förberedda som vi kan vara. Det ska bli otroligt roligt och spännande men vi räknar också med att det blir jobbigt och var pratat mkt om det. Vi kommer att ta många föräldralediga månader ihop för att kunna avlasta varann. Vi bor i hus och har även en liten gäststuga som vi kommer att turas om att sova i, för utan sömn fungerar ingen!
    Sen ska vi försöka att hålla borta alla måsten och försöka ta dagarna som de kommer. Det finns liksom inte så många måsten som är riktiga, viktiga måsten om man tänker efter. Huvudsaken är att jag och mannen är överens, resten av världen får tycka vad de vill…
    /Lina

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..