SVAR PÅ FRÅGESTUNDEN DEL 1

Vill börja med att tacka er för alla roliga och kluriga frågor! Uppskattar verkligen att ni tog er tid att skriva. Ska göra mitt bästa för att svara och har delat upp svaren i 7 inlägg som dyker upp med jämna mellanrum framöver.

Här kommer första delen:

1. Om du inte hade jobbat i branschen som du gör idag, vad tror du att du hade jobbat med då?

När jag var yngre var jag inne på allt från veterinär och psykolog till make up artist och polis. Innan jag upptäckte PT-utbildningen kikade jag på media och på ett sätt är jag i den branschen nu så kanske hade jag hamnat där ändå. Men om vi ska tänka på något helt annat så hade jag velat göra något som är helt annorlunda, som är utomhus och fysiskt krävande. Trädgårdsmästare, florist eller något. Jag älskar ju mina blommor och växter!

2. Hej min största inspirationskälla! Du tar ibland upp USA och skriver att du mått så dåligt under den perioden, vad var det egentligen som hände där borta och vad drabbades/ blev du utsatt för? 

Vad gullig du är! Tack!  Jag var i USA för att att jobba som Au Pair och bodde där i strax över 9 månader. Jag blev psykisk misshandlad av min värdmamma och nu efterhand känner jag igen beteendet och symtomen jag hade senare när jag var sjuk i utmattningsdepression och kan se att jag, på grund av misshandeln, hade en depression redan där.

ptfia usa

,. en rätt obehaglig bild som visar samma människa men två helt olika personer. Mina ögon på bilden i vänstra hörnet och högra hörnet berättar att jag inte mådde bra alls. De är från när jag bodde i USA 2007-2008 och de andra är från slutet av 2013 när jag kommit en bra bit på rätt väg.

2. Min omgivning är väldigt målfokuserad i allt. Mat, träning, studier, karriär osv. Jag har kört på ganska hårt i många år och tillslut i våras sa allt stopp. Idag när människor vill prata mål med mig får jag nästan panik och vill bara inte svara om framtidsmål, nästa karriärmål osv. Vilket är ditt/dina tips på att acceptera en sådan här situation? Det känns just nu bara så fel att bara säga att jag är nöjd med tillvaron som den är just nu, nu när jag inte har några speciellt mål.

Det är verkligen inte fel att vara nöjd eller tillfredsställd. Jag tycker det här med mål är svårt och lite skrämmande. Många berättar hur de ständigt sätter nya mål, lägger ribban riktigt högt och läser inspirerande texter de första de gör när de vaknar och liknande. Det är inte riktigt min grej. Jag vill såklart också lyckas och vara duktig men jag försöker att inte sätta för mycket press på mig själv.

Jag övar istället på att tänka ”good enough” och ge mig själv en klapp på axeln oftare. Sedan kan jag sätta upp mål för mitt företag eller skriva ner en önskelista för året men det behöver vara en inspiration, inte något jag pressas av. Tipset är väl att försöka utgå från dig själv. Gör det som känns bra för Dig. Det Du mår bra av.

3. Hur mycket och ofta tränar du? Vad anser du att är ”lagom” med vila och återhämtning?

Det där är helt individuellt och beror på en mängd faktorer som livsstil, arbete, vardagsaktivitet, kroppsbyggnad, personlighet osv. Jag tror att vi alla kan bli bättre på att värdesätta vila och återhämtning. Nu tränar jag yoga en gång i veckan, ofta styrketräning en gång i veckan och är aktiv i vardagen genom att ta mig till jobbet med cykel eller till fots. Utöver det går jag många promenader, försöker stå på huvudet minst varannan dag och göra någon rörlighetsövning med jämna mellanrum.

4. Jag undrar hur en typisk matdag ser ut för dig. Alltså hur många gånger per dag äter du och hur mycket och ungefär vad? 

