LIVING ON ONE DOLLAR

Jag satte på en dokumentär på Netflix medan jag lagade mat. Det brukar göra det hela lite roligare. Det blev ”living on one dollar”.

Den började och jag kokade pasta. Den fortsatte och jag hackade, skar och delade. Jag valde mellan grönsakerna och om jag orkade göra en extra rolig sallad med kryddad olivolja, de i dokumentären åt enkla bönor och fick parasiter i magen.

Jag bäddade ner mig i soffan med tända ljus och min nylagade måltid: färsk pasta med senap, korv med hög kötthalt, flingsalt, olivolja, citron, rester av en mangosalsa och en sallad på riven sötpotatis …

De i dokumentären måste välja på om de vill ge sina barn mat eller ha dem kvar i skolan, för ibland har de inte råd med båda. Många har inte ens råd att låta sina barn börja i skolan, någonsin.

Jag sitter i den mjuka soffan, de sover på marken. Min mat växer i munnen. Hela jag dras ner i ett djupt hål av dåligt samvete. Här sitter jag och äter mig mätt medan människor svälter och lever i extrem fattigdom. Här sitter jag och myser medan människor flyr för sina liv. Och här sitter vi i ett förbannat välmående Sverige medan flera av våra medmänniskor eldar ner flyktingboenden.

Jag vill bara gråta. Vissa stunder känns det hopplöst. Vad gör man. Vart ska man hjälpa först.

Jag vill rekommendera alla att se den här dokumentären. Börja med den. Och lyssna extra noga när Anthony berättar om hur självklart det var för honom att ge sina besparingar till grannen Chino när hans fru var akut sjuk. ”För jag såg Chino som om han var jag”.

living on one dollar

Världens viktigaste ord i dessa tider.

 

  1. Lydia skriver:

    Hej Fia! Jag vill börja med att tacka för en fin blogg. Jag har också sett dokumentären och känt massa skuld och starka känslor. Och sen fick jag reda på en sak som kan göra så att de i U-länder också har råd med mat. Om fler människor blir veganer/vegetarianer så tar man mycket mindre landyta att odla på som det gör att föda upp djur till slakt. Vi i Sverige (många köttätare) tar upp tre gånger så mycket landyta som vi har. Tre Sverige!!! Helt sjukt. Alltså måste någon annan i Världen ge upp den landyta till oss för att vi ska kunna äta som vi gör. Jag tror att om du som stor bloggare med mycket influens från andra människor blir vegan/vegetarian så kan DU göra STOR skillnad, för Anthony, Chino och alla i deras situation.
    Bra film att se på ämnet (finns på netflix) är Cowspiracy. Den är helt fantastisk!
    Många (inklusive mig) bryr sig om din åsikt, jag vill gärna höra vad du tycker.
    Kram!

  2. Amanda skriver:

    Du har så rätt. Jag praktiserar för tillfället på en kvinnojour vilket både ger och tar så mycket energi. Många gånger när jag är på väg hem, står och lagar mat eller sitter i soffan och tittar på teve så tänker jag på hur lyckligt lottad jag är. Att jag inte har behövt fly, byta identitet, stad, blivit utsatt för det trauma som många kvinnor och barn jag möter har och att jag har chansen att varje kväll lägga mig i en varm säng tillsammans med den jag älskar. Inte sova på en ny plats i ett skyddat boende, livrädd för att någon ska hitta mig.

    Kort sagt – en får verkligen nya perspektiv.

  3. Tack för ett jättefint inlägg. Och för dokumentärtips. För mig betydde det här inlägget jättemycket. I morgon ska jag försöka hjälpa till att styra upp en överklagan av ett utvisningsbesked. Ibland känns allt så hopplöst, och en glimt av att det finns andra människor som bryr sig kan betyda allt. Tack.

  4. Karin skriver:

    Vilket tänkvärt och bra inlägg. Känner samma hopplöshet. Försöker tänka att jag kan hjälpa i det lilla. Ingen kan göra allt men alla kan göra något är mitt mantra även om det känns lite klyschigt. Stor kram till dig!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..