Äter alltid, alltid frukost. Det kan se ut såhär eller såhär. Käkar lunch vid 12, mellanmål på eftermiddagen, middag vid sjutiden och alltid något mer efter det. Det kan vara allt från mörk choklad till en tallrik fil med musli eller frukt i någon form. Jag har ingen direkt strategi gällande det jag äter mer än att jag behöver äta regelbundet, minst var fjärde timme och se till att äta mycket och ofta för att orka.

gröt

5. Hur är dina tankar kring barn? Vill du skaffa barn, när isåfall? Och hur många? Pratar du och Kim ofta om framtiden, barn, hus och allt som hör till?

Vi pratar absolut om framtiden. Både jag och Kim är väldigt barnkära, önskar oss barn och hoppas att vi kan få det. Skulle det hända nu skulle det vara mer än välkommet och vi känner oss båda så redo vi kan bli för det. Men det får dröja ett tag till innan vi börjar försöka aktivt, det är framförallt fokus på bröllopet först : ) Vi vill gärna ha två barn. Jag är väldigt sugen på hus men inser också att det inte är helt realistiskt just nu med två karriärer i stan och det faktum att det är typ svindyrt. Kanske längre fram!

7. Jag undrar hur man kan sluta jämföra sig med andra? Jag känner tyvärr inte lusten till att träna särskilt ofta. Jag känner mest att jag vill träna för utseendets skull och när jag har ätit massor med onyttig mat/snacks så får jag ångest över det och känner att jag borde ”träna bort” det. Har du något tips på hur jag kan ändra de här tankarna till något bättre?

Jag vill sätta en varning på de där tankarna. Att tänka att du måste kompensera ditt ätande med träning är inte sunt och de här tankarna kan bli värre och i värsta fall leda in på en ätstörning. Försök att göra träningen enkel och tillgänglig. Det behöver inte ens vara träning, du kan börja med att bli mer aktiv i vardagen. Försök att hitta något som ger dig energi och som du gör för Din skull. Och om de här tankarna blir värre eller är värre än du egentligen vågar erkänna så vill jag rekommendera dig att berätta för någon och söka hjälp för dem. Var rädd om dig!

 

  1. Älskar den här formen av inlägg. Att lära känna dig som bloggar mer och hur du tänker om saker och ting.

    Kram & ha en toppentisdag!

    1. ptfia skriver:

      Vad roligt!! Tusen tack, Anna! Detsamma till dig! KRam 🙂

  2. Emelie skriver:

    Hej Pia!
    Tack för en underbar blogg.

    Jag har en fråga till dig som jag hoppas att du vill svara på. Jag är en tjej på 24år som älskar utmaningar, träning och hälsa. Jag driver eget företag där jag utför ett ganska tungt arbete ca 8 timmar per dag. Jag anlitade en PT för 3 månader sedan som gav mig ett kostschema samt ett träningsschema över styrkeövningar på gymmet 5 dagar i veckan. Jag älskar mitt jobb, jag älskar min sambo, jag älskar att träna men nu har jag kommit till en gräns där jag känner mig nere, trött i kroppen, jag har ingen lust att umgås med mina vänner utan känner helst för att bara vara hemma och vila & titta på serier. Jag måste lära mig att få en balans i livet med allt som jag älskar att göra. Jag har alltid haft prestationsångest och måste prestera i allt jag gör, vilket innebär att jag lätt klankar ner på mig själv om jag missar ett träningspass i veckan, om jag inte toppar i mitt företag samt om jag äter något annat än det som finns med i kostschemat.

    Hur prioriterar man sånt som är viktigt? Är jag helt ute och cyklar om jag (som jobbar med människor hela dagarna) känner att jag inte har lust att umgås med mina vänner? Jag vill att de ska finnas men det gör mig oerhört stressad av tanken att jag måste avsätta tid för att umgås med folk när jag trivs bäst själv när jag är hemma.

    Jag har tidigare varit deprimerad och är livrädd för att bli utbränd. Men hur gör man för att få vardagen, livet & timmarna att gå ihop när man vill göra så mycket och älskar allt?

    Tack!
    // E

    1. ptfia skriver:

      Hej kära du! Jag lyfter din fråga i ett inlägg. Det här är viktigt. Kram!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..